1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter

Nr 42 2 SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHET 1855
ingalunda kan göra bot. Detta är 13 de
ungas största hinder. Först gör de sig
granna och vackra för världen, slutligen
börjar de bedriva hor 14 , såsom man på
Noas tid gifte sig, tog sig hustrur och
hustrur gavs åt män, likaså på Människosonens
tid. Och om de gifte sig som folk,
men de flesta börjar i galen ända. De
parar sig som kreaturen under brunsten,
och sedan kommer andra djävlar att fira
bröllop. Somliga gifter sig inte, utan bedriver
hor. Och sådana vackra djur finns
nu i världen som kallar sig för kristna och
bedriver hor 15 .
Förr i världen har de dygdiga hedningarna
förebrått dem som bedriver hor,
men nu förebrår dem inga andra än de
väckta och kristna. Och för detta förebrående
blir de hatade och förföljda. Nu
lever man i kristenheten som turkar och
hedningar efter den tro och lära vari de
har undervisats och uppfostrats. Men de,
som blivit döpta till Kristus, lever ingalunda
efter den lära vari de blivit undervisade,
utan de lever alldeles emot Guds
ord. De är gudfruktiga i kyrkan och
ogudaktiga bakom kyrkan. De är dygdiga
i kyrkan och bedriver hor bakom kyrkan.
De välsignar i kyrkan och svär bakom
kyrkan. De dricker samma dag ur Herrens
kalk och djävulens kalk, och detta
gör de år efter år och dag efter dag. Och
när döden kommer och ögonen öppnas,
då ser de på vilken väg de är. Då blir det
nöd. Då låter de hämta prästen för att
kunna bikta 16 sig. Då önskar de nog, att
de kristna som de smädat och hatat skulle
komma och tala med dem. Då börjar de
fåvitska jungfrurna be de visa och säga:
”Ge oss av er olja, ty våra lampor slock-
222
nar,” men de har intet att ge, eftersom de
sover tillsammans. Då börjar de sorglösa
be de väckta, att dessa skulle förlåta dem
deras okunnighet, och nådetjuvarna anhåller
om de kristnas förböner. Men nådatiden
löper ut, nådens sol går ned, livstråden
går av. Snart flyr livet, och då har
man inte längre tid att ångra sig, utan då
måste man fara till evigheten. Och där får
de ångra sig i evighet.
Nu hörde ni, vilka de sorglösas största
hinder är. De är åkrar 17 , oxar och kvinnor.
Åkerbrukarna nänns inte lämna sina åkrar
och komma till det himmelska bröllopet.
Oxköparna nänns inte lämna sina
oxar och komma till bröllopet, ty oxar är
för dem kärare än himmelriket. De giftaslystna
kommer inte till bröllopet, ty de
måste först bedriva hor, innan de går till
förtappelsen, så att de inte skall gå miste
om någon glädje och vällust. Sålunda
kommer inga andra till det himmelska
bröllopet än fattiga, halta, blinda och lemmalytta.
Vad dåliga bröllopsgäster har
inte himlens Konung! Till en sådan skara
vill ingen hederlig bonde komma, än
mindre någon världsherre 18 . Därför blir
även himlens Konung smädad för det
dåliga och föraktade bröllopsfolket. Helt
annorlunda är det med denna världens
furste, som har oändligt mycket bröllopsfolk
19 , nämligen de bästa åkerbrukarna
som finns i världen, de bästa oxköparna,
som finns i världen, och de bästa giftasmän
som finns i världen, nämligen granna
och präktiga. Män och kvinnor i klädedräkt,
i sidendukar, med ringar och
armringar av guld, med guldhjärtan. Där
dricker de, 20 där svär de, där dansar de,
där skrattar de och gör spe av Guds