1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter

Nr 46 6 SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHET
na och de skriftlärda oförklarad. Fariséerna
tror inte, att även en liten synd förtjänar
helvetet. Frälsaren pekar på, att
skällandet på en nästa i vrede och bitterhet
har förtjänat lika stort straff och lika
stor dom som uppenbart mord. Detta är
den första punkten som tillhör lärjungarnas
rättfärdighet, att de skall så förstå och
förklara Guds lag, att även en liten synd
blir lika tung och vägande som en stor
synd. Hjärtats vrede är lika stor synd inför
Gud som uppenbart mord. Fast lärjungarna
inte kan undvika detta inre fördärv,
borde denna lagens rättfärdighet
tränga dem så, att synden skulle kännas
som synd, så att ingen synd skulle bli lovlig
och bli gjord under sken av lovlighet.
Detta är den tyngsta punkten i lagen, som
de skriftlärda och fariséerna har utelämnat,
och somliga lärjungar har ännu inte
förstått hur viktig denna sak är. Somliga
förstår inte, att en liten synd för till förtappelse.
Då till exempel liten grannlåt
blir lovlig, förstår ännu inte alla lärjungar,
att en sådan synd för till förtappelsen
inte blott för det onda exemplets
skull, utan även för den lovlighets skull,
under vars sken den ringa synden görs.
Då synden mister sin kraft, då har också
samvetet mist sin kraft, och en sådan
synd som inte kommer på samvetet för
till förtappelsen, därför att människan
inte ångrar den synd som hon inte fattar
eller känner som synd.
Lärjungarnas rättfärdighet igenkänns
även därav, att de förliks med sin trätobroder.
Detta är åter ett tungt ställe i
lagen, som de skriftlärda och fariséerna
lämnar oförklarat och ogjort. Om huset är
ostädat, när gäster kommer, säger de:
242
”Förlåt, detta hus är inte städat.” Men om
de i vrede och bitterhet säger till sin
nästa: ”racka”, 23 så anser de inte detta för
synd och ber inte om förlåtelse. Om de
till och med skulle ge den andre en örfil,
det anser de inte som synd och ber inte
om förlåtelse. Detta med att förlika sig
med sina trätobröder har i viss mån blivit
en samvetssak för de väckta och de kristna,
men detta tunga ställe i lagen har inte
blivit tillräckligt viktigt på deras samveten,
så att det inte skulle behöva bli
ännu viktigare. Dessa är de tyngsta ställena
i lagen som de skriftlärda och fariséerna
lämnar oförklarade och ogjorda.
Men lärjungarnas rättfärdighet måste
vara mycket större än de skriftlärdas och
fariséernas, om de vill komma in i himmelriket.
För det första måste de fatta och
förklara Guds lag så, att även en liten
synd känns som synd som för till förtappelsen
24 . För det andra: att förlika sin
nästa. Vad för övrigt hör till lärjungarnas
rättfärdighet, innesluts i det som vår
Frälsare har talat i det heliga evangeliet,
nämligen: då Guds bud rätt förstås och
förklaras, blir lärjungarna så stora syndare
att all egen rättfärdighet och egen godhet
utesluts, alla tankar, begärelser 25 och
lustar som Guds Ande inte har verkat,
blir synd, varigenom de kommer till rätt
syndakännedom. De blir botfärdiga och
måste tigga om nåd. Där består nu lärjungarnas
rättfärdighet, som är mycket
mer än de skriftlärdas och fariséernas
egen rättfärdighet och egen helighet, att
lärjungarnas egen rättfärdighet måste så
fullständigt ta slut, så att de verkligen känner
i sitt samvete, att de sjunker ned i
helvetet och hamnar under den eviga