1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter

N:o 49 9 SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHET
Men Petrus och de andra
apostlarna svarade och
sade: ”Man måste lyda
Gud mer än människor.” Ap. g. 5: 29
Vi hör i Apostlagärningarnas femte
kapitel, hur man började förfölja de
kristna, när kristendomen började utbreda
sig. Översteprästerna hade redan
gripit några lärjungar och kastat dem i
allmänt fängelse 1 , men Herrens ängel
ledde dem ut därifrån, och de stod tidigt
på morgonen i Herrens tempel och predikade
för folket. Därifrån fördes
apostlarna till rådet 2 och översteprästen
frågade dem och sade: ”Har vi inte
strängt förbjudit er att tala till folket i
detta namn? Och se, ni har uppfyllt Jerusalem
med er lära.” Lärjungarna svarade:
”Man måste lyda Gud mer än
människor.”
Men när de hörde detta, gick det
genom deras hjärtan och de överlade
om att döda dem. Så stor vrede hade
översteprästerna, de skriftlärda och
fariséerna, att de inte kunde behärska
sig. Men inte kände dessa stackare, att
de hade en sådan vrede 3 i sina hjärtan,
ty andligt hat hade gjort dem blinda,
såsom Salomo skriver på ett ställe, att
deras ondska gör dem blinda. Men
inte kände dessa stackare, att de hade
hat i hjärtat.
Det ord som gick genom deras
hjärtan var det som apostlarna sade, att
man måste lyda Gud mer än människor,
och att Gud har upphöjt Jesus
till Hövding på sin högra sida 4 . Och
varför måste detta ord gå genom deras
hjärtan? Därför, att översteprästerna
hade ett förfärligt hat till Jesus. Men
258
där i rådet fanns en man i vars hjärta
inte var så stort hat som hos de andra,
fast inte kände han heller Jesu makt,
men hans naturliga förnuft var klarare
än de andras. Denne man hette Gamaliel.
Han gav de andra rådet, att man borde
lämna apostlarna i fred och de
godtog hans råd. Han kunde med några
ord hindra djävulens avsikter, så att det
den gången inte blev någon förföljelse
mot de kristna. Så märkligt kan Gud
genom en naturlig människa bevara
Jesu lärjungar från att bli offer för
blodsutgjutelse, fast Gamaliel inte visste
något om kristendomen. Och vi borde
tro, att Gud ännu kan bevara Jesu lärjungar
genom någon människa som inte
känner eller förstår, om 5 denna kristendom
är av Gud, men ändå lämnar saken
åt Guds dom.
Ni vet, kära bröder, att gamle Simeon
har sagt, då han tog det välsignade
barnet, Jesus i sin famn: ”Se denne är
satt till fall och upprättelse för många i
Israel och till ett tecken som blir motsagt.”
Och Simeons ord blev även uppfyllt
inte blott under Frälsarens tid utan
även efteråt. När denna 6 kristendom
tillkom i världen, blev detta barn till fall
och upprättelse för många i Israel, ty
somliga blev genom kristendomen förhärdade
och andra blev genom kristendomen
upplyfta ur helvetet. Och det
skall för er vara ett tecken som blir motsagt,
ty överallt där den levande kristendomens
tecken uppenbaras, kommer
förhärdelsen över världens barn. Där
uppstår även hat och förföljelse.
De få själar som har känt Jesu kraft i
sina hjärtan får även känna djävulens
kraft både invärtes genom frestelser och