1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter

Nr 32
3 SÖNDAGEN EFTER PÅSK
grundligt bedragna. När Frälsaren började
tala om sitt lidande och sin död: ”Om
en liten tid”, sade han, ”och ni ser mig
inte.” Därav och just genom Jesu död
kom lärjungarnas sorg, då allt hopp om
jordisk ära och makt gick om intet.
Alla naturliga människor är nu i samma
tro som lärjungarna, nämligen att de
genom Frälsaren har fått eller tror sig få
gods, ära och egendom och annat sådant
gott som hör till detta jordiska liv. Men
de andliga ting som hör till rätt kristendom,
till exempel sann ånger, levande
och saliggörande tro, rätt kristen kärlek,
bönens kraft, tålamod i andlig vedermöda,
detta förstår inte den naturliga
människan att sakna.
När nu den jordiske Frälsaren dör, eller
när den naturliga människans hopp om
jordisk ära går förlorad genom Frälsarens
död, vilket sker genom samvetsväckelsen5
, då grips hon av en tung andlig sorg,
när hon tänker hur fåfängt och eländigt
hennes förflutna liv har varit. Hon ser att
hennes förra tro på Frälsaren har varit 6
en bedräglig skugga, en död tro, varmed
människan har bedragit sig själv när hon
har litat på en jordisk Frälsare, men inte
ens förstått att sakna en andlig Frälsare.
Då grips hon av en andlig sorg, en djup
saknad och längtan efter den Frälsare som
hon i sin blindhet har hållit för endast en
jordisk men inte andlig Frälsare.
Man har nämligen erfarit, att en väckt
människa inte längre har den största7 det hoppet om intet, att hon genom
Frälsaren skulle bli rik och mäktig. Nu
känner hon, att den Frälsare på vilken
hon i sin blindhet förtröstat, verkligen
har dött i hennes hjärta. Den Frälsare
lever inte längre, genom vilken hon trodde
sig få gods och ära i världen. Och den
Frälsare genom vilken hon skulle få sina
synder förlåtna och ett evigt liv, har ännu
inte blivit levande i hennes hjärta.
I det väckta tillståndet grips människan
av så stor otro, att hon inte vill tro,
vem som än skulle säga till henne, att
Frälsaren ännu lever. Många väckta
människor har så bedrövligt tvivel, att de
nästan inte alls tror att någon Gud eller
Frälsare finns. Nog trodde hon då på
Frälsaren, när hennes fiske var framgångsrikt,
när hon fick massor av fisk,
när hon fick en god skörd, när hon
lyckades ta sig upp ur havet eller forsen
med livet i behåll. Då tackade hon nog i
Jesu namn. Och det var rätt och tillbörligt
att göra så. Men hon välsignade ju även
då hon fick supa brännvin. Hon tackade
ju även då hennes sprithandel hade framgång.
På den tiden hade hon stark tro, att
all denna välsignelse kom till henne
genom Frälsaren, fast en del av hennes
välsignelser torde ha blivit djävulens
ande till ära, men inte Frälsaren.
Men nu, när hon ser sina synder och
det förra levernet börjar svida i hennes
samvete, nu tror hon inte längre att en
om- Frälsare finns. Och även om hon trodde
sorgen om buken, utan om själen, hur den att en Frälsare finns, så tror hon dock inte
skall bli frälst. Förr har hon hållit Jesus ännu, att han är hennes Frälsare. Så otro-
endast för en jordisk Frälsare, genom ende är somliga människor i det väckta
vilken hon trodde sig vinna världens tillståndet, att de inte tror, att Frälsaren
gods och ära, men efter väckelsen gick ännu kan hjälpa även dem ur denna
165