1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter

Nr 37
Jag skall ge er ett nytt hjärta och
en ny ande, och ta bort från ert
kött stenhjärtat, och ge er ett
hjärta av kött. Se, då skall ni tänka på
ert onda väsende och era gärningar,
att de inte var goda, och ni skall
vredgas på er själva för era synder och
för ert avguderi. Hes. 36: 26, 31 1
Så säger Herren genom profeten
Hesekiel, varav vi hör, att han ämnar ta
bort stenhjärtat från deras kött och ge dem
en ny ande. Och när de får denna nya
ande, skall de tänka på sitt onda väsende.
De måste vredgas på sig själva för sina
missgärningars skull. Denna profetia har
gått i uppfyllelse när den Helige Ande
blev given åt Jesu lärjungar. Samma profetia
har gått i uppfyllelse ännu i vår tid, så
att ett nytt hjärta och en ny ande har blivit
givna åt många, och många har även vredgats
på sig själva för sina missgärningars
skull. Men alla förhärdade har ännu inte
vredgats på sig själva. Men de har vredgats
på de kristna som inte ger de hederliga
människorna samvetsfrid.
När vi hör, att Herren ämnar ta bort
stenhjärtat från deras kött och ge dem ett
hjärta av kött, förstår vi, att den naturliga
människan har ett stenhjärta, så som alla
väckta har erfarit. Men den sorglösa människan
känner inte, att hon har ett stenhjärta,
förrän den Helige Ande bultar på
det med lagens hammare. Den naturliga
människan känner inte alls av vilket ämne
hjärtat är gjort. Hjärtat ligger som en
känslolös sten i den sorglösa människans
bröst: hon känner varken gott eller ont av
de ting som är av Guds Ande. Men när en
sorglös människa blir väckt, börjar hon
PINGSTDAGEN 1854
191
känna, att hon har ett stenhjärta, som inte
känner mer än en sten, förrän Gud tar bort
stenhjärtat. Men när Gud tar bort stenhjärtat,
känner hon, att hjärtat har förändrats,
fast hon ofta måste vredgas på sig
själv för sin otros skull.
Och det är behövligt även för en
kristen, åt vilken Gud har gett ett nytt
hjärta, att komma ihåg hur hon har levt
tidigare, så att den onde inte skulle ta bort
hennes synder från minnet. Herren säger
vidare, att de skall vredgas på sig själva,
när ett nytt hjärta blir dem givet.
Men de sorglösa och de döpta hedningarna
vredgas inte på sig själva, utan
de vredgas på de kristna. Och varför skulle
den onde vredgas på sig själv, som har
levt så dygdigt, att han aldrig behöver
ångra sina egna gärningar? Om den onde
vredgades på sig själv, skulle han bli
ångerfull. Gud har blivit ångerfull för
människans skull. Det står skrivet i första
Mosebokens sjätte kapitel, att Gud ångrade,
att han hade skapat människan på
jorden, då han såg, att hennes hjärtas uppsåt
var ont ända från barndomen. Gud
blev bedrövad däröver, att den onde hade
förstört hans verk.
Men den onde kan inte ångra vad han
gjort, ty den onde har aldrig bekänt, att
han har gjort orätt. Och som den onde är
oskyldig till alla onda gärningar, så är
även alla hans barn, så länge de tjänar sin
fosterfar. Gud har nämligen skapat människan
god i början, men den onde förstörde
Guds verk. Liksom somliga elaka
människor förstör andras verk och skrattar
därtill, så har även den onde skrattat,
när han lyckades lura människan och göra
Förälderns hjärta bedrövat. Tänk för er