1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter

Nr 3 3 SÖNDAGEN I ADVENT 1858
han sände sina lärjungar att fråga: ”Är du
den som skall komma, eller måste vi vänta
på någon annan?” Denna Johannes fråga
betyder: ”Är du den utlovade Frälsaren
eller måste vi vänta på en annan Frälsare?”
Denna Johannes fråga lyder nu så:
Ӏr denna kristendom som har uppenbarat
sig under dessa år i Norden den rätta,
eller måste vi vänta på en bättre kristendom?”
Denna fråga måste vi genom Guds
nåd 13 besvara i korthet. Då det har funnits
och ännu finns så många slags kristendom
i världen, drar de sorglösa därav den
slutsatsen, att man inte kan veta, vilken
tro som är den rätta. Men de som har
erfarit något av saliggörande tro, måste
erkänna, att hedningarnas tro inte är en
rätt tro. Och vi måste även bekänna, att det
finns en rätt Gud 14 och en rätt Frälsare 15 .
Alltså måste även en tro vara 16 rätt och
saliggörande. Då många i denna tid bekänner
tron och ändå förnekar trons kraft
med sitt leverne, börjar många enfaldiga
kristna undra, vilken tro som till sist är
den rätta, då somliga tror och bedriver
hor 17 , somliga tror och stjäl, somliga tror
och är fast i världen.
Vi talar nu inte om dem, som de
kristna aldrig har kunnat erkänna som
kristna, ty sådana har inte haft en rätt
kristens erfarenheter, utan vi talar om
dem, som rätta kristna har ansett för
kristna, men som inte har varit ståndaktiga
i sin tro. Med hänsyn till sådana
har man redan i den första kristendomen
varit tveksam, om sådana avfallna borde
upptas i församlingens gemenskap och
erkännas som kristna. Somliga kristna
sade redan då, att de avfallna skall inte
upptas i församlingens gemenskap, oavsett
22
hurudan bot de skulle göra. Men andra
kristna har upptagit fallna i församlingens
gemenskap, då de har visat rätt
ånger. Och de fallna har inte kunnat tro, att
Gud har förlåtit deras synder, förrän de
kristna har förlåtit dem. Ändå har de rätta
kristna krävt en rätt ånger av de fallna.
Då nu Gud har gett så stor makt åt de
kristna, att de har makt att både meddela
och vägra syndernas förlåtelse, så har en
stor tveksamhet blivit rådande beträffande
dem som några kristna har godtagit
som kristna men andra kristna förkastat.
Vi vet inte om de kristna har varit blinda
härvid, då de inte har insett, vem som har
en rätt ånger. Men vi vet, att hedningar
som mäter kristendomen med egenrättfärdighetens
rättesnöre inte godtar någon
som kristen. Och nådetjuvarna åter godtar
nådetjuvar som kristna. Det finns alltså
ett mått och en gräns, där den rätta
ångern måste finnas, nämligen precis där
den förra döda tron har gått om intet. När
nämligen lärjungarna miste all tro och
allt hopp, då hade de en rätt ånger.
Om vi nu vill ge svar på denna fråga:
Är denna kristendom den rätta, eller
måste vi vänta på en bättre kristendom,
så måste vi för det första tala om, att de
första kristna alltid har ansett dem för
rätta kristna, som har gett sitt liv för Jesu
namns skull. Men en sådan prövning har
man ännu inte haft i denna kristendom.
För det andra måste vi bekänna, att vi har
en sådan tro, att det i denna kristendom
ännu finns några få själar som nog skulle
kunna offra sitt liv och blod för Jesu
namns skull. Pröva nu er själva med detta
rättesnöre, om er tro skulle bestå i den
stora striden och kampen, om ni skulle