1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter

Nr 48 8 SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHET
utgör ett hinder för deras kristendom, och
därför skiljer de sig från världen och går
till ett ensligt ställe och håller där möten,
läser och sjunger psalmer, håller böner
och avstår från äktenskapet och tror sig
genom denna sin gudlighet förtjäna saligheten.
Till en sådan plats flydde även
Luther då samvetet vaknat, i hoppet, att
han där skulle bli kristen. Men senare
insåg han, att den som drar sig undan
världsligt arbete och kroppens möda för
att uppnå en bättre kristendom blir
säkert 28 bedragen.
3. Låt oss nu till sist betrakta vad
slags gärningar som kommer av kärlek.
Vi tror visst, att det är bästa tecknet på
kärlek, när någon omfamnar de kristna
och gråter vid deras hals. Men det är
ovisst, hur pass varaktig sådan kärlek är.
Jag tycker att bästa tecknet på kärlek är
att litet besvära sig för sin nästa, till
exempel med att undervisa oförståndiga 29
barn eller med att genom kroppsligt
arbete förtjäna något för att ha råd att
även hjälpa de fattiga. Annars blir vår
kärlek lik den förra världskärleken, då
man i fyllan hängde om halsen på varandra
och låtsades vara kära vänner. Men
när det blev fråga om att hjälpa de fattiga,
sade man: ”Jag har inte råd.” Om någon
skulle hjälpa en annan, så frågade man:
”Hur mycket får man för det besväret?”
Men den som kom med brännvin till byn
fick hjälp, men om en fattigare kom, fick
han inte hjälp, fast han hade pengarna i
handen. Sådan var den förra kärleken!
Om nu de kristnas kärlek visar sig endast
i omfamningar och kyssar, men inte i att
hjälpa de behövande, så är den knappast
bättre än den förra kärleken. Må Gud inte
256
straffa mänskligheten så, att 30 de som förut
har haft råd att supa och bära silversmycken
och bygga präktiga hus, fast de
inte hade råd att hjälpa de fattiga, slutligen
själva blir fattiga. Det finns många
sådana fattiga, som förut har burit grannlåt.
De går nu omkring som tiggare. Somliga
har slösat bort sin egendom genom
dryckenskap. Andra har blivit fattiga
genom lättja och högfärd och litar nu på
att de kristna skall föda dem. Om de
kristna inte kan fylla allas ändtarm 31 , säger
de: ”Är han en kristen? Han hjälper ju
inte de fattiga!” Det torde slutligen gå
såsom Frälsaren har sagt: ”Vi har spelat,
men ni har inte dansat. Vi har sjungit
sorgevisor, men ni har inte gråtit.”
Den kristliga kärleken fordrar, att
envar som har fått en frisk kropp skall
arbeta, så att han inte blir en börda för
andra människor. Detta visade också
Paulus med sitt föredöme. Han arbetade
med sina händer och kunde sålunda 32
säga: ”Ingen mans silver eller guld, eller
kläder har jag begärt, men ni vet själva,
att dessa händer har tjänat till min
nödtorft och deras som var med mig. Allting
har jag visat er, att så måste man
arbeta och uppta de svaga, och tänka på
Herren Jesu ord, som han sade: saligare
är giva än taga.” (Ap. g. 20: 33 - 35)
Om nu den nåderike Herren Jesus
ville genom sin Andes kraft väcka alla
fattiga, att de bättre skulle känna sin andliga
fattigdom, så att de skulle se hur de
har förspillt sina själsskatter och förslösat
dem jämte sina jordiska ägodelar,
så att de skulle bli tiggare inför
Gud, så behöver vi inte ångra, att vi har
förmanat dem till bättring. Amen.