1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter

N:o 53 13 SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHET 1850
Den som gör våld mot den fatti
ge smädar hans Skapare.
Men den som förbarmar sig
över den eländige hedrar Gud.
Ordspråk. 14: 31
Av dessa ord hör vi, vad Salomo säger
till dem som föraktar de fattiga och
våldför sig på dem. Detta ord hör särskilt
till dem som tar från de fattiga och
delar ut till de rika. Sådan har världens
sed varit, att de rika och mäktiga har
föraktat de fattiga. De har egenmäktigt
berövat de fattigas levebröd och då den
fattige inte har haft råd att genom rättegång
återfå sin egendom, så har de rika
och mäktiga på jorden kunnat våldföra
sig på de fattiga utan fruktan för straff
och äta upp deras egendom. Men nu visar
Salomo, att en sådan människa som
våldför sig på den fattige försmädar
hans Skapare. Den som föraktar de fattiga,
den föraktar sin Skapare. Men krögarna
säger, att de inte har föraktat de
fattiga eller ätit upp deras egendom, fast
de med orätt och skadligt ämne har ätit
upp de fattigas svett och möda. De har
tagit från de fattiga och delat ut till de
rika. Vad världsherrarna delar ut till de
rika, då de av äregirighet håller kalas,
den kostnaden skall tas ut från de fattiga.
Och vad krögarna slösar av äregirighet,
då de bjuder på drycker åt sina
likar gratis, den förlusten får de fattiga
drinkarna betala. Men varken världsherrarna
eller krögarna har ändå syndat,
fast de tar från de fattiga och delar ut till
de rika, utan de anser sig ha hjälpt de
fattiga, då de utsuger för en brännvinssup
den sista skärven från de fattiga
drinkarna.
283
Men inte har de fattiga drinkarna
sparat sin egendom till skydd och
näring för de nakna barnen, utan de fattiga
drinkarna var så kärleksfulla mot
krögaren, att de lät klä av sig för en eller
två brännvinssupar. Men varken drinkarna
eller krögarna tänkte på hustrur och
barn som grät av hunger. Nu torde krögaren
säga på domedagen: ”Jag har förbarmat
mig över de fattiga drinkarna och
gett dem livets vatten då de var i nöd.”
En fattig drinkare kan utan vidare
med gott samvete säga: ”Gud gjorde
mig fattig. Därför är de kristna skyldiga
att försörja mig.” Jag har ofta hört sägas
till 1 fyllhundarna, när de kommer till en
annans hus och begär mat: ”Gå och ät
där du har supit.” Här passar visst Syraks
ord, då han säger: ”Gör gott mot
den fattige, men ge ingenting åt den
ogudaktige, ty han gör så mycket ont
mot dig som du har gjort gott mot
honom.” Men detta bibelställe ger även
utrymme för girigheten, om girighetsdjävulen
får tolka Bibeln. Vi måste sålunda
ta sådana vittnesbörd från andra
bibelställen som inte ger utrymme för
girigheten. Paulus säger: ”Om du ser
din ovän lida av hunger, så ge honom
mat, om du ser honom törsta, så ge
honom dryck. Då du gör detta, så samlar
du glödande kol på hans huvud.” På
detta ställe finns inget utrymme för girigheten,
ty hur den onde än skulle vrida
och vränga detta bibelställe, så skulle
han inte finna något försvar åt sig. Han
skulle kanske kunna fråga: ”Har Paulus
befallt de kristna att samla brinnande
kol på ovännens huvud? Där talar Bibeln
orätt.” Men vi säger rätt ut, att de
kristna samlar glödande kol på ovännen,