1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter

Nr 5 JULDAGEN
Ty han reser sig upp för honom
såsom en telning, och såsom en
rot ur torr jord. Han har ingen
skepnad eller skönhet. Vi såg honom,
men han hade inte den skepnad, som
skulle ha behagat oss. Han var den
mest föraktade och den allra ringaste,
full med värk och krankhet. Han var
så föraktad, att man gömde bort
ansiktet för honom. Därför aktade vi
honom intet. Jes. 53: 2, 3
Profeten Jesaja ställer Jesus inför
våra ögon i sin föraktade gestalt. Profeten
Jesaja såg många hundra år före
Frälsarens födelse, i vilken stor fattigdom
Frälsaren föddes och hur människorna
föraktade honom och ansåg
honom för en dålig man, liksom en
telning som reser sig ur jorden. Han hade
inte den skepnad eller skönhet, som
skulle ha behagat oss. Profeten ställer sig
bland dem, som föraktar Guds Son, för
att det sorglösa folket inte skulle få anledning
att säga: ”Menar du, att du är
bättre än vi?” Profeten räknar sig som en
sorglös och säger: ”Vi såg honom, men
han hade inte den skepnad eller skönhet,
som skulle ha behagat oss.” Ty för det
första föddes han i fattigdom. Han var
inte av högt släkte. För det andra ansågs
han för en oäkting eller en horas barn.
För det tredje upptäckte man sju synder
hos honom, och därför kunde ingen tro,
att hans lära var rätt.
Profeten Jesaja säger ytterligare om
den kommande Frälsaren: ”Han var så
föraktad, att ingen brydde sig om att se
på honom.” Vad profeten då har predikat
om föraktet, har gått i fullbordan. Inte
28
bara under Frälsarens tid, men även på
vår tid har Guds Son blivit föraktad, fast
alla sorglösa säger: ”Vi föraktar inte
honom, utan vi föraktar dem, som säger
sig vara kristna fast de inte är det.” Jag
undrar, om Guds Son vandrade här såsom
han då vandrade kring landet och
skällde på folk, jag undrar, hur mycket vi
skulle tycka om honom. Jag tror, att de
flesta skulle säga: ”Titta, där ser ni en
falsk profet!” Nu har man sett, vad de
sorglösa tycker om kristendomen.
I början, då denna omkringvandrande
lärare började undervisa folk,
började de sorglösa följa honom. Men
när han kastade några ord, som stötte mot
förnuftet, sade de: ”Detta är ett hårt ord.
Vem kan utstå det?” Såsom de sorglösa
då föraktade honom och ansåg honom för
en folkuppviglare, så skulle de sorglösa
ännu göra. Ty de sorglösa har inte dess
bättre leverne nu än vad de då hade, när
Frälsaren vandrade på jorden. Dåförtiden
fanns det inga fyllhundar såsom nu. Inte
har evangelisterna talat om, att de hade
mött fyllhundar på gator eller i hus. Om
det då fanns några horor, som uppväcktes
av Frälsarens predikningar, till exempel
Maria Magdalena, så har det dock inte
funnits så mycket horor som nuförtiden.
Denna tids horor vaknar inte mer till
ånger, men till förhärdelse vaknar de.
Om det då har funnits någon tjuv
bland folkmassan, så har det inte funnits
så mycket tjuvar då som nu. Dåtida människor
strävade efter att leva dygdigt, fast
de annars var nitiska att göra motstånd
och disputera med Frälsaren. Men nuförtiden
finns varken dygd eller heder
hos det sorglösa folket. Nu är kristen-