1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter

N:o 47 7 SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHET 1848
hat mot dem som genom hans lära blivit
omvända och fått en levande tro.
Frälsaren har även uppenbarat sin
gudomliga makt genom underverk, men
världens blinda hop sade, att det var
med djävulens hjälp som han gjorde under.
Frälsaren var i deras tycke en stor
trollkarl. Han har även uppenbarat sin
gudomliga makt och härlighet för världens
blinda hop på korset, men de ansåg
honom för en förbrytare och Guds smädare.
Alltså, fast Frälsaren uppenbarar
sig för världens barn på många sätt, bekänner
de dock inte att han är Frälsaren,
utan smädar hans tårar. Vi sade nyss, att
då en människa ser Frälsaren, så har
Frälsaren en sådan skepnad, som passar
till det tillståndet som människan befinner
sig i. I judarnas ögon var Frälsaren
en stor trollkarl, en falsk profet, en folkuppviglare
och gudsförsmädare. Då djävulen
hade förvänt deras syn, såg de
alla andliga saker förvänt. Frälsaren
förvandlades till en trollkarl, Guds Son
förvandlades i deras ögon till gudsförsmädare.
Den bäste läraren i världen
förvandlades till en falsk profet. Och
då han verkade genom Guds kraft,
trodde människorna, att han verkade
genom djävulens kraft. En likadan man
skulle Frälsaren ännu idag bli i den
sorglösa hopens ögon om han började
verka kroppsligen. De skulle säga till
honom som judarna: ”Du är samarit
och du har djävulen.”
Somliga bekännare av den döda tron,
vilka genom den onde andens bedräglighet
inbillar sig vara de närmaste
för Frälsaren, säger nog, att om Frälsaren
mötte dem, så skulle de ta honom
om halsen. Men jag tror, att de skulle
248
spotta honom på munnen, om han beskyllde
dem för att vara horor och tjuvar.
De skulle genast säga: ”Det är ingen
Guds Son, som så fräckt skäller på
hederligt folk.”
De dygdiga människorna skulle
säga: ”Inte är det Guds Son, som skäller
på de dygdiga och kallar dem för dygdiga
horor 2 och ärliga tjuvar.” Den döda
trons bekännare skulle säga: ”Inte är det
Frälsaren, som vill beröva deras tro.”
Med ett ord sagt: denna tids sorglösa
människor skulle förargas på Frälsaren
ännu värre än judarna. Men om världens
gud kom fram i skepnaden av en stor
herre och började tacka och prisa dem,
och gav dem råd, hur de skulle bli rika
och göra vinst genom orättvisa, driva
handel med brännvin, och bli hederliga
herrar, så skulle de genast säga: ”Denne
vore en duglig kung för oss.” Även alla
fattiga skulle komma till en sådan hederlig
herre och säga: ”Ge oss råd,
gode herre, hur vi bör göra för att bli
rika.” Och han skulle svara dem:
”Förena er, alla ni fattiga, och röva
ägodelarna var ni kan finna dem.” Se,
så ställer den onde till det för folket.
Men Frälsaren, som bekänner sanningen
för folket, han är i den sorglösa hopens
ögon värre än fienden.
Nu borde vi betrakta hurudan skepnad
Frälsaren har då han uppenbarar sig
för de väckta själarna. Dessa är i det
själstillståndet, att de känner sig behöva
en andlig Frälsare, som skulle förlossa
deras själar från helvetets kval. Men
egenrättfärdigheten är också så stor, att
de för skammens skull inte vill komma
till Frälsaren så dåliga och odugliga
som de är, utan de försöker först pryda