1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter

N:o 34 5 SÖNDAGEN EFTER PÅSK 1848
Ni ber och får intet, ty ni ber
illa, nämligen att ni skall förtära
det i er vällust. Jak. 4: 3
Den ädle aposteln Jakob bestraffar i
detta fjärde kapitel och tredje versen sådana
människor, som ber Gud endast
om sådant som hör enbart till detta jordiska
liv, och inte ber om det, som vore
mer nödvändigt och nyttigt för själen,
nämligen andliga ting, såsom tro, hopp
och kärlek. Den som är fast vid världen
ber Gud endast om det timliga goda
som hör till kroppens uppehälle, men
världsmänniskan saknar inte det oförgängliga
goda för själen. Vi vet att varje
hedning tackar, då han får fylla sin buk 1 ,
men inte tackar alla Gud för ordet 2 som
de hört, för tron som de fått eller för
kärleken, som de känt.
Sorglösa människor, i synnerhet den
döda trons bekännare, läser många böner,
fast det är ovisst om dessa böner
kommer från hjärtat eller buken, då de
böjer sina knän och tackar Gud med
många böner och tacksägelser såsom
fariséerna, som läser långa böner för
att människorna skall se hur fromma
de är. Fast deras leverne för övrigt inte
är särskilt fromt eller kristligt, då de
nämligen ibland tackar, ibland svär, ibland
välsignar, ibland förbannar, ibland
ber och ibland slåss.
Så kan även tjuvar tacka Gud för att
deras tjuvnad har varit framgångsrik.
Och fyllhundar välsignar även den giftiga
drycken som vållar dem döden i förtid.
Även krögare ber till Gud, för att
deras sprithandel skulle ha framgång.
Men det är ovisst om Gud skall höra tjuvars,
horors och fyllhundars bön, då de
174
ber om sådant - - - som skadar deras själar
3 . - - - och utan möda har nådetjuven 4
fått nåd. Nu ber han till Gud, att Gud
skulle bevara hans tro, så att ingen skall
få röva bort hans döda tro. Hör Gud sådana
böner? Säkert hör världens gud
dem, han som med den döda tron bedrar
människor. Säkert hör världens furste
dem, han som har lärt nådetjuvarna att
tillägna sig Guds nåd utan rätt ånger.
Då nu den rike tackar Gud för vad
han med mammons hjälp har samlat
ihop och alltid ber, att Gud ännu skulle
hjälpa honom att med falskhet göra
vinst, så tror han sig nu ha läst en hjärtlig
och för Gud behaglig bön.
Då en fattig, som har största omsorg
om buken, tackar Gud för att han med
andras bistånd fått fylla sin buk och alltid
ber att han fortfarande skall få vara
lat och leva av andra människors möda,
så tror han, att han har läst en rätt och
Gud behaglig bön.
Då en tjuv tackar Gud för att han fått
stjäla i fred, och ständigt ber till Gud, att
hans tjuvnad skulle vara framgångsrik,
så att ingen skulle ertappa honom, så
hör visst gud hans bön, nämligen den
gud som har lärt honom att stjäla.
Och då en fyllhund välsignar i Jesu
namn för brännvinets skull, som uppeggar
honom att svära och slåss, och
tackar Gud för ett sådant ämne varigenom
han förstör sin hälsa, slösar bort sin
egendom och störtar sin hustru och sina
barn till fattigdomen, då tror han, att
han har tackat vackert och av hjärtat
bett till sin Gud.
Men den blinde stackaren vet inte till
vem han ber. Och när krögaren 5 tackar
Gud för den vinst han fått genom