1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter

N:o 53 13 SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHET 1850
då de ger bistånd åt de sorglösa fattiga
och de kroppsligen behövande. Och
även om de sorglösa är så otacksamma,
att de belönar de kristna med misshandel,
när de fått bistånd, då de kristna
förebrår de sorglösa för dryckenskap,
lättja och hordom samt för högmod och
grannlåt, för att den sorglöse fattige
skulle inse varför han blivit fattig. Fast
de sorglösa fattiga säger: ”Gud gjorde
oss fattiga.” Men dessa blinda stackare
inser inte vad det är för en gud som har
gjort dem fattiga. De tror inte, att djävulen
har gjort dem fattiga genom
dryckenskap, lättja, hordom och högmod,
förrän samvetet vaknar.
Men djävulens träl vredgas storligen
av sympati mot de fattiga och säger:
”Är det en rätt lära, att man skall skälla
på de fattiga. Har inte Syrak sagt: Hör
gärna på den fattige och svara honom
ljuvligt och saktmodigt. Gör inte ett bedrövat
hjärta ännu mer bedrövat.” ”Hör
du nu”, säger djävulen, när han kommer
och uttyder Bibeln, ”hör du, vad Syrak
säger?” Nog kan djävulens träl även
säga till en kristen så: Mer har jag hjälpt
de fattiga än du. Och jag har inte skällt
på dem, utan jag har tilltalat dem saktmodigt
och vänligt enligt Syraks ord.
Och var står det skrivet i Bibeln, att
man skall skälla på de fattiga? Därför
skäller de visst på de fattiga, att de fattiga
inte mer skulle våga komma och
tigga bistånd av dem. ”Javisst!” säger
djävulen, ”det var rätt förklarat. Och är
de kristna sådana?” Men åt vem tillhör
dessa bibelord: ”Den fattige har inget
annat än ett ringa bröd, och den som tar
bort det, är en mördare.” Vilka är nu
mördare? De kristna som gör de fattigas
284
hjärtan bedrövade, eller världsträlarna
som tar de fattigas bröd och kastar det åt
hundarna? Ty så gör världsherrar och
krögare. De tar de fattigas bröd och kastar
det åt hundarna, då de tar från de fattiga
och delar ut till de rika. De bryr sig
inte därom, att de fattigas brännvinstårar
skall bränna dem för evigt, när de
hederliga krögarna och fattiga drinkarna
kommer till samma ställe.
Då börjar alla trasdjävlar skälla på
krögaren och säga: ”Du har genom din
girighet och brännvinshandel bringat
oss till detta fasansfulla ställe. Först har
du berövat vår egendom i världen och
därtill dödat våra kroppar före den bestämda
tiden och slutligen har du fördärvat
våra själar med flytande djävlaträck.
Svara nu för våra själar, du mördare!”
Men krögaren åter anklagar drinkaren
och säger: ”Är det jag som har
mördat din själ? Det är ju du själv som
har köpt. Själv har du fordrat, att jag
måste stiga upp till och med om natten
och ge dig brännvin. Må nu djävulen
svara för din själ, han som upptände
brännvinsbegäret hos dig.” En sådan
skön rättegång torde slutligen börja i
helvetet mellan krögaren och den fattige
drinkaren, och själve djävulen får döma
dem, om drinkaren och krögaren inte
gör bot och bättring här.
Fast nu nästan alla fattiga och sjuka
tror att Gud gjorde dem fattiga, trots att
det är uppenbart för alla, att det är djävulen
som har gjort dem fattiga genom
dryckenskap och hordom, samt även
genom lättja och högmod, så måste en
kristen dock hjälpa dem först kroppsligen
så mycket som möjligt. En kristen
måste i synnerhet hjälpa dem andligen