1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter

Nr 24 5 SÖNDAGEN I FASTAN 1853
Iandra Moseboks 32:a kapitel läser vi,
hur Israels barn gjorde en gudlkalv till
sin gud efter hedningarnas exempel
och dansade kring guldkalven. Då vredgades
Gud stort och ville förgöra hela folket.
Men Moses bad för folket, och Herren
hörde hans förbön och skonade folket.
Här ser man, hur snart sorglösa människor
glömmer Guds välgärningar. Gud
hade genom Moses räddat Israels barn
från Egyptens träldom och lovat dem
Kanaans land till arvedel, vilket var ett
fruktsamt land, där mjölk och honung
flyter. Men Gud ville först kungöra sin
lag för dem på Sinai berg, eftersom de
inte hade något samvete. Och de blev
mycket förskräckta för Guds röst, då han
dundrade mäktigt på Sinai berg. Men de
kom inte länge ihåg Guds stränga rättfärdighet
innan de började smäda Gud med
sitt ogudaktiga leverne. Då vredgades
Gud stort på dem och ville utrota hela
folket. Men Moses bad för dem.
Det ser ut som om Gud hade varit
mycket hårdare och strängare än människan,
fast somliga trodde, att Gud är
nådig, medan de hoppade och dansade
kring guldkalven. Men Gud är inte så
nådig som de förhärdade menar, för Gud
låter inte gäcka sig. Fyllhundarna tror
fortfarande, att Gud är nådig, när de
super och trallar kring brännvinstunnorna.
Även krögarna tror, att Gud är nådig,
när de öppnar tappen och låter djävlaträcket
1 rinna i fyllhundens mun. Men jag
undrar, hur nådig han är, när döden kommer
och ansätter deras förhärdade bröst.
Även hororna tror, att Gud är nådig,
medan de lever i hordom och vällust.
118
Men det är frågan om, hur nådig han är,
när döden börjar ansätta deras bröst. På
Moses tid var Gud så hård och sträng, att
han ämnade utrota hela det ogudaktiga
folket. Men nu tror 2 de sorglösa och
nådetjuvarna, att Gud inte är så hård och
sträng att döma de sorglösa som människorna
är. Men det är frågan om, hur
länge Gud låter gäcka sig.
Gud ångrade visserligen det onda
som han hotade att göra mot folket, när
Moses bad till Herren. Men de sorglösa
torde aldrig ångra det onda som de ämnar
göra mot de kristna. Ty de sorglösas hat
är av den fadern djävulen. De vill utgjuta
de kristnas blod. Och ändå är de kristna
redo att förlåta de sorglösa så snart de
ångrar sig. Och fast Moses var nitisk för
Gud och vredgades stort på det ogudaktiga
folket, så att han slog sönder
tavlorna som Gud hade skrivit sin lag på,
så bad han likväl till Gud för detta
ogudaktiga folk och bad honom även
utstryka hans namn ur livets bok, om
Gud inte hade förbarmat sig över folket,
för Moses ville inte ensam fara till
himlen, utan han ville få andra med sig.
Ändå var detta folk ett motsträvigt och
otacksamt folk, som alltid tvistade med
Moses, så ofta som han ville leda dem på
rätt väg. Och för denna otacksamhets
skull dog de på vägen. Alla ni som är
förhärdade ser er avbild i detta folk.
Deras liv och död målas här för era ögon.
Ni ser deras högmod och vanartighet, då
de dansade kring guldkalven. Ni ser, hur
de bästa männen i församlingen då
tvistade med Moses och sade: ”Du gör
alltför mycket, ty hela folket är heligt.”
När de dansar kring guldkalven och