1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter

Nr 29
ANNANDAG PÅSK 1854
sina dryckesvisor, ser världens barn det
inte som något underligt. Men om en
kristen påminner de sorglösa om döden
och det ansvar som vilar på de sorglösa
och oomvända, det tycker de illa om och
säger till de väckta: ”Inte har Frälsaren
skriat på gatorna som ni skriar.” Men vem
har mer ropat om bättring än Frälsaren?
Och därför har världsmänniskorna vredgats
på honom och hatat honom. Världshopen
vredgas ännu på de kristna, då de
följer Frälsarens exempel och predikar
Guds ord för de sorglösa. Det tål världsmänniskorna
inte höra, men de berusade
tål de nog höra, ty de berusade ropar vad
alla sorglösa gärna lyssnar till.
Vad profeten Jesaja säger om Frälsaren:
”Ett brutet rör skall han inte sönderkrossa,
och en rykande veke skall han
inte utsläcka,” det bibelstället tillägnar
sig nådetjuvarna, fast det inte avser andra
än botfärdiga. Då Guds stränga rättfärdighet
förkunnas åt nådetjuvarna, så
tillägnar de sig Guds nåd och säger:
”Gud är nådig, han skall inte kasta oss i
förtappelsen: ”Ett brutet rör skall han inte
sönderkrossa, och en rykande veke skall
han inte utsläcka.” Men är den sorglösa
människan ett brutet rör, vars hjärta är
starkt3 rövade den förra döda tron och otron kom
i stället. De trodde inte längre någonting.
Då var de under stort tvivel och då var
deras hjärtan som en rykande veke. Men
när får
som ett lejonhjärta? Är hon en
rykande veke? Ett brutet rör är i andlig
mening ett förkrossat hjärta. Men har de
sorglösa och obotfärdiga ett förkrossat
hjärta? En rykande veke betyder, att trons
lampa har slocknat.
Men den döda tron är så stark, att
inte annat än Frälsarens död kan ta bort
den. Genom Frälsarens död gick lärjungarnas
döda tro om intet. Förut hade
de stark tro. Men Frälsarens död be-
4 de sorglösa människorna så stort
tvivel, att de tvivlar på sin salighet? Alla
nådetjuvar har så stark tro, att de inte alls
tvivlar på sin salighet, men inte vågar de
därför säga, att de är beredda att dö. Hur
kan en sorglös och obotfärdig människa
tillägna sig de bibelställen, som inte avser
henne utan endast botfärdiga själar? Ja!
På det sättet kan hon tillägna sig dem, att
hon stjäl nåden och tänker så: ”Jag är
botfärdig”, fast någon ånger aldrig skett,
”jag har ett förkrossat hjärta”, fast hjärtat
inte blivit förkrossat, ”mitt hjärta är som
ett brutet rör”, fast det är hårt som klippan,
”min tro är så svag som en rykande
veke”, fast tron är så stark, att endast
döden5 kan beröva den.
Se, på detta sätt kan en sorglös
människa tillägna sig de bibelställen som
tillhör de väckta och botfärdiga. Men de
bibelställen som tillhör de sorglösa kastar
hon till de väckta. Då profeten säger:
”Han skriar inte på gatorna” så som de
berusade skriar, så tar världens barn detta
som bevis och säger: ”Inte har Frälsaren
ropat på gatorna, så som de väckta
ropar.” Och likväl har Frälsaren predikat
bättring på gatorna. Men de sorglösa
tänker så: ”Fast Frälsaren skulle ha
predikat om bättring på gatorna, så får
inga andra göra det.” Fast Bibeln överallt
visar, att en kristen skall efterfölja Frälsarens
exempel och leva som han har levt,
så medger inte den sorglösa hopen det,
utan de vill, att alla skall vara lika. Om de
sorglösa far till helvetet, så skall de
145