1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter

Nr 45 5 SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHET 1856
solsken, som kunde smälta bort isen kring
hjärtat? Vinterfrosten har bildat is kring
hjärtana, och på sina håll finns så tjock is,
att den snart kan bära hästar. Blir det
aldrig mer sommar? Kan inte mer nådens
sol smälta den is som håller på att växa
kring de kristnas hjärtan? Jag tänker, att
världens kalla vind har avkylt deras
hjärtan som förr var brinnande. Det torde
inte längre finnas många själar, som står
vid korset och beskådar den korsfäste och
törnekrönte Konungen. Jesus har redan nu
dött i många kristnas hjärtan, och han dör
snart, om de sorgsna, botfärdiga och betungade
själarna inte kommer och skådar
hans plågor och tar vara på Guds Lamms
blod. Snart faller de sista blodsdropparna
från hans heliga kropp, snart lämnar
blodet honom, snart kommer Josef och
Nikodemus och lägger hans kropp i den
döda trons grav. Då skall det inte finnas
andra människor kring hans grav än
soldater, som världsherrarna har satt att
vakta den döda trons grav för att Jesus inte
skall kunna uppstå. Likväl har vi hoppet,
att de sörjande lärjungarnas tårar ännu
skall väcka upp honom ur graven.
Andra betraktelsen. Petrus sattes
till människosjälars fångare, eller till andlig
fiskare, när han hade blivit syndig.
Men inte kunde Petrus genast vinna människosjälar
åt himmelriket, förrän han
blev uppfylld av den Helige Ande. Det
första stora fiskafänget skedde på pingstdagen,
då Petrus predikade mäktigt om
den korsfäste Frälsaren och bestraffade
den sorglösa hopen34 niskor som då vaknade, redan förut hade
hört Johannes Döparens och Frälsarens
predikningar, så att deras hjärtan hade
förberetts till att motta den Helige Andes
verkningar. Annars vore det nästan omöjligt
att tro, att så många hade vaknat av en
enda predikan. Men Jesus hade redan
tidigare sagt åt lärjungarna: ”Andra har
arbetat
för Frälsarens mord.
Då fick somliga styng i sina hjärtan och
började fråga: ”Ni män och bröder, vad
skall vi göra?” Det är troligt, att de män-
35 och ni får njuta frukten.”
Nog hade de som vaknade av apostlarnas
predikan en levande kristendom i
början, men under tidens gång började de
kristna bli sömniga. De började tvista
med varandra, och slutligen blev världskärleken
så stor i de kristnas hjärtan, att
de blev sorglösa. Betänk också ni, hur
detta har kunnat ske så. De kristna har i
väckelsens början haft stor hängivenhet.
Då har de älskat människornas själar. Då
har de varit flitiga att tala om bättring för
andra. De har offrat mycket till förmån
för kristendomen. Hur är det nu? Det ser
ut som om de kristnas kärlek skulle ha
kallnat och förbytts till världskärlek.
Jesus är inte längre levande i många kristnas
hjärtan. Envar börjar nu ha omsorg
om sig själv, såsom de sorglösa tidigare
har sagt: ”Låt var och en ha omsorg om
sig själv.” Tror de kristna nu, att det är det
bästa rådet, som de sorglösa har gett
dem? Jag tänker, att de kristna snart
börjar ringakta sina egna själar, om de
ringaktar andras själar. De kristna minns
inte, vad Jesus har sagt om den handel
som Konungens tjänare bedrev med sitt
pund. En lat tjänare grävde ned sitt pund i
jorden och sade till Konungen: ”Jag visste,
att du är en sträng man, som skördar
där du inte sådde, och inbärgar där du inte
utströdde.” Akta dig, du onde tjänare, att
237