1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter

Nr 1 1 SÖNDAGEN I ADVENT 1853
lov åt Frälsaren för alla hans välgärningar,
men världens barn tar illa upp, att
lärjungarna så ropar för världen. Lärjungarna
ropar ”Hosianna, Davids Son”,
men världens barn ropar ”djävul” och
”satan,” då de kommer till marknaden.
Utan vidare ropar envar sin faders namn.
Världens barn ropar sin faders namn,
vilken de tjänar. Men lärjungarna ropar
”Hosianna, Davids Son!” Det är: ”Pris och
ära åt Skaparen och Sions Konung för
hans välgärningar.”
Det är nog sant, att det folk som då
började ropa tillsammans med lärjungarna
”Hosianna, Davids Son,” var ännu fast
vid världen. De trodde, att Frälsaren nu
blir deras Konung 32 och att han föder
dem utan arbete. Men vad vinner världens
hop därigenom, att de ser på de
kristnas fel? Om de människor som på
palmsöndagen ropade ”Hosianna,” ropade
på långfredagen ”korsfäst,” så fick de
åter på pingsten styng i sina hjärtan och
började med hjärtats bedrövelse fråga
apostlarna: ”Ni män och bröder, vad skall
vi göra?” Och sålunda måste de ångra
sig, att de hade följt fariséernas råd på
långfredagen och ropat tillsammans med
världen: ”korsfäst”. Men fariséerna förblev
för alltid i sin förhärdelse och gjorde
aldrig bot 33 . Vad vinner de alltså därav,
att de ser på de kristnas fel? De vinner
inget annat än skam och samvetskval på
den yttersta dagen.
Men de utvalda själar, som i död tro
har ropat ”Hosianna”, och på långfredagen
”korsfäst”, men efteråt på
pingstdagen åter med ett bedrövat och
botfärdigt hjärta ropat ”Hosianna”, vilket
betyder: ”Förbarma dig över oss!” Dessa
16
bedrövade, botfärdiga och av världen betryckta
själar får till slut i all evighet ropa
”Hosianna, Davids Son!” Vad skall fariséerna
då ropa, när Sions Konung kommer
för andra gången, inte såsom i detta
sitt fattiga och föraktade tillstånd, sittande
på en arbetsåsninna, utan som den
högste Domaren på sin härlighets tron.
Utan tvivel 34 kommer fariséerna även då
att be 35 Frälsaren förbjuda sina lärjungar
att ropa om hans stora verk för världen.
Jag tänker, att fariséerna då förstummas
och inte förmår säga ett ord.
Nu ser ni, hur världens barn tar emot
Sions Konung, när han kommer med en
så dålig häst och sitter på en arbetsåsninna.
De möter honom med försmädelse
och förakt, och slutligen vredgas
de, då han förstör deras handel. Men
de få lärjungar, som klär av sig och strör
sina kläder på vägen samt ger sin grannlåt
för att nedtrampas av åsninnan, bryter
ännu kvistar från träden till Frälsarens
ära, och ropar: ”Hosianna, Davids Son.”
Och vi hoppas, att Sions Konung ger
dem kraft och styrka att ropa så länge de
lever, och ännu i den yttersta dödskampen,
så att fienden inte skall få dem
att tiga eller förstummas genom fruktan
för världen. Vi hoppas och ber Sions
Konung, att han måtte komma i de
troendes hjärtan och driva ut fiendens
hop, som vill göra Guds tempel till en
rövarkula. Se nu, Sions dotter, din
Konung kommer till dig, saktmodig,
ridande på en åsninna. Amen.
_________________________________
Handskriftskopia av Johan Henriksson Mäkitalo /
Uleåborgs Landsarkiv / A. Kanervas samling
UP / P 43 / SW 13 / B 9