1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter

Nr 24
5 SÖNDAGEN I FASTAN 1853
oskuld och känner till vår ärlighet.” Varav
vet ni, hedningar, att Gud är nådig, då
ni inte ens har känt hans nåd? Mot vem är
då Gud nådig? Mot de obotfärdiga, förstås!
Nämligen mot krögare, som äter
föräldralösa barns bröd, och fyllhundar,
som genom brännvinet super upp barnens
bröd. Mot dem är Gud nådig. Och mot
vem är Gud dessutom nådig, om inte mot
svärjare och slagskämpar? Likaså mot
horbockarna är Gud nådig. Och i synnerhet
mot dem torde Gud vara nådig, som
hatar och förföljer Guds församling. Men
mot de kristna torde Gud inte vara nådig.
Åtminstone har världens gud så stort
vredgats på de kristna, att han ämnar
förgöra dem med den världsliga lagens
makt för att få samvetsfrid. Alla världsträlar,
som tjänar världens gud natt och
dag, hoppas och väntar, att de snart skulle
få tillfälle att stoppa6 korv av de kristnas
blod. Kanske började de likväl alltför
tidigt dricka gravöl på de kristnas gravar.
Likväl är det de kristnas hopp och förtröstan
till Gud, att om de dräper kroppen,
så kan de dock inte dräpa själen.
Och en gång får de se, vem de har
stungit.
Även nådetjuvar kommer som örnar
till åteln, när vargen7 har dräpt ett får. Så
kommer också korparna och börjar äta i
andra ändan. Och på detta sätt försöker
de uppfylla Guds lag. De har sin gud i
levern, gallan, mjälten och ändtarmen8 Frälsarens tid, och så torde det ännu ske,
för att hela syndamåttet skall uppfyllas.
När Frälsaren undervisade i templet, så
ville inte andra disputera men honom än
de skriftlärda, fariséerna och översteprästerna.
Men så snart fienderna hade
med Judas hjälp fått fast honom, började
allt folket ropa: ”Korsfäst!” så som
världsherrarna uppeggade dem. På det
sättet menade de sig uppfylla Guds lag.
Jag tror att alla mördares namn är
skrivna i den brinnande boken liksom
deras namn, som först började anklaga
honom, liksom också deras som ropade:
”Korsfäst!” Men lärjungarna blev mycket
bedrövade, då de såg, hur översteprästerna,
de skriftlärda och fariséerna gjorde
med Jesus, precis så som Jesus hade
förutsagt dem: ”Ni skall gråta och jämra
er, men världen skall glädjas. Ni skall bli
bedrövade, men er bedrövelse skall
vändas i glädje.” Fast världen är glad, då
Jesus pinas och plågas, så har vi det
hoppet, att denna världens glädje inte är så
långvarig.
Men lärjungarnas bedrövelse vänds i
glädje och ingen skall ta deras glädje
ifrån dem, ty lärjungarna fyller Guds
vilja
.
Och därifrån uppstiger en ånga i förnuftet,
så att förnuftet förvirras. Enligt
deras tycke är det rätt att de kristna skall
plågas och lida. Somliga blir bödlar,
somliga blir åklagare och somliga blir
vittnen mot de kristna. Så skedde det på
9 , då de gråter och jämrar sig. Det är
en sådan sorg som är efter Guds sinne.
Men världen fyller bäst världsgudens lag,
då den gläds och smädar den himmelske
Förälderns tårar, fast han i böndagens
text bedjande manar de förhärdade
barnen och säger: ”O, att du ville akta på
mina bud!” Hur aktar de på Guds bud
som smädar och skrattar, då Jesus gråter?
De aktar visst på Guds bud, som tar fast
folkuppviglaren och för honom till
rådhuset, där de anklagar honom inför
121