1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter

Nr 43
3 SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHET
många själar med glada hjärtan sagt farväl
till världen i det saliga hoppet, att de är
saliga i tid och evighet. Nu kan ingen
sorglös dö i sin sorglöshet, utan alla kommer
i nöd på dödsbädden, och då har alla
lust att bli saliga. Men alla har inte kraft att
ropa och klappa på himlens dörr då heller.
Det är inte många som nu går blinda till
helvetet. Men där är felet, att inte många
vill följa den smala vägen som blivit anvisad
för dem, utan största delen dras till
världen nästan med våld, då de inte orkar
försaka världen. På detta sätt överraskar
döden dem oförberedda. Och därför blir
döden tung och svår, då många döende
känner, att de inte har någon tillflykt till
himlen, och inte orkar ropa med så hög
röst, att den himmelske Föräldern skulle
höra det. De har inte så stor kraft att klappa
11 på himlens dörr, att dörrvaktaren skulle
höra det. Och därför måste många döende
säga: ”Gud hör inte längre mina böner.”
Men ändå har Gud av sin stora nåd hört
deras böner, som av all sin kraft har kämpat
i sin dyrbaraste12 tro, nämligen de få
själar13 gården och på Golgata kulle. Slutligen
har han ropat på korset
, som genom denna kristendom har
rätt vaknat och blivit benådade, om de bara
orkade vaka, strida och kämpa mot världen,
djävulen och sitt eget kött, fast sömnaktighet
ansätter många själar i denna tid.
Kom nu ihåg, ni Jesu får, ni dyrt
återlösta själar, hur den store Israels Herde
har sökt er på alla ställen, dit ni hade
förskingrats på den tiden då det var dimmigt
och mörkt, när ni inte ens såg två
alnar framåt. Kom ihåg med hur stor
möda den store Israels Herde har sökt er.
Han har vandrat tunga och mödosamma
steg och ropat på Sinai berg, på Röda
havets strand, vid floden Jordan, i örta-
14 : ”Min Gud, varför
har du övergivit mig,” då han såg hur
mycket människor som går förlorade,
fast han har lidit så svårt. Samlas, ni Jesu
lamm15 , samlas kring den store Herden,
så att han får bära er till sitt fårahus.
De få själar som Jesus har funnit i världens
ödemark och syndens öken, visar
sin kärlek med att slicka. Och när de hungrar
efter rättfärdighet, bräker de. Vårt
hopp och vår förtröstan till Gud är, att
den store Israels Herde leder de får, som
han i dessa tider funnit i världens ödemark16
och syndens öken, till det bästa
betet och till livets vatten, där de får
släcka sin törst. Hör Israels Herde de
hungrandes och törstandes ömkansvärda
klagoröst och kom snart att hjälpa dem,
innan vargen kommer för att slita och
sarga de späda lammen. Fader vår, o.s.v.
Evangelium: Luk. 15: 3 - 7
I dagens evangelium, visar Jesus sin
kärlek till syndare då han visar sig vara17 en Herde, som lämnar nittionio i öknen
och går för att söka det som var borttappat18
. I följd därav bör vi denna nådestund
betänka och betrakta, hur den store Israels
Herde söker sina borttappade19 får och
lägger på sin axel dem han finner och bär
dem till sin hjord. 1. Han söker sina borttappade
får på Sinai berg, 2. på Röda
havets strand, 3. vid floden Jordan, 4. och
slutligen söker han dem i örtagården och
på Golgata kulle. Ack om alla vilsegångna
och borttappade får skulle svara, när
Herden ropar på dem. Ack om de sprang
till honom så snart de hör hans röst.
225