1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter

Nr 42
2 SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHET 1855
Somliga inbjudna gäster sade till
konungens tjänare: Jag har köpt
fem par oxar och därför kan jag
inte komma. Lukas 14: 19
Vi hör av dessa ord, vilka hinder
somliga sorglösa har, varför de inte vill
göra sann bot för att bli delaktiga av
Guds nåd. De sitter så hårt fast i världen,
att Guds Ande inte förmår slita deras
hjärtan lösa från världen. För dem är oxar
kärare än Gud. Och fast de sorglösa säger:
”Vi håller inte oxar för Gud,” så
framgår det dock av alla omständigheter
att de avgudadyrkar dessa jordiska ting,
då de älskar dem så mycket att de för
deras skull inte kan göra sann bot och
bättring. De sorglösa tror och fruktar, att
det jordiska arbetet blir försummat, om
de gick oftare i kyrkan och skolan. Inte
tänker en sorglös människa, att hon spiller
mer tid på dans, kortspel, dryckenskap
och andra fåfänga tidsfördriv än på
kyrkan och skolan. Inte besinnar hon, att
hon offrar mer på grannlåt och prål än
vad de väckta ger till skolan.
Om en Guds tjänare kallar en sorglös
tillbaka från förtappelsens 1 väg och förmanar
honom att övergå till ett bättre själatillstånd
och leverne, för att han skulle
bli delaktig av Guds nåd och den salighet
som Gud har lovat de troende 2 , så säger
han: ”Jag har köpt fem par oxar, och kan
därför inte komma.” Och en annan säger:
”Jag har tagit mig hustru, och därför kan
jag inte komma.” Här har Frälsaren ställt
de sorglösas hinder framför ögonen på
dem. Somliga tror sig bli fattiga genom
kristendomen, och somliga fruktar, att de
inte får någon hustru, om de börjar svamla
219
alltför mycket 3 . Så fruktar också sorglösa
flickor, att de inte får en man, om de gör
bot. Då måste de avstå från grannlåt och
hordom, om de verkligen började göra bot
och bättring. Just för denna sak har många
avbrutit sin ånger och avfallit från nåden.
På grund av hordom 4 och grannlåt har
många slutat att följa Jesu bedrövade lärjungar,
och därigenom har Kristi namn
blivit smädat bland hedningarna.
Visserligen har budet nu kommit till
alla, att den himmelska nattvarden är tillredd,
men de inbjudna har så många hinder,
de har så mycket att uträtta i världen,
att de inte har tid. Somliga tänker på oxar
och hästar, somliga på giftermål och
somliga på grannlåt som har erövrat deras
hjärtan. Därför uppskjuter de sin bot
från år till år och från dag till dag. Slutligen
kommer döden och ansätter deras
hjärtan 5 , och då först öppnas deras ögon
till att å ena sidan se världens fåfänglighet
som de har älskat, och å andra sidan
evigheten som öppnas för deras ögon. Då
skulle de önska att få tillbaka de dyrbara
nådestunder som de förspillt i denna världen,
i världens fåfänglighet, dryckenskap,
skörlevnad och vällust. Men dessa
nådestunder kommer inte mer tillbaka,
och då börjar de döma sig själva. De
börjar ropa till bergen: ”Fall över oss!”
och till höjderna: ”Övertäck oss.”
Alla människor i denna församling
vet, hur olycklig död har drabbat dem,
som har föraktat den himmelska rösten,
som har förkunnat bättring för de förhärdade.
Alla döende har måst erkänna,
att kristendomen som de förut i sin blindhet
har dömt som falsk, är rätt. Inte en
enda av de döende, som under de senaste