1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter

N:o 38 PINGSTDAGEN 1859
visste annat än att kristendomen var ett
ohyggligt svärmeri.” Men nuförtiden,
menar förnuftet, nuförtiden behövs inga
tecken och under för att bekräfta den
nya läran som redan varit trodd i nära
2000 år. Vi har nu Bibeln och Luther
och andra andliga böcker, som visar oss
den sanna kristendomens art. Och vi behöver
inga läsarpredikanter, vi behöver
ingen predikosjuka, ty i våra upplysta tider
kan var och en få den upplysning
han behöver av Guds ord. Ja visst ja.
Om du läser Bibeln med det andliga hatet
i hjärtat, så kan du få samma upplysning
av Bibeln som Paulus före sin omvändelse.
Den mannen hade läst Bibeln
med sin skalle 9 . Men när djävulen uttydde
skrifterna för honom, så fick han den
upplysningen ifrån Bibeln, att de kristna
var kättare, svärmare och villoandar
som borde utrotas med eld och svärd.
Så går det för bibelläsaren, när han tar
djävulen till skriftefader och rådgivare.
Men annorlunda gick det till med Paulus,
när han blev fasttagen på vägen till
Damaskus. Då fick han höra en röst
ifrån himmelen som sade: ”Jag är Jesus,
den du förföljer. Dig är svårt att spjärna
mot udden.” Då blev han först blind,
och sedan när hans ögon öppnades, fick
han en helt annan upplysning av Guds
ord än han hade haft förut.
3. Kristendomen försmädades i sin
första början av den blinda världshopen,
som inte kunde begripa, vari andens
drifter och apostlarnas predikosjuka
bestod. Ty det heter att somliga gjorde
gäck av dem och sade: ”Dessa är fulla
av sött vin.” Det kunde kanske se så ut
för världen, som om apostlarna var fulla
av sött vin. Men världen känner inte, att
199
detta söta vin är den Helige Andes vin,
som gör bröllopsgästerna glada 10 . Världen
kan väl försmäda Kristi lärjungar
för deras predikosjuka och kalla dem
för svärmare, kättare och villoandar.
Men Kristi lärjungar bryr sig inte om
denna smädelse, utan Petrus håller en
kraftig straffpredikan och kallar den församlade
världshopen för mördare: ”Ni
har korsfäst härlighetens Herre, och detta
har ni gjort av okunnighet.” Många
får av denna Petri straffpredikan ett
styng i sitt hjärta, men den stora hopen
blir förargad och förtörnad. Inte skall ni
tro, att fastän 3000 själar blev omvända
på pingstdagen, detta antal utgjorde
mera än en hundrade del av den stora
hop som då var samlad.
På sådant sätt har den sanna och levande
kristendomen börjat, och på samma
sätt måste den också sluta om den
skall vara saliggörande. Men för att
komma till en sådan kristendom, måste
man först genomgå nådens ordning på
samma sätt som lärjungarna. De måste
gråta och jämra sig, när Frälsaren var
död. De måste först falla i otro och förtvivlan
11 . Man måste komma i själanöd
12 , innan man kan längta efter frälsning.
Ingalunda går det så lätt som
mängden tror att bli salig. Ty Frälsaren
säger: ”Den porten är trång och den vägen
är smal som leder till livet, och få är
de som finner den.” Genom mycken bedrövelse
måste människan ingå i livet.
Medan lärjungarna låg i syndasömnen,
nämligen före Frälsarens död,
drömde de bara om makt, ära och rikedom
i världen. De hade ingen omsorg
om sin själs salighet. Men efter Frälsarens
död fann de, att alla deras jordiska