1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter

Nr 32 3 SÖNDAGEN EFTER PÅSK
genom allmosor åt de fattiga?
Aldrig släpper man in ett kreatur
med horn på huvudet i fårkätten, utan
hornen måste bort, getraggen avhåras,
det tjocka skinnet skall bort. Det uppblåsta
hjärtat skärs med rakkniv. Oxhuden
bränns med brännjärn, för att det
skulle bli ett hål på samvetet. Och genast
då det blir ett hål på samvetet, stinker en
elak lukt av den syndaånga som stiger
upp ur hjärtat, så som från en dryckesgryta,
där man har kokat djävlaträck 11 .
Samvetssåren börjar stinka och flyta var
så snart det blir hål på samvetet. Det döda
och ruttna köttet, som varit betäckt med
sorglöshetens plåster, måste skäras bort
med Guds lags vassa rakkniv. Och först
sedan det ruttna och döda köttet har
skurits bort ur samvetssåren, först sedan
samvetssåren svider, värker och blöder,
först då läggs hälsosamt läkemedel och
honung i såren.
Må den tanken vara fjärran från mig,
att jag skulle vilja riva färska och blödande
samvetssår. Må Gud bevara mig för att
göra det. Men den döda trons ruttna kött
måste skäras bort. Och jag vill inte alls
röra de sår, som redan har läkts genom
försoningsblodet. Men jag skulle vilja, att
de samvetssår som lagen har skurit, skulle
läkas med en nådedroppe 12 , kärlekens
honung och den levande trons olja, så att
den förra svedan och värken skulle upphöra
och den förra våndan och förskräckelsen
skulle försvinna och fullkomlig
glädje och frid skulle träda i stället.
Detta är säkert Frälsarens avsikt, då
han säger till sina lärjungar: ”Er bedrövelse
skall vändas i glädje, och ingen
skall ta er glädje från er.” Det är sålunda
168
inte Frälsarens avsikt, att lärjungarnas
bedrövelse alltid skall bestå, utan det är
hans vilja, att bedrövelsen skall vändas i
glädje. Och så har det även skett med
alla benådade själar, att deras förra bedrövelse
har vänts i glädje. Fast denna
glädje inte kan vara alltid och oupphörligt
lika stor, ty lärjungarna blev hänryckta,
då de såg Herren, men Petrus
blev senare åter bedrövad, då Frälsaren
tredje gången frågade: ”Simon, Jonas
son, älskar du mig?”
Och vore det så nyttigt, om människan
alltid vandrade i solskenet? Säkert
är det Guds mening, att en kristen ibland
skall ha solsken, ibland molnigt, ibland
regn. Både solsken och regn är dock nödvändiga
för jordens frukt. Om det alltid
vore solsken och aldrig regn, skulle det
kanske bli frukt på låga ställen och i
fuktig jord. Men på bergen och höjderna
skulle det inte bli något. Om det alltid
vore regn, kunde det bli någon frukt på
bergen och kullarna, men i fuktig jord
skulle det endast bli strå. Därför ger Gud
ibland regn och ibland solsken, för att
säden skulle växa och bli fruktsam både
på höjderna och i nådens dalar, den
heliga säd, som den store Såningsmannen
har sått. Och detta har skett för att
inte höjderna skulle säga till dalarna: ”Ni
är onyttiga.” Ty i dalarna blir ofta rikligare
frukt än på höjderna. Och dalarna
behöver inte säga till höjderna: ”Ni är
odugliga.”* (Gud behöver båda. Amen.)
1. Delvis bevarat originalmanuskript / 2. Delvis bevarad
handskriven kopia
FKHS Aunos samling / Nationalarkivet Helsingfors
*Början och slutet förkommet.
III P / PS bilaga / P 528 / SW 284 / B 156