1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter

Nr 42 2 SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHET 1855
och oomvända skall kastas ut. När man i
nådatiden kallar dem till sann ånger och
bättring, säger de vilka hinder de har: ”Jag
har köpt en åker och går för att se på den.”
Andra betraktelsen: Den andre säger:
”Jag har köpt fem par oxar och jag
skall pröva dem.” Här hör nu alla obotfärdiga,
varför de föraktar Guds nådiga
kallelse till bättring. De säger: ”Jag har
köpt fem par oxar.” Fast de sorglösa säger:
”Inte är de i hjärtat. Vi håller inte oxarna
för Gud.” Men vi hör nu av Frälsarens
egen mun, att oxar och hästar duger till
gud åt världens trälar, såsom hedningarna
i Egypten hade en oxe som sin gud och
dyrkade denna, och Israels barn gjorde
efter denna förebild en guldkalv 9 fem par oxar. Jag har tagit mig en hustru,
och därför kan jag inte komma. Är dessa
de sorglösas förhinder så nödvändiga, att
de därför inte kan komma till bröllopet?
Jo, för den sorglöse är de så nödvändiga
och viktiga, att världsträlen inte kan slita
sig lös från dem. Han kan inte slippa lös
från dem, hur han än skulle försöka. Fast
han vet, att oxar inte kan hjälpa i evigheten,
ändå hänger han fast vid dem, och
måste för deras skull gå till förtappelsen.
Det må gå för själen hur som helst, men
kroppen måste leva. Jord och mull måste
grävas, världens ägodelar måste samlas,
granna kläder måste skaffas, oxar och
hästar måste köpas. Och detta är ett så
i ök- stort hinder för den sorglöse, att han därnen.
Nog var flickorna redo att ge sina för inte kan sörja för sin själ. Därför blir
10ringar åt Aron, nog var de redo att riva Guds ord föraktat och gudstjänsten bort-
bort öronringarna från sina öron, då de glömd. Allt som hör till själens bättring
hörde, att därav skulle bli en gud. Men då och uppbyggelse försummas för dessa
de borde ge en tolvskilling till skolan jordiska ting och sysslor. Och först se-
eller de fattiga, då är det brist på allting. dan, när döden kommer, saknar man de
Inte blott oxar och hästar är de sorg- oförgängliga skatterna som behövs i eviglösas
gudar, utan även granna kläder, heten. Detta den sorglöses liv är så styggt
präktiga gårdar, målade slädar och vad och förskräckligt inför Gud, att Guds Son
helst som kan vara kärt och dyrbart för började bäva och förfäras för detta ogud-
dem. Luther säger, att det som människan aktiga liv
mest älskar och anser för sitt högsta
goda, är hennes gud.
Den rike älskar sina ägodelar och
den fattige sina trasor. Det är förfärligt
och beklagansvärt, att djävulen har så
fängslat och bundit sina trälar i sina garn,
att det inte på något sätt är möjligt att
slita sig lös från dem. När Guds barn
uppmanar de sorglösa till bot, svarar de:
”Jag har inte tid. Jag har inte möjlighet.
Jag måste leva i världen. Jag måste odla
jord. Jag har köpt en åker. Jag har köpt
11 . Men den blinde stackarn ser
inte, att han är så förfärlig, utan han tror,
att inte heller andra är bättre än han.
Tredje betraktelsen. Varför kan inte
de män som gifter sig bli botfärdiga? Om
åkerköpare inte har lust att bli saliga och
om oxköparna har ett sådant hinder, att
de inte kan bli ångerfulla, så har de giftaslystna
ännu större hinder. De förstnämnda
har så stor girighet12 och världskärlek,
att de inte kan slita sig lösa från
världen. Men för den giftaslystne är skörlevnaden
och vällusten så starka, att de
221