1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter

Nr 44 4 SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHET
gar de kristna, att de syndar så mycket de
hinner, och anklagar den himmelske Föräldern
för barnens skull och säger: ”O,
vad vackra barn du har, horor och tjuvar!”
Men vad kan han göra åt det, då han själv
har gett sitt liv för dem och svettats blod
för dem, och lidit helvetets pina 12 och
kval för dem. Han kan inte säga till åklagaren
något annat än vad han sagt strax
efter syndafallet, att ”kvinnans säd har
söndertrampat ormens huvud.” Visserligen
är Guds barn horor och tjuvar. De är
13 mördare. Men för sådana horors,
tjuvars och mördares skull har Guds Son
lidit helvetets pina 14 och kval. Han har
inte kommit för att frälsa rättfärdiga utan
syndare. Så länge botfärdiga horor 15 och
botfärdiga tjuvar tar Guds Son till försvarare
hos Fadern, så länge kan åklagaren
inte anklaga Fadern, hur mycket åklagaren
16 än skulle anklaga dem. Men så
snart de botfärdiga börjar försvara sig
själva, är de förlorade. Då åklagaren genom
förnuftet inger de botfärdiga, att Guds
Son inte kan svara för dem, utan människan
måste själv svara för sig, då har
fienden 17 vunnit sitt ändamål. Då han
vänder deras ögon mot världen och visar
dem all världens ära 18 , då har åklagaren
vunnit sitt syfte. Då predikar han för de
troende genom förnuftet: ”Du blir inte
salig, hur du än skulle försöka. Se hellre
på världen, så får du samvetsfrid.”
Först gör han lättsinnet lovligt för
ungdomen, varigenom sorgen upphör,
nämligen den sorg, som är efter Guds
sinne. Sedan blir grannlåt 19 och världsligt
sinne lovliga och slutligen blir hordom
lovlig. När de på detta sätt har gjort Guds
Ande bedrövad, flyr han bort, och slut-
232
ligen blir de sju gånger värre än de var i
sorglösheten. Härav ser vi, att det inte är
så lätt att bli salig. Men vi har det hoppet
och den förtröstan till Gud, att de få
själar, som ännu kämpar i sin dyrbaraste
tro, får den förvissningen, att Gud förlåter
svaghetssynderna, som de gör med
tankar, begärelser 20 och lustar, om de förmår
tro så mycket, att de övervinner
frestelserna. Så länge som fienden anklagar
dem, att de är horor och tjuvar,
eller så länge som de förblir i självkännedom,
så länge som de känner synden
som synd, så länge känner de botfärdiga
och troende, att de själva inte kan svara
för sig. Men så snart syndakännedomen 21
upphör, får de en sådan kraft av den onde,
att de själva kan svara för sig.
Men be nu, ni vandringsmän till evigheten,
att Herren av sin stora nåd måtte
förlåta er, vad ni varje dag bryter mot
honom. Och kom ihåg, att er kamp inte
mer är långvarig. För dem är färden lång,
som inte vandrar medan ljuset varar. Men
för dem är färden inte lång, som vandrar
om dagen och kämpar mot alla odjur,
som kommer emot dem på vägen för att
skrämma och fresta vandringsmännen.
Guds Son har lovat vara de botfärdigas
och troendes Försvarare, vilka inte själva
kan svara för sig. Har ni nu tagit honom
till Försvarare? Har ni burit gåvor åt
Domaren? Ni vet, att åklagaren är förskräcklig
som anklagar er, ni botfärdiga
och troende. Men var vid god tröst. Den
överste Domaren tar emot gåvor och
vänder rätten så, att horor 22 , tjuvar och
mördare blir befriade. Och den gode Försvararen
hos Fadern, som har åtagit sig
deras sak, täpper till munnen på åklaga-