1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter

Nr 1 1 SÖNDAGEN I ADVENT 1853
trott, att saligheten är alldeles nära. Men
nu orkar vi inte tro, att det är många som
blir saliga, såsom Petrus skriver till de
kristna: ”Blir den rättfärdige med knapp
nöd salig, vart skall då den ogudaktige
och syndaren fara?” Man hör av dessa
Petrus ord, att han inte orkade tro, att
ogudaktiga och uppenbara syndare skall
bli saliga. Men nog orkar de sorglösa tro,
att alla skall komma till samma ställe, och
att Gud inte har skapat människan därför,
att hon måste brinna i helvetet. Men vi
hör nu av Petrus ord, att han inte längre
orkade tro, att ogudaktiga och syndare
skall bli saliga, då en rättfärdig människa
knappt blir salig. Här avses med den
rättfärdiga människan en sådan människa,
som genom Guds nåd blivit
rättfärdiggjord.
Ni hör nu, att Petrus tvivlade även
om sådana, som genom Guds nåd var
rättfärdiggjorda, då de med knapp nöd
blir saliga, och därför skriver även aposteln
Paulus till de kristna som började bli
sömniga: ”Nu är stunden inne att uppstå
ur sömnen, ty natten är framfaren och
dagen är kommen.” Det är: syndens natt,
eller mörkrets tid, är framfaren, sorglöshetens
tid är förgången, då dagen är
kommen genom kristendomen. Nu vore
det tid att uppstå ur syndasömnen, då man
under sorglöshetens tid har sovit tungt.
Och beklagligtvis vill sömnen komma
över många mitt på dagen, fast man har
sovit om natten. Det är inte underligt, att
sömnen tränger sig på dem, som har vakat
på natten, då andra har sovit, men det är
mer underligt, att även de blir sömniga
som har sovit om natten och inte vaknat
förrän klockan tio på förmiddagen.
12
När skall vi, som vandrar den långa
vägen till Betlehem, komma fram, om vi
sover mitt på dagen och inte vandrar
skyndsamt medan vi har ljuset, för att
mörkret inte skulle upphinna oss? Vet ni
inte, ni trötta vandringsmän, att dagen är
kort i Norden, i synnerhet om vintern,
och vägen till evigheten är lång, och smal
är den vägen som för till livet, och få är
de som finner den. I månskenet ser ingen
den smala vägen, hur skarp syn man än
skulle ha, utan därtill fordras fullt
dagsljus. Om vi lägger oss på vägen, går
vi tillbaka till världen, dit den breda
landsvägen 9 för. Men till himlen kommer
vi inte om vi sover. Därför skriver
aposteln Paulus till de kristna, som började
sova: Nu är det tid att uppstå ur
sömnen, ty natten är framfaren och dagen
är kommen. Sorglöshetens natt är framfaren
och dagen är kommen genom
kristendomen, och vår salighet är närmare
än då vi trodde. Då trodde vi, att alla
blir saliga, fast saligheten var fjärran från
oss. Nu orkar vi inte längre tro, att det är
många som blir saliga. Om den rättfärdige
med knapp nöd blir salig, vart
skall då den ogudaktige och syndaren
fara? Dock är vår salighet nu närmare än
då vi trodde, för nu har kristendomens
ljus kommit i världen.
Nu borde var och en, som har
ögonen öppna, se var vägen till himlen
går. Nu har vi inte mer den mörkrets tid,
då alla famlade utmed väggarna och den
ena inte var visare än den andra. Om de
få själar, som har vaknat, nu skulle förbli
vakande, så skulle de inte ha brist på
ljus 10 , så att de inte ser vart de skall
vandra, men om de börjar sova mitt på