1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter

N:o 41 1 SÖNDAGEN EFTER TREFALDIGHET 1853
Saliga är de fattiga i anden, ty
himmelriket hör dem till.
Matt. 5: 3.
Dessa Frälsarens ord där evangelium
predikas för de fattiga är tagna ur hans
bergspredikan. De vittnar om, att det
inte gäller naturlig fattigdom. I världen
finns det många, som är fattiga i naturlig
mening, men i anden fattiga finns
det inte många. Vi har lagt märke till att
världens fattiga ofta är så sorglösa, att
andlig fattigdom inte får rum i deras
hjärtan. De har nästan den tron, att de
kristna är skyldiga att hjälpa dem. Och
om de kristna inte kan fylla deras ändtarm
1 , så säger de: ”Vad är det för en
kristen som inte hjälper de fattiga?”
Fast Jesus har sagt till judarna: ”Ni har
alltid de fattiga, och ni får göra dem väl
när helst ni vill, men jag är inte alltid
hos er.” Av dessa ord hör man, att Jesus
inte alltid är närvarande, men fattiga
finns det överallt.
Jesus har inte sagt, att man inte behöver
hjälpa de fattiga, men han har
sagt: ”Fattiga har ni alltid, men mig har
ni inte alltid hos er.” När vi tänker efter,
varför så många blivit fattiga, så
finner vi, att Gud inte har gjort somliga
fattiga och andra rika. Men fienden,
som med köttsliga begärelser förvirrar
förnuftet 2 hos människor, har gjort
människor fattiga. Och det finns inte
många, som kan säga: ”Gud gjorde
mig fattig.” Gud har gett en sund kropp
och en sund själ. Det är mycket få
människor som av naturen blivit vanföra.
Och om det inte fanns andra fattiga
än de, som av naturen är vanföra, så
skulle det inte finnas många fattiga på
214
jorden. Men de flesta fattiga har blivit
fattiga genom sitt eget ogudaktiga leverne:
somliga genom dryckenskap,
somliga genom hordom 3 , somliga genom
högmod. De har i yngre år förlorat
sin hälsa och så blivit vanföra. Därför
har vi alltid fattiga bland oss som Jesus
har sagt. Men Jesus har vi inte alltid.
Om nu världens fattiga blev fattiga i
anden, så vore det en glädje för de
kristna att hjälpa dem, om de har råd
att hjälpa. Men inte vill alla världens
fattiga bli fattiga i anden som Lasarus,
som låg framför den rike mannens
dörr. Lasarus hade säkert lärt av naturlig
fattigdom, vilken fattigdom Gud
har behag till. Lasarus hade genom
naturlig fattigdom blivit en andlig tiggare.
Och fast nu många fattiga tar åt sig
en falsk tröst av den fattige Lasarus,
nämligen sådana fattiga, för vilka fattigdomen
duger till salighetsgrund, har
dock inte Lasarus genom sin naturliga
fattigdom kommit i Abrahams sköte,
utan genom andlig fattigdom, som gjorde
en andlig tiggare av honom.
Har nu alla fattiga blivit fattiga i anden?
Är nu alla fattiga ödmjuka inför
Gud? Har timlig fattigdom kunnat ödmjuka
och tukta dem? Nej, ännu har inte
alla fattiga blivit sådana som Lasarus.
Alltid vill de sorglösa fattiga vara högmodiga
och mäta kristendomen med sin
egen ändtarms måttstock 4 . Men Jesus
har sagt: ”Fattiga har ni alltid hos er,
men mig har ni inte alltid.” Detta skall
vara ett tecken för er, ni fattiga i anden,
att Jesus inte alltid är hos er. Och när ni
ibland får njuta av hans nådiga närvaro,
så skall ni låta bli att störa den kvinnan
som har en flaska ofördärvad och dyr-