1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter
1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter
1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter
Create successful ePaper yourself
Turn your PDF publications into a flip-book with our unique Google optimized e-Paper software.
Nr 25 PALMSÖNDAGEN A<br />
kropp och druckit hans blod. Ty det<br />
består som sanning, som Frälsaren har<br />
sagt: ”Om ni inte äter Människosonens<br />
kött och dricker hans blod, så har ni inte<br />
liv i er.” Det samma menade Frälsaren,<br />
när han sade till Nikodemus: ”Om man<br />
inte blir född <strong>av</strong> vatten och Ande, så kan<br />
man inte komma in i Guds rike.” Det<br />
samma menade Frälsaren, när han sade:<br />
”Den som inte kommer in genom dörren<br />
i fårahuset, utan stiger annorstädes därin,<br />
han är en tjuv och en rövare.”<br />
Nog säger nådetjuvarna ändå, att<br />
man inte kan stjäla nåd från Gud. Ingalunda<br />
kan den stulna nåden överskyla<br />
nådetjuvens synder på domedagen, men<br />
nådetjuven kan nog bedraga sig bedrövligt<br />
med den stulna nåden, det är, med<br />
död tro och falskt hopp. Vi vet, att nådetjuven<br />
inte kan tala om, när han skulle<br />
ha ätit Kristi kött och druckit hans blod.<br />
Nådetjuven har heller aldrig haft andlig<br />
hunger och törst. Ty han suger föda ur<br />
sina egna bröst, och sålunda blir han<br />
aldrig hungrig. Nådetjuven kan inte heller<br />
tala om, när han har blivit pånyttfödd<br />
och hur det har gått till. Han vet<br />
inte heller, när han har kommit in genom<br />
dörren till fårahuset. Och därför är<br />
han nådetjuv och förblir som sådan.<br />
Nådetjuven förtröstar sig på sina böner,<br />
på sitt heliga och dygdiga leverne, på<br />
sin bokläsning, på sina kyrkobesök, och<br />
därför tror han sig duga åt Gud. Nådetjuven<br />
litar även på sin egen ödmjukhet<br />
och på sina medgångar, på sitt goda<br />
samvete, och i synnerhet på sin kärlek<br />
och tillägger dessutom Guds nåd som<br />
ett täcke därpå, vilken nåd han drömmer<br />
om att äga.<br />
124<br />
Somliga är i sitt eget tycke så ödmjuka,<br />
att de nästan spricker i tu för sin<br />
sanning, om de hör en kristen bekänna<br />
sig som ett Guds barn och säga sig vara<br />
salig. Ty i likhet med judarna anser<br />
nådetjuven det för gudsförsmädelse. När<br />
Frälsaren sade: ”Jag är Guds Son,” då rev<br />
översteprästen sönder sina kläder och<br />
sade: ”Varför skulle vi behöva mer vittnesbörd,<br />
han har smädat Gud. Ni har hört<br />
det <strong>av</strong> hans egen mun.”<br />
Så går det ännu till i världen, att den<br />
falska ödmjukheten anses vara rätt ödmjukhet,<br />
och den rätta ödmjukheten<br />
anses vara andligt högmod eller grov<br />
gudsförsmädelse. Ty alla egenrättfärdiga<br />
människor känner så pass mycket synd<br />
och bristfällighet hos sig, eller i sin<br />
kristendom, att de inte vågar rätt ut<br />
bekänna sig vara Guds söner. Och man<br />
hinner inte så långt i sin egenrättfärdighet,<br />
att man skulle känna sig förmögen<br />
att fullkomligt uppfylla lagen<br />
eller Guds tio bud. Den egenrättfärdiga<br />
nådetjuven känner inte så mycket synd<br />
hos sig heller, att hon skulle fullkomligt<br />
tvivla på sin salighet.<br />
Men Guds rätta barn känner genast<br />
igen sådana egenrättfärdiga och dömer<br />
dem till helvetet med deras helighet. Men<br />
detta kan inte fariséen tolerera. Ty han<br />
menar att detta är en annan förskräcklig<br />
synd, som han ser hos Guds rätta barn, ty<br />
en sådan andlig människa dömer visserligen<br />
alla, men hon blir inte dömd <strong>av</strong><br />
någon, men fariséen eller nådetjuven,<br />
eller den naturliga människan förstår inte<br />
det som är <strong>av</strong> Guds Ande, ty det är<br />
dårskap för henne och kan inte begripas,<br />
eftersom det bedöms andligt. Nådetjuven
Change language