1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter

Nr 4 4 SÖNDAGEN I ADVENT 1858
Jag är ovärdig till all den barmhärtighet
och all den trohet,
som du har gjort med din tjänare.
1 Mos. 32: 10
Så sade Israel, när han var i nöd och
trångmål för sin broders skull, som kom
emot honom medan han var på väg tillbaka
till Faderns land 1 . Då kände Jakob
sin ovärdighet, när han betänkte, hur stor
välsignelse han hade fått av Gud både till
kropp och själ. Även döden kom honom
nära, då denna hedning, Esau, hotade att
förgöra sin broder. Under denna ovärdighetskänsla
brottades han med den okände
hela natten och övervann Gud med sina
böner. Och Gud hjälpte Jakob på det
sättet, att hedningens vrede förvandlades
till kärlek, och denne blev tvungen att
gråta vid sin broders hals, fast han hade
gått åstad under en förskräcklig vrede
och mordlust.
Det är rimligt att tänka om Jakobs
själstillstånd, att han fick den rätta ovärdighetskänslan
för det första därför,
att döden kom honom nära, och för det
andra därför, att han kände och bekände,
hur stor nåd som hade vederfarits honom.
Både känslan av ovärdighet och känslan
av nåd, får nog rum i ett och samma
hjärta, där den rätta ovärdighetskänslan
finns. Men den falska ovärdighetskänslan
och nådens kännedom får inte rum i
ett och samma hjärta. Alla Gamla Testamentets
heliga har haft en rätt ovärdighetskänsla,
som är en verkan av Guds
Ande, men i denna tid vill en falsk
ovärdighetskänsla förekomma hos många,
vilket är en verkan av egenrättfärdigheten.
Den rätta ovärdighetskänslan
24
driver inte bort från Gud, utan den
påskyndar de botfärdiga till Gud. Men
den falska ovärdigheten driver bort från
Gud, förhindrar att deltaga i Herrens
nattvard, och driver några att hänga sig
såsom till exempel Judas. Men de sorglösa
och nådetjuvarna känner ingendera,
vare sig den rätta eller den falska
ovärdigheten. Och under den falska
ovärdigheten ligger ett förfärligt högmod,
som visar, att hjärtat inte är förkrossat.
De känner, att de inte är värdiga
att gå till Herrens nattvard, och de säger
sig vara ovärdiga, men under denna
falska ovärdighet finns ett stort högmod
och hat till de kristna. De säger sig vara
ovärdiga som nattvardsgäster, men kan
likväl försmäda de kristna.
Alla botfärdiga får nog känna sig
ovärdiga till all den nåd och barmhärtighet,
som Gud har bevisat dem, i
synnerhet då hedningarna kommer mot
dem med djävulens makt och stor grymhet.
När de botfärdiga återvänder från
hednalandet till Faderns land, då får de
botfärdiga känna och erfara, hur ovärdiga
de är till all den nåd och barmhärtighet,
som Gud har bevisat dem. Men bli inte
därför förskräckta, ni botfärdiga och till
Faderns land återvändande, fast hedningarna
kommer mot er med stor vrede
och grymhet, utan brottas med den
okände tills ni övervinner honom med
era böner och suckar. Och bekänn i er
nöd och vånda, medan ni kämpar den
stora striden och kampen under ovärdighetens
kännedom: jag är ovärdig till all
den nåd och barmhärtighet, som du har
bevisat din tjänare. Kanske Herren hör
era suckar, när ni ropar med så hög röst,