1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter

Nr 29 ANNANDAG PÅSK 1854
kristna följa med. Men om de kristna blir
saliga, så skall även världens barn bli
saliga. Sådan är världsbarnens tro, att de
kristna och de sorglösa skall vara i en och
samma förtappelsens grop, och att den
ena inte är bättre än den andra.
Vi skall idag betrakta skillnaden mellan
lärjungarna och judarna, eller skillnaden
mellan fienderna till Jesu kors och
de kristna, då vi med bedrövat hjärta
beger oss till Emmaus by och betraktar de
märkliga ting som nyligen hänt. Vi hoppas
att det brutna rör som profeten Jesaja
talar om, är ett förkrossat hjärta, som den
nåderike Frälsaren inte vill sönderbryta,
och att den rykande veken är en liten
trosgnista, som han inte vill utsläcka.
Släck inte veken, käre Frälsare, släck inte
veken, utan blås på den, så att den börjar
brinna och upplysa de bedrövade lärjungarna,
som sitter 6 i mörker och väntar
dagens gryning. Du rykande veke, slockna
inte! Du lilla trosgnista, försvinn inte!
Du brutna rör, brist inte! Du bedrövade
hjärta, brist inte! Ty Ljusmakaren har
sagt: ”En rykande veke skall jag inte
utsläcka.” Släck inte, du himmelske Ljuständare,
släck inte den rykande veken
innan solen går upp! Fader vår, som är i
himlen o.s.v.
Evangelium: Lukas 24: 13 - 31
Lärjungarna på väg till Emmaus uppenbarade
i dagens text, hurudan tro de
hade före Frälsarens död. Av deras tal hör
man också, att deras tro hade gått om
intet. Men då deras ögon öppnades och
de kände igen Frälsaren vid brödsbrytelsen,
fick de åter den tron, att Frälsaren
146
lever. Vi skall nu av dessa lärjungar ta
exempel och begrunda: 1:a. Hurudan tro
hade dessa lärjungar medan Frälsaren
levde? 2:a. Vilken tro hade de efter
Frälsarens död? 3:e. Vilken tro hade de
efter Frälsarens uppståndelse? Vi hoppas,
att Frälsaren kommer och blir en medvandrare
till de sörjande lärjungarna som
vandrar mot Emmaus by, och förklarar
för dem skrifterna, och att de skall känna
honom genom brödsbrytelsen.
För det första. Hurudan tro hade
dessa lärjungar före Frälsarens död? De
trodde, att han skulle förlossa Israel, inte
från djävulens våld utan från kejsarens
våld. Lärjungarna hoppades att Frälsaren
7 skulle bli deras konung, och att de
genom honom skulle bli rika och mäktiga.
De hade världen i tankarna så länge de
var i död tro. De tänkte inte, att de skall
mista sin egendom och ära för kristendomens
skull, utan de trodde, att de skall
vinna världens gods och ära genom
kristendomen. Samma tro har även andra
bekännare av den döda tron, att de genom
kristendomen vinner gods och ära. I det
tillståndet tror ingen, att man genom
kristendomen mister sin ära och sin
egendom. Dessa stackare kom inte på att
tänka, att en andlig Frälsare skulle vara
mer behövlig än en jordisk Frälsare. Och
hur kunde de då ha vetat, att de var
djävulens undersåtar? De tyckte det vara
ett besvär och en skam, att man skall vara
en hednisk överhet underdånig och betala
skatt till hedningar. Detta var kränkande
för deras ära, att de måste tjäna hednisk
överhet och betala skatt till hedningar.
Lärjungarna betraktade sig redan då
som kristna. Och hur skulle det passa, att