1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter

Nr 39
Vår Frälsare säger i dagens
evangelium: ”Ty inte har Gud
sänt sin Son i världen, för att
han skall döma världen, utan därför
att världen skall bli frälst genom
honom.” Joh. 3: 17
Dessa Frälsarens ord tillhör särskilt
de botfärdiga, som inte orkar tro, att Gud
är nådig, fast nådetjuvarna tillägnar sig
dessa ord och tror, att detta har skrivits åt
dem. Men vi vet, att dessa ord har skrivits
för tvivlande och botfärdiga själar, som
inte orkar tro, att Gud är dem nådig.
Frälsaren har visserligen talat dessa ord
till Nikodemus, men inte i den meningen,
att Nikodemus hade varit i någon andlig
nöd eller i brist på tro, såsom nådetjuvar
och egenrättfärdighetens tjänare tror, att
Nikodemus var botfärdig och tvivlande
eller dömd av samvetet. Utan Frälsaren
har förklarat nådens ordning för Nikodemus,
för att han skulle förstå varför
Frälsaren hade kommit i världen. Han har
inte kommit för att döma de botfärdiga
utan för att frälsa dem. Oavsett hur gärna
världen skulle vilja tillägna sig dessa ord
och säga: ”Det är världen som Jesus har
kommit för att frälsa, inte har han kommit
för att frälsa enbart de botfärdiga, utan
världen.” Därför måste vi ställa inför världens
ögon dessa ord, som är upptecknade
i samma evangelium, nämligen: ”Detta är
domen, att ljuset har kommit i världen,
och människorna älskade mer mörkret än
ljuset, ty deras gärningar var onda.”
Hur kan då världen tillägna sig tröst
av dessa ord: ”Inte sände Gud sin Son i
världen för att döma världen”, då domen
förkunnas för världen omedelbart i sam-
ANNANDAG PINGST 1854
201
ma ställe. Han säger nämligen: ”Men
detta är domen, att ljuset kom i världen,
och människorna älskade mer mörkret än
ljuset, ty deras gärningar var onda.” Visserligen
har Frälsaren kommit i världen
för att frälsa syndare, som redan i sanning
känner sig som syndiga, men världen
vredgas, då man bestraffar henne för
synd. Hur kan då världen bli frälst genom
honom? Världen behöver ingen Frälsare,
men de botfärdiga, bedrövade, nedtryckta,
av världen hatade och föraktade, de
känner sig behöva en Frälsare, och för
deras skull sade Frälsaren till Nikodemus:
”Ty så älskade Gud världen, att han
utgav sin ende Son, för att var och en,
som tror på honom, inte skall förgås, utan
få evigt liv.”
Men detta slags nådens ordning
kände Nikodemus inte till förut, fast
Nikodemus trosbröder vill påstå, att dessa
ord gäller just Nikodemus. Inte har
han talat så till de botfärdiga, inte heller
till sina egna lärjungar, utan till Nikodemus.
Men inte behöver Nikodemus
trosbröder tänka, att dessa ord passar bäst
åt dem: ”Inte sände Gud sin Son i världen
för att döma världen,” ty Nikodemus är
en så dygdig man, att han inte tål höra
någon dom, men hans trosbröder tror, att
Guds Son inte har kommit för att döma
dem, utan enbart publikaner och syndare.
Men vi hör av andra Frälsarens ord, att
han inte har kommit för att kalla de rättfärdiga
till bättring, utan syndare. Nikodemus
var en from man, och alla som är i
hans tro är så fromma, att de inte har
några synder att ångra. De är de nittionio
rättfärdiga, som ingen bättring behöver.
Sålunda får publikaner och syndare till-