1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter

Nr 24 5 SÖNDAGEN I FASTAN 1853
landshövdingen. Även de torde akta på
Guds bud, som ropar: ”Korsfäst!” Men
de få själar, som står vid Jesu kors och
gråter medan de ser, hur Jesus pinas och
plågas, torde vara förbannade 10 . Och
såsom Paulus säger: ”Vi har blivit världens
dynghög. 11 ”
”O, att du ville akta på mina bud”,
säger Herren. Men de sorglösa tänker:
”Nog aktar vi på Guds bud. Vi har inte med
vett och vilja förtrampat Guds lag.” Men
hur har ni fyllt Guds lag, då ni har supit,
svurit och slagits, bedrivit hor 12 och stulit,
och därtill även förföljt Guds församling
och smädat de kristna? Betänker ni inte
här i nådatiden, vad er frid tillhör? Fruktar
ni inte den tillkommande vreden? ”O, att
du ville akta på mina bud,” säger Herren.
Men det lönar sig inte att ropa åt de döva
och stumma, de hör ändå inte. Guds ord
fastnar snarare på väggen än i den sorglösa
syndarens samvete 13 .
Ni få Jesu lärjungar, som är bedrövade,
när världen gläds, och som med bedrövat
och förkrossat hjärta står vid korset, då
Jesus ropar i dödskval: ”Min Gud, varför
övergav du mig?” Er bedrövelse skall
dock vändas i glädje, då ni ser den korsfäste
och törnekrönte Konungen stiga
upp till himlen och sitta på Guds högra
sida. Världens glädje är kort, men er sorg
vänds i glädje, då även ni får fara från
denna sorgedal till himlen, där era tårar
torkas bort. ”Räds inte den, som dräper
kroppen och inte kan dräpa själen. Men
räds fastmer den, som kan förgöra både
kropp och själ i helvetet!” Jag vet, att
vargungarna vaktar överallt där de får
vittring av får. De stackarna har stor
hunger och törst efter kött och blod. De
122
vill riva och sarga fåren. Om något
olyckligt får förvillas eller eljest skiljs
från hjorden, är vargen genast redo att
uppsluka det. Och då vargarna inte får äta
och riva fåren, därför att Herden beskyddar
dem, så söker de anfalla Herden. Men
det är vårt hopp, att den store Israels
Herde, som har givit sitt liv för fåren,
skall bevara sina egna får för vargens
tänder. Ty då den store Israels Herde inte
har sparat en enda blodsdroppe, som han
inte skulle ha låtit rinna för fåren, så tror
vi, att han 14 förbarmar sig över sina egna
får och ger dem kraft och styrka att
kämpa i den stora striden, så att de vinner
det eviga livets krona.
O, du store Israels Herde, du törnekrönte
Konung! Se nådigt till bedrövade
lärjungar och hör deras suckar, då de med
ett bedrövat och förkrossat hjärta suckar
till dig. Dessa stackare har ingen tillflykt
annorstädes, utan ser upp till dig och av
dig får de kraft att kämpa och övervinna
alla den ondes glödande pilar. Hör, o,
nådige Herre Jesus, alla fattigas och nödställdas
suckar för din pinas skull. Amen.
_________________________________
Delvis bevarat originalmanuskript + handskriven kopia /
FKHS Aunos samling / Nationalarkivet Helsingfors
Predikan har hållits på 1:a böndagen 1853
UP / PS 567 / P 1569 / SW 217 / B 119
1 B = SW: drakgiftet
2 B = SW: hör
3 finska: pirttilaki
4 B = SW: föräldrars
5 B = SW: de kristnas
6 B = SW: utgjuta de kristnas blod
7 B = SW: örnen
8 B = SW: grovtarmen
9 UP =B = SW: lag
10 B = SW: kristna
11 B = SW: avskrädeshög
12 B = SW: otukt
13 B: i den sorglöses syndiga samvete.
14 B = SW tillägger här: alltid