1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter

N:o 34 5 SÖNDAGEN EFTER PÅSK 1848
brännvinshandel och alltid ber, att Gud
skulle välsigna hans handel, då har
även han läst en vacker och för sin själ
uppbygglig bön i det goda hoppet, att
Gud hör alla fyllhundars och krögares
välsignelser, när de ber Gud om hjälp
för att bedra andra människor och mörda
sina egna själar.
När åter dygdiga människor tackar
Gud för att de inte är så onda 6 som andra
människor, så förstår man, att deras
bön är synnerligen vacker inför världen.
Kanske tror de även själva, att en sådan
bön borde behaga Gud, fast Frälsaren
säger, att fariséens bön inte kunde
rättfärdiggöra honom, då han nämligen
prisade sig själv men inte Gud.
Men den döda trons bekännare, som
läser så mycket, välsignar så vackert,
ber så ödmjukt, tackar så ivrigt för maten.
Kan någon enda säga, att deras
böner inte behagar Gud? Jo, säkert, om
de skulle komma från ett ödmjukt och
förkrossat hjärta. Men när har deras
hjärtan blivit förkrossade? När har de
gjort en sann bot och bättring? De vet
inte själva, när det skulle ha skett. De
uppskjuter alltid till sist den sak som
borde göras först, och sålunda är deras
böner behagliga för världens furste, som
har lärt dem att stjäla nåd. Alla dem gäller
nu dessa Jakobs ord: ”Ni ber och får
intet, ty ni ber illa, nämligen, att ni skall
förtära det i er vällust.”
Vems böner duger då åt Gud, då
dygdens och den döda trons böner inte
duger? I dagens heliga evangelium får
vi höra, vems böner som duger, om vi
blott tog vara på Frälsarens ord, då han
lär sina lärjungar att be i hans namn,
nämligen för hans förtjänsts skull, för
175
hans oskyldiga pinas och döds skull, för
all den smärtas och vedermödas skull,
som han lidit och utstått för oss. Men
kan någon annan än ett förkrossat hjärta
frambära sådana suckar som behagar
Gud? Kan någon annan än en botfärdig
och troende själ lita på hans förtjänst
och be i hans namn? Om den döda trons
bekännare kan be med munnen, kan de
dock inte av hjärtat sucka: ”Abba, käre
Fader!” Ty de känner inte sitt hjärta, om
det är hårt eller vekt, kallt eller brinnande,
sjukt eller friskt.
Vår avsikt är att idag betrakta, vem
det är, som med ödmjukt och förkrossat
hjärta kan be Fadern i Jesu namn. Må
Herren Jesus ge bönens kraft åt de ängsliga
hjärtana, för att deras böner måtte
höras från helvetets djup ända till himmelen,
då de med de utvalda barnens
ande suckar: Abba, käre Fader! Fader
vår, o.s.v.
Evangelium: Joh. 16: 23 - 33
Vi har i det föregående talat om de
sorglösas böner. Nu skall vi genom
Guds nåd tala om de väcktas eller botfärdigas
och benådades böner och visa,
hur de botfärdiga och benådade ber Fadern
7 genom Jesu namn. Men i denna
betraktelse bör vi bemärka 1. hårda
hjärtan, 2. veka hjärtan, 3. kalla hjärtan,
4. brinnande hjärtan 8 , 5. uppblåsta hjärtan,
6. förkrossade hjärtan.Må Gud låta
det ske att de hårda hjärtana skulle bli
veka, de kalla hjärtana varma och de
uppblåsta hjärtana förkrossade.
Första betraktelsen. När uppstiger
bönen ur ett hårt hjärta? Första tecknet
till ånger är, att hjärtat känns hårt. Detta