1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter

Nr 32 3 SÖNDAGEN EFTER PÅSK
undvika samvetets anklagelser och gnagande.
Men nåden som blir given åt de
botfärdiga utan förtjänst, nåden som
dödar samvetskvalen, nåden som rinner
från det slaktade Lammets sår, vållar
fienden ett synnerligen stort sår, då han
därigenom förlorar alla troende själar och
lämnas själv att tjuta utanför fårahuset.
Vår avsikt i dag är att betrakta, hur
den sorg som är efter Guds sinne vänds i
glädje. Om den stora nåden vore oss
given från ovan, att vi kunde rätt förklara
denna sak till tröst och uppbyggelse för
de botfärdiga och bedrövade lärjungarna.
Men vi hoppas likväl, att den störste
Korsbäraren som själv har varit i den
största pinan och sorgen för oss fattiga
och eländiga syndare, skall ge alla fattiga
och bedrövade själar kraft att tro, ropa
och klappa på himlens port, så att deras
sorg, som dock är lätt och timlig, snart
skall vändas i glädje och fröjd. Hör, du
himmelske Korsbärare, alla bedrövade
hjärtans suckan. Fader vår, o.s.v.
Evangelium: Joh. 16: 16 - 22.
Jesus säger till sina lärjungar: ”Ni
skall gråta och jämra er, men världen
skall glädja sig. Ni skall bli bedrövade,
men er bedrövelse skall vändas i glädje.”
Med ledning av dessa ord skall vi denna
stund betrakta, hur lärjungarnas bedrövelse
vänds i glädje. Första betraktelsen.
Varför blir lärjungarna bedrövade?
Andra betraktelsen. Varför skall lärjungarnas
bedrövelse vändas i glädje? Vi
hoppas och ber, att alla som ännu skrattar
i världens glädje, skulle bli sorgsna, och
likaså, att alla som ännu är bedrövade för
164
syndakvalens skull skulle bli glada. Såsom
sorg och glädje följer varandra och
hör till kristendomen, så kan en kristen
inte vara utan sorg och glädje.
Första betraktelsen. Varför blir
Jesu lärjungar bedrövade? Därför, att
Jesus går bort och lämnar dem ensamma.
Lärjungarna har nämligen den tanken, då
de är i sorglöshetens tillstånd, att Jesus
alltid är med dem. De tror, att de genom
Jesus skall få ära, gods och egendom i
världen. De hoppas på goda dagar så
länge den döda tron har betäckt deras
ögon, så att de inte ser sina synder och
sålunda inte känner, att en andlig Frälsare
är mer nödvändig än en jordisk Frälsare.
Så länge som människans hjärta är fast i
världen, väntar hon på en jordisk Frälsare,
som kan göra henne mycket lycklig i
världen. Inte fattar hon i detta tillstånd,
att hon behöver en andlig Frälsare som
frälsar hennes själ från helvetet. Därför
tackar hon i det naturliga tillståndet
Frälsaren för det goda, att hon har fått
livet, hälsan, egendomen och äran. Men
hon tackar inte för att ha fått himmelska
ägodelar, såsom ånger, tro, kärlek, samvetsfrid.
Hur skulle hon tacka för sådant
som hon inte ens saknar?
Lärjungarna var nu i det tillståndet
att de bekände, att Jesus är Guds Son och
världens Frälsare, inte i andlig utan i timlig
mening. De väntade varje dag, att
Jesus snart skulle bli konung, att de genom
honom skulle bli ämbetsmän, landshövdingar
och furstar, att de genom denne
Frälsare skulle vinna ära, gods och
ägodelar, att de skulle få vara glada och
njuta av goda dagar under denna konungs
regering. Men i denna falska tro blev de