1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter

Nr 46
6 SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHET
de är annars åtskilda från folket genom
yttre dygd. De är inte som det råa sorglösa
folket, som inte ens har någon ära, så
att de inför världens ögon skulle kunna
dölja sina missgärningar.
De skriftlärda och fariséerna är inte
sådana som denna tids halvherrar, som
super och spelar kort till och med under
gudstjänsten, utan rätta fariséer är riktigt
gudfruktiga. De går i kyrkan för att be,
och deras böner är vackrare än publikanens
böner17 . De bygger upp profeternas
gravar, hjälper de fattiga, visar varandra
heder, bugar och ber om ursäkt om huset
inte är städat när gästerna kommer. Men
om Jesu lärjungar gnuggar några ax mellan
händerna på söndagen18 , så bestraffar
fariséerna dem för sabbatsbrott. De är
skarpsynta att se de kristnas fel. Och när
den levande kristendomen uppstår någonstans,
så säger fariséerna: ”Detta är inte
annat än förvillelse,” och sedan börjar
de förfölja de kristna. Och fast de annars
vill göra alla rätt, lär de ändå sina barn
säga: ”Korban”, det är: föräldrarnas del
skall ges åt Gud, så att kyrkan19 Och då fariséerna eller de skriftlärda
förklarar Skriften, säger de i förklaringen
till femte budet: ”Du skall inte dräpa, men
var och en som dräper, skall vara skyldig
under domen.” Men om vrede eller dråp i
hjärtat talar de skriftlärda intet. Eller om
någon i vrede och bitterhet säger till sin
nästa: ”Racka
skulle
ha inkomster under sken av lag och gudfruktighet.
Frälsaren bestraffar dem också
för att de sväljer kameler och silar
mygg och att de äter upp änkors hus,
och han befaller dem att kasta den första
stenen på en hora, om de är fria från
henne. Sådan är de skriftlärdas och
fariséernas rättfärdighet. Den är mycket
glänsande för världen, och därför kan de
säga: ”Jag har gjort mera gott än ont, jag
har gjort rätt åt alla människor, och jag
tackar dig Gud, att jag inte är som andra
människor, falsk, rövare, horkarl eller
som denne publikan.”
20 ”, det är: rackare, så bryr
sig21 de skriftlärda inte alls därom. Med
ett ord sagt: vad yttre grova synder angår,
dem fördömer de skriftlärda och fariséerna.
Men om hjärtats ondska vet de intet.
De känner ju inte alls, hurudant hjärtat är,
ty det är fördolt för dem. Inte heller Nikodemus
känner hjärtats ondska. Därför anser
han inte hjärtats förvandling och den
nya födelsen för nödvändig. De skriftlärdas
lära om rättfärdiggörelsen är helt
emot Guds ord och nådens ordning, då de
vill förklara22 folkets yttre leverne, men
lämnar det inre fördärvet och hjärtats
ondska oförklarat. Och för dem själva är
somliga synder lovliga, till exempel svordom,
grannlåt, världsligt sinne, vrede och
gamle Adam. Med ett ord sagt: de skriftlärdas
och fariséernas dygdiga leverne går
inte särskilt långt, och deras lära är helt
förvrängd, då de i utläggningen av buden
utelämnar de mest vägande ställena av
lagen, vilka är rättfärdigheten och domen.
Andra betraktelsen. Hurudan borde
nu lärjungarnas rättfärdighet vara, för
att vara mycket mer än de skriftlärdas
och fariséernas rättfärdighet? Den första
punkten i denna rättfärdighet hörs genast
i utläggningen av det femte budet, att
lärjungarna skulle komma till kännedom
om det inre fördärvet och hjärtats ondska,
och att även små synder skulle kännas
som synd. Denna punkt lämnar fariséer-
241