1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter
1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter
1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
N:o 53 13 SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHET 1850<br />
färd, där rövare höll till. Andra människor<br />
brukar vänta på reskamrater, när<br />
de hör att rövare är i farten. Men denne<br />
stackare måste fara ensam från staden<br />
Jerusalem eller fördärvets stad och söka<br />
det rätta fäderneslandet. Vi vet inte om<br />
han ens var utrustad med stridsvapen.<br />
Han vandrade kanske som en kontryss<br />
som blott hade handelsvaror med sig.<br />
Nog hade den ensamme vandraren lite<br />
pengar eller varor i ryggsäcken, ty inte<br />
kan rövarna råna en utfattig man. Då nu<br />
rövarna började röva hans varor, gjorde<br />
han utan tvivel motstånd men hans<br />
krafter var otillräckliga, eftersom de var<br />
många som slog honom halvdöd. Säkert<br />
slog de honom först och sedan tog de<br />
bort hans matsäck som han hade med<br />
sig då han beg<strong>av</strong> sig i väg. Därefter tog<br />
de bort hans handelsvaror. Och då han<br />
var så illa misshandlad att han låg<br />
halvdöd på vägen, orkade han inte längre<br />
ens ropa såsom tidigare, då rövarna<br />
anföll honom.<br />
Nu hände sig att en präst, en levit<br />
och en Samarit råkade komma samma<br />
väg, dock inte i sällskap, utan alla var<br />
för sig, ty inte ville prästerna då och inte<br />
heller nu gå tillsammans med en Samarit<br />
som är en separatist. Och leviten som<br />
då utförde klockarens tjänst undvek<br />
också Samaritens sällskap för att inte bli<br />
smittad <strong>av</strong> hundsjuka.<br />
Nu låg den eländige 17 människan<br />
som fallit i rövarhänder, halvdöd vid vägen,<br />
naken, blödande och sårad. Först<br />
kom prästen, såg på honom och gick<br />
förbi. Likaså leviten, såg på honom och<br />
gick förbi. Ingendera kände denne man<br />
som sin nästa, ty varken prästen eller<br />
leviten har känt denne man som sin näs-<br />
288<br />
ta ens när han var en levande människa,<br />
mycket mindre nu, då han ligger 18<br />
halvdöd, och det inte är 19 säkert, om han<br />
skall kvickna till mer.<br />
Många torde även vara glada däröver,<br />
att det gick så för denna eländiga<br />
människa. Fariséen säger säkert: ”Det<br />
har jag anat, att så skulle ske.” Men<br />
prästen och leviten ids inte ta på sig besväret<br />
att hjälpa mannen som ligger där<br />
halvdöd. De torde inte ha råd att hjälpa,<br />
då de inte har lust därtill. De är båda hederliga<br />
män 20 och därtill sådana kristna<br />
som i världen anses som kristna, inte sådana<br />
falska profeter som Samariten som<br />
hade djävulen. Prästen och leviten hade<br />
blivit kristna genom dopet och ända<br />
från dopet förblivit i den rätta mosaiska<br />
eller lutherska tron. Med ett ord sagt,<br />
denne präst och levit var båda hederliga<br />
kristna som ger hederliga människor<br />
samvetsfrid, och de ger även dödsfrid åt<br />
den människa som nu ligger halvdöd på<br />
vägen. Ingalunda börjar en sådan präst<br />
röra på en människa som är döende, fast<br />
denne präst annars lägger sorglöshetens<br />
plåster på samvetssåren, när ett litet<br />
hål 21 uppstått på någon människas samvete.<br />
Men så stora och så blodiga sår<br />
som denne man hade, kan varken<br />
prästen eller leviten läka, ty de fruktar<br />
att blodet som flyter ur dessa sår fastnar<br />
på dem och fördärvar deras rena och<br />
friska samveten. De ser därför på den<br />
eländige mannen som förr var en levande<br />
människa, men nu ligger halvdöd,<br />
och låter honom dö i fred. Ingalunda<br />
börjar prästen och leviten röra denna<br />
eländiga människa som nu ligger<br />
halvdöd. Inte börjar de utgjuta vin och<br />
olja i hans sår, ty de känner honom inte
Change language