1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter

N:o 53 13 SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHET 1850
med den barmhärtige Samariten förstås
Frälsaren själv, som förbarmar sig över
de botfärdiga, det vill säga, de av andliga
rövare sårade själarna och för dem till
härbärget. Låt oss nu genom Guds nåd
betrakta den barmhärtige Samariten.
Första betraktelsen: hurudan människa
är den nådige Samariten? Andra
betraktelsen: vem är den människa som
har fallit i rövarnas händer?
Må Gud ge sin nåd, för att alla som
fallit i rövarehänder måtte bli hjälpta innan
de dör på vägen. Amen!
Första betraktelsen. Hurudan man
är den nådige Samariten? I världens
tycke är han en dålig människa. För det
första är han född av en dålig släkt. För
det andra har han en sådan virrig tro,
att fariséerna och de gamla kristna inte
vill umgås med denne Samarit. Fariséerna
och de gamla kristna går inte
alls in i Samaritens hus, ty de fruktar
att de orenar sig om de umgås med Samariten.
Alla hederliga och dygdiga
människor går förbi hans hus, ty han
har en falsk tro. De fruktar för att de
skulle bli smittade av villosjukan om
de skulle umgås med honom. Samariten
vet väl, att han är föraktad och försmådd
av judarna som undervisats i
Moses rätta lära och varit kristna från
barndomen. Judarna ville inte ens
dricka vatten 3 som Samariten hade öst.
Därför sade den samaritiska kvinnan
som Frälsaren begärde vatten av: ”Hur
kan du som är jude, begära vatten av
mig?” Hon visste att alla människor
som har Samaritens tro, var så föraktade
och försmådda av judarna, att judarna
inte alls ville ha något umgänge
med Samariten.
286
Samarit var också det värsta öknamn
man kunde ge en människa. Judarna
kunde inte smäda Jesus med värre öknamn
än med namnet Samarit: ”Du är
Samarit och du har djävulen. Du är villoande.
Du är ingen rättskaffens människa,
då du inte ger hederliga människor
samvetsfrid.” I fariséens och den
gamle kristnes tycke är Samariten värre
än en hedning. Fariséen är nämligen 4 en
gammal kristen som varit kristen från
barndomen, fast han inte vet hur han
blivit kristen. Fariséens kristendom består
i att han är omskuren eller döpt, att
han är av Abrahams säd eller född av
kristna föräldrar, att han är uppfostrad i
Moses eller Luthers tro, att han ätit
påskalammet eller tagit emot nattvarden,
att han levt dygdigt och hederligt,
att han inte bötfällts för fylleri, krögeri
eller sabbatsbrott. På denna gamla
kristendom litar nu fariséen och den
lagkloke. Men han vet ändå inte vem
som är hans nästa, fast han läser lagens
summa efter katekesen. Han håller inga
andra för sin nästa än de gamla kristna
som har samma tro som han. Samariten
som har en annan tro och som är
mycket föraktad för sitt skällande och
hatad av fariséen 5 , är ännu sämre än en
hedning. Han är inte fariséens nästa.
Om Samariten skulle unna fariséen 6
samvetsfrid, så kunde han någorlunda
tåla hans åsyn.
Men då Samariten är så ivrig att
skälla på fariséen och kalla honom för
skrymtare och munkristen, ett horiskt
släkte och huggormars avföda, och därtill
dömer denne dygdige och hederlige
man till helvetet, då börjar ormynglen
röra sig i hjärteroten. De sju djävlarna