1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter

Nr 29
ANNANDAG PÅSK 1854
en kristen skulle tjäna hedningar och straffar sådana, är hård och orätt. Och en
betala skatt till dem. Vore det inte lämp- sådan regering som skulle låta alla horor
ligare, att hedningarna skulle betala skatt och tjuvar leva i fred vore den bästa
till de kristna? Så tänker ännu alla den regeringen. Då nu lärjungarnas hjärtan
döda trons bekännare, som menar sig vara var fullkomligt fästade vid världen, vänta-
kristna, fast de inte vågar bekänna sig som de de en sådan Frälsare, som skulle befria
Guds barn. De klagar över att skatten är dem från hedningarnas välde och göra
tung, att lagen är hård och regeringen dem till domare och herrar.
orättvis. De ville befrias från tunga För det andra. Vilken tro hade
skatter. De känner inte, att djävulens skatt dessa lärjungar efter Frälsarens död? De
är ännu tyngre än konungens och kejsa- hade ingen tro. Förut trodde de på en
rens skatt. Till djävulen betalar de gärna Frälsare, genom vilken de trodde sig
skatt, men till en jordisk konung vill de vinna världens gods och ära, men då
inte betala skatt. Och om en sådan herre Frälsaren dog, miste de fullständigt sin
kom, som skulle lova dem befrielse från tro. De kunde inte längre tro på den förre
alla skatter och avgifter och föda dem Frälsaren. Och fast deras tro förut tycktes
samt bjuda dem på brännvin, så skulle han vara så stark, att inte ens döden hade
duga till frälsare åt dem. På honom skulle kunnat beröva deras tro, ändå blev deras
de tro. Men en sådan herre, som skäller på gamla tro till sist så svag, att de inte mer
dem och förebrår dem för orättfärdighet ens hade hopp, att de i denna världen
och ogudaktigt leverne och därtill an- skulle se Herren
klagar krögare, fyllhundar, kronotjuvar
och horor. En sådan herre skulle enligt
deras mening vara värre än själva fienden.
Om konungen eller kejsaren dessutom
vore en hedning, så skulle alla
säga: ”Är en kristen skyldig att betala
skatt till hedningar? Nej, utan de kristna
bör vara fria från alla skatter, och hedningarna
borde betala skatt, men inte de
kristna till hedningarna.
Lärjungarna hade nu den tron, att
Frälsaren skall befria Israel från hedningarnas
välde, men inte från djävulens
välde. Och hur kunde de då ha vetat, att
de är under djävulens välde? Ingalunda
känner de människor, som super och
slåss, bedriver hor och stjäl, att de är
under djävulens välde. De tror att Gud är
dem nådig. Men den världsliga lagen som
8 . Härav ser man således,
att under den gamla döda tron, som tycks
vara stark och orubblig, döljer sig en
hemlig otro, som inte blir uppenbar förrän
den jordiske Frälsaren dör. I denna
dödliga tillvaro litar alla oomvända människor
på en orätt Frälsare. De litar på en
förgänglig och dödlig Frälsare. De tror
sig vinna gods och ära genom Frälsaren.
De visar sin tacksamhet med vackra
böner, då de i fred får tjäna den gud som
bor i ändtarmen9 .
Även tjuven kan tacka Gud därför,
att hans stöld har lyckats, och att ingen
har ertappat honom för stöld. Även en
hora kan tacka Gud därför, att ingen har
ertappat henne på bar orenhet. Men vad
är det för en gud som obotfärdiga horor
och tjuvar tillber10 ? Är den guden i
himlen eller i helvetet? Jag fruktar, att de
147