1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter

Nr 48
8 SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHET
länge nådens kännedom16 är levande, känner
man en gnista av kärlek i sitt hjärta.
Men när nådens kännedom avtar kommer
frestelser och tvivel tillbaka. Människan
skulle gärna vilja bli en ängel. 17 Och då
hennes eget onda18 hjärta inte låter henne
bli änglalik, börjar hon åter tvivla på, att
hon inte torde vara på den rätta vägen
med mera, och vad egenrättfärdigheten
kan uppväcka i hennes tankar. Ty det är ett
stort besvär för gamle Adam, att vara ond
och syndig och som sådan tigga om nåd.
Om nu nådekännedomen alltid vore
så levande, att människan skulle bli fri
från alla frestelser, alla begärelser19 och
lustar och alla världsliga tankar, då skulle
hennes gärningar komma av tro. Ty när
nådekännedomen är översvallande förlorar
samvetet sitt åklagarämbete20 , varför
Paulus säger: ”Kristus är lagens fullbordan
och ände, till rättfärdighet för
dem som tror21 .” Och om nåden alltid
vore översvallande, skulle det vara möjligt
att människans alla gärningar skulle
komma endast av tron. Men då även22 Vad gagnar mig goda gärningar, då jag
inte förtjänar
de
benådade själarna på grund av sin trossvaghet
känner frestelser och därför mister
sin tro, börjar de misstänka att de har
fallit från nåden, då nådekännedomen
inte alltid är översvallande. Då stiger åter
egenrättfärdigheten åt huvudet och inger
tvivel, då de goda gärningarna som samvetet
fordrar blir ogjorda, eftersom hjärtat
är ont. Och så fördärvas vår kristendom.
Då nämligen gamle Adam inte kan
bli ängel, och egenrättfärdigheten inte
låter människan bli lik en djävul och som
sådan tigga om nåd, så tänker någon:
”Hur jag än försöker, blir jag aldrig så
god, att samvetet skulle sluta anklaga.
23 något med dem? Om jag
började utföra tungt arbete och tjäna de
sorglösa, förtjänar jag inte därmed himmelriket.
Därigenom får jag bara större
frestelser. Om jag började idka handel,
skulle jag bli utskälld för girighet. Om
jag gick24 till en sorglös, så skulle jag där
få öknamnet: falsk profet. Slutligen fattar
gamle Adam beslutet: ”Det är bäst att
vara bland de kristna och samtala med
dem, som anser mig för en kristen. Men
jag går inte långt bort25 till hedningarnas
rike för att tjäna dem och besvära min
kropp. Det är trevligare att vara bland
släkt och bekanta.” Men jag undrar, hur
det skulle gå med din kristendom, om en
turk och en hedning26 tog dig tillfånga
och förde dig långt bort till hednalandet27
, där du inte mer skulle se en enda
kristtrogen själ eller höra ett enda Guds
ord och där du skulle bli satt till att gräva
stenar ur jordens inre under jorden? Vad
torde gamle Adam då säga? Utan vidare
skulle gamle Adam lägga sig ned och låta
piska ihjäl sig i hopp om att ju förr dess
bättre slippa ifrån kroppsliga mödor.
Jag tänker dock, att om en kristen
börjar alltför mycket spela herreman och
inte nänns besvära sin kropp med arbete,
utan skonar sin gamle Adam, så blir han
alltför fet och blir till slut en så stor herre,
att han liksom andra världens herrar
börjar kräva, att andra måste tjäna och
gratis föda honom. Säkert gillar nog
gamle Adam att andra utför tungt arbete.
Men det är en annan fråga, om denna
herremanslek är ett tecken på kristendom
och om den kommer av rätt tro. Ty de
som är i påvetron, menar att kroppsarbete
255