1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter

N:o 47 7 SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHET 1848
Kära bröder! Vi har inte efter
följt några kloka fabler,
då vi kungjorde er vår Herres
Jesu Kristi kraft och tillkommelse,
utan vi har själva sett hans
härlighet. 2. Pet. 1: 6
I dagens epistel talar aposteln Petrus
om de nådetecken som han hade sett på
förklaringsberget och försäkrar för de
kristna, till vilka han skriver, att han inte
har följt några kloka fabler, eller endast
berättat historier för dem, då han har talat
till dem om Jesu Kristi stora kraft
och härlighet, och om den salighet som
Frälsaren har lovat åt alla troende. Vi
hör alltså av dessa Petrus ord, att detta
är ett stort nådetecken eller en bekräftelse
för hans tro på den kommande
saligheten. Fast Petrus fick känna
många förändringar i hjärtat efter det
nådetecknet, och även föll i synd, kunde
han likväl inte bortförklara detta nådetecken
eller tänka så, att det bara var en
inbillning, utan denna stora och förunderliga
härlighet som han såg på
förklaringsberget förblev för alltid i
hans minne. Den samma härligheten har
övertygat honom om den kommande saligheten.
Han hade genom detta nådetecken
blivit liksom styrkt i sin tro, att
det inte är strunt, som Jesus har lovat åt
dem som följer honom.
Så kan även en annan kristen, som
har sett något slags nådetecken, vara
övertygad därom, att saligheten, som
Guds ord lovar åt de troende, inte är fåfäng,
fast världens barn ingenting förstår
därav. De tror inte alls, att de är nådetecken,
utan de tror, att det finns något
slags bedrägeri därunder, men en
244
kristen vet, att det inte är fråga om några
fåfänga eller bedrägliga flammor,
utan de är sådana nådetecken varigenom
Frälsaren vill styrka de klenmodiga
och de tvivlandes tro, för att de inte
skulle bli utmattade på livets väg medan
de bär Jesu kors.
Detta nådetecken kom ofta i Petrus
minne, när frestelserna mötte honom.
Tidigare hade han frågat Frälsaren: ”Vi
har övergivit allt och följt dig, vad
skall vi få för det?” Och många bedrövade
korsbärare torde fråga sig som
Petrus, vad han slutligen skall vinna
genom kristendomen, då han har övergivit
alla världens nöjen och börjat
följa Frälsarens fotsteg. Då finner
Frälsaren det nödvändigt att visa åt
Petrus och de andra som fruktar att de
inte skall få något för sin möda, han
finner det nödvändigt att visa åt de
tvivlande, att deras möda inte skall gå
förlorad. Han visar dem ett tecken på
sin härlighet, för att de skulle veta
vilken stor lön som väntar dem, om de
allt framgent följer kristendomen. Men
detta första nådetecken visas endast åt
Petrus, Jakob och Johannes.
Varför fick de andra lärjungarna inte
se Frälsarens härlighet då? Var de andra
lärjungarna större syndare än Petrus, Jakob
och Johannes, eller var de i ett sådant
tillstånd, att det inte ännu var lämpligt
att visa dem ett sådant nådetecken?
Vi kan inte förstå, varför detta första
nådetecken visades endast åt Petrus,
Jakob och Johannes, men inte åt andra,
men vi förstår av allt som hände efter
detta nådetecken, att de inte var bättre
än andra lärjungar ännu då. Fast Petrus
hade den inbillningen om sig själv, att