1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter

Nr 26 PALMSÖNDAGEN B
kropp, i synnerhet i vrede. De tror dock
inte ännu, att de har sargat Jesu kropp, ty
de säger: ”Soldaterna har sargat, men inte
vi.” Alltså, om de sorglösa nödvändigtvis
måste äta av Människosonens kött, så
börjar de dock inte äta en levande människas
kött, ty de har ett sådant hjärta 2 , att
de inte kan skära människokött utom
under vrede. Oundvikligen skulle de sorglösa
sarga den döda kroppen. Därav skulle
de skära ett stycke var och äta det, men
varifrån skulle de få blod, då allt blod
redan har runnit på marken, och soldaterna
och judarna har nedtrampat det.
För dem skulle det gå som för de
påviska som inte alls ger nattvardsgästerna
blod, utan endast kroppen. Dött
kött äter de, och därav blir de delaktiga.
Men en levande kropp är den likväl, som
åtnjuts vid Herrens nattvard av sådana
nattvardsgäster som inte själva är andligen
döda. En levande kropp är det, fast
de sorglösa inte skulle kunna sarga en
levande kropp utom i vrede. När den
gamle Adams kraft våldsamt rör sig i
hjärtat, då kan de sorglösa nog sarga en
levande människas kropp, men inte annars.
Men vi har sett många exempel hos
de sorglösa, att de inte alls går för att äta
Människosonens kött, eftersom djävulens
kraft våldsamt rör sig i hjärtat. Eller
när nattvardsandakten förstörs, då har de
lust att smaka på annat kött, som smakar
godare än Människosonens kött.
Men nu uppstår frågan, då Jesus har
sagt: ”Den som äter mitt kött och dricker
mitt blod, har ett evigt liv.” Hurudan
kropp ville de väckta äta? Skulle de ha ett
sådant hjärta, att de kunde sarga en
levande människas kropp? Om man sade
130
till de väckta: ”Ni måste äta Människosonens
kött och dricka hans blod,
men har ni ett sådant hjärta 3 , att ni skulle
kunna sarga den levande Människosonens
kropp? Då skulle de alla säga:
”Nog har vi redan sargat honom.” Men
varifrån kommer det Människosonens
kött, som ni måste äta, om ni inte tar
tillvara det som ni har sargat? Vargen vill
inte äta vad den sargat, så länge den ännu
har någon levande ande osargad. Men
människan måste ta tillvara det hon
sargat. Och gör hon inte det, så är hon
värre än vargen. Men jag vet, att de
väckta inte vill äta det döda köttet. Därför
måste de äta det levande Guds Sons kött,
där livet ännu är kvar, fast hjärtat hos
somliga gör hårt motstånd.
Här uppstår en stor strid med djävulen,
ty egenrättfärdighetsdjävulen säger
till de väckta, då de ämnar gå till Herrens
nattvard: ”Skall du återigen gå och sarga
Herrens kropp så som du gjort förr.” Och
många nattvardsgäster blir så förskräckta
av denna djävulens anklagelse, att de inte
törs gå och äta Guds Sons kött, ty den
onde står mitt på kyrkovägen och säger
till nattvardsgästen: ”Skall du återigen gå
och sarga Herrens kropp?” Men vad
säger då samvetet när den onde kommer
med sådana här anklagelser? Ja, samvetet
säger så: ”Den är värre än vargen, som
inte tar tillrätta vad hon sargat.” Eftersom
du har sargat Herrens kropp, måste du
även ta tillrätta och äta den, ty Frälsaren
säger: ”Om ni inte äter Människosonens
kött och dricker hans blod har ni inte liv i
er.” (Joh. 6: 53). Nu vet vi alltså säkert,
att de väckta inte vill äta det döda köttet
som ligger i graven. Men av vilkendera