1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter

Nr 31 2 SÖNDAGEN EFTER PÅSK 1849
Men till er, min hjord, säger
Herren, Herren: Se, jag vill
döma mellan får och får,
och mellan vädurar och bockar. Är det
inte nog, att ni har så gott bete, och så
överflödigt, att ni förtrampar det med
fötterna? Och så sköna källor till att
dricka så överflödigt, att ni träder däri
med fötterna och gör dem orena? Så
att mina får måste äta det ni förtrampat,
och dricka det ni med era
fötter gjort orent. Därför säger Herren,
Herren till dem: Se, jag skall
döma mellan de feta och de magra
fåren. Hes. 34: 17 - 20
Vi hör av dessa ord, att Herren ämnar
döma mellan fåren. Då fåren nämligen
har gott bete, blir somliga feta, och de
feta fåren löper alltför fort, så att de magra
fåren blir efter. De magra fåren får äta
rester av det som de feta fåren har nedtrampat.
Herren säger också, att han har
gett fåren ädla källor att dricka ur, men de
feta fåren trampar och förstör även dessa
källor, så att de magra fåren som inte har
kraft att gå så fort, måste dricka vad de
feta fåren har fördärvat med sina fötter.
Herren klagar på samma ställe, nämligen
profeten Hesekiels 34:e kapitel och
21:a vers, att de feta fåren stångar de
svaga 1 . Och därför vill Herren döma mellan
de feta och de magra fåren. Man har
på många håll sett, att de feta fåren
trampar ned betet. Men detta nedtrampande
är ingalunda bra, ty de magra fåren
som inte orkar springa så fort som de feta
fåren, får äta vad de andra har nedtrampat
och förstört med sina fötter. De feta fåren
rycker upp det bästa gräset här och var
156
och lämnar det sämre gräset åt de magra
fåren. Och det är förståeligt, att herden
måste se efter, att de magra fåren inte
skulle bli helt utan föda. Ty även de magra
fåren är får, fast de är magra. Herden
måste se efter dem som är svaga, för att
även de skulle få sin beskärda del. Men
bockarna och getterna vill alltid sticka in
sin nos genom fönstret eller genom en
springa i väggen, för att få tillfälle att
stjäla fårens mat. Getterna i synnerhet är
giriga efter den mat som ges åt de svaga
och lammen. Men herden har ett ris i
handen, varmed han slår getterna på
nosen, om de kommer och stjäl fårens
mat. Getterna avundas, att man ger bättre
mat åt fåren än åt dem. Då man ger bättre
mat åt fåren, säger getterna: ”Är de bättre
än vi? Vi har mera mjölk än fåren. Inte
har fåren så mycket mjölk som vi.” Vi vet
också, att somliga herdar håller getter
just för mjölkens skull, som man får av
dem. Somliga herdar bryr sig inte alls om
fåren. Somliga herdar föder getterna väl,
men låter fåren svälta. Somliga herdar
vallar inte alls fåren, utan föder sig själva,
såsom Herren klagar genom den samme
profeten Hesekiel i det 34:e kapitlet: ”Så
sant som jag lever säger Herren, Herren,
då ni överlämnar mina får för att rivas,
och min hjord till föda åt alla odjur, då de
ingen herde har, och mina herdar inte
bryr sig om min hjord, utan är sådana
herdar, som föder sig själva, men inte vill
föda mina får.” Hes. 34: 8.
För denna vårdslöshets skull hotar
Herren de lata och vårdslösa herdarna
och säger: ”Jag skall utkräva min hjord
ur deras händer och förgöra dem, så att de
inte mer skall vara herdar och inte mer