1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter

Nr 30 1 SÖNDAGEN EFTER PÅSK
knådat den gamla surdegen, ibland grävt
i djävlaträck 8 , och kanske har du med
dessa fingrar även grävt i ändan på en
hora 9 , och nu har du för avsikt att gräva i
Jesu 10 sår med dem. Det är mindre troligt,
Tomas, att du vågar sticka dina fingrar i
spikhålet. Jag tror, Tomas, att du måste
gå i vrån och skämmas, när själva Herren
Jesus, den korsfäste, visar dig sina sår
och ber dig sticka ett finger i dem. Varför
stack du inte, Tomas?
Tvivla inte, utan tro. Ingen vet, hur
många gånger den korsfäste Herren Jesus
kommer att visa sina sår åt dig, innan han
stiger upp till himlen, och du blir kvar på
jorden att längta och ropa: ”Jesus, Davids
Son!” Skall han mera höra dina suckar i
himlen, då han är så fjärran från dig?
Skall han mer höra de botfärdigas och
tvivlandes rop, då han farit upp till himlen,
och redan här visat sina sår åt de
tvivlande själarna och de har inte trott.
Hur många gånger har inte den Korsfäste
visat sina sår åt de stackare, som för
otrons skull sitter i mörkrets håla och
suckar. Hur många gånger har han inte
redan förebrått otrons fångar, som inte
har trott att han är uppstånden.
Men alltid pinar de stackarna den himmelske
Föräldern 11 . Alltid gör de Jesus
bedrövad. Alltid utesluter de sig själva
från himmelriket. Alltid vill de göra Jesu
lärjungar till lögnare. Alltid låter de Guds
Lamms blod rinna fåfängt på marken.
Ingen vet, hur många droppar som ännu
faller från Jesu sår. Kanske de sista
dropparna redan håller på att falla från
Jesu sår på denna syndiga jord. Varifrån
skall de tvivlande då få rening, när Guds
Lamms blod tar slut? Jesu bedrövade
154
lärjungar är senfärdiga att krypa till foten
av korset. Galna 12 och senfärdiga är Jesu
bedrövade lärjungar att tro allt vad profeterna
har skrivit om honom. De är senfärdiga
att tro, vad Jesus redan förut har
vittnat om sig själv. Ingen vet, hur många
gånger den nådige Herren Jesus ännu
skall visa er sina sår, ni tvivlande. Han har
redan många gånger visat sina sår åt
världen och sagt: ”Se, ni förhärdade,
hurudana sår jag fått för er skull!” Men
världen bara skrattar och säger: ”Ingalunda
har du fått dessa sår för vår skull,
själv har du visst gjort dig illa.”
Nu visar han ännu sina sår åt de
bedrövade, botfärdiga, tvivlande och av
världen föraktade, men inte heller de
stackarna kan tro, att Jesus har fått dessa
sår för deras skull. Och även om de trodde,
att Jesus för deras skull fått dessa
dödssår, så kan de inte tro, att han är uppstånden
från de döda. Tomas i synnerhet
är sådan, eftersom han vill göra alla de
övriga lärjungarna till lögnare. Är det
inte en stor synd och skam, Tomas, att du
vill göra de övriga lärjungarna till lögnare,
som har vittnat och sagt: ”Vi såg Herren.”
Varför har du inte trott deras
vittnesbörd?
Stick nu ditt finger i spikhålet, ifall
du eljest inte vill tro. Räck ut din hand
och stick den i hans sida, eller gå och
skäms i vrån. Men du vågade ju inte
sticka, Tomas. Måste du redan börja tro
utan att sticka handen i såret? Så hör vi,
att du måste tro mot din vilja, mot ditt
förnuft 13 , mot din natur och mot ditt samvete
14 . Du måste tro mot dina tidigare
ord, och du måste nu för otrons skull gå
och skämmas i vrån och säga: ”Min