1. Nya Evangeliepostillan av Lars Levi Laestadius ... - laestadiustexter

N:o 21 2 SÖNDAGEN I FASTAN 1849
far bort, så att de åter skall få sarga de
svaga fåren 3 som förr, som inte själva
kan motstå den ondes brinnande pilar
och inte kan fly för sitt liv, då de inte
har någon på jorden till vars beskydd de
kunde löpa eller fly, när ulven börjar
jaga dem. Men inte bara dessa förskräckliga
ulvar som redan har öppnat
sitt blodiga gap, vilka med kattens eller
ugglans ögon spejar, var de skulle finna
någon försagd eller klentrogen själ, som
de kunde uppsluka, utan även av er själva,
säger Paulus, skall uppstå män som
talar osanning och drar lärjungar till sig.
Därför tänker många klentrogna själar,
hur de värnlösa barnen nu skall
klara sig, som lämnas liksom fåren
utan herde. Vem skall föda dem då de
gråter och jämrar sig i hunger för
fattigdomens skull? Vart skall de fattiga
och eländiga fåren fly, då förskräckliga
ulvar öppnar sitt gap och vill uppsluka
dem? Vart skall mesarna och
svalungarna fly, då höken jagar dem,
och vem skall rädda dem undan den
andliga döden, när de tjuter i hökens
klor? Vart skall bedrövade, fattiga och
betryckta själar fly, då den andliga ulven
genom tvivel börjar riva och sarga
deras samveten, då syndabördan
trycker de botfärdiga till helvetet och
ingen rådgivare finns, som kunde råda
dem eller trösta dem med goda ord,
tilltala dem med nådens ord eller droppa
en droppe av nåd i deras mun, gjuta
olja i hjärtesåren, förbinda samvetssår
eller hämma blodflödet som rinner ur
de eländiga och bävande fårens hjärtan,
som ulven har rivit och sargat. Inte
har dessa fattiga, eländiga, nakna och
betryckta föräldralösa barn som skriker
102
på världens kalla golv frysande och
hungrande, inte har dessa nakna stackare
någon annan tillflykt än att upplyfta
sina darrande händer mot himlen och
ropa så högt att rösten hörs i himlen, så
att den nådige Herren Jesus som är alla
fattiga, föräldralösa barns rätte Fader,
måtte lyfta upp dessa värnlösa och nakna
stackare från världens kalla golv. Att
han måtte tvätta dem rena med livets
vatten och ta dem i sin famn och lära
dem dia hans nådeflytande bröst, dock
inte så hastigt, att nådens mjölk går i
vrångstrupen, utan i den takt som de
svaga stackarna orkar svälja. O, käre
Förälder, hur mycket blod har inte flutit
ur ditt hjärta då du födde dessa nakna
stackare, när du knäböjde dig, tryckte
ditt ansikte mot jorden och suckade så
tungt, att hjärtat brast av ängslan. Men
ju större ängslan Föräldern haft, dess
större är hans kärlek till den nyfödde. Ju
mera blod som flutit ur Förälderns hjärta,
dess mer brinnande är hans kärlek
till de nakna stackare som gråter på
världens kalla golv.
I den store Skaparens beskydd lämnar
jag idag alla de fattiga, eländiga,
nakna och betryckta själar, som till
äventyrs vaknat genom mitt ropande,
eller genom mitt förmanande upptäckt,
att deras förra leverne inte varit ett rätt
leverne, och om någon genom mitt skällande
vänt tillbaka till den store Herden.
Jag överlämnar i Guds händer även dem
som vredgats genom detta skällande.
Och jag säger dem såsom Paulus sade i
sin förutnämnda avskedspredikan, att
jag är fri från allas blod, så att ingen av
de män som hatar mig för detta mitt
skällande, skall kunna anklaga mig på