1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter

N:o 36 6 SÖNDAGEN EFTER PÅSK 1851
med sin nåd styrka alla de sanningsvittnen,
som förkunnar hans namn, så att de
måtte orka bära hans kors och följa hans
blodiga steg ända fram till Golgata, om
den nådefulle Herren Jesus hade funnit
oss värdiga att lida något för hans
namns skull. Hör oss, Fader vår o.s.v.
Evangelium: Joh. 15: 26 - 16: 4
Frälsaren förutsäger enbart hård
förföljelse 3 för sina lärjungar. Han säger:
”De bannlyser er, och den tiden
kommer, då var och en som dräper er
tror sig göra Gud en tjänst därigenom.”
Vi skall med ledning av dessa
ord genom Guds nåd begrunda,
varför världsmänniskorna är så hätska
mot Jesu lärjungar.
Vi har hört i kyrkohistorien, att alla
Jesu lärjungar har blivit dräpta för kristendomens
skull. Endast Johannes dog
på sjukbädden. Hedningarna hade kastat
honom i en kokande oljekittel, men då
den kokande oljan inte skadade honom,
förde de honom till en ö mitt i havet.
Men han dog inte heller där, utan såg
där den uppenbarelse som han skrev till
de kristna till tröst och för att styrka
dem i deras dyrbaraste 4 tro. Då nu Jesu
lärjungar var dräpta, började hedningarna
hata och förfölja de kristna. Och denna
hårda förföljelse varade trehundra år.
Men därefter upphörde förföljelsen.
Och varför upphörde den då? Ingalunda
upphörde förföljelsen därför, att alla
hedningar skulle ha blivit omvända till
kristendomen, utan den upphörde därför,
att de kristna inte längre skällde så
flitigt på hedningarna. De kristna själva
började tröttna och älska världen. Dra-
188
ken drog tredjedelen av himlens stjärnor
ned på jorden. Det betyder, att de andliga
lärarna blev världsliga. Mellan de
kristna uppstod även bitter strid om några
tronsartiklar, och de som på de kristnas
sammankomster dömdes som falska,
stöttes bort från deras sällskap som
ansåg sig ha den rätta trosläran. Vad fienden
inte har vunnit genom den yttre
förföljelsen, det vann han genom de
kristnas inbördes strider. Han fick därigenom
tillfälle att skingra Jesu får. Och
då han genom inre strider hade söndrat
församlingen, började han äta upp dem.
När fienden nämligen såg, att han inte
kunde utrota de kristna genom 5 förföljelsen,
unnade han dem den kroppsliga
freden. Nu började ledarna strida inbördes,
vem av dem som var den främste,
och som resultat av striden uppkom slutligen
påven. Han dömde alla till helvetet
som motsade hans lära, och han predikade
evangelium med eld och svärd.
Men på Luthers tid fick påveväldet
ett stort sår, då många riken övergav 6
den påviska tron och gick över till den
lutherska tron. Därtill dömde påven
Luther till helvetet, men Luther for inte
till helvetet utan han tog och brände upp
påvens domsbrev. Men efter Luthers
död började påven storligen förfölja
dem som var i den lutherska tron, och
många tusen dräptes då för sin tro.
Påven predikade, att alla som är i den
lutherska tron är falska profeter och villoandar.
Och såsom judarna 7 förut trodde
sig göra Gud en tjänst därigenom, att
de dräpte Jesu lärjungar, så trodde även
påven, att han gjorde Gud en tjänst, då
han dräpte Luthers trosbröder. Fienden
hade förvänt judarnas, hedningarnas