1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter
1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter
1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
Nr 30 1 SÖNDAGEN EFTER PÅSK<br />
Det hände då stor hunger rådde i<br />
staden Samaria, att en kvinna<br />
hade för hungerns skull kokat<br />
sin egen son och ätit upp honom; men en<br />
annan kvinna lät inte döda sin son. Då<br />
konungen <strong>av</strong> Samaria eller Israel fick<br />
höra den förskräckliga nyheten, att kvinnan<br />
för hungerns skull hade kokat sin son<br />
och ätit upp honom, vredgades han på<br />
profeten Elisa, som hade å Guds vägnar<br />
lovat, att Israels folk skall bevaras för<br />
fiendens krig. Och konungen trodde, att<br />
profeten hade ljugit. Därför hade han för<br />
<strong>av</strong>sikt att döda profeten, men profeten<br />
Elisa sade till Israels äldste: ”Har ni sett,<br />
hur denna mördarson har utsänt sina<br />
bödlar för att hugga <strong>av</strong> mitt huvud?”<br />
Då kom konungens sändebud till profeten<br />
och sade: ”Se detta onda kommer<br />
<strong>av</strong> Herren, varför skall jag mer vänta<br />
på Herren?” 2 Kon. 6: 25 - 33.<br />
Den naturliga människan väntar på<br />
Herren så länge allt går väl för henne,<br />
men då Herren inte kommer snart till<br />
hjälp, säger hon: ”Varför skall jag mer<br />
vänta på Herren?” Det vill säga: ”Av Gud<br />
får vi intet.” Och därefter börjar hon hata<br />
dem, som uppmanat henne att vänta efter<br />
hjälp från Gud. Den onde konungen<br />
tänkte, att det var profetens fel, att så stor<br />
hunger uppstod i staden, att kvinnan<br />
kokade och åt upp sin son. Men profeten<br />
g<strong>av</strong> åter å Guds vägnar ett nådigt löfte,<br />
att Herren verkligen skall rädda staden,<br />
och att spannmål skall säljas mycket<br />
billigt dagen därpå. Men konungens befälh<strong>av</strong>are<br />
trodde inte på Guds löften<br />
genom profetens mun, utan sade: ”Se,<br />
även om Herren skulle göra fönster till<br />
150<br />
himlen, hur skulle det ske?” Då sade<br />
profeten till konungens befälh<strong>av</strong>are: ”Se,<br />
med dina ögon skall du se det, men du<br />
skall inte äta där<strong>av</strong>.” Och så hände det<br />
som profeten Elisa hade förutsagt, att<br />
konungens befälh<strong>av</strong>are fick med sina<br />
ögon se Guds gåvor, men han fick inte<br />
smaka där<strong>av</strong>, ty han trampades ihjäl <strong>av</strong><br />
folket. Dessa saker och händelser finns<br />
upptecknade i 2:a Konungabokens 6:e<br />
och 7:e kapitel.<br />
Mångahanda är otrons verkningar, såsom<br />
denna konungens befälh<strong>av</strong>are visade<br />
sin otro uppenbart, när han sade: ”Se,<br />
detta onda kommer från Herren, varför<br />
skall jag mer vänta på Herren?” Otålighet<br />
sägs vara otrons första frukt. Då människan<br />
inte får sin vilja igenom, blir hon<br />
otålig och vredgas på Gud. Inte vredgas<br />
hon på den onde, som gjorde henne<br />
olycklig, utan hon vredgas på Gud, som<br />
inte hjälper så snart som människan vill.<br />
Inte vredgades denna onda konung på<br />
fienden, som belägrade staden och lät<br />
människorna svälta, utan han vredgades<br />
på Guds tjänare, som å Guds vägnar hade<br />
lovat honom hjälp. Och när hungern<br />
betryckte folket så mycket, att en samvetslös<br />
kvinna kokade och åt upp sin son,<br />
vredgades konungen på profeten, som<br />
om han skulle ha varit skyldig därtill, att<br />
fienden belägrade staden. Eller var profeten<br />
skyldig därtill, att den samvetslösa<br />
kvinnan åt upp sin son för hungerns<br />
skull? Så tänkte i varje fall den onde<br />
konungen, att Guds tjänare var skyldig<br />
till all olycka och allt elände som drabbade<br />
folket.<br />
När den onde förvänder de otrognas<br />
syn, börjar de anklaga de kristna, att det
Change language