1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter

Nr 43 3 SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHET
örtagården, där han har svettats blod och
kämpat förfärligt med draken och varit
bedrövad intill döden, där har sömnen
ansatt de stackare för vilkas liv den store
Fåraherden har kämpat. Dessa stackare
har inte orkat vaka och be, då den store
Fåraherden skulle ha behövt få höra
några suckar stiga ur deras hjärtan upp
mot höjden, för vilkas liv han kämpade
med den stora draken. Denna blodiga
strid har de med sömnen kämpande lärjungarna
sett, men de stackarna har för
sömnens skull inte orkat vaka och be med
den himmelske Föräldern, då han låg
eländig som en mask i blodsbastun och
svettades blod för sina ogudaktiga barn.
Sov inte i örtagården, ni få själar,
som har blivit utvalda från denna eländiga
värld till att beskåda Förälderns lidanden.
Ty den förhärdade världen vill inte
se den, som gråter 26 blodsdroppar och
fuktar den förbannade jorden. Men de få
själar som i världens begynnelse blivit
utvalda, borde skåda hur den store Korsbäraren
och Israels gode Herde strider
med draken, då han vill förlossa 27 deras
själar ur drakens och vargens 28 gap. I den
stora kampen och striden ber han för de
stackars barn, som sover i syndasömnen.
Där söker han sina borttappade får. Där
ropar han med outsägliga suckar. Där ser
han med stor hjärtesorg, hur många själar
som går förlorade. Där känner han helvetets
plåga och kval. Där blir han förskräckt
över människors gärningar och
bävar av sorg och medlidande, då hans barn
måste bli så olyckliga. Men det hjälper
inte. Han måste dricka den kalk som
Fadern har bestämt åt honom. Han måste
tömma Guds vredes bägare till botten.
228
Slutligen söker han sina borttappade
får på Golgata kulle. Och där finner han
bäst deras hjärtan, då de äntligen vaknar
ur sömnen och får se den store Korsbäraren
och törnekrönte Konungen naken,
spikad på korsets trä, övergiven av Gud
och människor, från alla håll ansatt av
blodhundar, och slutligen dö i rövarnas
håla. Där får de borttappade fåren skåda,
hur Guds Son lider för dem. Och om de
förstod, vad Föräldrahjärtat får lida för
dem, skulle de säkert slå sig för bröstet
och bli bedrövade. Men de sorglösa förstår
inte detta, utan endast några bedrövade
lärjungar har efteråt förstått, att
detta förfärliga lidande har skett för deras
motsträvighets skull, deras sömnaktighets
skull och deras ovaksamhets skull.
Avslutning. På detta sätt har den
store Israels Herde och våra själars
Biskop sökt sina borttappade får. Han har
vandrat tunga och mödosamma steg på
Sinai berg, på Röda havets strand, vid
floden Jordan, i örtagården och på Golgata
kulle, sökande och ropande överallt.
Men många har inte svarat.
Ni borttappade får, var är ni? Har
inte den store Israels Herde lämnat nittionio
i öknen och gått efter det som var
bottappat? Har han inte lagt på sin axel
den stackare, som han slutligen fann, och
burit till sin hjord? Har han inte fört er till
bästa betet och låtit er dricka ur det
levande vattnets källa 29 , när ni var
törstiga? Och ändå har ni lust att gå till
skogs, det är till världen. Rym inte mer
från den lilla hjorden som den store Israels
Herde har funnit i syndens öken, utan
förbli samlade, ni Jesu får, ni få själar,
som är återfunna, och samlas kring Her-