1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter

Nr 37 PINGSTDAGEN 1854
därefter åt andra, som i sanning bekänner
hans namn, måtte ges även de stackare,
som håller på att ruttna med det gamla
hjärtat; och att den nya Anden, som idag
för första gången är given åt de bedrövade
själarna och därefter åt andra, som suckar
i den rätta ångerns sorg, måtte ges åt de
olycksaliga själar som ännu har den
gamla, illaluktande anden. Hör du sanningens
och nådens Ande, alla botfärdiga
och benådade själars suckan. Fader vår
som är i himlen, o.s.v.
Evangelium: Joh. 14: 26.
Frälsaren säger i dagens evangelium:
”Men Tröstaren, den Helige Ande,
som Fadern skall sända i mitt namn, han
skall lära er allting och påminna er om
allt vad jag har sagt till er.” I följd härav
bör vi genom Guds nåd betrakta, hur den
Helige Ande lär Jesu lärjungar och påminner
dem om allt vad Jesus har sagt.
Men då Jesus har sagt i slutet av evangeliet:
”Jag skall inte tala mycket med er
härefter, ty denna världens furste skall
komma, som inte har någon del i mig”,
måste vi ta ett uppbyggligt exempel av de
orden och eftertänka, hur världens furste
lär världens barn att mörda Frälsaren och
påminner dem om allt vad den onde
tidigare har sagt. Båda behöver påminnelser,
ty Jesu lärjungar skulle redan för
länge sedan ha glömt Jesu ord om den
Helige Ande inte hade påmint och lärt
dem. Ty snarare kommer världens barn
ihåg, vad de skall svara, än Guds barn,
vad de skall säga. Och om den ondes
lärjungar ibland skulle glömma något
ord, så att de stundom blir stumma, nog
194
påminner den onde dem en annan gång,
hur de skall göra motstånd. Jesu lärjungar
glömmer ofta, vad Jesus har talat
till dem om vakandet. När de måste vaka
och be i örtagården, då vill sömnen komma
över dem. Ty örtagården är det ställe,
där de borde vaka och beskåda, hur
blodsdropparna faller från den himmelske
Förälderns heliga kropp och hur
blodigt svett rinner från hans ansikte.
Men på detta ställe uppstår en svår kamp
mot sömnen. De kämpar mot sömnen så
mycket, att de nästan glömmer bort att
vaka. Därför är det nära till hands att den
onde börjar sålla deras själar som vete.
Men den Helige Ande har påmint dem
om den stora striden, som den himmelske
Föräldern då har haft, fast denna sak alltid
har varit så dunkel, att påminnelse om
bättre vakande har varaktigt fått rum i
lärjungarnas samveten vid foten av korset.
Men detta Frälsarens beskådande är
inte så klart i örtagården som på korset,
ty i örtagården kämpade de med sömnen,
men vid korset var de vakna. Men nog
orkar den ondes trälar vaka bättre då
sömnen tränger sig på Jesu lärjungar. Då
är även Judas pigg, när han får tillfälle att
för fiendens hop visa vägen till örtagården.
Judas är den som vet bäst, var
Jesus vakar med sina lärjungar, och nog
påminner den onde honom, om han hade
glömt. Den onde påminde ju översteprästerna,
hur de skall beskydda graven.
De sade till Pilatus: ”Herre, vi minns att
den förföraren sade: på tredje dagen skall
jag stå upp.” Bättre minne hade den
ondes lärjungar i denna sak än Jesu
lärjungar, som inte kom ihåg något om
uppståndelsen. Men nog får Jesu lär-