1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter

N:o 36 6 SÖNDAGEN EFTER PÅSK 1851
Så ljuger djävulens barn ännu på de
kristna för att överheten skulle börja
förfölja dem. Men judarna talade inte
om för Pilatus, varför de var så arga på
Jesus. Inte nämnde de ens det åt Pilatus,
att Jesus hade skällt på dem och kallat
dem för ett horiskt släkte och huggormars
avföda.
Judarna nitälskade endast för Gud
och sanningen, men nutida judar är så
dumma, att de anklagar de kristna därför,
att de kristna så hemskt skäller på
hederliga människor och kallar dem för
horor och tjuvar. Fast judarna på den
tiden nu hade vredgats på Jesus delvis
av det skälet, att han hade skällt på
dem och kallat dem för ett horiskt släkte
och huggormars avföda och dessutom
sagt till dem: ”Ni är av den fadern
djävulen.” Sådant skällande gör
mycket ont på dygdiga och hederliga
människor, som från barndomen vant
sig att tro, att Gud är deras Fader. Detta
skällande, säger jag, gör mycket ont på
den sorglösa människans galla och
mjälte, då man säger att hon är av den
fadern djävulen. Men de dåtida judarna
yppade inte detta för landshövdingen,
att Frälsaren så hade skällt på dem,
utan de framförde blott sådana lögner,
som gällde överhetens ämbete.
Fast judarnas hat satt i gallan, yppade
de inte detta för överheten utan låtsades
ivra för överheten och även för
Gud, då de slutligen framförde sådana
förnuftiga skäl, att Jesus hade smädat
Gud och sagt sig vara Guds Son. Det
kan djävulens trälar inte tåla, att de
kristna bekänner sig vara Guds barn, ty
hedningarna unnar inte att andra vore i
ett bättre tillstånd än de själva. Men då
187
hade Pilatus bättre insikt än judarna, ty
han fruktade ännu mer, då han hörde
detta tal. Fast Pilatus var hedning och
inte kände till Skriften, hade han likväl
så pass förstånd, att han inte ville döma
Jesus utan orsak. Nu har samma andliga
hat blivit upptänt i världsbarnens
hjärtan, som man då hade mot Frälsaren.
Kains köttsliga bröder och kusiner
har vredgats på sin broder för offrets
skull. Och såsom judarna då hade vrede
i gallan, så verkar även denna tids
judar ha vrede i gallan, då de börjar
anklaga de kristna, att de är folkuppviglare,
att de förvillar människor med
falsk lära, fördömer andra, men sig
själva bekänner de som Guds barn.
Denna dom kan varken judarna eller de
döpta hedningarna tåla, utan de måste
anklaga de kristna hos överheten och
ljuga om dem, att de är falska profeter
och villoandar, som inte ger hederliga
människor samvetsfrid.
Men Johannes skriver till de kristna
som världen alltid hatat: ”Förundra er
inte om världen hatar er. Ty vi vet, att vi
har blivit förflyttade från döden till livet.”
Om nu de kristna förblev fasta i
sin dyrbaraste 2 tro och alltid vore förvissade
om sin barnarätt, så skulle de säkert
kunna med gott mod bära Jesu kors
intill döden och frimodigt bekänna för
hela världen, vilken trosgrund de har.
Och då alla tidens tecken visar, att djävulen
och världen inte torde nu mer än
förr skona de få kristna, som bekänner
sanningen och förkunnar Jesu namn, så
vore det väl det bästa rådet, att de få själar,
som håller fast vid sanningen, skulle
be den store Korsbäraren, som har burit
alla världsbarnens hat, att han skulle