1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter

N:o 50 10 SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHET 1853
förhärdas, så att det inte mer återstod
en gnista av kärlek i förälderns 42 hjärta.
Vad skulle ni göra, om ni hade sådana
barn? Jag tänker att ni skulle dö av
sorg och säga som gamle Israel sade
till sina söner: ”Ni driver mina grå hår
med sorg i graven.”
Men vem har så stygga barn? Ni frågar
väl, vem har fött, livnärt och uppfostrat
sådana vargungar? Jag tror inte
att den Mannen är långt borta, som har
livnärt och uppfostrat sådana barn. I
detta rum finns han. Och jag ser än i dag
heta tårar rinna från hans ögon. Och när
jag frågar: ”Käre Förälder, varför gråter
du?” så svarar han: ”Jag har uppfostrat
barn, men de har skilt sig från mig och
blivit ohörsamma, de tar inte emot aga.
Alla barn har förirrat sig på orätt väg.”
Och även de som ännu ryms i Förälderns
famn, börjar bita Förälderns bröst.
Föräldern har inte fått någon glädje
av dessa barn, utan sorg och grämelse.
Ty somliga är horor 43 , somliga tjuvar,
somliga fyllhundar, somliga mördare
och somliga står vid skampålen och förbannar
sin Skapare. Det förvånar mig,
att Föräldern inte för länge sedan 44 drivit
ut sådana vargungar från sitt hus.
Men Förälderns hjärta medger inte detta.
Hellre lider han själv förskräckliga
kval och pina än driver dem ut från sitt
hus. Ty han väntar alltid på deras bättring.
Men då dessa vackra barn blir fullvuxna,
förhärdas de och säger till den
döende Föräldern: ”Det är naturligtvis
du som föder oss! Nog finner vi rum
även annorstädes.” Sådana förhärdade
barn litar på, att de nog finner rum i
helvetet, om den himmelske Föräldern
driver bort dem från sitt hus.
266
Se, käre Förälder! Där har du lön för
att du har livnärt oss 45 . Där har du tack
för att du med stor vedermöda och
blodsutgjutelse har fött oss 46 vargungar.
De spottar dig i ansiktet, de gör spe av
dina tårar och skrattar 47 åt den döende
Förälderns sista suckar. Nu har dessa
vargungar börjat tvista 48 om Förälderns
arv. Fast Föräldern har varnat dem och
sagt: ”Utgjut inte blod på min grav,” så
grälar de likväl om Förälderns arv och
säger: ”Föräldern har själv ätit upp allt.”
Vad bryr de sig om, som har tappat blod
ur Förälderns blodådror, nog kan de
läppja sin broders blod.
Den sköna ynglingen, Absalom, som
var så skön och hederlig 49 inför världen,
att han stod i dörren och kysste alla män
som hade ärende, och genom sin list stal
han folkets hjärtan. Densamme sköne
yngling som hela folket började löpa efter,
dräpte först sin broder och hade sedan
för avsikt att dräpa sin fader. Sådana
män finns nu överallt, och de behagar
världen bäst. Men ändå sörjde fadern
denne son. Han skulle inte ha velat
se honom dö i sorglöshetens tillstånd 50 .
Där ser ni nu en kristen förälders
hjärta. Och därav kan vi någorlunda
men inte fullkomligt förstå, hurudant
den himmelske Förälderns hjärta är.
Han kan inte se, att alla barn går till
förtappelsen. Därför måste han även i
dag utgjuta tårar för de förhärdade och
säga: ”O, om även du skulle inse, vad
din frid tillhör, så skulle du i denna din
tid betänka. Men det är fördolt för dina
ögon.” Fördolt är för det sorglösa
folkets ögon såväl Förälderns kärlek
som helvetets pina 51 . Fördolda är Förälderns
tårar och vedermödor. Fördolt är