1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter

Nr 48 8 SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHET
slockna och upphöra, om människan
upphör att vaka, be och sträva vidare.
Så kan en levande tro förvandlas till
en död tro. I detta tillstånd litar människan
på de forna nådetecknen och tänker, att då
hon 9 är benådad, behöver hon inte längre
tvivla på att hon inte skulle bli salig. Men
så förhåller det sig inte, ty vi läser i
Skriften: ”Den som förblir ståndaktig till
änden, blir salig.” Men den som faller från
nådaståndet och tar åt sig sorglöshetens
ämne från nådetecknen blir bedragen. Detta
händer i synnerhet för dem som glömmer
det sista steget i nådens ordning, nämligen
helgelsen, eller den dagliga ångern
och bättringen. Aposteln Jakob säger:
”Tron utan gärningar är död.” Och vi hör
även hurudana goda gärningar han fordrar.
Han fordrar först, att vi skall hjälpa de
fattiga. Och det framgår av Jakobs brev, att
de kristna till vilka han skriver, gjorde
orätt, då de gjorde skillnad på människor.
De gav åt de rika större förmåner än åt de
fattiga. De tilltalade nog vänligt de fattiga,
men de ville inte hjälpa dem.
Men varifrån skall de fattiga få hjälp,
då de är lata och även de kristna är lata att
arbeta? Om de lata ligger och äter, när de
har, då skall snart alla bli fattiga. Vem
skall då föda dem? Lata barn säger: ”Föräldrarna
skall föda oss, och om de inte
förmår, så skall gårdsägarna föda oss. Vi
skall börja vandra från gård till gård, och
om maten tar slut för dem, så må kommunen
försörja oss. Och om inte kommunen
förmår försörja oss, så må staten försörja
oss.” Men jag fruktar att staten har
tillräckligt att göra, om den först skall
förmå föda dem som inte får någon lämplig
sysselsättning på grund av naturlig
252
sjukdom och oförmåga. Hur skall staten
då förmå försörja dem som på grund av
lättja, hordom, dryckenskap, grannlåt,
tjuvnad och högmod inte kan få arbete 10
och därför beger sig att vandra längs
landsvägen. Varje pörte är nu fullt av sådana
som i yngre år inte har fått någon
tjänlig anställning. På grund av högfärd,
snatteri, lättja, dryckenskap eller hordom
har ingen husbonde vågat ta dem i sin
tjänst. Och nu fordrar de, att de kristna
skall föda dem. För vilken god gärning
skall de födas? Därför förstås, att de i
yngre år har supit, stulit, bedrivit hor,
legat lata och varit högmodiga, och därför
måst bli utan sysselsättning och utan
jobb. Nu torde även de kristna börja ligga
lata, spela herreman och gå från gård till
gård i den tron, att en kristen mister sin
kristendom om han måste utföra naturligt
arbete och vara den sorglöses träl. Men jag
fruktar, att det är ett gamle Adams knep.
Då nämligen gamle Adam inte får
ligga i fred på sin högra sida, vänder han
sig på den vänstra sidan och säger: ”Härifrån
förflyttar jag mig inte även om jag
blev dräpt.” Då gamle Adam inte fick
fred medan han låg på girighetens,
dryckenskapens och det naturliga högmodets
sida, vände han sig till lättjan och
motiverade detta genom att säga, att
kristendomen går förlorad om han måste
utföra tungt arbete. Men om de kristna
upphör att arbeta, hur förtjänar de då uppehälle
för sig själva och de fattiga? Gör
så väl, herr gamle Adam och böj din rygg
till arbete och spela inte herreman! Ty
Frälsaren har inte gett föredöme till lättja,
han som tjänade sina föräldrar i trettio
år innan han började undervisa männi-