Detta är en stor fil. Klicka här om du vill ladda ner den ... - Pilemedia
Detta är en stor fil. Klicka här om du vill ladda ner den ... - Pilemedia
Detta är en stor fil. Klicka här om du vill ladda ner den ... - Pilemedia
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
En vandring i hi<strong>stor</strong>i<strong>en</strong><br />
Med Sv<strong>en</strong> Rosborn g<strong>en</strong><strong>om</strong> gamla Malmö<br />
2
En vandring i hi<strong>stor</strong>i<strong>en</strong><br />
Med Sv<strong>en</strong> Rosborn g<strong>en</strong><strong>om</strong> gamla Malmö<br />
3
Malmö 2002<br />
Omslagsbild: Skeppsbron i Malmö hamn.<br />
Foto: Rahm.<br />
4
Doft<strong>en</strong> av sillavfall och dynga 9<br />
En kunglig pirat s<strong>om</strong> mutade Malmö 13<br />
N<strong>är</strong> kung Gösta trakterades på slottet 15<br />
En titt i slottsräk<strong>en</strong>skaperna 17<br />
Mann<strong>en</strong> s<strong>om</strong> vägrar att försvinna! 19<br />
En v<strong>är</strong>mepanna i Herr<strong>en</strong>s hus 21<br />
Vad döljer idyll<strong>en</strong>! 23<br />
Kasinots kontrollant utsedd sedan länge 27<br />
Ett skånskt slott i Malmö 31<br />
Utmed Jakob Nilsgatan 34<br />
Ska ni hotta in några julklappar i år 37<br />
En mördad kvinna i polishuset 38<br />
Strandmur<strong>en</strong> 41<br />
St<strong>en</strong>arna s<strong>om</strong> stoppade <strong>en</strong> bussgata 43<br />
Vem grundade Malmö? 84<br />
Till Köp<strong>en</strong>hamn går vår längtan 87<br />
Sjötur med ångbåt 89<br />
N<strong>är</strong> vattnet frös till 91<br />
Med ånglok norrut 94<br />
En gammal <strong>en</strong>tré till stad<strong>en</strong> 98<br />
Mann<strong>en</strong> med struthatt<strong>en</strong> 101<br />
N<strong>är</strong> påv<strong>en</strong> bannlyste Malmö styrande 104<br />
Epilog över Lange Marine 106<br />
En porlande tidsbrunn 109<br />
Dubbel-Knut på Malmö rådhus 113<br />
Malmö gav Linné migrän 115<br />
Ett unikt fotografi 116<br />
Två ryttare på två torg 121<br />
Södergatan g<strong>en</strong><strong>om</strong> kameralins<strong>en</strong> 124<br />
Lite matidéer inför nyårsafton 126<br />
Innehåll<br />
Från Malmöhus till V<strong>är</strong>nhem<br />
Från hamn<strong>en</strong> till Triangeln<br />
5<br />
N<strong>är</strong> djur<strong>en</strong> skulle ut ur stad<strong>en</strong> 46<br />
Kanal<strong>en</strong> - ett smutsigt förflutet 48<br />
N<strong>är</strong> skökan blev faraos dotter 50<br />
Ett hus med hi<strong>stor</strong>ia uppåt väggarna 53<br />
Utblickar från ett gathörn 57<br />
I Malmö <strong>är</strong> helvetet <strong>en</strong> trevlig plats! 59<br />
Spökkon och lerhuvud<strong>en</strong>a i S:t Petri 62<br />
N<strong>är</strong> man övade bröstsim från tornspiran 65<br />
En invandrarfamilj i S:t Petri 67<br />
Hi<strong>stor</strong>ia i emalj 68<br />
N<strong>är</strong> Malmö skulle kartläggas 71<br />
Tankar över ett fridfullt torg 75<br />
Krutrök uppåt vägg<strong>en</strong> 79<br />
H<strong>är</strong> möttes långväga vän<strong>ner</strong> 128<br />
D<strong>en</strong> döda bjuder upp till dans 131<br />
N<strong>är</strong> lusthuset ersattes av <strong>en</strong> hög skorst<strong>en</strong> 134<br />
Hi<strong>stor</strong>ia kring ett kvartershörn 136<br />
Funderingar kring ett namn 141<br />
En riddare s<strong>om</strong> kvartersnamn 143<br />
Fåraherd<strong>en</strong> s<strong>om</strong> bytte yrke 145<br />
Kring Lilla Torg 148<br />
Strövtåg i korsvirkesgårdar 151<br />
Tack, Malmö Gatukontor! 155<br />
Badtider 157<br />
Po Gustav! 161<br />
Koleran i Malmö 163<br />
Davidhallsbron – m<strong>en</strong> vem var David? 167<br />
Varning för varulvar! 168<br />
Lugnet i mitt hj<strong>är</strong>ta 171
Stad<strong>en</strong> Malmö med <strong>om</strong>givande jordar i början av 1700-talet.<br />
6
Malmö <strong>är</strong> <strong>en</strong> gammal stad med <strong>en</strong> rik hi<strong>stor</strong>ia -<br />
både sv<strong>en</strong>sk och dansk. Från 1200-talets oans<strong>en</strong>liga<br />
f<strong>är</strong>jestad för båtarna till Köp<strong>en</strong>hamn utvecklades<br />
stad<strong>en</strong> snabbt och redan i början av 1300-talet var<br />
d<strong>en</strong> i samma <strong>stor</strong>lek s<strong>om</strong> Köp<strong>en</strong>hamn och Helsingborg<br />
- åtminstone att döma av S:t Petri kyrka. D<strong>en</strong>na<br />
väldiga tegelkatedral kan inte ha byggts av fattiglappar.<br />
S:t Petri hade syskonkyrkor från samma tid i<br />
just de två nämnda Öresundsstäderna. Snart skul le<br />
Malmö tillsammans med Köp<strong>en</strong>hamn räknas s<strong>om</strong><br />
Nord<strong>en</strong>s största städer - under 1500-ta let bl<strong>om</strong>strade<br />
handeln och malmöbornas p<strong>en</strong>ga pungar blev<br />
allt stinnare. D<strong>en</strong> tjocke sv<strong>en</strong>ske Karl<strong>en</strong> satte år<br />
1658 stopp för välståndet och stad<strong>en</strong> försjönk i <strong>en</strong><br />
törnrosaliknande sömn i sv<strong>en</strong>skarnas utkantsmarker.<br />
Väckarklockan ljöd på 1800-talet - ångvisslorna<br />
från de många fabriker s<strong>om</strong> etablerades väckte d<strong>en</strong><br />
gam la stad<strong>en</strong> till <strong>en</strong> ny tid. N<strong>är</strong>het<strong>en</strong> till kontin<strong>en</strong>t<strong>en</strong><br />
gjorde Malmö till inkörsport för många internationella<br />
strömningar. Socialdemokratin var <strong>en</strong> sådan.<br />
Under 1900-talet togs i Malmö många grepp för<br />
det demokratiska samhället - m<strong>en</strong> det blev också<br />
<strong>en</strong> tummelplats för många missgrepp. Miljön och<br />
kultur<strong>en</strong> fick sig svåra törnar. I glädje och våndor,<br />
g<strong>en</strong><strong>om</strong> misstag och lyckade satsningar, med hjälp<br />
av finansg<strong>en</strong>ier och av kloka arbetarsö<strong>ner</strong> har Malmö<br />
utvecklats till d<strong>en</strong> fantastiska stad s<strong>om</strong> hon <strong>är</strong><br />
i dag. Jag <strong>är</strong> faktiskt mycket stolt över att vara <strong>en</strong><br />
av h<strong>en</strong>nes sö<strong>ner</strong>.<br />
Kartan h<strong>är</strong> bredvid visar Malmö s<strong>om</strong> stad<strong>en</strong> såg<br />
ut runt år 1700. Två saker <strong>är</strong> lätta att utgå ifrån vid<br />
En gammal stad<br />
7<br />
ett försök att ori<strong>en</strong>tera sig - Malmöhus stj<strong>är</strong>nformiga<br />
försvarsverk i väster och Kirsebergets höga<br />
puckel i öster. Själva stadsbebyggels<strong>en</strong> ligger instängd<br />
av väldiga försvarsvallar och vatt<strong>en</strong>gravar.<br />
Från Söderport vid nuvarande Gustav Adolfs torg<br />
letar sig Södra Förstadsgatan mellan små gatuhus<br />
ut till landsvägskorsning<strong>en</strong> vid Triangeln. H<strong>är</strong><br />
går <strong>en</strong> landsväg åt öster, förbi Rackareback<strong>en</strong> vid<br />
nuvarande Stadshuset, förbi avrättningskull<strong>en</strong> vid<br />
Rörsjöskolan, över dag<strong>en</strong>s V<strong>är</strong>nhem<strong>stor</strong>g och vidare<br />
över det Stora och Lilla Kir seberget mot Lund.<br />
Borgarna hade på d<strong>en</strong> tid<strong>en</strong> sina åkrar och ängar.<br />
Hela Möllevång<strong>en</strong> låg under plog, så också <strong>om</strong>råd<strong>en</strong>a<br />
runt Pildamm<strong>en</strong>. T.o.m. på de mera sandiga<br />
markerna längst bort i väster, mot nuvarande Slottsstad<strong>en</strong><br />
och Fridhem<strong>stor</strong>get plöjde och skördade man<br />
med välbehag långt fram nästan till vår eg<strong>en</strong> tid.<br />
Längst <strong>ner</strong> i öster ligger <strong>en</strong> rad <strong>stor</strong>a backar s<strong>om</strong><br />
vore det ett p<strong>är</strong>lhalsband utkastat av jättar. Det <strong>är</strong><br />
höjderna kring Hohögs backar och de h<strong>är</strong> befintliga<br />
gravkullarna från bronsåldern s<strong>om</strong> fortfarande går<br />
s<strong>om</strong> ett band g<strong>en</strong><strong>om</strong> hela Östra kyrkogård<strong>en</strong>.<br />
Det <strong>är</strong> <strong>om</strong> detta <strong>om</strong>råde d<strong>en</strong>na bok handlar - ja,<br />
ska sanning fram <strong>en</strong>dast <strong>om</strong>rådet kring själva stadsbebyggels<strong>en</strong>.<br />
Jag kunde dock inte annat än låta er ta<br />
del av kartan. Leta reda på dina egna kända platser<br />
på kartan - låt fantasin flöda - bege dig fysiskt till<br />
plats<strong>en</strong> och försök förflytta dig tillbaka i tid<strong>en</strong>. Se<br />
allt med nya ögon. Först då förstår <strong>du</strong> nog betydels<strong>en</strong><br />
av att ha ett eget kulturarv att vårda.
Doft<strong>en</strong> av sillavfall och dynga<br />
Från Malmöhus till V<strong>är</strong>nhem<br />
Stad<strong>en</strong> Malmös hi<strong>stor</strong>ia börjar ute på de fuktiga<br />
och vindpinade saltängarna s<strong>om</strong> under årtus<strong>en</strong>d<strong>en</strong><br />
bildat ett ogästvänligt strand<strong>om</strong>råde i gränslandet<br />
mellan Öresund och d<strong>en</strong> feta skånska lerjord<strong>en</strong> någon<br />
kil<strong>om</strong>eter inåt landet. Området var både öde,<br />
kalt och föga attraktivt. En nutida malmöbo med<br />
lite stolthet för sin stads hi<strong>stor</strong>ia kan dock trösta sig<br />
med att detta karga landskap inte var unikt <strong>en</strong>bart<br />
för det <strong>om</strong>råde d<strong>är</strong> stad<strong>en</strong> sedan skulle uppstå. De<br />
vindpinade ängarna sträckte sig från Höllvik<strong>en</strong><br />
ända upp mot Landskrona långt fram till 1800-talet.<br />
Tag bara d<strong>en</strong> syn s<strong>om</strong> mötte <strong>en</strong> uppsv<strong>en</strong>sk, Jonas<br />
Carl Lin<strong>ner</strong>hielm, s<strong>om</strong> år 1801 reste med häst och<br />
vagn mellan Malmö och Landskrona. Res<strong>en</strong><strong>är</strong><strong>en</strong><br />
hade ovanan att ständigt skicka brev med sina reseberättelser<br />
nedtecknade. Landskapet han passerade<br />
beskrevs på följande sätt:<br />
”Landsväg<strong>en</strong> tycktes hafva försvunnit. Man<br />
kan alldeles säga, att h<strong>är</strong> <strong>är</strong> ing<strong>en</strong>, <strong>om</strong> nu icke d<strong>en</strong><br />
bredaste fåran eller vagnspåret skall kallas väg.<br />
Fart<strong>en</strong> <strong>är</strong> h<strong>är</strong>, s<strong>om</strong> Du kan föreställa Dig, s<strong>är</strong>deles<br />
led sam. Man erfar <strong>en</strong> jemn stötning mellan dessa<br />
få ror, man ser ej annat än t<strong>om</strong>t land, man kän<strong>ner</strong><br />
ej an nat än oupphörligt framstrykande vindar, man<br />
hör ej annat än deras susning eller flygtiga fåglars<br />
rop, och torfl ukt<strong>en</strong> och stinkande sjöluft öka<br />
obehaglig het<strong>en</strong> af d<strong>en</strong>na fart. Sällan ses någon stuga<br />
med någ ra glesa pilar. Intet hopp ges <strong>om</strong> skugga,<br />
intet <strong>om</strong> lugn. G<strong>är</strong>desgårdarne <strong>är</strong>o af bara sjötång,<br />
9<br />
högtals på hvar andra lagd; hus<strong>en</strong> <strong>är</strong> af korsvirke<br />
med illa sammanhängande murbruk. Allt för<strong>en</strong>ar<br />
sig att vara fult.”<br />
Äv<strong>en</strong> <strong>om</strong> d<strong>en</strong>na res<strong>en</strong><strong>är</strong> verkar ha varit sällsynt<br />
gnällig ges <strong>en</strong> bra bild av hur torftigt allt var h<strong>är</strong><br />
ute vid kust<strong>en</strong> för inte så länge sedan. Till detta<br />
k<strong>om</strong> de skånska vägarnas beskaff<strong>en</strong>het. Miserabelt<br />
tillstånd, faktiskt ända in i början av 1900-talet. De<br />
flesta av vä garna underhölls av bönderna och d<strong>en</strong><br />
smala vägbanan utgjordes av grus eller sand. Ta<br />
bara fallet med Lim hamns väg<strong>en</strong> utmed våra dagars<br />
Ribers borg. N<strong>är</strong> Margareta Berger år 1944 beskrev<br />
sina barnd<strong>om</strong>sminn<strong>en</strong> från Ribersborg mindes hon<br />
<strong>en</strong> i miljöhänse<strong>en</strong>de för alltid svunn<strong>en</strong> epok. Mellan<br />
Ri bersborg och slottet Malmöhus gick bara <strong>en</strong> lit<strong>en</strong><br />
slingrande markväg s<strong>om</strong> mjölkbudet använde sig av<br />
n<strong>är</strong> han varje morgon skulle in till stad<strong>en</strong> med sina<br />
mjölkkannor från gård<strong>en</strong>s 30 kor. N<strong>är</strong> han passerade<br />
Malmöhus fick han öppna och låsa <strong>en</strong> b<strong>om</strong>, s<strong>om</strong><br />
bara han själv hade nyckel till. Margareta Berger<br />
slutade sin berättelse med: ”Om <strong>en</strong> g<strong>en</strong>eration skall<br />
säkert ing<strong>en</strong> längre kunna minnas, att man <strong>en</strong> gång<br />
i tid<strong>en</strong> i daggiga s<strong>om</strong>marmorgnar på ängarna mellan<br />
Ribersborg och Malmöhus slott kunde möta<br />
fårahjordar, s<strong>om</strong> drevos i vall”.<br />
Själv har jag med vet<strong>en</strong>skap<strong>en</strong>s hjälp kunnat få<br />
<strong>en</strong> bra bild av de ursprungliga s.k. saltängarna på<br />
plats<strong>en</strong> för Malmö city. Vid <strong>en</strong> arkeologisk utgrävning<br />
i källar<strong>en</strong> till ett 1500-tals hus, K<strong>om</strong>panihuset<br />
invid Stortorget, fann vi feta, tjocka och h<strong>är</strong>liga<br />
s.k. kulturlager, avskrädeslager. Dessa var från
stad<strong>en</strong>s äldsta tid. Nedgrävt i d<strong>en</strong> underliggande<br />
sand<strong>en</strong> grävde vi fram resterna efter ett simpelt<br />
hus. Jordprover togs och stoppades i plastpåsar för<br />
transport till Lund. Under mikroskop avslöjades h<strong>är</strong><br />
sedan vilka rester efter de poll<strong>en</strong> s<strong>om</strong> fortfarande<br />
efter åttahundra år gömde sig i d<strong>en</strong> fuktiga jord<strong>en</strong>.<br />
Mängder med poll<strong>en</strong> från ljung, vildgräs, korgbl<strong>om</strong>miga<br />
växter, sälg, al, hassel och björk ger <strong>en</strong> god<br />
bild av Malmö city<strong>om</strong>råde innan stad<strong>en</strong>s uppk<strong>om</strong>st<br />
vid 1200-talets mitt.<br />
Jag börjar d<strong>en</strong>na tidsresa i skuggan av några<br />
<strong>en</strong>kla träskjul, fiskehoddorna vid Banérskaj<strong>en</strong> strax<br />
bort<strong>om</strong> slottet Malmöhus. Asfalt, spårvagnsspår,<br />
angränsande tegelbyggnader - det <strong>är</strong> förvisso inte<br />
mycket s<strong>om</strong> min<strong>ner</strong> <strong>om</strong> d<strong>en</strong> öde strandäng s<strong>om</strong><br />
fanns h<strong>är</strong> förr i tid<strong>en</strong>. M<strong>en</strong> så har vi ju fiskhandeln<br />
på d<strong>en</strong>na plats. Än i dag <strong>är</strong> det bara h<strong>är</strong> i hela gam la<br />
Malmö s<strong>om</strong> <strong>du</strong> kan köpa fisk på gammaldags sätt.<br />
De små fiskehoddorna k<strong>om</strong>mer från olika platser i<br />
Malmö hamn. Man samlade ihop dem s<strong>om</strong> museiföremål<br />
- m<strong>en</strong> något dött museum <strong>är</strong> det verklig<strong>en</strong><br />
inte tal <strong>om</strong>. H<strong>är</strong> r<strong>en</strong>sas, saltas och paketeras i tid -<br />
ningspapper och plastpåsar. Och vi ska inte heller<br />
glömma d<strong>en</strong> ang<strong>en</strong>äma doft<strong>en</strong> av fiskr<strong>en</strong>s.<br />
<strong>Detta</strong> <strong>är</strong> <strong>en</strong> bra startpunkt för <strong>en</strong> tidsresa i Malmö.<br />
Fisk<strong>en</strong>, speciellt sill<strong>en</strong>, spelade länge <strong>en</strong> mycket<br />
<strong>stor</strong> roll för att öka tyngd<strong>en</strong> i de medeltida malmöborgarnas<br />
p<strong>en</strong>gapungar. Under stad<strong>en</strong>s äldsta tid<br />
var det just h<strong>är</strong>, i <strong>om</strong>rådet mellan Malmöhus och<br />
”höghus<strong>en</strong>” vid Limhamnsväg<strong>en</strong>, s<strong>om</strong> d<strong>en</strong> <strong>stor</strong>a<br />
fis kemarknad<strong>en</strong> utspelades varje år i augusti –<br />
september. Under dessa två månader pressade sig<br />
sill<strong>en</strong> in g<strong>en</strong><strong>om</strong> det smala Öresund. Och vad det<br />
fiskades i sundet!<br />
Så s<strong>en</strong>t s<strong>om</strong> på 1520-talet berättade d<strong>en</strong> tyske<br />
fogd<strong>en</strong> Hermann Tellemann att i bara Skanör hade<br />
10<br />
<strong>en</strong> s<strong>en</strong>s<strong>om</strong>mar 7515 båtar med i snitt fem mans<br />
besättning deltagit i fisket. År 1527 kan man, i dessa<br />
våra moderna tider med sin absurda utfiskning av<br />
vatt n<strong>en</strong> runt Sverige, med <strong>stor</strong> förvåning läsa vad ett<br />
ögonvittne då berättade <strong>om</strong> situation<strong>en</strong> i Öre sund:<br />
”I sundet <strong>är</strong> havet understund<strong>om</strong> fyllt från bott<strong>en</strong><br />
till ytan av sill, så att d<strong>en</strong> inte <strong>en</strong>dast kan fångas<br />
med drivgarn utan kan tas upp med träskov lar och<br />
kastas i båt<strong>en</strong>.”<br />
N<strong>är</strong> sillahandeln under medeltid<strong>en</strong> k<strong>om</strong>mer på<br />
tal brukar det alltid talas varmt <strong>om</strong> både Skanör<br />
och Falsterbo. Det ska inte förnekas att fisket på<br />
dessa platser varit mycket <strong>stor</strong>t m<strong>en</strong> Malmö k<strong>om</strong><br />
minsann inte långt efter. Tyv<strong>är</strong>r har vi <strong>en</strong>dast ett<br />
fåtal uppgifter bevarade <strong>om</strong> d<strong>en</strong> exakta <strong>stor</strong>lek<strong>en</strong><br />
på d<strong>en</strong>na handel. År 1398 vet vi dock att det <strong>en</strong>bart<br />
från stad<strong>en</strong> Lübeck till Malmö ank<strong>om</strong> 481 skepp på<br />
höst<strong>en</strong> för sillahandelns skull. Till övriga Danmark<br />
sände Lübeck detta år <strong>en</strong>dast 204 skepp. Tänk, 481<br />
segelskepp s<strong>om</strong> ankrat upp på det <strong>om</strong>råde s<strong>om</strong> idag<br />
<strong>är</strong> utfyllnad i Öresund, d.v.s. d<strong>är</strong> Bo01 och gam la<br />
Kockum ligger! Lägg d<strong>är</strong>till alla andra handelsstäder<br />
s<strong>om</strong> då seglade på Malmö: Wismar, Stralsund,<br />
Ros tock, Stettin m.fl. Herregud, vilk<strong>en</strong> trängsel!<br />
H<strong>är</strong>, direkt väster <strong>om</strong> Malmöhus, hölls i stad<strong>en</strong><br />
Malmös ungd<strong>om</strong>stid varje år d<strong>en</strong> <strong>stor</strong>a sillamarknad<strong>en</strong>!<br />
Ett hundratal år efter grundandet, vid mitt<strong>en</strong><br />
av 1300-talet, hade Malmö blivit <strong>en</strong> riktigt <strong>stor</strong><br />
stad. Kung Valdemar Atterdag hade just återerövrat<br />
Skåne till Danmark och Malmö fick året 1360<br />
i kunglig nåd ett s.k. privilegiebrev d<strong>är</strong> Valdemar<br />
bestämde att ing<strong>en</strong> under höstmarknad<strong>en</strong> fick bygga<br />
några bodar utanför Västerport eller Korrebäck<strong>en</strong><br />
och inte heller hålla marknad i detta <strong>om</strong>råde. Handeln<br />
skulle i stället ske inne i stad<strong>en</strong> så att borgarna<br />
kunde tjäna riktigt mycket p<strong>en</strong>gar på dåtid<strong>en</strong>s tillresande<br />
”turister”, d.v.s. de utländska köpmänn<strong>en</strong>.
”Korrebäck<strong>en</strong>” - ett både spännande och vackert<br />
namn. D<strong>en</strong>na bäck rann ut i Öresund precis<br />
d<strong>är</strong> p ort tornet in till Malmöhus i dag står. Bak<strong>om</strong><br />
slottet, i våra dagars Slottspark, fanns <strong>en</strong> <strong>stor</strong> insjö,<br />
kallad d<strong>en</strong> ”Vestre sö”. D<strong>en</strong> na hängde ihop med<br />
<strong>en</strong> större sjö borta vid Rörsjö<strong>om</strong>rådet. Hela det<br />
äldsta Malmö låg alltså på <strong>en</strong> sandrevel mellan<br />
dessa grunda sjöar och Öresund. Svårt att tänka<br />
sig. Från V<strong>är</strong>nhem<strong>stor</strong>get i ös ter till Kronprins<strong>en</strong>s<br />
höghus i väster var det bara sankt och vått - och<br />
mitt i alltsammans rann Korrebäck<strong>en</strong> fram.<br />
Bäck<strong>en</strong> hade sina källor långt söder <strong>om</strong> Mobilia<br />
handelsc<strong>en</strong>trum, uppe i våra dagars Kulladal. D<strong>en</strong><br />
11<br />
rann fram över d<strong>en</strong> nuvarande Södra Förstadsgatan<br />
mellan Malmö Allmänna sjukhus och Dalaplan. H<strong>är</strong><br />
fann man på 1950-talet vid utgrävningar mitt i gatan<br />
d<strong>en</strong> helt bevarade st<strong>en</strong>bron från 1700-talet. St<strong>en</strong>arna<br />
numrerades, plockades bort m<strong>en</strong> återuppsattes till<br />
<strong>en</strong> bro ute vid Barnvik<strong>en</strong> i Sibbarp.<br />
Korrebäck<strong>en</strong>s vidare väg ut mot Öresund gick<br />
fram över nuvarande Pildammarna. H<strong>är</strong>ifrån letade<br />
d<strong>en</strong> sig <strong>ner</strong> mot d<strong>en</strong> Vestre sö tv<strong>är</strong>s g<strong>en</strong><strong>om</strong> Aqua<br />
Kuls vatt<strong>en</strong>palats. Jag hade själv glädj<strong>en</strong> att s<strong>om</strong><br />
arkeolog gräva fram d<strong>en</strong> uttorkade och ig<strong>en</strong>fyllda<br />
bäckfåran innan detta <strong>stor</strong>a plaskhus uppfördes.<br />
Fortfarande finns <strong>en</strong> lit<strong>en</strong> del av bäck<strong>en</strong> kvar i<br />
Malmöhus från luft<strong>en</strong> runt år<br />
1928. Restaurering<strong>en</strong> av det<br />
gamla slottet <strong>är</strong> i full gång.<br />
Det <strong>stor</strong>a Cellfängelset mellan<br />
slottet och Kungspark<strong>en</strong><br />
har fortfarande några fåtal<br />
år kvar innan det <strong>är</strong> dags för<br />
rivning. Längst <strong>ner</strong> ses Ko m -<br />
m<strong>en</strong> dant huset och idylliska<br />
trädgårdar d<strong>är</strong> <strong>en</strong> gång<br />
fiskhan-deln florerade.
Slottspark<strong>en</strong>. H<strong>är</strong> hittar <strong>du</strong> också <strong>en</strong> gångbro. Låt<br />
vara att bron <strong>är</strong> av betong; nog <strong>är</strong> det <strong>en</strong> h<strong>är</strong>lig<br />
känsla att <strong>du</strong> mitt inne i Malmö fortfarande kan pr<strong>om</strong><strong>en</strong>era<br />
över <strong>en</strong> bäck s<strong>om</strong> <strong>om</strong>talas redan året 1360.<br />
Namnets betydelse <strong>är</strong> dock tvetydigt. Korrebäck<strong>en</strong><br />
kan stå för ”det porlande” vattnet. M<strong>en</strong> efters<strong>om</strong> vi<br />
<strong>är</strong> i Skåne finns också <strong>en</strong> annan tolkning på ordet<br />
”kor re”, nämlig<strong>en</strong> dynga eller gödsel!<br />
Det var alltså d<strong>en</strong>na porlande dyngbäck s<strong>om</strong> bildade<br />
Malmös västra stadsgräns redan på 1300-talet.<br />
Över bäck<strong>en</strong> lät man bygga <strong>en</strong> präktig tegelbro och<br />
på stadssidan uppfördes ett porttorn, också det i<br />
tegel. Från porttornet murades det upp <strong>en</strong> tio meter<br />
hög tegelmur norrut till strandtornet Västertorn.<br />
Både porttornet och strandtornet <strong>är</strong> sedan länge<br />
rivna. Än finns emellertid d<strong>en</strong> gamla stadsmur<strong>en</strong><br />
mellan dessa bevarad, inbyggd i slottets västra ga-<br />
12<br />
D<strong>en</strong> medeltida tegelbron över d<strong>en</strong> forna Korrebäck<strong>en</strong><br />
innan raserandet år 1934.<br />
vel mur. N<strong>är</strong> man skulle bygga Malmö museums nya<br />
museibyggnad på 1930-talet fann man vid schaktningarna<br />
också hela tegelbron från 1300-talet. Allt<br />
raserades emellertid efters<strong>om</strong> man skulle uppföra<br />
ett museum. Sådant gammalt ”mög” var ju inte<br />
in pla<strong>ner</strong>at och fanns heller inte med på byggnadsritningarna.<br />
Kulturbyråkratin hade börjat fungera.<br />
Det var h<strong>är</strong>, vid Korrebäck<strong>en</strong>, s<strong>om</strong> d<strong>en</strong> <strong>stor</strong>e<br />
nordiske kung<strong>en</strong> Erik av P<strong>om</strong>mern började uppföra<br />
sitt nya slott i stad<strong>en</strong> <strong>en</strong> kall januaridag 1434. Innan<br />
jag tar er med på ett slottsbesök måste jag bara få<br />
berätta lite <strong>om</strong> d<strong>en</strong>ne kung Erik, <strong>en</strong> av mina nordiska<br />
älsk lings reg<strong>en</strong>ter.
En kunglig pirat s<strong>om</strong> mutade Malmö<br />
Erik har lämnat ett speciellt spår efter sig - bokstavligt<br />
talat - s<strong>om</strong> nog ing<strong>en</strong> kan undgå att lägga<br />
m<strong>är</strong>ke till <strong>om</strong> man besöker Malmö city. Du kan<br />
inte gå många meter utan att stöta på resultatet av<br />
händels<strong>en</strong>. Det finns på väggar, på flaggor … ja<br />
t.o.m. på brunnslock.<br />
Vi ska till Gotland, d<strong>en</strong> <strong>stor</strong>a ön mitt i Östersjön.<br />
H<strong>är</strong> bodde många rika under medeltid<strong>en</strong>. D<strong>en</strong> 23<br />
april 1437 sitter Nord<strong>en</strong>s kung Erik av P<strong>om</strong>mern<br />
på sitt mäktiga slott Visborg inne i Visby. Han har<br />
framför sig ett <strong>stor</strong>t stycke pergam<strong>en</strong>t. På det tunna<br />
skinnet har slottsskrivar<strong>en</strong> vackert präntat <strong>ner</strong> <strong>en</strong><br />
text s<strong>om</strong> kung<strong>en</strong> dikterat. Underst har sedan <strong>en</strong><br />
konstn<strong>är</strong>ligt begåvad man i kung <strong>en</strong>s ska ra målat<br />
<strong>en</strong> m<strong>är</strong>k lig figur. Det <strong>är</strong> <strong>om</strong> d<strong>en</strong>na<br />
figur berättels<strong>en</strong> handlar. Bild<strong>en</strong><br />
visar nämlig<strong>en</strong> ett griphuvud.<br />
Erik av P<strong>om</strong>mern blev född på<br />
slot tet Darlowo i norra Pol<strong>en</strong>, <strong>en</strong><br />
plats d<strong>är</strong> d<strong>en</strong> sandiga kust<strong>en</strong> möter<br />
Östersjön. Hans moster, drottning<br />
Margareta, befallde hon<strong>om</strong> att<br />
s<strong>om</strong> sjuåring k<strong>om</strong>ma till Dan-<br />
På Malmö stadsarkiv finns Erik av<br />
P<strong>om</strong>merns fina vap<strong>en</strong>brev till Malmö<br />
stad från året 1437, stad<strong>en</strong>s i dag<br />
äldsta beva rade muta.<br />
13<br />
mark. Drottning<strong>en</strong>s man och h<strong>en</strong>nes son var båda<br />
döda; nu skulle i stället Erik bli vald till tronföljare<br />
över hela Nord<strong>en</strong>. Under ett möte på Helsingborg<br />
slott år 1389 steg yngling<strong>en</strong> fram inför de samlade<br />
norska riksråd<strong>en</strong>. H<strong>är</strong> blev nu ”Erik, hertig Vartislavs<br />
son av P<strong>om</strong>mern” hyllad s<strong>om</strong> arvkung till<br />
Norge. Sju år s<strong>en</strong>are blev han på Viborg landsting<br />
i Danmark hyllad s<strong>om</strong> <strong>en</strong> dansk kung och samma<br />
år hyllades han också s<strong>om</strong> Sveriges kung vid Mora<br />
st<strong>en</strong>ar i Uppland.<br />
Det skulle emellertid dröja innan d<strong>en</strong> utvalde<br />
blev ”riktig” kung. Under väntetid<strong>en</strong> passade han<br />
på att år 1405 gifta sig med Filippa, <strong>en</strong> <strong>en</strong>gelsk<br />
prinsessa. Erik själv befann sig vid tillfället i Danmark,<br />
äkt<strong>en</strong>skapet ingicks s<strong>om</strong> sk<strong>en</strong>äkt<strong>en</strong>skap med
adelsmann<strong>en</strong> Ture B<strong>en</strong>gtsson i kung<strong>en</strong>s ställe. Det<br />
var också d<strong>en</strong>ne s<strong>om</strong> följande år förde d<strong>en</strong> unga<br />
brud<strong>en</strong> till Danmark. Erik mötte på halva väg<strong>en</strong><br />
i Berg<strong>en</strong>. För första gång<strong>en</strong> kunde de unga tu nu<br />
betrakta var and ra. Med <strong>stor</strong> högtid och fest firades<br />
sedan det rikti ga bröllopet d<strong>en</strong> 26 oktober i Lunds<br />
d<strong>om</strong>kyr ka. Fest<strong>en</strong> i bor g<strong>en</strong> Lundagård direkt norr<br />
<strong>om</strong> kyrkan var <strong>en</strong> av sin tids största skånska gill<strong>en</strong>.<br />
N<strong>är</strong> drottning Margareta dog av pest <strong>om</strong>bord<br />
på sitt skepp år 1412 blev Erik äntlig<strong>en</strong> kung över<br />
hela Nord<strong>en</strong>. Nu följde några lyckliga år m<strong>en</strong> efter<br />
det att Filippa hastigt dött mitt under invigning<strong>en</strong><br />
av Vadst<strong>en</strong>a klosterkyrka blev sig inget likt. Sv<strong>en</strong>skarna<br />
började knorra och Engelbrekt bådade upp<br />
folket mot kung<strong>en</strong>. Danska adelsmän hängde på i<br />
protesterna och Erik d<strong>en</strong> stackarn blev utsatt för ett<br />
verkligt ”drev”.<br />
Kung<strong>en</strong> tröttnade och seglade till Kalundborg<br />
slott på Själland. H<strong>är</strong> öppnade han rikets skattkam-<br />
14<br />
Utifrån de forsk ningsresultat<br />
s<strong>om</strong> författar<strong>en</strong> k<strong>om</strong>mit<br />
fram till rörande Malmöhus<br />
äldre hi<strong>stor</strong>ia kunde modell -<br />
byggerskan på Malmö museum<br />
på 1970-talet göra<br />
d<strong>en</strong>na rekonstruktion över<br />
1400-talets befästning på<br />
plats<strong>en</strong>.<br />
mare och for med guld och silver till Gotland. D<strong>en</strong><br />
borg s<strong>om</strong> han själv låtit bygga i stad<strong>en</strong> blev nu hans<br />
bostad. De upproriska riksråd<strong>en</strong> var förtvivlade.<br />
Inte kunde väl kung<strong>en</strong> bete sig på detta sätt! M<strong>en</strong><br />
just så gjorde d<strong>en</strong> <strong>stor</strong>e kung<strong>en</strong>. I stället för att vara<br />
re g<strong>en</strong>t över Nord<strong>en</strong> blev han pirat i Östersjön. Är<br />
det inte <strong>en</strong> h<strong>är</strong>lig karri<strong>är</strong>sväg s<strong>om</strong> han valde! Jag<br />
älskar verklig<strong>en</strong> d<strong>en</strong>ne Erik av P<strong>om</strong>mern.<br />
Erik försökte nu att få sin polske släkting Bugislav<br />
insatt s<strong>om</strong> ny nordisk reg<strong>en</strong>t. För att lyckas<br />
var han tvung<strong>en</strong> att använda sig av mutor. Efters<strong>om</strong><br />
han visste att malmöborna var hon<strong>om</strong> trogna,<br />
mutade han dem med ett privilegiebrev och olika<br />
förmå<strong>ner</strong>. En av dessa gåvor var att Malmö fick<br />
Erik av P<strong>om</strong>merns släktvap<strong>en</strong> s<strong>om</strong> sitt stadsvap<strong>en</strong>.<br />
Kung<strong>en</strong> bar i sitt vap<strong>en</strong> <strong>en</strong> grip, d.v.s. ett sagodjur<br />
med örn<strong>en</strong>s huvud och vingar och lejonets bakkropp.<br />
Han ”rev” nu symboliskt av griphuvudet och<br />
skänkte det till Malmö. Det var detta huvud s<strong>om</strong><br />
målades på 1437-års pergam<strong>en</strong>tsbrev.
- ”Tack”, sa Malmö, tog emot mutan m<strong>en</strong> hjälpte<br />
sedan inte till att få släkting<strong>en</strong> vald till ny reg<strong>en</strong>t.<br />
M<strong>en</strong> visst <strong>är</strong> vår stads gamla vap<strong>en</strong>m<strong>är</strong>ke fint; äv<strong>en</strong><br />
<strong>om</strong> det <strong>är</strong> <strong>en</strong> mutgåva från Gotland.<br />
N<strong>är</strong> kung Gösta trakterades på slottet<br />
Över d<strong>en</strong> nybyggda träbron k<strong>om</strong>mer man in<br />
till slottet Malmöhus. Det <strong>är</strong> med <strong>en</strong> viss tillfredsställelse<br />
jag pr<strong>om</strong><strong>en</strong>erar på d<strong>en</strong>na träkonstruktion.<br />
Under mina 17 år s<strong>om</strong> museichef försökte jag få<br />
politikerna till att byta ut d<strong>en</strong> tråkiga jordbank<br />
s<strong>om</strong> förr ledde över till slottet - utan resultat. Nu<br />
<strong>är</strong> d<strong>en</strong> dock på plats. Jag väntar nu med spänning<br />
D<strong>en</strong>na akvarell <strong>är</strong> utförd av Fritz von Dardell s<strong>om</strong>ma -<br />
r<strong>en</strong> 1848. St<strong>en</strong>fundam<strong>en</strong>t<strong>en</strong> till 1700-talets bro grävdes<br />
på 1990-talet åter fram efter att de då hade varit täckta<br />
av jord sedan länge.<br />
15<br />
att man också ska fullfölja mitt andra förslag, att<br />
uppföra d<strong>en</strong> gamla försvunna jordvall<strong>en</strong> så att d<strong>en</strong><br />
<strong>stor</strong>a och fullständigt hemska och obeskrivligt fula<br />
parkeringsplats<strong>en</strong> framför slottet skyms.<br />
Det var i januari 1434 s<strong>om</strong> kung Erik av malmörådmann<strong>en</strong><br />
Jep Pæthers<strong>en</strong> köpte rätt<strong>en</strong> till det<br />
torn s<strong>om</strong> <strong>om</strong>talats ovan ”s<strong>om</strong> står i det västra norra<br />
hörnet vid strand<strong>en</strong>.” I slottsmur<strong>en</strong> ut mot dag<strong>en</strong>s<br />
vallgrav kan d<strong>en</strong> s<strong>om</strong> <strong>är</strong> kunnig i att avläsa vad s<strong>om</strong><br />
hänt i gamla murar lätt se var tornet <strong>en</strong> gång stått.<br />
Tornet byggdes nämlig<strong>en</strong> delvis in i det nuvarande<br />
slottet n<strong>är</strong> detta byggdes mellan år<strong>en</strong> 1525-1529.<br />
S<strong>en</strong>are rev man dock <strong>ner</strong> detta strandtorn.<br />
Året 1434 köpte kung<strong>en</strong> också två <strong>stor</strong>a t<strong>om</strong>ter<br />
direkt intill Västerport och h<strong>är</strong> uppförde han ett helt<br />
nytt slott i Malmö. Det gamla kungliga resid<strong>en</strong>set<br />
låg tidigare borta vid det nuvarande Börshuset och<br />
C<strong>en</strong>t ralstation<strong>en</strong>. En tämlig<strong>en</strong> simpel anläggning<br />
med träpallisader, <strong>en</strong>klare hus m<strong>en</strong> med ett <strong>stor</strong>t
unt st<strong>en</strong>torn. Nu byggdes det istället <strong>en</strong> rymlig,<br />
rek tang u l<strong>är</strong> borg, <strong>om</strong>giv<strong>en</strong> av <strong>en</strong> hög tegelmur.<br />
Ut mot strand<strong>en</strong> restes ett <strong>stor</strong>t tegelhus, kung<strong>en</strong>s<br />
eg<strong>en</strong> bo stad n<strong>är</strong> han tillfälligt befann sig i Malmö.<br />
Av detta hus finns tyv<strong>är</strong>r <strong>en</strong>dast d<strong>en</strong> norra sidan ut<br />
mot vallgrav<strong>en</strong> bevarad. Rest<strong>en</strong> revs n<strong>är</strong> det ståtliga<br />
r<strong>en</strong>äs sansslottet uppfördes i början av 1500-talet.<br />
Nu glömmer vi allt med tegelst<strong>en</strong>ar och gamla<br />
murar och talar istället <strong>om</strong> de människor s<strong>om</strong> <strong>en</strong><br />
gång levt och besökt slottet. Ta bara Gustav Vasas<br />
besök i augusti 1524. D<strong>en</strong> unge pojkspoling<strong>en</strong> från<br />
Sverige hade k<strong>om</strong>mit med <strong>stor</strong>t följe till Malmö<br />
för att sluta fred med danskarna. På kväll<strong>en</strong> efter<br />
freds traktat<strong>en</strong>s undertecknande bjöd d<strong>en</strong> gamle och<br />
klo ke danskkung<strong>en</strong> Frederik I på fest på slottet.<br />
Tyska sändebud noterade att kung Gösta av Sverige<br />
var sur och butter m<strong>en</strong> n<strong>är</strong> vinet väl började göra<br />
verkan blev han allt gladare. N<strong>är</strong> sedan de vackra<br />
mal mö itiska jungfrurna gjorde <strong>en</strong>tré i dansesal<strong>en</strong><br />
sk<strong>en</strong> sv<strong>en</strong>sk<strong>en</strong> upp och blev lustiger till sinnes. Med<br />
kristligt bistånd av biskoparna från Lund, Od<strong>en</strong>se,<br />
Aar hus och Roskilde fördes så d<strong>en</strong> fulle reg<strong>en</strong>t<strong>en</strong><br />
hem till sin tillfälliga bostad i Jörg<strong>en</strong> Kocks hus.<br />
Vid fred<strong>en</strong> år 1524 fick danskarna tillbaka<br />
Blekinge. Dessut<strong>om</strong> bestämdes att <strong>om</strong> Visby<br />
fortfarande var i danskarnas händer n<strong>är</strong> fred<strong>en</strong> undertecknades,<br />
skulle d<strong>en</strong> sv<strong>en</strong>ska armén lämna ön.<br />
Gustav hade blivit lurad att tro att stad<strong>en</strong> redan var i<br />
sv<strong>en</strong>skarnas ägo. För Gustav Vasa var malmömötet<br />
ett totalt misslyckande. N<strong>är</strong> han på hemresan, efter<br />
uppvaknandet ur bakfyllan, insåg sanning<strong>en</strong>, svor<br />
Malmöhus under slutet av fängelsetid<strong>en</strong> ca år 1900.<br />
Ett svårt förfall vilar över de gamla byggnaderna från<br />
1500-talet. Vid d<strong>en</strong>na tid började emellertid danska<br />
forskare intressera sig för slottets arkitektur. Själv <strong>vill</strong>e<br />
sv<strong>en</strong>s karna riva alltsammans.<br />
17<br />
pojk vaskern att aldrig mera resa ut<strong>om</strong> lands. Kung<br />
Gösta skulle regera ytterligare 36 år. M<strong>en</strong> han höll<br />
sitt löfte! Malmö har alltid haft <strong>en</strong> tradition att ta<br />
hand <strong>om</strong> sina besökare på ett sätt s<strong>om</strong> gör att de<br />
k<strong>om</strong>mer ihåg sin vistelse i stad<strong>en</strong>.<br />
En titt i slottsräk<strong>en</strong>skaperna<br />
Jag älskar gamla räk<strong>en</strong>skaper. <strong>Detta</strong> låter inte<br />
speciellt upphetsande m<strong>en</strong> de <strong>är</strong> <strong>en</strong> utm<strong>är</strong>kt nattlektyr.<br />
Bak<strong>om</strong> sakligt uppställda siffror och utgiftsbeskriv<br />
ningar döljer sig nämlig<strong>en</strong> d<strong>en</strong> nästan r<strong>en</strong>a<br />
sanning<strong>en</strong>. H<strong>är</strong> kan man i små brottstyck<strong>en</strong> ana sig<br />
till hur livet <strong>en</strong> gång tedde sig på t.ex. Malmöhus. Ta<br />
bara <strong>en</strong> utgiftspost för år 1551: ”Julafton, 2 dragare<br />
att draga 1 tunna pryssing till slottet för 4 albi”. Är<br />
det inte spännande! Varför k<strong>om</strong>m<strong>en</strong>derade kung<strong>en</strong>,<br />
s<strong>om</strong> firade jul på slottet, ut två b<strong>är</strong>are i stad<strong>en</strong> för<br />
att köpa och ta hem <strong>en</strong> <strong>stor</strong> tunna tyskt, importerat<br />
starköl till slottsgemak<strong>en</strong>? Varför d<strong>en</strong>na plötsliga<br />
längtan efter tyskt öl? Varför hade det tagit slut i<br />
hans eget ölförråd? Jag kan se mig <strong>en</strong> arg och onykter<br />
kung s<strong>om</strong> bistert rutit: - ”Varför <strong>är</strong> ölet slut!”<br />
Samma julafton var man tvung<strong>en</strong> att köpa in åtta<br />
nya dryc kes bägare och tre lerkrus. I räk<strong>en</strong>skaperna<br />
har sedan noterats ”Ytterligare 12 bäga re”. Tala <strong>om</strong><br />
or d<strong>en</strong>tligt röjar gille!<br />
De två dragarna har passerat g<strong>en</strong><strong>om</strong> samma porttorn<br />
s<strong>om</strong> fortfarande bildar ingång till borg gård<strong>en</strong>.<br />
De har säker muttrat något till portvakter na s<strong>om</strong><br />
stått och huttrat i kylan d<strong>en</strong>na decemberdag. Tack<br />
vare räk<strong>en</strong>skaperna vet vi vad de fem ”porthållarna”<br />
då hette: Hans van Ul<strong>en</strong>, Nils Jude, Sv<strong>en</strong>,<br />
Christiern Haack och Hans Mattson. D<strong>en</strong> första<br />
del<strong>en</strong> av träbron över vallgrav<strong>en</strong> kunde hissas upp<br />
och ned g<strong>en</strong><strong>om</strong> rep s<strong>om</strong> gick från det <strong>stor</strong>a hjul s<strong>om</strong><br />
stod i rummet över port<strong>en</strong>. Fortfarande kan <strong>du</strong> se
de två hål<strong>en</strong> efter rep<strong>en</strong> i tornmur<strong>en</strong>. År 1543 hade<br />
Hans Kolske för <strong>en</strong> <strong>stor</strong> sum ma p<strong>en</strong>gar tillverkat<br />
de grova rep s<strong>om</strong> gjorde att de två dragar -na med<br />
sin öltunna kunde k<strong>om</strong>ma över bron.<br />
Räk<strong>en</strong>skaperna berättar också att slottet höll<br />
sig med minst två mindre skepp; <strong>en</strong> pråm och <strong>en</strong><br />
vedskuta. Prå m<strong>en</strong> behövdes för att hämta varor från<br />
handelsskepp<strong>en</strong> på Malmö redd direkt in till slottet.<br />
Vedskutan var också livsviktig för personal<strong>en</strong> på<br />
slottet. Det åtgick <strong>en</strong>orma mängder av<br />
ved för att hålla v<strong>är</strong>m<strong>en</strong> i de <strong>stor</strong>a slottsalarna.<br />
Ved<strong>en</strong> togs från Hal landsås och<br />
vedskutan har säkert gått i skytteltrafik<br />
mellan ”Grytan”, d.v.s. bon dehamn<strong>en</strong><br />
inne i Skäldervik<strong>en</strong>, och Malmöhus.<br />
Antaglig<strong>en</strong> har man också h<strong>är</strong> hämtat<br />
mycket av d<strong>en</strong> träkol s<strong>om</strong> åtgick till<br />
matlagning<strong>en</strong> på slottet.<br />
Under året 1546 fin<strong>ner</strong> vi utgiftsposter<br />
för Malmöhus med rubrik<strong>en</strong> ”Utgivna<br />
p<strong>en</strong>g ar för spinning, f<strong>är</strong>ger och annat till<br />
vår nådige prins flickors behov”. Prins<strong>en</strong><br />
var d<strong>en</strong> blivande kung<strong>en</strong> Frederik<br />
II. Hans uppassande pigers arbete på<br />
Malmöhus stiger fram ur de handskrivna<br />
böc kernas sidor. H<strong>är</strong> möter vi Anna<br />
skotte kvin na s<strong>om</strong> spann garn och Anna<br />
Porttornet på Malmöhus har fortfarande<br />
kvar de hål efter rep<strong>en</strong> s<strong>om</strong> bar upp vind-<br />
bryggan. Inskriptionsplattan med Christian<br />
IV:s monogram och årtalet 1607 k<strong>om</strong>mer<br />
från <strong>en</strong> annan, riv<strong>en</strong> byggnad. Port tornet<br />
<strong>är</strong> uppfört år<strong>en</strong> 1525 - 1529 i samband med<br />
det <strong>stor</strong>a slottsbygget.<br />
18<br />
lydekvinna s<strong>om</strong> f<strong>är</strong>gade garnet grönt, Anna Mish<strong>en</strong>er<br />
s<strong>om</strong> vävde och Anna Pedersdotter s<strong>om</strong> skar<br />
tyget. Prins<strong>en</strong> gillade tydlig<strong>en</strong> kvinnor s<strong>om</strong> hette<br />
Anna. Några år s<strong>en</strong>are, mellan 1554 - 1558, bodde<br />
Frederik ofta på Malmöhus och h<strong>är</strong> förälskade han<br />
sig i länsherr<strong>en</strong>s unga släkting s<strong>om</strong> bodde i slottets<br />
bott<strong>en</strong>våning. Gissa vad hon hette. Anna Hard<strong>en</strong>berg!<br />
Först <strong>vill</strong>e han ha h<strong>en</strong>ne s<strong>om</strong> älskarinna m<strong>en</strong><br />
hon nobbade hon<strong>om</strong>. N<strong>är</strong> han blev kung år 1560
<strong>vill</strong>e han ha h<strong>en</strong>ne s<strong>om</strong> drottning m<strong>en</strong> fick nobb<strong>en</strong>.<br />
Först tio år s<strong>en</strong>are lät han emellertid adelsdam<strong>en</strong> få<br />
gifta sig med d<strong>en</strong> hon älskade. Kung<strong>en</strong> var då 37<br />
år och gifte sig med <strong>en</strong> 14-årig tysk prinsessa. Hon<br />
hette inte Anna.<br />
Hur många var anställda<br />
på Malmöhus<br />
vid mitt<strong>en</strong> av 1500-talet?<br />
En tämlig<strong>en</strong> säker<br />
utgiftspost s<strong>om</strong> anger<br />
antalet <strong>är</strong> de skor s<strong>om</strong><br />
man var je år fick sig<br />
tilldelat och s<strong>om</strong> ingick<br />
i tjänsteför må<strong>ner</strong>na. I<br />
skoli<strong>stor</strong>na mö ter vi<br />
namn<strong>en</strong>, dåtid<strong>en</strong>s slotts -<br />
personal. Allt från lilla<br />
Anna ”melke deje” till<br />
Laurits bysse skytt.<br />
Totalt 82 perso<strong>ner</strong>. I<br />
dag har personal<strong>en</strong> på<br />
Malmöhus och Malmö<br />
museer inte d<strong>en</strong>na skoförmån. <strong>Detta</strong> <strong>är</strong> tråkigt. Om<br />
femhundra år skulle det kanske vara roligt att se<br />
vem s<strong>om</strong> nu sliter ut sig för att tillfredsställa sina<br />
herrars ibland obegripliga nycker.<br />
Mann<strong>en</strong> s<strong>om</strong> vägrar att försvinna!<br />
Malmöhus borggård gör sig bäst i mörker. Då<br />
försvin<strong>ner</strong> de nya museibyggnaderna och det gamla<br />
slottet reser sig hotfullt på ett sätt s<strong>om</strong> kan få nackhår<strong>en</strong><br />
att resa sig. Tittar man noga kan man ibland<br />
se ett flämtande litet ljus från ett av bott<strong>en</strong>våning<strong>en</strong>s<br />
fönster. D<strong>är</strong> sitter han, d<strong>en</strong> olycklige skott<strong>en</strong>!<br />
Under mina sedan länge avslutade tjugofem år<br />
på Malmöhus har jag givetvis stött på både det <strong>en</strong>a<br />
19<br />
och det andra. Earl<strong>en</strong> av Bothwell <strong>är</strong> ett sådant f<strong>en</strong><strong>om</strong><strong>en</strong><br />
s<strong>om</strong> med tid<strong>en</strong> blivit högst personligt. James<br />
hette han i förnamn. Earl<strong>en</strong> ska ha varit otroligt<br />
ful med <strong>en</strong> m<strong>är</strong>klig huvudform och med verkligt<br />
hemska tänder<br />
James Hepburn föddes<br />
året 1536 s<strong>om</strong> son till<br />
<strong>en</strong> av Skottlands mäktiga<br />
män, <strong>stor</strong>amiral<strong>en</strong> Patrick<br />
Bothwell. Han trasslade<br />
till det ord<strong>en</strong>tligt för sig<br />
n<strong>är</strong> han blev förälskad i<br />
Skottlands mäktiga drottning<br />
Mary Stuart. Själv<br />
avverkade hon äkta män<br />
på löpande band. Först ut<br />
var Frankrikes kung s<strong>om</strong><br />
avled redan efter ett år i<br />
d<strong>en</strong> äk t<strong>en</strong>skapliga säng<strong>en</strong>;<br />
se dan var det dags<br />
för <strong>en</strong> skotsk adelsman.<br />
Så dök då James plötsligt<br />
upp. K<strong>är</strong>lek<strong>en</strong> dem emellan blev explosiv i ordets<br />
rätta bem<strong>är</strong>kelse. James lät nämlig<strong>en</strong>, på Marys<br />
inrådan, spränga h<strong>en</strong>nes make i luft<strong>en</strong> för att han<br />
själv skulle kunna få gifta sig med drottning<strong>en</strong>. Ett<br />
uppror följde året 1567 och James tving ades segla<br />
iväg medan Mary greps.<br />
Skeppet s<strong>om</strong> förde bort d<strong>en</strong> äv<strong>en</strong>tyrlige earl<strong>en</strong><br />
var på väg till Frankrike m<strong>en</strong> hårda <strong>stor</strong>mar gjorde<br />
att man under flera dygn drev norrut och slutlig<strong>en</strong><br />
fick passagerarna gå i land i Berg<strong>en</strong> i Norge. H<strong>är</strong><br />
träffade James <strong>en</strong> kvinna s<strong>om</strong> han tidigare lovat<br />
gifta sig med och i <strong>en</strong> rättegång förlorade han<br />
nu sitt skepp s<strong>om</strong> böter till kvinnan. D<strong>en</strong> danske<br />
kung<strong>en</strong> Frederik II var samtidigt på jakt efter hon<strong>om</strong><br />
efters<strong>om</strong> han tidigare kapat danska skepp. Earl<strong>en</strong><br />
av Bothwell fördes till Malmöhus s<strong>om</strong> statsfånge.
James får <strong>en</strong> tvårumsläg<strong>en</strong>het i slottets bott<strong>en</strong>våning.<br />
Han behandlas väl m<strong>en</strong> <strong>är</strong> fängslad. Kung<br />
Frederik har t.ex. gett order <strong>om</strong> att man ska sätta galler<br />
för fönstr<strong>en</strong> och att toalett<strong>en</strong> ska ig<strong>en</strong>muras. Det<br />
ska också alltid stå <strong>en</strong> vakt vid James kammardörr.<br />
I övrigt lever dock skott<strong>en</strong> ett behagligt liv. Han får<br />
t.ex. tillsänt sig silkeskläder och andra lyxvaror.<br />
Sand<strong>en</strong> rin<strong>ner</strong> dock ut ur timglaset; år 1573, efter<br />
sex år i fång<strong>en</strong>skap i Malmö, sker <strong>en</strong> m<strong>är</strong>klig sak<br />
på Malmöhus. Earl<strong>en</strong>s testam<strong>en</strong>te skrivs i vilket<br />
framgår att han <strong>är</strong> död. D<strong>en</strong> döde lever dock fortfarande<br />
i ett annat rum i slottet. Testam<strong>en</strong>tet bevittnas<br />
dessut<strong>om</strong> med namn på perso<strong>ner</strong> s<strong>om</strong> redan <strong>är</strong> döda.<br />
D<strong>en</strong> danske kung<strong>en</strong> har löst problemet med sin<br />
statsfånge g<strong>en</strong><strong>om</strong> att helt <strong>en</strong>kelt låta hon<strong>om</strong> försvinna.<br />
I hemlighet förs James nu till Dragsholm<br />
slott i nordvästra Själland. H<strong>är</strong> länkas han fast i<br />
<strong>en</strong> källare. Vansinnet lyser i hans ögon och lidandet<br />
varar i fem år tills död<strong>en</strong> barmh<strong>är</strong>tigt släcker<br />
livsgnistan. Hans lik jordas i Faarevejle kyrka.<br />
H<strong>är</strong> återfanns det på 1800-talet. Det visade sig då<br />
att James var otäckt välbevarad … s<strong>om</strong> mumie.<br />
Mann<strong>en</strong> <strong>vill</strong> upp<strong>en</strong>bart inte försvinna trots d<strong>en</strong> på<br />
Malmöhus skrivna dödsattest<strong>en</strong>!<br />
Fram till år 1973 kunde d<strong>en</strong> döde beskådas i<br />
kyrkan. Numera vilar mumi<strong>en</strong> dock i <strong>en</strong> fullständigt<br />
ospännande träkista. Fortfarande kan man höra ortsbefolkning<strong>en</strong><br />
berätta hi<strong>stor</strong>ier <strong>om</strong> liket. Något s<strong>om</strong><br />
tydlig<strong>en</strong> fängslat besökarna var James välbevarade<br />
”tissemand”, hans p<strong>en</strong>is.<br />
<strong>Detta</strong> foto av d<strong>en</strong> forna fång<strong>en</strong> på Malmöhus James<br />
Hepburn sitter i hans fängelse på Dragsholm slott på<br />
Själland. Har <strong>du</strong> otur kan <strong>du</strong> kanske möta hon<strong>om</strong> både<br />
h<strong>är</strong> och på Malmöhus.<br />
20<br />
Dragsholms slott <strong>är</strong> v<strong>är</strong>t ett besök. Än i dag visar<br />
man i slottet upp ett källarrum s<strong>om</strong> earl<strong>en</strong>s fängelse.<br />
En målad dekor på vägg<strong>en</strong> och <strong>en</strong> löjlig docka på<br />
<strong>en</strong> säng <strong>är</strong> kanske inget spännande att se. Annat <strong>är</strong><br />
det att skåda det kvinnoskelett från 1500-talet s<strong>om</strong><br />
man i början av 1900-talet hittade inmurat i <strong>en</strong> av<br />
slottets väggar. Du kan också bo över på slottet. De<br />
gamla rumm<strong>en</strong> hyrs ut. Själv gjorde jag det år 1999.<br />
Mitt rum låg direkt invid slottskyrkan över earl<strong>en</strong>s<br />
fångkällare. Natt<strong>en</strong> blev inte ang<strong>en</strong>äm!
En v<strong>är</strong>mepanna i Herr<strong>en</strong>s hus<br />
Jag lämnar Malmöhus och tar mig över Slottsbron<br />
till Kungspark<strong>en</strong>s lummiga grönska. Ner mot<br />
det nuvarande kasinot i anrika f.d. Kungspark<strong>en</strong>s<br />
restaurang står Axel Ebbes<br />
staty Solros<strong>en</strong> från år<br />
1911. Axel gjorde det första<br />
utkastet till d<strong>en</strong>na staty<br />
redan s<strong>om</strong> l<strong>är</strong>ling i Köp<strong>en</strong>hamn<br />
år 1890. Under d<strong>en</strong><br />
blivande konstn<strong>är</strong><strong>en</strong>s julfirande<br />
hemma i Hököpinge<br />
söder <strong>om</strong> Malmö torkade<br />
dock modell<strong>en</strong> sönder. Vid<br />
Axel Ebbes Parisvistelse<br />
tre år s<strong>en</strong>are växte emellertid<br />
d<strong>en</strong> vackra kvin nan<br />
åter fram i hans ateljé vid<br />
boulevard Argo. Konstverket<br />
fick pris på Paris årliga<br />
konst salong. I Kungspark<strong>en</strong><br />
står således <strong>en</strong><br />
internationellt uppskattad<br />
skönhet, antaglig<strong>en</strong> <strong>en</strong> ung<br />
fransyska. Ordet ”Solros<strong>en</strong>”<br />
begrep dock inte de<br />
bondska malmöborna utan<br />
hon fick namnet ”Solvänna<br />
r<strong>en</strong>” efters<strong>om</strong> kvinnan<br />
up p<strong>en</strong> bart försöker vända<br />
kropp<strong>en</strong> mot sol<strong>en</strong>.<br />
Hela detta park<strong>om</strong>råde<br />
var under medeltid<strong>en</strong> täckt<br />
av byggnader och invid<br />
Axels bronsstaty låg det <strong>stor</strong>a fran ciska<strong>ner</strong>klostret<br />
s<strong>om</strong> uppfördes på 1480-talet. Det hände sig att jag<br />
<strong>en</strong> kväll på 1970-talet satt hemma och kopierade<br />
över de gamla ritningarna av klost ret på <strong>en</strong> modern<br />
karta för att se var det exakt legat. På morgon<strong>en</strong><br />
tog jag buss<strong>en</strong> in till museet m<strong>en</strong> gick, tankspridd<br />
s<strong>om</strong> jag alltid <strong>är</strong>, av <strong>en</strong> hållplats för tidigt. <strong>Detta</strong><br />
resulterade i <strong>en</strong> pr<strong>om</strong><strong>en</strong>ad g<strong>en</strong><strong>om</strong> Kungs park<strong>en</strong>.<br />
Framför statyn blev jag<br />
fast. Jag skrattade så tårarna<br />
väll de fram. De<br />
s<strong>om</strong> passerade trodde<br />
säkert att tos sing<strong>en</strong> anting<strong>en</strong><br />
var alkohol- eller<br />
narkotikapå ver kad. Varför<br />
detta utlopp av glädje?<br />
Jag hade insett att d<strong>en</strong><br />
nakna dam<strong>en</strong> kanske stod<br />
på plat s<strong>en</strong> till d<strong>en</strong> forna<br />
klosterkyrkan. Vi ta lar<br />
ju ibland <strong>om</strong> hur roligt<br />
det skulle vara att för ett<br />
kort ögonblick f<strong>är</strong>das tillbaka<br />
i hi<strong>stor</strong>i<strong>en</strong>. Tänk <strong>om</strong><br />
mun kar na i stället kunnat<br />
f<strong>är</strong> das framåt i tid<strong>en</strong>! Mitt<br />
under mässan skulle då<br />
d<strong>en</strong> nak na skönhet<strong>en</strong> upp<strong>en</strong>bara<br />
sig. Det var inför<br />
d<strong>en</strong>na tan ke s<strong>om</strong> skrat tet<br />
träng de på och blev mycket<br />
på tagligt.<br />
21<br />
N<strong>är</strong> jag nu ändå sitter<br />
h<strong>är</strong> på gräsmattan framför<br />
Solros<strong>en</strong> ska jag ta er<br />
med tillbaka i tid<strong>en</strong>. Det<br />
blir <strong>en</strong> lång tidsresa. D<strong>en</strong><br />
sköna v<strong>är</strong>m<strong>en</strong> från s<strong>om</strong>mar<strong>en</strong><br />
2002 har plötsligt försvunnit; höst<strong>stor</strong>marna<br />
drar in från Öresund. Över hundratals tegel- och<br />
halmtak stiger rök<strong>en</strong> från de många borgarnas spi-
sar; inne i stugorna sprids <strong>en</strong> behaglig spisav<strong>är</strong>me.<br />
Det <strong>är</strong> s<strong>en</strong>höst i det medeltida Malmö; det <strong>är</strong> vintern<br />
1503 s<strong>om</strong> nu <strong>är</strong> i antågande.<br />
På morgnarna k<strong>om</strong>mer de ut ur sina övernattningsruckel,<br />
alla de fattiga och eländiga s<strong>om</strong> det<br />
finns så många av i det s<strong>en</strong>medeltida Malmö. N<strong>är</strong><br />
borgarna sitter runt sina frukostbord i sina varma<br />
hus drar sig dessa utslagna hit till franciska<strong>ner</strong>nas,<br />
tiggarmunkarnas, <strong>stor</strong>a tegelkatedral vid Palnesjö.<br />
Så heter d<strong>en</strong> lilla vik<strong>en</strong> vid d<strong>en</strong> insjö s<strong>om</strong> <strong>en</strong> gång<br />
låg d<strong>är</strong> Stadsbiblioteket i framtid<strong>en</strong> k<strong>om</strong>mer att<br />
lig ga. D<strong>en</strong> <strong>stor</strong>a port<strong>en</strong> in till klosterkyrkan står öpp<strong>en</strong>.<br />
Det kan tyckas vara ett fasligt slöseri att släppa<br />
ut v<strong>är</strong>m<strong>en</strong> på detta sätt. Farhågorna <strong>är</strong> emellertid<br />
obefogade. Kyrkan <strong>är</strong> nämlig<strong>en</strong> lika kall s<strong>om</strong> <strong>om</strong>givning<strong>en</strong>.<br />
Endast blåst<strong>en</strong> stängs ute i halvmörkret<br />
h<strong>är</strong> inne. I koret stiger munkarnas andedräkter till<br />
skyn tillsammans med rökelse och bö<strong>ner</strong>, i långhuset<br />
huttrar stå<strong>en</strong>de de många sjuka och fattiga.<br />
Varför har de k<strong>om</strong>mit till d<strong>en</strong>na utkylda kyrka,<br />
dessa skaror i trasor? Tror de på ett Guds rike ef ter<br />
detta jordiska lidande? Kanske. En sak vet de emellertid<br />
med säkerhet. Efter det oändligt långa mässandet<br />
vankas gratis bukfylla i klostrets matsal. Att<br />
underkasta sig religion<strong>en</strong> <strong>är</strong> ett sätt att överleva. Det<br />
finns ju inte så många andra sätt att tillgå. Själavård<br />
… Ja, det var under medeltid<strong>en</strong> ett sätt för de rika<br />
att g<strong>en</strong><strong>om</strong> allmosor och gåvor till kyrkorna köpa<br />
sig <strong>en</strong> framtida plats i himmeln. Samtidigt blev det<br />
för de fattiga och sjuka ett sätt att hänga kvar lite<br />
längre i livets sköra tråd.<br />
N<strong>är</strong> jag sitter på gräsmattan i s<strong>om</strong>marv<strong>är</strong>m<strong>en</strong><br />
ser jag lite längre bort, <strong>ner</strong>e i klosterkyrkan strax<br />
innanför kyrkoport<strong>en</strong>, <strong>en</strong> mindre folksamling. Det<br />
<strong>är</strong> nytillk<strong>om</strong>na, huttrande besökare s<strong>om</strong> doppar<br />
hand<strong>en</strong> i vigvatt<strong>en</strong>skaret innanför dörr<strong>en</strong>. De stän-<br />
22<br />
ker det heliga vattnet på trasiga paltor s<strong>om</strong> <strong>en</strong> gång<br />
kans ke varit <strong>en</strong> av stad<strong>en</strong>s många ”vantsnidare”<br />
eller ”oversk<strong>är</strong>ares” mästerverk m<strong>en</strong> s<strong>om</strong> sedan i<br />
form av lump skänkts bort. De nyank<strong>om</strong>na ansluter<br />
sig till trängseln kring ett <strong>stor</strong>t och osande metallk<strong>är</strong>l<br />
s<strong>om</strong> står inne i kyrkan mitt på golvet.<br />
Just d<strong>en</strong>na dag, sancti Martini dag 1503, avlägger<br />
Mårt<strong>en</strong> Krämare besök på stad<strong>en</strong>s rådhus i ett<br />
syn<strong>ner</strong>lig<strong>en</strong> angeläget <strong>är</strong><strong>en</strong>de. Mann<strong>en</strong> <strong>vill</strong> k<strong>om</strong>ma<br />
över ett styc ke av stad<strong>en</strong>s mark invid tiggarmunkarnas<br />
kloster. De församlade rådmänn<strong>en</strong> och<br />
borgmästarna <strong>är</strong> misstänksamma. Vad kan Mårt<strong>en</strong><br />
vilja använda mark<strong>en</strong> till? Nu får han förklara sig<br />
in gå<strong>en</strong>de. Han tänker låta bygga <strong>en</strong> tegelmur mellan<br />
kyrkogård<strong>en</strong> och klostret; sedan ska han bekosta<br />
byggandet av ett litet hus upp mot mur<strong>en</strong>. Plats<strong>en</strong><br />
<strong>är</strong> våra dagars kiosk invid kasinoinfart<strong>en</strong> ut mot<br />
Slottsgatan. I huset ska Mårt<strong>en</strong> under s<strong>om</strong>rarna<br />
lagra träkol ”för att gömma till vintern till att elda<br />
d<strong>en</strong> panna med s<strong>om</strong> han har satt in i klostret till fattiga<br />
folks behov <strong>om</strong> vintern.” Mårt<strong>en</strong> <strong>vill</strong> k<strong>om</strong>ma<br />
till paradiset m<strong>en</strong> de styrande i stad<strong>en</strong> <strong>vill</strong> trots<br />
detta ha garantier för hans fr<strong>om</strong>het. Huset får han<br />
inte hyra ut eller använda på annat sätt än vad han<br />
sagt. Rådet har i annat fall rätt att riva byggnad<strong>en</strong>.<br />
Vad var det för <strong>en</strong> ”panna” s<strong>om</strong> Mårt<strong>en</strong> Krämare<br />
bekostat? Tyv<strong>är</strong>r finns inga fler uppgifter <strong>om</strong> d<strong>en</strong>na<br />
m<strong>en</strong> vi kän<strong>ner</strong> andra pannor från danska me deltidskyrkor.<br />
I Ribe d<strong>om</strong>kyrka stod mellan år<strong>en</strong> 1474<br />
och 1798 <strong>en</strong> eldpanna i metall till ”präster och fattiga<br />
skolelevers och m<strong>en</strong>igt fattigfolks behov och<br />
nytta.” Årlig<strong>en</strong> användes 14 tunnor träkol i d<strong>en</strong><br />
öpp na pannan. Ett liknande eldfat fanns i Vor Frue<br />
kyr ka i Köp<strong>en</strong>hamn. D<strong>en</strong> var skänkt någon gång<br />
mellan 1481-1510. Och så hade vi ju d<strong>en</strong> <strong>stor</strong>a<br />
v<strong>är</strong>mepannan i Lunds d<strong>om</strong>kyrka. D<strong>en</strong> var skänkt<br />
av rådmann<strong>en</strong> i Malmö Jesper H<strong>en</strong>riks<strong>en</strong> något av
år<strong>en</strong> 1496-1499. Med gåvan <strong>vill</strong>e rådmann<strong>en</strong> att<br />
hans döda föräldrar skulle k<strong>om</strong>ma snabbare g<strong>en</strong><strong>om</strong><br />
d<strong>en</strong> väntande sk<strong>är</strong>s eld<strong>en</strong>. P<strong>en</strong>gar do<strong>ner</strong>ades också<br />
till kolet. Årlig<strong>en</strong> skulle användas 60 tunnor träkol<br />
till ”fattiga klerke och fattiga usla människor till<br />
tarv och gode.” Dessa usla människor skulle dock<br />
tvingas att varje gång de v<strong>är</strong>mde sig vid pannan be<br />
<strong>en</strong> bön för Jesper och hans föräldrars själar.<br />
Jespers <strong>stor</strong>a kopparpanna <strong>är</strong> bevarad på ett<br />
av museerna i Lund. Inga besökare ber emellertid<br />
numera invid pannan. Det <strong>är</strong> heller ing<strong>en</strong> s<strong>om</strong> läser<br />
eller försöker tyda inskription<strong>en</strong> s<strong>om</strong> löper utmed<br />
pannans kant. Kanske beror det på att det inte längre<br />
eldas i d<strong>en</strong>. Museet har ju c<strong>en</strong>tralv<strong>är</strong>me!<br />
D<strong>en</strong>na medeltida v<strong>är</strong>me panna<br />
<strong>är</strong> unik; <strong>en</strong> gång skänkt<br />
till Lunds d<strong>om</strong>kyrka av <strong>en</strong> rik<br />
malmöborgare. I dag finns<br />
pannan till beskådande på<br />
Lunds Universitets Hi<strong>stor</strong>iska<br />
museum, ett museum s<strong>om</strong><br />
rymmer verkliga dyrgripar<br />
från Skånes äldre hi<strong>stor</strong>ia.<br />
Givetvis <strong>är</strong> museet nedläggnings<br />
hotat.<br />
23<br />
Vad döljer idyll<strong>en</strong>!<br />
Kungspark<strong>en</strong>, Slottspark<strong>en</strong>, Beijers park … skulle<br />
jag nämna alla parker i Malmö vid namn skulle<br />
det gå åt <strong>en</strong> halv boksida. Malmö <strong>är</strong> ju ”Parkernas<br />
stad”, något s<strong>om</strong> vi har 1800-talets rika borgarklass<br />
att tacka för. År 1881 bildades <strong>en</strong> för<strong>en</strong>ing, Malmö<br />
Förskönings- och Planteringsför<strong>en</strong>ing. Syftet var att<br />
verka för anläggandet av parker. En sådan var <strong>en</strong><br />
skogspark söder och väster <strong>om</strong> slottet Malmöhus. I<br />
protokoll<strong>en</strong> heter det: ”N<strong>är</strong>a Kungspark<strong>en</strong> bleve <strong>en</strong><br />
aktningsv<strong>är</strong>d areal planterad s<strong>om</strong> med de rådande<br />
vestliga vindarna skulle tillföra stad<strong>en</strong> behöfligt<br />
syre.” Det var de <strong>stor</strong>a föror<strong>en</strong>ingarnas svarta tid i
form av koleldade in<strong>du</strong>strier. Planteringar behövdes<br />
mer än vi moderna människor i dag <strong>är</strong> i stånd att<br />
förstå.<br />
Redan några år tidigare, under 1860-talet, hade<br />
Kungs par k<strong>en</strong> anlagts med välskötta planteringar,<br />
krattade gångar, j<strong>är</strong>nstaket och <strong>stor</strong>a gräsmattor<br />
vilka var förbjudna att gå på. Med parkanläggning<strong>en</strong>s<br />
tillk<strong>om</strong>st skiftade detta <strong>om</strong>råde helt ansikte.<br />
Tidigare hade det varit <strong>en</strong> plats s<strong>om</strong> mera sett ut<br />
s<strong>om</strong> ett kraterliknande månlandskap.<br />
En dag på 1980-talet kallades jag i eg<strong>en</strong>skap av<br />
museichef ut på ett uppdrag. En upprörd dam hade<br />
ringt och krävt min <strong>om</strong>edelbara n<strong>är</strong>varo vid d<strong>en</strong> s.k.<br />
”Grottan” i Kungspark<strong>en</strong>. Gatukontoret hade grävt<br />
ett litet hål i gräsmattan och detta tilltag upprörde<br />
dam<strong>en</strong> i fråga på det yttersta. Samtidigt s<strong>om</strong> jag anlände<br />
k<strong>om</strong> Kvällspost<strong>en</strong>s reporter ångande; dam<strong>en</strong><br />
hade verklig<strong>en</strong> kallat till uppror. Nu blev det inte<br />
riktigt s<strong>om</strong> hon tänkt sig det hela. I det lilla hålet<br />
skymtade något s<strong>om</strong> fångade mitt intresse. Med <strong>en</strong><br />
avbrut<strong>en</strong> gr<strong>en</strong> frilade jag snabbt <strong>en</strong> vitnad människo<br />
skalle. Medan dam<strong>en</strong> ih<strong>är</strong>digt pladdrade på i sitt<br />
försvar <strong>om</strong> gräsmattor och liljekonvaljer fångades<br />
reporterns intresse för mitt arbete.<br />
- ”Är det ett mord!”, väste han upphetsad.<br />
Nej, så häftigt var det nu inte. M<strong>en</strong> hi<strong>stor</strong>i<strong>en</strong><br />
D<strong>en</strong> gamla Kungsparksrestaurang<strong>en</strong> fångad på <strong>en</strong> fotografisk<br />
glasplåt <strong>en</strong> s<strong>om</strong>mardag kring sekelskiftet år<br />
1900. Restaurang<strong>en</strong> invigdes av kung Oscar II d<strong>en</strong> 21 juli<br />
1881. På förslag av stadsfullmäktiges ordförande biföll<br />
kung<strong>en</strong> vid d<strong>en</strong> efterföljande middag<strong>en</strong> att park<strong>en</strong> i nåd<br />
skulle få kallas Kung Oscars park. I dag <strong>är</strong> det namnet<br />
Kungspark<strong>en</strong> s<strong>om</strong> gäller.<br />
25<br />
s<strong>om</strong> jag berättade var ändå av sådan kaliber att<br />
reporterp<strong>en</strong>nan fick arbeta så att d<strong>en</strong> glödde. Det<br />
s<strong>om</strong> i dag <strong>är</strong> <strong>en</strong> parkidyll var nämlig<strong>en</strong> något helt<br />
annat i början av 1800-talet.<br />
Kungspark<strong>en</strong> var på d<strong>en</strong> tid<strong>en</strong> <strong>en</strong> <strong>stor</strong>, öde plats.<br />
Franciska<strong>ner</strong>klostret hade efter reformation<strong>en</strong> på<br />
1530-talet övergått till att bli sjukhus. Mängder med<br />
döda började då begravas på d<strong>en</strong> forna klosterkyrkogård<strong>en</strong>.<br />
På 1660-talet rev de nya sv<strong>en</strong>ska herrarna<br />
<strong>ner</strong> klostret för att Malmöhus kano<strong>ner</strong> skulle ha fritt<br />
skottfält in mot stad<strong>en</strong>. Det blev öde och kusligt<br />
på d<strong>en</strong>na tidigare lummiga klosterplats. De fattiga<br />
fortsatte emellertid att begrava sina döda h<strong>är</strong>.<br />
År 1805 började man gräva för att grundlägga<br />
några hus på plats<strong>en</strong>. Fångar på Malmöhus användes<br />
till arbetet. Ögonvittnet Andreas Winqvist<br />
berättar: ”M<strong>en</strong> fångarna grävde upp likki<strong>stor</strong>na<br />
och kastade likki<strong>stor</strong>na <strong>ner</strong> i Pallesjö (nuvarande<br />
kanal<strong>en</strong>), så lock<strong>en</strong> for av, så lik<strong>en</strong> för sig och kistan<br />
för sig själv; d<strong>är</strong> var lik s<strong>om</strong> var begravna samma<br />
vec ka, och så stod d<strong>är</strong> hundravis med människor<br />
och gråt utav släktingar och vän<strong>ner</strong>. Jag har själv<br />
haft <strong>en</strong> mor far och <strong>en</strong> moster, s<strong>om</strong> var begravna i<br />
Kungs park<strong>en</strong>.”<br />
Vid mitt<strong>en</strong> av 1800-talet upptäckte företagsamma<br />
perso<strong>ner</strong> att människoskelett kunde ge <strong>en</strong> <strong>stor</strong><br />
vinst. Mitt framför dag<strong>en</strong>s Malmöhus, mot Kockumssidan,<br />
låg vid d<strong>en</strong> tid<strong>en</strong> <strong>en</strong> lit<strong>en</strong> holme eller<br />
snarare ett försvarsverk. H<strong>är</strong> hade man under lång<br />
tid begravt de soldater s<strong>om</strong> dog under tjänstgöring<br />
på fästning<strong>en</strong>. Ett ögonvittne berättar att ”på d<strong>en</strong>na<br />
begravningsplats har ofta de fattige på s<strong>en</strong>are år<strong>en</strong><br />
<strong>om</strong> vintern velat gräva upp b<strong>en</strong> att sälja, s<strong>om</strong>liga<br />
till köp av bröd och s<strong>om</strong>liga till brännvin.”<br />
Innan nuvarande Kungspark<strong>en</strong> skulle läggas ut<br />
året 1869 passade <strong>en</strong> mängd malmöbor på att göra
<strong>stor</strong>a ”klipp”: ”Pietetslösa lump- och b<strong>en</strong>samlare<br />
begagnade då tillfället att å de gamla kyrkogårds<strong>om</strong>råd<strong>en</strong>a<br />
verkställa grävningar efter b<strong>en</strong>. Enbart<br />
från ”Spöback<strong>en</strong>” hade sålunda hela lass av människob<strong>en</strong><br />
utgrävts och försålts till lumphandlarne<br />
och b<strong>en</strong>stamp<strong>en</strong> för malning till b<strong>en</strong>mjöl och gödningsämne.”<br />
Hela Kungsparks<strong>om</strong>rådet måste ha sett ut s<strong>om</strong><br />
ett kraterlandskap efter dessa ”antikvitethandlares”<br />
framfart! D<strong>en</strong> s.k. ”B<strong>en</strong>stamp<strong>en</strong>” låg norr <strong>om</strong> kanal<strong>en</strong><br />
utmed Norra Vallgatan. H<strong>är</strong> krossades både<br />
människob<strong>en</strong> och djurb<strong>en</strong> till pulver s<strong>om</strong> sedan såldes<br />
s<strong>om</strong> gödningsmedel till bönderna runt stad<strong>en</strong>.<br />
S<strong>om</strong> exempel på d<strong>en</strong> girige malmöbons framfart<br />
under 1800-talet behöver jag bara nämna hi<strong>stor</strong>i<strong>en</strong><br />
<strong>om</strong> vad s<strong>om</strong> troligtvis hände d<strong>en</strong> rike Frans Suell<br />
26<br />
efter hans död. Man kan tro att det <strong>är</strong> <strong>en</strong> berättelse<br />
hämtad från författar<strong>en</strong> Fritjof Nilsson Pi rat<strong>en</strong>s<br />
stambord på Savoy m<strong>en</strong> så <strong>är</strong> inte fallet. Berättar<strong>en</strong><br />
<strong>är</strong> det pålitliga ögonvittnet Alma Falkman och<br />
det hela skedde på 1870-talet. Man var igång med<br />
rivning<strong>en</strong> av d<strong>en</strong> ”Tyska kyrkan” vid Öster gatan<br />
och snart grävdes grund<strong>en</strong> för d<strong>en</strong> nya kyrkan på<br />
plats<strong>en</strong>, våra dagars Caroli kyrka. Alma var upp rörd<br />
av rivning<strong>en</strong> av kyrkan m<strong>en</strong> ”ännu mera upprörande<br />
behandlades de skelett och skelettdelar s<strong>om</strong><br />
k<strong>om</strong>mo i dag<strong>en</strong> vid grundgrävning<strong>en</strong> till d<strong>en</strong> nya<br />
kyrkan. De kördes till b<strong>en</strong>kvarn<strong>en</strong> (på Malmöspråk<br />
”b<strong>en</strong>möllan”) eller så togos de hem av förbi gå<strong>en</strong>de<br />
s<strong>om</strong> ett slags ”souv<strong>en</strong>irer”. Fadern till <strong>en</strong> av mi na<br />
barnd<strong>om</strong>svän<strong>ner</strong> hade länge i sitt rum <strong>en</strong> dödskalle<br />
d<strong>är</strong>ifrån. Antaglig<strong>en</strong> ha kvarlevorna efter <strong>en</strong> av<br />
Malmö stads förnämsta m<strong>är</strong>kesmän, Frans Suell,<br />
äv<strong>en</strong> varit bland dem s<strong>om</strong> så skändades.”<br />
D<strong>en</strong> gamla ”Spöback<strong>en</strong>”,<br />
nu mera <strong>en</strong> s<strong>om</strong>maridyll för<br />
Mal möborna. M<strong>en</strong> <strong>du</strong> ska akta<br />
dig för att gräva för djupt i<br />
gräset. Man vet aldrig vad s<strong>om</strong><br />
dyker upp.
D<strong>en</strong> vackra metallfontän<strong>en</strong><br />
framför restaurang<strong>en</strong> har<br />
funnits h<strong>är</strong> sedan Kungspark<strong>en</strong>s<br />
gryning. Numera<br />
vet man tyv<strong>är</strong>r inte mycket<br />
<strong>om</strong> hi<strong>stor</strong>i<strong>en</strong> bak<strong>om</strong> detta<br />
konstverk.<br />
Malmö <strong>stor</strong>e man, Frans Suell, Malmö hamns<br />
grundare och <strong>en</strong> av krafterna bak<strong>om</strong> införandet<br />
av ett <strong>stor</strong>skaligt lantbruk i malmötrakt<strong>en</strong>, dog år<br />
1817. Själv hamnade han alltså med <strong>stor</strong> sannolikhet<br />
s<strong>om</strong> gödningsmedel på de åkrar vars <strong>om</strong>sorg<br />
han v<strong>är</strong>nat <strong>om</strong>! Vilk<strong>en</strong> uppoffring för samhällets<br />
framåtskridande.<br />
Tillbaka till 1980-talet och Kungspark<strong>en</strong>. En<br />
fotograf från Kvällspost<strong>en</strong> hade nu anlänt till<br />
fyndplats<strong>en</strong> i Kungspark<strong>en</strong>. Museets vaktmästare<br />
höll stolt upp fyndet. Det hela blev till något helt<br />
annat än <strong>en</strong> artikel <strong>om</strong> Gatukontorets h<strong>är</strong>jningar<br />
i våra parker. En dödsskalle k<strong>om</strong> emellan! Nej,<br />
själv följde vi inte tradition<strong>en</strong> från 1800-talet. Ska<br />
sanning<strong>en</strong> fram <strong>vill</strong>e Systembolaget inte ta emot<br />
skall<strong>en</strong> s<strong>om</strong> betalning för <strong>en</strong> kvarter brännvin.<br />
27<br />
Kasinots kontrollant utsedd sedan länge!<br />
Jag har sagt det förr och jag säger det ig<strong>en</strong>. Det<br />
händer i bland att man häpnar över situatio<strong>ner</strong> s<strong>om</strong><br />
gör att nutid och dåtid går samman. Ta bara det<br />
fi na exemp let med Pettersson. Jag kan ju passa på<br />
att berätta hi<strong>stor</strong>i<strong>en</strong> innan vi lämnar Kungspark<strong>en</strong>.<br />
Vi ska ha ett kasino i Malmö, det har statsmakt<strong>en</strong><br />
bestämt. Om detta ska jag inte raljera. M<strong>en</strong> nog <strong>är</strong><br />
det konstigt. N<strong>är</strong> man för några år sedan skulle såga<br />
<strong>ner</strong> några träd för att ge plats för Malmö stadsbibliotek<br />
satt det folk uppkrupna i trädkronor na för<br />
att bevara det gröna. Nu har man sågat <strong>ner</strong> <strong>en</strong> hel<br />
allé i d<strong>en</strong> vackra Kungspark<strong>en</strong> för att Kasinot ska<br />
kunna synas ord<strong>en</strong>tligt. De <strong>en</strong>da s<strong>om</strong> fick flytta<br />
på sig var fåglarna. Var fanns nu alla trädkra mare
och naturkämpar? P<strong>en</strong>gar, spel och dobbel har <strong>en</strong><br />
m<strong>är</strong>klig makt över människorna. Så har det ju alltid<br />
varit och k<strong>om</strong>mer alltid att förbli.<br />
Redan i det privilegiebrev, s<strong>om</strong> vi malmöbor fick<br />
av kung Hans år 1487, står beskrivet hur man skulle<br />
förfara vid spel och dobbel i stad<strong>en</strong>. På d<strong>en</strong> tid<strong>en</strong><br />
ansåg kung<strong>en</strong> att d<strong>en</strong>na verksamhet var liktydigt<br />
med djävul<strong>en</strong>s påfund:<br />
”Hur förfara <strong>om</strong> d<strong>en</strong> s<strong>om</strong> får hugg eller pust<br />
(slag) i dobbelspel av d<strong>en</strong> s<strong>om</strong> dobblar med hon<strong>om</strong>:<br />
D<strong>en</strong> s<strong>om</strong> hugg ger, bötar intet till hon<strong>om</strong> s<strong>om</strong> får<br />
hugg, m<strong>en</strong> till kung och stad för sina brott.” Alltså,<br />
rätt översatt, d<strong>en</strong> s<strong>om</strong> <strong>är</strong> så <strong>du</strong>m att han spelar får<br />
skylla sig själv, m<strong>en</strong> stat<strong>en</strong> ska sko sig ekon<strong>om</strong>iskt.<br />
I detta avse<strong>en</strong>de har således tiderna icke förändrats.<br />
”Varder någon ihjälslag<strong>en</strong> under dobbelspel,<br />
skall han jordas under galg<strong>en</strong>, och d<strong>en</strong> s<strong>om</strong> hon<strong>om</strong><br />
28<br />
ihjälslog, skall giva liv för liv.” Vad gäller d<strong>en</strong>na<br />
paragraf har vi tack och lov blivit bättre. Gäst på<br />
modern spelplats ska inte riskera att bli begravd på<br />
gamla avrättningsplats<strong>en</strong> vid Rörsjöskolan.<br />
Under 1700-talet inrättades i Malmö <strong>en</strong> herrklubb,<br />
”Natticks klubb”, i ett hus på Hyregatan på<br />
Väster. Inträdesavgift<strong>en</strong> var 6 styver eller 1 skilling.<br />
För d<strong>en</strong> avgift<strong>en</strong> fick man lov att röka tobak och<br />
dricka svagdricka. Skulle man ha starkare saker,<br />
s<strong>om</strong> t.ex. d<strong>en</strong> vanliga toddyn, betalades extra.<br />
Givetvis gällde detta också för att få tillgång till<br />
spelkort<strong>en</strong> s<strong>om</strong> alla gästerna använde sig av. På<br />
d<strong>en</strong> tid<strong>en</strong> var det spelkort av <strong>en</strong> typ ”Kamfio” s<strong>om</strong><br />
var popul<strong>är</strong>ast. Se d<strong>är</strong>, Malmös första kasino fanns<br />
på Hyregatan.<br />
Nu <strong>är</strong> Slottsgatan och Kungspark<strong>en</strong> <strong>en</strong> väl<br />
lämpad plats för spel och dobbel. Redan vid mit-<br />
En grav med gravst<strong>en</strong> bevakar<br />
invid Slottsgatan infart<strong>en</strong><br />
till Malmö nya inneställe.<br />
D<strong>en</strong> begravne <strong>är</strong> väl<br />
förtrog<strong>en</strong> med nöjeslivet i<br />
Malmö.
t<strong>en</strong> av 1800-talet skedde h<strong>är</strong> mycket av d<strong>en</strong>na typ<br />
av ”förlustelse”. Jag ska rådfråga min ofta anlitade<br />
1800-tals ciceron, d<strong>en</strong> gamle tobaksarbetar<strong>en</strong> Andreas<br />
Winqvist s<strong>om</strong> efterlämnat några spännande<br />
anteck ningsböcker. På <strong>en</strong> sv<strong>en</strong>ska s<strong>om</strong> skulle fått<br />
mina gamla l<strong>är</strong>are att svimma skrev han följande:<br />
”För i tid<strong>en</strong> så brukades det h<strong>är</strong> i Malmö itt<br />
<strong>stor</strong>t kort spels självsvåld. Långs åt Kongspark<strong>en</strong><br />
och in till husrad<strong>en</strong> va <strong>en</strong><br />
grön gräsplan. Dän kallades<br />
för Slåts plats. D<strong>är</strong> låg di hela<br />
söndag<strong>en</strong> ig<strong>en</strong>åm och spelade<br />
kort, karlar så väl såm påykar;<br />
dän <strong>en</strong>a hög<strong>en</strong> äftår dän andra.<br />
Ja, jag räkna <strong>en</strong> gång fämtijo<br />
sådana mänsjospelshöga.<br />
Så <strong>en</strong> söndagsäftårmidag<br />
så va d<strong>är</strong> <strong>en</strong> fånge rumd från<br />
Slåttet, så kåm suldatårna ut<br />
i stad<strong>en</strong> att söka up fång<strong>en</strong>.<br />
Så skule någon söka bland<br />
spelhögarna. Så låg d<strong>är</strong> <strong>en</strong><br />
fiskhandlare såm hade gråa<br />
klädår på säj. Rätt såm dätt va<br />
så fick han itt slag i skall<strong>en</strong> af<br />
<strong>en</strong> bajonät med svord<strong>om</strong>:<br />
- H<strong>är</strong> har jag däj. Nu skall<br />
<strong>du</strong> slipa å springa så långt.<br />
Män d<strong>är</strong> blev itt bråk på suldat<strong>en</strong>.<br />
H<strong>är</strong> bedrevs äv<strong>en</strong> itt <strong>stor</strong>t själsvåld bland alla<br />
påykar. Di spela med kåpparpänningar emot <strong>en</strong><br />
jarn kula. Så di skule vända pänning<strong>en</strong> åm med<br />
jarnku lan. Nå, huru såg vår kåpparmynt ut? Jo, di<br />
va alla kypiga såm små skålar och ing<strong>en</strong> myndighet<br />
la säj imot itt sådant pänningefördarv förän till<br />
slut så begynte handlarna att inte taga emot någon<br />
29<br />
fördarvad pänning. H<strong>är</strong> va många t<strong>om</strong>a uppna<br />
jordt<strong>om</strong>tår män alla fulla åm hela söndag<strong>en</strong> med<br />
påykar såm spelade.”<br />
Vad har detta med Pettersson att göra? Jo,<br />
infart<strong>en</strong> till Malmö kasino ligger bredvid <strong>en</strong> rest<br />
av d<strong>en</strong> gamla begravningsplats<strong>en</strong>. Jag var bara<br />
tvung <strong>en</strong> att gå in och ta mig <strong>en</strong> titt på skövling<strong>en</strong><br />
s<strong>om</strong> skedde h<strong>är</strong> i slutet av år 2001. Det var då jag<br />
fann att hörngrav<strong>en</strong>, <strong>en</strong> grav<br />
s<strong>om</strong> bokstavligt talat k<strong>om</strong>mer<br />
att vakta infart<strong>en</strong> till kasinot,<br />
tillhörde Nils Petter Pettersson.<br />
Det blev till ett gott skratt<br />
mitt i eländet. Ja, d<strong>en</strong> d<strong>är</strong><br />
stadstjänar<strong>en</strong>, han ska alltid<br />
hålla sig framme n<strong>är</strong> det gäller<br />
sällskapslivet!<br />
Pettersson föddes i Malmö<br />
året 1814 och han dog år<br />
1887. Hans far hade ett förtjänstfullt<br />
yrke; varje natt och<br />
varje kvart skulle han blåsa<br />
i lur<strong>en</strong> från S:t Petri kyrkas<br />
torn; han var <strong>en</strong> torn väktare.<br />
Son<strong>en</strong> skulle ock så bli <strong>en</strong> högt<br />
uppsatt tjänare av stad<strong>en</strong>, <strong>en</strong><br />
”stadstjä nare”. Pettersons<br />
uppgift var att ha kontroll på<br />
all biljettförsäljning till teaterföreställningar<br />
och alla inbjudningar till fester,<br />
upptåg, dop och begravningar. Man gick till Pettersson<br />
med sina bjudningskort och han vandrade<br />
sedan runt och bjöd in gästerna. Vid alla officiella<br />
förlustelseev<strong>en</strong>e mang i sta d<strong>en</strong> stod det bara på annonserna:<br />
”Biljetter erhålles hos Pettersson”. Alla<br />
visste ju att han bodde på Mårt<strong>en</strong>sgatan s<strong>om</strong> <strong>en</strong><br />
gång gick fram på plats<strong>en</strong> för nuvarande Caroli City.
Skulle någon av de rika borgarna anordna fest<br />
i sitt hem var det givet att Pettersson fick hålla sitt<br />
va kande öga över tillställning<strong>en</strong>. Dukning var t.ex.<br />
stadstjänar<strong>en</strong>s ansvar. N<strong>är</strong> det sedan var dags för<br />
servering smög sig Pettersson upp bak<strong>om</strong> gästernas<br />
ryggar och serverade både mat och dryck från<br />
dignande silverfat och vackra glaskaraffer. Ulla<br />
Bellander skriver <strong>om</strong> stadstjänar<strong>en</strong>: ”Pettersson<br />
var <strong>en</strong> allvetande hust<strong>om</strong>te, s<strong>om</strong> kände vinglas och<br />
tallrikar lika bra s<strong>om</strong> <strong>en</strong> bibliotekarie sina folianter.<br />
Och under bjudningarna kilade han ordknapp, uppm<strong>är</strong>ksam<br />
och trygg mellan gästerna.” D<strong>en</strong>ne man,<br />
Malmös verkliga utekändis i 1800-talets nöjesliv,<br />
bevakar nu ingång<strong>en</strong> till det moderna kasinot i<br />
stad<strong>en</strong>. Det känns tryggt.<br />
Ett skånskt slott i Malmö<br />
Malmö stadsbibliotek <strong>är</strong> d<strong>en</strong> av Malmö kulturinstitutio<strong>ner</strong><br />
s<strong>om</strong> attraherar mest besökare. I <strong>en</strong><br />
h<strong>är</strong>lig blandning av nyaste nytt och äldsta äldst<br />
står huvudbiblioteket d<strong>är</strong>, välk<strong>om</strong>nande … fyllt<br />
med sprängfylld information. D<strong>en</strong> gamla del<strong>en</strong> av<br />
biblioteket liknar ett gammalt slott. Sk<strong>en</strong>et bedrar.<br />
Det <strong>är</strong> verklig<strong>en</strong> inget 1500-tals slott s<strong>om</strong> står h<strong>är</strong>.<br />
Det hela började eg<strong>en</strong>tlig<strong>en</strong> redan året 1841. En<br />
präst i Malmö, Per-Axel Hultman, började samla<br />
gamla föremål till ett litet museum, ”Skånskt natur-<br />
Malmö museums ståtliga slottsbyggnad från år 1901 på<br />
ett foto från ca 1915. Förebild<strong>en</strong> till byggnad<strong>en</strong> togs bl.a.<br />
från Torups 1500-talsslott s<strong>om</strong> då ägdes av friherrinnan<br />
Coyette. Hon var vid d<strong>en</strong>na tid <strong>en</strong> av Skånes största<br />
kulturella personligheter.<br />
31<br />
hi<strong>stor</strong>iskt museum”, i <strong>en</strong> av hon<strong>om</strong> driv<strong>en</strong> privatskola<br />
vid Grynbodgatan. Flera burgna Malmöfamiljer<br />
stödde verksamhet<strong>en</strong> ekon<strong>om</strong>iskt, m<strong>en</strong> efter ett par<br />
år packades samling<strong>en</strong> ihop i <strong>en</strong> garderob i samband<br />
med Hultmans avflyttande från stad<strong>en</strong>. Vid Malmö<br />
Högre Allmänna l<strong>är</strong>overk verkade under d<strong>en</strong> na tid<br />
lektorn Malte Eur<strong>en</strong>ius. Hans lektio<strong>ner</strong> i naturkunskap<br />
ledde hon<strong>om</strong> på spår<strong>en</strong> till d<strong>en</strong> magasi<strong>ner</strong>ade<br />
museisamling<strong>en</strong>. Efter att ha återfunnit d<strong>en</strong> na väcktes<br />
hans intresse för att återskapa museet. År 1851<br />
kunde Malmö Naturmuseum invigas; återig<strong>en</strong> med<br />
givmilt bistånd från burgna malmökretsar. Museet<br />
k<strong>om</strong> under några dec<strong>en</strong>nier att kopplas samman<br />
med l<strong>är</strong>overket, först på d<strong>en</strong> s.k. Dring<strong>en</strong>bergs ka<br />
gård<strong>en</strong> s<strong>om</strong> ligger vid Västergatan mitt emot våra<br />
dagars Kockska krog<strong>en</strong>.<br />
Eur<strong>en</strong>ius utökade snabbt samlingarna. Förvå nat<br />
läser man i Malmö museums gamla inv<strong>en</strong>tarieliggare<br />
hur man vid uppackning av <strong>en</strong> sädesäck från<br />
Indi<strong>en</strong> <strong>ner</strong>e i hamn<strong>en</strong> hittat <strong>en</strong> halmhatt och <strong>en</strong> död<br />
råtta. Båda skänktes till museet! Råttan konserverades<br />
av antaglig<strong>en</strong> Malmös förste konservator,<br />
tillika trumslagare i Kronprins<strong>en</strong>s husarregem<strong>en</strong>te.<br />
Allmänhet<strong>en</strong> hade upp<strong>en</strong>bart <strong>en</strong> något annorlunda<br />
inställning till vad ett museum skulle innehålla<br />
jämfört med våra dagar. Tobaksarbetar<strong>en</strong> Andreas<br />
Winqvist berättar t.ex. <strong>om</strong> n<strong>är</strong> man på 1800-talet<br />
skulle r<strong>en</strong>overa det s.k. Knutsgillets medeltida hus<br />
i hörnet av Västergatan och Gråbrödersgatan. Andreas<br />
skrev s<strong>om</strong> han talade så jag väljer att återge<br />
hans eg<strong>en</strong> textversion:<br />
”Hos bagare Mölår på Västergatan skule <strong>en</strong> <strong>stor</strong><br />
påtung (kakelugn) flytas in i mur<strong>en</strong>. N<strong>är</strong> påtungn<strong>en</strong><br />
va nedtag<strong>en</strong>, så begynde murar<strong>en</strong> att hoga. Forst<br />
<strong>ner</strong>e vid gålvet i mur<strong>en</strong> och då påträfade han itt<br />
fyrkantigt hål. D<strong>är</strong> låg skelätet af <strong>en</strong> råtta, för dätt<br />
va mycke i bruket i forntid<strong>en</strong> n<strong>är</strong> di bygde hus att
mura in itt levande jur. N<strong>är</strong> nu murar<strong>en</strong> hade hugit<br />
nisj<strong>en</strong> up till låftet, så ramla d<strong>är</strong> <strong>ner</strong> itt <strong>stor</strong>t lass sopelse,<br />
blandad med gamla munka-lädårslövsår över<br />
huvudet på murar<strong>en</strong>. ... Män dän tid<strong>en</strong>, n<strong>är</strong> slövsorna<br />
(skorna) di hitades, så fans h<strong>är</strong> inte något museum i<br />
Malmö, för då hade nog slövsorna kåmit dit.”<br />
N<strong>är</strong> Latinskolan flyttade in i sin nuvarande ståtliga<br />
byggnad år 1879 fick Malmö museum två salar<br />
i andra våning<strong>en</strong>. Snart blev skolan trångbodd och<br />
museet ”kastades” ut. I slutet av 1800-talet fanns<br />
Malmö museum instoppat i <strong>en</strong> trerums läg<strong>en</strong>het<br />
på Amiralsgatan. G<strong>en</strong><strong>om</strong> <strong>en</strong> privat donation kunde<br />
man emellertid pla<strong>ner</strong>a för framtid<strong>en</strong>. Det var rike<br />
Ros qvist efterlämnade förmög<strong>en</strong>het s<strong>om</strong> d<strong>en</strong><br />
gång<strong>en</strong> räddade Malmökultur<strong>en</strong>. En arkitekttävling<br />
utlystes m<strong>en</strong> inget av de sju förslag<strong>en</strong> godkändes.<br />
Det blev i stället lektorn Smedberg s<strong>om</strong> fick arbeta<br />
fram användbara ritningar. Ordern var giv<strong>en</strong>. D<strong>en</strong><br />
32<br />
Malmös mest besökta kul -<br />
turinstitution <strong>är</strong> <strong>en</strong> prydnad<br />
för stad<strong>en</strong>. H<strong>är</strong> möts arkitekturstilar<br />
från flera sekler<br />
i <strong>en</strong> smakfull kontrast.<br />
nya mu seibyggnad<strong>en</strong> i Malmö skulle se ut precis<br />
s<strong>om</strong> <strong>en</strong> typisk skånsk-fynsk herrgård från 1400- eller<br />
1500-tal<strong>en</strong>. Förebilderna var friherrinnan Coyettes<br />
Torup och det ståtliga Egeskov på Fyn.<br />
Det totala bygget fick kosta d<strong>en</strong> <strong>stor</strong>a summan<br />
av 220.000:-. Några prisexempel kan väl inte skada<br />
att nämna h<strong>är</strong>. V<strong>är</strong>meledningssystemet för hela<br />
byggnad<strong>en</strong> gick på 15.050:-, alla montrarna kostade<br />
sammanlagt 17.000:-, telefoninstallatio<strong>ner</strong>na 500:-<br />
och alla gardi<strong>ner</strong>na 1000:-.<br />
D<strong>en</strong> 21 april 1900 kunde d<strong>en</strong> högtidliga grundläggning<strong>en</strong><br />
av Malmös första verkligt ”riktiga” kulturinstitution<br />
äga rum. En kopparlåda med tidningar,<br />
mynt och annat typiskt dåtida skravs murades in<br />
i källarmur<strong>en</strong>. Redan d<strong>en</strong> 12 okt 1901 öppnade<br />
museet sina portar för allmänhet<strong>en</strong>. D<strong>en</strong> gamle<br />
musei kämp<strong>en</strong> Eur<strong>en</strong>ius fick dock aldrig uppleva det
s<strong>om</strong> skulle ha blivit hans livs stoltaste ögonblick.<br />
Bara kort tid före invigning<strong>en</strong> dog d<strong>en</strong>ne, Malmös<br />
förste kul turfanatiker.<br />
Förvånade malmöbor kunde nu vandra i ”slottssalar”<br />
och i stum beundran titta på trasiga lerpottor,<br />
uppstoppade djur, de skånska konstn<strong>är</strong>ernas ri ka<br />
als ter m.m. I någon monter fanns säkert <strong>en</strong> trasig indisk<br />
halmhatt och <strong>en</strong> konserverad råtta från sam ma<br />
land. Mitt i byggnad<strong>en</strong> hade man ett rum med hög<br />
takhöjd. H<strong>är</strong> stod lite större, uppstoppade saker s<strong>om</strong><br />
t.ex. d<strong>en</strong> stackars elefant s<strong>om</strong> hastigt och olustigt<br />
dött under ett framträdande i Malmö.<br />
Redan från början förfasades malmöborna över<br />
vilket slöseri kultur<strong>en</strong> i stad<strong>en</strong> stod för. Hur kunde<br />
man uppföra <strong>en</strong> så <strong>stor</strong> byggnad till museum. Man<br />
skulle ju aldrig kunna fylla d<strong>en</strong>! Tjugo år s<strong>en</strong>are var<br />
emellertid samma museum så sprängfyllt att man<br />
desperat såg sig <strong>om</strong> efter nya lokaler. Blickarna<br />
gick mot det då t<strong>om</strong>ma Malmöhus. Slottet hade<br />
under århundradets första år varit n<strong>är</strong>a att rivas.<br />
Pla <strong>ner</strong> fanns att h<strong>är</strong> istället uppföra <strong>en</strong> stadsdel med<br />
arbe tarbostäder. Rivningshotet undanröjdes emellertid<br />
och år<strong>en</strong> 1928-1930 r<strong>en</strong>overades de gamla<br />
slotts längorna. G<strong>en</strong><strong>om</strong> ett anordnat rikslotteri erhöll<br />
man medel för uppförandet av ett helt nytt museik<strong>om</strong>plex<br />
i anslutning till det gamla r<strong>en</strong>ässansslottet.<br />
Slotts<strong>om</strong>rådets fängelsebyggnader från 1870-talet<br />
revs och år 1937 kunde ett av Europas modernaste<br />
museer slå upp portarna för allmänhet<strong>en</strong>.<br />
Malmö har numera fått <strong>en</strong> ny biblioteksbyggnad<br />
i glas kopplad till det gamla bibliotekshuset, samma<br />
byggnad s<strong>om</strong> år 1901 invigdes till museum. Vid<br />
Kvarglömt föremål efter <strong>en</strong> troligtvis besvik<strong>en</strong> besökare<br />
på Malmö nya stadsbibliotek.<br />
33<br />
sammankoppling<strong>en</strong> med d<strong>en</strong> gamla byggnad<strong>en</strong> tog<br />
man upp <strong>en</strong> helt ny öppning i de gamla murarna.<br />
Undra vad min far tyckt <strong>om</strong> detta. Under andra<br />
v<strong>är</strong>ldskriget hade han s<strong>om</strong> anställd vid Lv4 sitt<br />
tillfälliga logem<strong>en</strong>t precis på d<strong>en</strong>na plats.<br />
I d<strong>en</strong> lilla kopparlåda s<strong>om</strong> fortfarande finns kvar,<br />
inmurad någonstans <strong>ner</strong>e i d<strong>en</strong> gamla källarmur<strong>en</strong>,<br />
inlades år 1900 <strong>en</strong> handskriv<strong>en</strong> dikt s<strong>om</strong> speglade<br />
<strong>en</strong> förhoppning <strong>om</strong> framtid<strong>en</strong>:<br />
”Må Malmö museum i sitt nya hem<br />
bliva samhället till gagn och glädje.<br />
Befrämja vetande, yrkesskicklighet och smak,<br />
bilda g<strong>en</strong><strong>om</strong> natur<strong>en</strong>,<br />
förädla g<strong>en</strong><strong>om</strong> konst<strong>en</strong>,<br />
väcka g<strong>en</strong><strong>om</strong> forntid<strong>en</strong>,<br />
bereda framtid<strong>en</strong>!”<br />
Nog har väl önskemål<strong>en</strong> slagit in?
Utmed Jakob Nilsgatan<br />
Vi ska från Kungspark<strong>en</strong> ta <strong>en</strong> av de många små<br />
ga tor na österut. Jag väljer Jakob Nilsgatan. D<strong>en</strong>na<br />
gata gömmer nämlig<strong>en</strong> på så mycket intressant<br />
malmöhi<strong>stor</strong>ia. På vänster sida, nästan ända framme<br />
vid Slottsgatan, reser sig ett bortglömt minnesm<strong>är</strong>ke<br />
över kvinnornas hi<strong>stor</strong>ia i stad<strong>en</strong>. På st<strong>en</strong>plattan<br />
över port<strong>en</strong> läser vi ”Byggt af C.C. Wetterlind<br />
1849”. Under slutet av 1800-talet låg Malmö sjukhus<br />
i angränsande kvarter utmed Slottsgatan. År<br />
1877 utvidgade man sjukhuset g<strong>en</strong><strong>om</strong> att använda<br />
också detta trevåningshus. I bott<strong>en</strong>våning<strong>en</strong> inreddes<br />
<strong>en</strong> kurhusavdelning för kvinnor med 16 sängar<br />
och <strong>en</strong> barnbördsavdelning med 4 sängar, alltså <strong>en</strong><br />
av Malmös första kvinnokliniker. Huset kallades<br />
”Lilla Sjukhuset”. Snittkostnad<strong>en</strong> för varje pati<strong>en</strong>t<br />
uppgick daglig<strong>en</strong> till 1 krona och 8 öre.<br />
34<br />
Det Annellska huset vid d<strong>en</strong><br />
idylliska Jakob Nilsgatan.<br />
Huset <strong>är</strong> i dag Gamla Västers<br />
äldsta korsvirkeshus.<br />
Läkar<strong>en</strong> Bergstrand kämpade <strong>en</strong> till synes<br />
hopplös kamp mot sjukhusets direktion och stad<strong>en</strong>s<br />
styrande. Han insåg nämlig<strong>en</strong> snabbt att både<br />
brist<strong>en</strong> på utrymme och hygi<strong>en</strong> på Malmö sjukhus<br />
fordrade nya byggnader. Givetvis behandlades<br />
han med ett förakt s<strong>om</strong> inte <strong>är</strong> helt ovanligt n<strong>är</strong> det<br />
gäller vettiga investeringar. År 1885 beslöt sjukhusledning<strong>en</strong><br />
att t.o.m. inhysa sinnessjuka i Lilla<br />
Sjukhuset. Bergstrand klagar över att man detta år<br />
inlagt <strong>en</strong> sinnesjuk i de barnfödande kvinnornas<br />
rum och att kvinnorna istället inhyst i två små utrymm<strong>en</strong><br />
i kurhusavdelning<strong>en</strong>. Först fyra månader<br />
s<strong>en</strong>are behagade stad<strong>en</strong>s herrar besöka avdelning<strong>en</strong><br />
och läkar<strong>en</strong> kun de få till stånd lite förbättringar.<br />
D<strong>en</strong> <strong>en</strong>vise dr Bergstrand lyckades till slut driva<br />
ig<strong>en</strong><strong>om</strong> byggandet av Malmö Allmänna sjukhus ute<br />
vid Pildammarna. N<strong>är</strong> väl nybygget började n<strong>är</strong>ma<br />
sig f<strong>är</strong>digställande avskedades läkar<strong>en</strong>. Malmö har
alltid på olika sätt tagit väl hand <strong>om</strong> sina i stad<strong>en</strong><br />
bo<strong>en</strong>de och verkande framsynta män och kvinnor!<br />
Några småhus bort<strong>om</strong> Lilla Sjukhuset ligger<br />
ett långt och lågt korsvirkeshus. Det Annellska<br />
huset vid Jakob Nilsgatan <strong>är</strong> Gamla Västers äldsta<br />
bevarade korsvirkeshus. En idyll s<strong>om</strong> får hj<strong>är</strong>tat att<br />
klappa hårt av glädje. För inte så länge sedan såg<br />
minst 60 % av bebyggels<strong>en</strong> i Malmö ut så h<strong>är</strong>. Nu<br />
m<strong>en</strong>ar jag inte d<strong>en</strong> välskötta miljön utan jag tänker<br />
på hur själva hus<strong>en</strong> såg ut. Merpart<strong>en</strong> av Malmös<br />
byggnader för några hundra år sedan var nämlig<strong>en</strong><br />
låga <strong>en</strong>våningshus med korsvirke i väggarna.<br />
Det var år 1692 s<strong>om</strong> man g<strong>en</strong><strong>om</strong>förde Malmös<br />
äldsta bebyggelseinv<strong>en</strong>tering. Stad<strong>en</strong>s tio<br />
”stadsde lar” inv<strong>en</strong>terades noga. Jo, ni läste rätt. N<strong>är</strong><br />
socialdemokraterna för inte så länge sedan införde<br />
olika stadsdelar i Malmö var det eg<strong>en</strong>tlig<strong>en</strong> något<br />
D<strong>en</strong> gamla portbjälk<strong>en</strong> med det<br />
inhuggna byggnadsåret <strong>är</strong> fortfarande<br />
bevarad.<br />
35<br />
s<strong>om</strong> man bara stal ur hi<strong>stor</strong>i<strong>en</strong>. Under medeltid<strong>en</strong><br />
kallades dessa stadsdelar för ”rotar”. För att<br />
inv<strong>en</strong> tera hus<strong>en</strong> utsågs året 1692 <strong>en</strong> rådman och<br />
<strong>en</strong> timmerman i varje rote vilka knatade runt och<br />
knackade dörr. En dag stod de på Jakob Nilsgatan.<br />
Noggrant antecknade man alla s<strong>om</strong> hade hus vid<br />
gatan och man gjorde också <strong>en</strong> <strong>en</strong>kel beskrivning<br />
av gat byggnaderna. Det nuvarande huset på Annellska<br />
t<strong>om</strong>t<strong>en</strong>, det långa vita huset mitt i bild<strong>en</strong>,<br />
<strong>är</strong> från året 1705. N<strong>är</strong> besiktning<strong>en</strong> skedde tretton<br />
år tidigare stod h<strong>är</strong> två små hus. Fortfarande kan<br />
man faktiskt se att det långa huset eg<strong>en</strong>tlig<strong>en</strong> <strong>är</strong> två<br />
sammanbyggda hus på två t<strong>om</strong>ter.<br />
År 1705 var det kronobagar<strong>en</strong> på Malmöhus<br />
Johan Muller och hans hustru Ingeborg Andersdotter<br />
s<strong>om</strong> ägde dessa t<strong>om</strong>ter och s<strong>om</strong> h<strong>är</strong> uppförde<br />
sitt nya hem. Portbjälk<strong>en</strong> med text<strong>en</strong> ”J.M. ANNO<br />
1705 I.A.D” vittnar fortfarande <strong>om</strong> detta. Namnet
Annell fick gård<strong>en</strong> först efter målarmäs tar<strong>en</strong> med<br />
samma namn s<strong>om</strong> höll till h<strong>är</strong> i början av 1900-talet.<br />
Mellan det Annellska gathuset och Lilla Sjuk huset<br />
finns några mindre hus. På 1970-talet skul le man<br />
plötsligt göra Gam la Väster attraktivt. På befintliga<br />
gator skulle bilarna slussas fram i mängd och d<strong>är</strong>för<br />
behövde man gångstigar g<strong>en</strong><strong>om</strong> kvarter<strong>en</strong>. I ett<br />
utarbetat förslag skulle de två små hus<strong>en</strong> på bild<strong>en</strong><br />
rivas så att skolbarn<strong>en</strong> skulle kunna gå och cykla<br />
ig<strong>en</strong><strong>om</strong> kvarter<strong>en</strong> till Västra Skolan. S<strong>om</strong> tur var<br />
blev aldrig förslaget g<strong>en</strong><strong>om</strong>fört.<br />
Utanför port<strong>en</strong> till Annellska huset gjorde jag<br />
och min arkeologkollega Torkel Möllerström på<br />
1970-ta let ett fynd s<strong>om</strong> ni i dag kan betrakta i <strong>en</strong><br />
monter på Malmö museum. Det var vid juletid och<br />
36<br />
<strong>en</strong> akut avloppsgrävning i gatan föranledde att vi<br />
övergav all julgranspyntning, tog på arbetskläderna<br />
och dök <strong>ner</strong> i de h<strong>är</strong>ligt smetiga avfallslagr<strong>en</strong> s<strong>om</strong><br />
döljs under gatubeläggning<strong>en</strong>. Vilk<strong>en</strong> fin julklapp<br />
vi fick! Två tunnor hade på 1300-talet ställts i <strong>en</strong><br />
grop över varandra och dessa hade sedan blivit använda<br />
s<strong>om</strong> <strong>en</strong> <strong>stor</strong> toalettbehållare. Vilk<strong>en</strong> fröjd <strong>är</strong><br />
det inte att grä va i gamla toaletter! Inne i tunnorna<br />
låg i gödslet välbevarade träföremål, bl.a. hade<br />
toalettsits<strong>en</strong> av utskuret trä trillat <strong>ner</strong> och aldrig<br />
hämtats upp. Än i dag <strong>är</strong> fyndet d<strong>en</strong> äldsta kända<br />
toalettstol<strong>en</strong> i Malmö.<br />
Nu kanske någon oroligt frågar sig varför man<br />
hade <strong>en</strong> toalett nedgrävd i Malmö mitt i gatan? I<br />
Stockholm vet vi ju g<strong>en</strong><strong>om</strong> t.ex. res<strong>en</strong><strong>är</strong><strong>en</strong> Kichel
I detta lilla gula hus vid Jakob<br />
Nilsgatan föddes år 1864 <strong>en</strong> flicka<br />
s<strong>om</strong> fick namnet Ida Nilsson.<br />
Bild på föregå<strong>en</strong>de sida:<br />
Min julklapp för längesedan; d<strong>en</strong><br />
medeltida dassits<strong>en</strong> från Jakob<br />
Nilsgatan.<br />
att så s<strong>en</strong>t s<strong>om</strong> på 1580-talet fick man nöja sig med<br />
att nyttja öppna toalettgropar invid gatorna. Fanns<br />
samma primitiva miljö verklig<strong>en</strong> i det kultiverade<br />
Malmö? Givetvis inte! H<strong>är</strong> samlade vi inte träcket<br />
i hål s<strong>om</strong> man kunde drutta <strong>ner</strong> i. H<strong>är</strong> samlades<br />
det i stället på hög i någon hörna, <strong>en</strong> s.k. ”krok”.<br />
Förklaring<strong>en</strong> till toaletthålet i Jakob Nilsga tan <strong>är</strong><br />
att gatan lades ut först under slutet av medeltid<strong>en</strong>.<br />
Toalett<strong>en</strong> har alltså <strong>en</strong> gång stått välskyddad inne<br />
på <strong>en</strong> gård.<br />
Ska ni hotta in några julklappar i år?<br />
Tider förändras och sederna med dem. Jag<br />
tror inte några längre praktiserar sed<strong>en</strong> att ”hotta”<br />
in julklapparna i rummet på julafton. Inte heller<br />
förvän tar man sig att möta <strong>en</strong> mans<strong>stor</strong> och hemsk<br />
julbock n<strong>är</strong> det ringer på dörr<strong>en</strong> på julaftons kväll.<br />
37<br />
I kvarteret mittemot Annellska huset på Jakob<br />
Nilsgatan finns ett li tet hus s<strong>om</strong> på 1870-talet bebod<br />
des av d<strong>en</strong> lilla flickan Ida med sin mor. Det var<br />
fat tigt folk; fadern dog n<strong>är</strong> Ida var nio år. N<strong>är</strong> Ida<br />
blev gam mal berättade hon <strong>om</strong> sina barnd<strong>om</strong>sminn<strong>en</strong><br />
för några s<strong>om</strong> hade vett att skriva <strong>ner</strong> h<strong>en</strong>nes<br />
berättelse. S<strong>om</strong> alltid i minnesberättelser intar jul<strong>en</strong><br />
<strong>en</strong> väs<strong>en</strong>tlig del, äv<strong>en</strong> i ett fattigt hem:<br />
”D<strong>en</strong> först fotog<strong>en</strong>lampan vi hade köpte far och<br />
mor till <strong>en</strong> jul. Vi barn stod och beundrade lampan.<br />
Det var <strong>en</strong> riktig jul det! Barnd<strong>om</strong><strong>en</strong>s jular, det var<br />
något speciellt det. Ett par dagar före jul skulle<br />
hela huset städas. Mor köpte <strong>en</strong> sida fläsk, <strong>en</strong> halv<br />
fårkropp att salta och några tunnor potatis. Hon<br />
lagade korv och lutade fisk. Vi hade alltid <strong>en</strong> lit<strong>en</strong><br />
julgran s<strong>om</strong> köptes på Stortorget.<br />
På julafton var hela Stortorget fullt av människor<br />
vid 12-tid<strong>en</strong>. Regem<strong>en</strong>tsmusik<strong>en</strong> blåste in jul<strong>en</strong> från
urspråket på rådhuset. Hemma hade mor sku rat<br />
ett <strong>stor</strong>t gammalt matbord med klaffar, så att det<br />
blev r<strong>en</strong>t och vitt. Vid åttatid<strong>en</strong> åt vi fisk och gröt.<br />
Vi hade s<strong>en</strong>apssås till fisk<strong>en</strong>. S<strong>en</strong>ap<strong>en</strong> hade mor<br />
själv malt i <strong>en</strong> träbunke med ett j<strong>är</strong>nlod (j<strong>är</strong>nkula).<br />
Till julklappar fick vi mest nyttiga saker. En<br />
jul hade mor köpt <strong>en</strong> säng, bord och stolar att leka<br />
med. En gång hittade min bror och jag på att ”gå<br />
julaspöke”. Vi bytte kläder; han tog kjolar och <strong>en</strong><br />
schal. M<strong>en</strong> vi vågade inte gå ut och visa upp oss för<br />
andra folk. Johan hann i alla fall skrämma flickorna<br />
på gatan.”<br />
Se d<strong>är</strong>, d<strong>en</strong> gamla sed<strong>en</strong> att klä ut sig till jul<br />
och skrämmas fanns kvar för lite mer än hundra år<br />
sedan. Redan på 1500-talet försökte de lutherska<br />
prästerna få bort detta ofog från Skåne. Då var det<br />
po pul<strong>är</strong>t att klä ut sig till julbock - inte i skepnad av<br />
våra dagars halm bock utan s<strong>om</strong> <strong>en</strong> hiskelig varelse<br />
med ett riktigt bockhuvud fastsatt på <strong>en</strong> käpp och<br />
med rörlig underkäke. Biskop<strong>en</strong> Peder Palladius<br />
räknade emellertid sådana upptåg s<strong>om</strong> satans påfund,<br />
sedan fick de vara hur popul<strong>är</strong>a s<strong>om</strong> helst.<br />
Långt in på 1800-talet var emellertid sed<strong>en</strong> med<br />
julbock<strong>en</strong> levande. Ett ögonvittne berättar:<br />
”En yngling föreställer julbock<strong>en</strong>. Han <strong>är</strong><br />
alldeles täckt i ludna skinn, med <strong>en</strong> del d<strong>är</strong>av på<br />
framsidan hopfästade så, att de formera ett huvud,<br />
m<strong>en</strong> svans<strong>en</strong> utgörs av <strong>en</strong> ung björk. Både huvud<br />
och svans <strong>är</strong> rörliga, med hjälp av snör<strong>en</strong> eller<br />
fina sprötor, s<strong>om</strong> hålls av d<strong>en</strong> utklädde person<strong>en</strong>.<br />
Så utrustad blir vi<strong>du</strong>ndret inskaffat i rummet, d<strong>är</strong><br />
han vandrar <strong>om</strong>kring, till nöje för de äldre och till<br />
skräck för barn<strong>en</strong>.”<br />
Lite mindre skräck fanns i d<strong>en</strong> malmöitiska<br />
sed<strong>en</strong> s<strong>om</strong> finns beskriv<strong>en</strong> för mer än hundra år<br />
38<br />
sedan. Någon knackar på dörr<strong>en</strong> … Vem gör förrest<strong>en</strong><br />
inte det på julafton! … Så öppnas dörr<strong>en</strong> på<br />
glänt och någon osynlig person eller ”bock” utanför<br />
börjar kasta in julklappar i stugan. Jag antar att detta<br />
något våldsamma tillvägagångssätt inte praktiserades<br />
hemma hos Ida n<strong>är</strong> hon <strong>en</strong> gång fick ett helt<br />
möb lemang i julklapp att roa sig med!<br />
Se d<strong>är</strong>, två nygamla seder; anting<strong>en</strong> skrämma<br />
livet av folk eller ”hotta” in klapparna. Varför inte<br />
prova båda nästa jul?<br />
En mördad kvinna i polishuset<br />
I början av 1970-talet lyckades jag få i uppdrag<br />
att bygga upp <strong>en</strong> medeltidsarkeologisk verksamhet<br />
i Malmö city. Tidigare hade vi arkeologer <strong>en</strong>dast<br />
fått göra små hål i mark<strong>en</strong> eller också s<strong>om</strong> nästan<br />
passiva åskådare fått se hur grävmaski<strong>ner</strong>na grävde<br />
bort mängder med hi<strong>stor</strong>iska lämningar. D<strong>en</strong> ”riktiga”<br />
cityarkeologin började s<strong>om</strong>mar<strong>en</strong> 1974. Hela<br />
kvarteret Neptun vid Västergatan - Slottsgatan hade<br />
jämnats med mark<strong>en</strong>. D<strong>en</strong> gamla fina bebyggels<strong>en</strong><br />
var för alltid borta. Bland rivningsmassorna s<strong>om</strong><br />
kördes ut till hamnutfyllnad var t.o.m. materialet<br />
till ett hus från 1600-talet. <strong>Detta</strong> <strong>en</strong>våningshus låg<br />
på hörnet av Västergatan och d<strong>en</strong> lilla idylliska<br />
Fiskaregatan. Huset och d<strong>en</strong> lilla gård<strong>en</strong> bak<strong>om</strong><br />
försvann m<strong>en</strong> det 80-åriga trädet inne på gård<strong>en</strong><br />
ansåg så v<strong>är</strong>defullt att det skulle bevaras! D<strong>är</strong>för<br />
har betonghuset vid d<strong>en</strong> i dag för<strong>stor</strong>ade Fiskaregatan<br />
<strong>en</strong> <strong>om</strong>otiverad indragning i fasad<strong>en</strong>. D<strong>är</strong> stod<br />
<strong>en</strong> gång trädet. Givetvis dog trädet <strong>en</strong>dast några<br />
år efter nybyggnation<strong>en</strong>. Chock<strong>en</strong> över d<strong>en</strong> fula<br />
Malmöarki tek tur<strong>en</strong> kan t.o.m. döda träd.<br />
Efter rivningarna av de gamla hus<strong>en</strong> trodde nog<br />
byggherr<strong>en</strong> att det bara var att starta schaktningar na.<br />
Hej vad han bedrog sig. I Sverige hade vi alltsedan
1940-talet haft <strong>en</strong> lag s<strong>om</strong> krävde att nybygge inne<br />
i de gamla stadsk<strong>är</strong>norna skulle föregås av arkeologernas<br />
arbete. Liks<strong>om</strong> fallet var i alla städer i landet<br />
vid d<strong>en</strong>na tid - ut<strong>om</strong> Lund - hade Malmö totalt struntat<br />
i d<strong>en</strong>na lag. Det var d<strong>är</strong>för med tillfredsställelse<br />
s<strong>om</strong> jag personlig<strong>en</strong> slog <strong>ner</strong> de fyra trästolpar s<strong>om</strong><br />
markerade begränsning<strong>en</strong> för utgräv ningsschaktet.<br />
Sedan tog de handplockade, <strong>du</strong>ktiga arkeologerna<br />
över. Snart vällde nytt hi<strong>stor</strong>isk material från vår<br />
stads äldsta tid fram ur jord<strong>en</strong>.<br />
Under 1600-talshuset vid Fiskaregatan fann vi<br />
lämningar efter tidigare hus. På samma plats hade<br />
t.ex. på 1300-talet stått ett större korsvirkeshus<br />
med källare. Byggnad<strong>en</strong> hade eldh<strong>är</strong>jats varvid<br />
källar<strong>en</strong> fyllts upp med nedstörtat material. Att<br />
gräva h<strong>är</strong> var s<strong>om</strong> att öppna paket på julafton. Ju<br />
djupare vi grävde oss <strong>ner</strong> i d<strong>en</strong> forna källar<strong>en</strong>, ju<br />
mer spännande föremål plockade vi upp. H<strong>är</strong> låg<br />
D<strong>en</strong> gamla bebyggels<strong>en</strong><br />
utmed Västergatan före<br />
rivning<strong>en</strong> i början av<br />
1970-talet. Fiskaregatan<br />
ligger tre hus <strong>ner</strong> på<br />
bild<strong>en</strong>. Hus<strong>en</strong> präglas av<br />
<strong>stor</strong>t förfall vilket givetvis<br />
var ett bra knep för att få<br />
allmänhet<strong>en</strong>s acceptans<br />
för rivning av de vanprydande<br />
”ruckl<strong>en</strong>”.<br />
39<br />
t.ex. ett helt fisknät med mängder av <strong>stor</strong>a barkflöt<strong>en</strong>,<br />
många med inskurna b<strong>om</strong><strong>är</strong>k<strong>en</strong>. H<strong>är</strong> fanns<br />
föremål i j<strong>är</strong>n och b<strong>en</strong>, silvermynt och keramik.<br />
En <strong>en</strong>orm, rund keramikkanna från 1300-talet dök<br />
fram på ett minst sagt uppse<strong>en</strong>deväckande sätt. En<br />
av arkeologerna sjönk plötsligt <strong>ner</strong> med fot<strong>en</strong> i d<strong>en</strong><br />
av ett tunt jordlager dolda kannan. Stackars Mette,<br />
hon satte verklig<strong>en</strong> fot<strong>en</strong> i <strong>en</strong> potta och kunde inte<br />
k<strong>om</strong>ma upp. S<strong>en</strong>are fick hon s<strong>om</strong> konservator på<br />
Malmö museum hjälpa till att klistra ihop samma<br />
potta med Karlssons klister.<br />
Ute på gårdsplan<strong>en</strong> fann vi <strong>en</strong> ig<strong>en</strong>fylld brunn.<br />
I bott<strong>en</strong> låg mängder med husgeråd och keramik<br />
från det s<strong>en</strong>a 1600-talet eller tidiga 1700-talet.<br />
Upp<strong>en</strong>bart hade man <strong>du</strong>mpat detta i brunn<strong>en</strong> i<br />
samband med att d<strong>en</strong>na fyllts ig<strong>en</strong>. Problemet med<br />
arkeolo gin <strong>är</strong> att man helt säkert kan påvisa vissa<br />
saker me dan sedan tolkning<strong>en</strong> av det hi<strong>stor</strong>iska
sammanhanget kan vara svårt. Personlig<strong>en</strong> tror jag<br />
att förklaring<strong>en</strong> på d<strong>en</strong> välfyllda brunn<strong>en</strong> kan vara<br />
att in nevånarna i gård<strong>en</strong> drabbats av d<strong>en</strong> pest s<strong>om</strong><br />
h<strong>är</strong>jade svårt i Malmö år 1712. För att sa<strong>ner</strong>a gård<strong>en</strong><br />
efter pestangreppet kan inv<strong>en</strong>tarierna ha kastats i<br />
dricksvatt<strong>en</strong>brunn<strong>en</strong> s<strong>om</strong> sedan fyllts ig<strong>en</strong>. M<strong>en</strong> …<br />
detta kan tyv<strong>är</strong>r bara bli spekulatio<strong>ner</strong>.<br />
Snart skulle emellertid vi utgrävare få <strong>en</strong> helt<br />
annan sak att spekulera över. Efter att de vikti-<br />
40<br />
Bark- och träflöt<strong>en</strong>a från 1300-talshuset vid Fis kare-<br />
gatan. Dessa vittnar <strong>om</strong> <strong>en</strong> tid då fisket var betydelsefullt,<br />
något s<strong>om</strong> också anges av namnet på d<strong>en</strong> lilla gatan<br />
vid vilk<strong>en</strong> huset legat. Förr hette gatan dock Ulkestredet<br />
- efter d<strong>en</strong> fula ulkfisk<strong>en</strong>. Gatan slutade vid ett porttorn<br />
i strandmur<strong>en</strong>, kallat Fiskeport<strong>en</strong>.<br />
gaste delarna av kvarteret grävts ut för hand fick<br />
grävskoporna ta över och nu gick schaktning<strong>en</strong><br />
snabbt. N<strong>är</strong> grävmaski<strong>ner</strong>na planat av schaktbott<strong>en</strong><br />
avtecknade sig i d<strong>en</strong> gula sand<strong>en</strong> mängder med<br />
jordfyllda fyrkanter. <strong>Detta</strong> var nederdelarna till alla<br />
de träbrunnar från 1500-talet och framåt s<strong>om</strong> funnits<br />
inne på gårdarna. Givetvis lyckades arkeologerna<br />
tömma flera av dessa på sitt innehåll. I bottn<strong>en</strong> till<br />
<strong>en</strong> brunn återfanns t.ex. mängder med läderskor<br />
och Malmös hittills äldsta bevarade läderhandske.<br />
En förmiddag hittades i <strong>en</strong> brunn något s<strong>om</strong><br />
verklig<strong>en</strong> satte fantasin i rörelse. Ett kranium dök<br />
plötsligt upp i d<strong>en</strong> gyttjiga fyllning<strong>en</strong> från troligtvis<br />
1700-talet. Under kraniet fanns rest<strong>en</strong> efter ett<br />
människo skelettet. Rasrisk<strong>en</strong> gjorde dock att detta<br />
inte kunde grävas fram. Kraniet har tillhört <strong>en</strong> ung<br />
kvinna. Ett litet runt hål i <strong>en</strong>a tinningsb<strong>en</strong>et och <strong>en</strong><br />
större söndersprängd bit i andra tinning<strong>en</strong> visade<br />
att hon blivit skjut<strong>en</strong> med ett finkalibrigt eldvap<strong>en</strong>.<br />
Kropp<strong>en</strong> har sedan <strong>du</strong>mpats i gårdsbrunn<strong>en</strong>. Ett<br />
hittills okänt mord från 1700-talet hade avslöjats<br />
g<strong>en</strong><strong>om</strong> arkeologin! Jag <strong>vill</strong> lova att det blev folksamling<br />
kring kraniet.<br />
Några år efter utgrävning<strong>en</strong> höll jag <strong>en</strong> rundvisning<br />
på Gamla Väster och berättade då givetvis <strong>om</strong><br />
d<strong>en</strong> mördade kvinnan. En äldre dam i publik<strong>en</strong> blev<br />
alldeles vit i ansiktet och var tvung<strong>en</strong> att stödja sig<br />
mot vägg<strong>en</strong>. S<strong>om</strong> släktforskare visste hon att h<strong>en</strong>nes<br />
släktingar hade ägt gård<strong>en</strong> under d<strong>en</strong> troliga
tid<strong>en</strong> för mordet. Jag minns bara att hon förtvivlat<br />
utropade:<br />
- ”M<strong>en</strong> vem av mina släktingar <strong>är</strong> det … och<br />
vem av släkt<strong>en</strong> har gjort det!”<br />
Se d<strong>är</strong>! Akta er för att släktforska, ni kan drabbas<br />
av svåra grubblerier s<strong>om</strong> verklig<strong>en</strong> sätter sina<br />
djupa spår för rest<strong>en</strong> av livet.<br />
D<strong>en</strong>na sanna hi<strong>stor</strong>ia blir ju inte sämre av att<br />
brunn<strong>en</strong> med d<strong>en</strong> mördade kvinnokropp<strong>en</strong> göts in<br />
i källargolvet till nybygget. H<strong>är</strong> fick Malmöpolis<strong>en</strong><br />
sedan sitt källargarage! Fortfarande står polisbilar<br />
parkerade över <strong>en</strong> mördad kvinna.<br />
Malmö vid tidpunkt<strong>en</strong> för det sv<strong>en</strong>ska övertagandet<br />
år 1658. Bild<strong>en</strong> <strong>är</strong> d<strong>en</strong> första riktigt detaljerade över<br />
Mal mö. Upphovsmann<strong>en</strong> Erik Dahlbergh bodde under<br />
flera år i stad<strong>en</strong> och kände väl till miljöerna. Vissa<br />
konst-n<strong>är</strong>liga friheter har han dock gjort sig skyldig till.<br />
41<br />
Strandmur<strong>en</strong><br />
På eftermiddag<strong>en</strong> d<strong>en</strong> 9 mars 1658 fick Malmö<br />
kungabesök. I <strong>en</strong> påkostad släde, inbyltad med tjocka<br />
pälsar, k<strong>om</strong> Skånes nye kung, Karl X Gustaf, för<br />
att inspektera sitt krigsbyte. Han hade d<strong>en</strong> 5 mars<br />
stigit i land på Helsingborgs träbrygga. D<strong>en</strong> 7 mars<br />
hade borgarna i Landskrona överlämnat sin stads<br />
nycklar till krigarkung<strong>en</strong> och nu var det Malmös<br />
tur. Tro nu inte att kung<strong>en</strong>, s<strong>om</strong> bild<strong>en</strong> nedan visar,<br />
togs emot på is<strong>en</strong> utanför Malmöhus. Skulle så<br />
varit fallet hade han och hela följet varit de första<br />
vinterbadarna i Malmö. Det fanns nämlig<strong>en</strong> ing<strong>en</strong><br />
is i sundet vid besöket.<br />
Konstn<strong>är</strong><strong>en</strong> har haft ett delikat problem. Bild<strong>en</strong><br />
<strong>är</strong> nämlig<strong>en</strong> gjord för att få bättre anställningsförhålland<strong>en</strong>!<br />
Erik Dahlbergh, krigsveteran och kung<strong>en</strong>s<br />
förtrogne, hade blivit k<strong>om</strong>m<strong>en</strong>dant i Malmö.<br />
N<strong>är</strong> Karl X Gustafs son Karl XI blev ny kung på<br />
1670-ta let <strong>vill</strong>e Erik ställa in sig och lät d<strong>är</strong>för påbörja<br />
ett praktverk <strong>om</strong> d<strong>en</strong> unge kung<strong>en</strong>s far. Det<br />
var d<strong>en</strong> sv<strong>en</strong>ske rikshi<strong>stor</strong>iograf<strong>en</strong> Samuel Puf<strong>en</strong>-
dorf s<strong>om</strong> blev ansvarig för arbetet. Av d<strong>en</strong> <strong>stor</strong>a<br />
mängd med kopparstick s<strong>om</strong> finns i bok<strong>en</strong> k<strong>om</strong>mer<br />
de flesta från teckningar gjorda av just Erik Dahlbergh.<br />
För att förh<strong>är</strong>liga kung<strong>en</strong>s intåg i Malmö har<br />
Erik varit tvung<strong>en</strong> att använda hela bildbredd<strong>en</strong> till<br />
det <strong>stor</strong>a följet. 1600-talets Malmö var emellertid <strong>en</strong><br />
långsmal stad. För att få med hela stad<strong>en</strong> på bild<strong>en</strong><br />
har d<strong>är</strong>för följet av nöd<strong>en</strong> tvingats ut i Öresund. I<br />
verklighet<strong>en</strong> k<strong>om</strong> man in g<strong>en</strong><strong>om</strong> Österport borta<br />
vid nu va rande Drottningtorget.<br />
Bild<strong>en</strong> <strong>är</strong> otroligt intressant. Efters<strong>om</strong> Erik<br />
under flera år var k<strong>om</strong>m<strong>en</strong>dant i Malmö har han<br />
haft <strong>en</strong> god känned<strong>om</strong> <strong>om</strong> stad<strong>en</strong>s utse<strong>en</strong>de. Vi kan<br />
d<strong>är</strong> för utgå från att vi h<strong>är</strong> har <strong>en</strong> god återgivning<br />
av Malmö från sjösidan, d<strong>en</strong> äldsta i sitt slag. Inte<br />
minst gäller detta d<strong>en</strong> <strong>stor</strong>a, medeltida strandmur<strong>en</strong><br />
s<strong>om</strong> sträckte sig från Malmöhus fram till våra<br />
dagars Drottningtorg. Låt oss d<strong>är</strong>för kort göra <strong>en</strong><br />
specialstudie av d<strong>en</strong>na.<br />
Det var i början av 1400-talet s<strong>om</strong> man i Malmö<br />
på allvar satte igång med att bygga <strong>en</strong> ord<strong>en</strong>tlig försvarsmur<br />
utmed strand<strong>en</strong>. Mur<strong>en</strong> var ca fem meter<br />
hög och <strong>en</strong> meter bred och uppförd i tegel. D<strong>en</strong> gick<br />
fram d<strong>är</strong> Norra Vallgatan i dag löper. Ett <strong>stor</strong>t antal<br />
porttorn gjorde att malmöborna lätt kunde ta sig ut<br />
till sina fiskebåtar på strand<strong>en</strong>.<br />
42<br />
Det finns mängder med uppgifter <strong>om</strong> de olika<br />
strandtorn<strong>en</strong>. På t.ex. baksidan av ett papper från<br />
s<strong>en</strong>t 1500-tal har någon angett namnet på de olika<br />
portarna. Dessut<strong>om</strong> stegade <strong>en</strong> präst året 1586 avståndet<br />
mellan de olika torn<strong>en</strong>. G<strong>en</strong><strong>om</strong> att vi exakt<br />
kän<strong>ner</strong> några torns läge kan steglängd<strong>en</strong> anges till<br />
80 - 90 cm. Mellan två torn blir dock avståndet<br />
145 cm. Det händer att jag, n<strong>är</strong> jag passerar just<br />
d<strong>en</strong>na sträcka på Norra Vallgatan, för mitt inre ser<br />
<strong>en</strong> präst med vilt flaxande prästkappa k<strong>om</strong>ma emot<br />
mig, hoppande tresteg och skrikande ”76-77-78”<br />
osv. Givetvis måste dock d<strong>en</strong> <strong>en</strong>orma steglängd<strong>en</strong><br />
bero på ett räknefel.<br />
På Erik Dahlberghs bild ovan ses tre torn i<br />
strandmur<strong>en</strong> hit<strong>om</strong> d<strong>en</strong> <strong>stor</strong>a träbryggan. Samtliga<br />
portar <strong>är</strong> ig<strong>en</strong>murade, det var ju krigstider. N<strong>är</strong>mast<br />
intill Malmöhus låg ”Blå jyd<strong>en</strong> port”, beläg<strong>en</strong> d<strong>är</strong><br />
i dag d<strong>en</strong> gamla Hovrättsbyggnad<strong>en</strong> ligger. Blå<br />
jyd<strong>en</strong> var <strong>en</strong> borgare s<strong>om</strong> vid mitt<strong>en</strong> av 1500-talet<br />
hade <strong>en</strong> gård strax innanför port<strong>en</strong>. Han k<strong>om</strong> från<br />
Jylland, d<strong>är</strong>av <strong>en</strong> del av namnet. Det andra porttornet,<br />
”Ulc ke port<strong>en</strong>”, låg invid Fiskaregatan. Vid<br />
avloppsgräv ning i Norra Vallgatan år 1907 påträffades<br />
betydan de rester efter detta porttorn.<br />
Längre bort, vid Gråbrödersga tan, kunde vi<br />
arkeologer vår<strong>en</strong> 1976 gräva fram resterna efter
tornet ”Bl<strong>om</strong>meport<strong>en</strong>”. På 1500-talet berättades<br />
att port<strong>en</strong> uppkallats efter d<strong>en</strong> sköka s<strong>om</strong> förr bott<br />
strax innanför port<strong>en</strong>.<br />
Till vänster på bild<strong>en</strong> skymtar ”Fergeport<strong>en</strong>”<br />
vilk<strong>en</strong> ledde ut till d<strong>en</strong> långa träbryggan d<strong>är</strong> alla<br />
varor till och från Malmö togs <strong>om</strong>hand. Intill Fergeport<strong>en</strong><br />
reser sig majestätiskt det <strong>stor</strong>a runda tornet<br />
Flynder borg, Malmös äldsta försvar<strong>stor</strong>n.<br />
St<strong>en</strong>arna s<strong>om</strong> stoppade <strong>en</strong> bussgata<br />
Ibland spelar <strong>en</strong> ödet ett ord<strong>en</strong>tligt spratt. En dag<br />
fick jag i TV av <strong>en</strong> händelse se <strong>en</strong> del ur <strong>en</strong> <strong>fil</strong>m <strong>om</strong><br />
H<strong>en</strong>rik Schartau. Plötsligt dök jag själv upp i rutan<br />
i <strong>en</strong> 25 år gammal <strong>fil</strong>msnutt. <strong>Detta</strong> lade grund<strong>en</strong> till<br />
d<strong>en</strong>na efterföljande text s<strong>om</strong> jag tillägnar alla de<br />
H<strong>en</strong>rik Schartaus hus i sitt förfall<br />
innan rivning<strong>en</strong> för bussgatans<br />
framdragning. För<strong>en</strong>ing<strong>en</strong><br />
Gamla Väster har slagit till och<br />
målat huset och fönstr<strong>en</strong>.<br />
43<br />
s<strong>om</strong> på d<strong>en</strong> tid<strong>en</strong> kämpade och vann kamp<strong>en</strong> <strong>om</strong><br />
Gamla Väster i Malmö.<br />
H<strong>en</strong>rik Schartau föddes i Malmö år 1757.<br />
Hans för äldrars gård låg i hörnet av Hyregatan<br />
och Engel brektsgatan, alltså direkt bak<strong>om</strong> d<strong>en</strong><br />
nuvarande Saluhall<strong>en</strong> vid Lilla torg. Det h<strong>är</strong> var<br />
barnd<strong>om</strong>skvar ter<strong>en</strong> för <strong>en</strong> av 1700-talets mest berömda<br />
predikanter i Sve rige. Än i dag finns d<strong>en</strong> s.k.<br />
schartauism<strong>en</strong> hårt ro tad i Bohuslän. En välbevarad<br />
gård med <strong>en</strong> sådan personhi<strong>stor</strong>ik borde ha varit <strong>en</strong><br />
v<strong>är</strong>defull kl<strong>en</strong>od, speciellt s<strong>om</strong> boningshuset var ett<br />
korsvirkeshus i två våningar från 1600-talet.<br />
M<strong>en</strong> nu var det Malmö och det var vid mitt<strong>en</strong><br />
av 1970-talet. Hela östra city hade raserats av<br />
betongtokiga styrande, nu skulle samma sak ske i<br />
västra city. Liks<strong>om</strong> på öster skulle <strong>en</strong> bred bussgata
skapas g<strong>en</strong><strong>om</strong> d<strong>en</strong> gamla bebyggels<strong>en</strong>. En mängd<br />
parkeringshus skulle byggas så att varje innevånare<br />
kunde få lagstadgade 1,4 parkeringsplatser i sitt n<strong>är</strong><strong>om</strong>råde.<br />
D<strong>en</strong> gamla tobaksfabrik<strong>en</strong> vid Västergatan<br />
mittemot Ros<strong>en</strong>vingeska huset revs för att skapa<br />
plats ett sådant bilhus. I dag står t<strong>om</strong>t<strong>en</strong> fortfarande<br />
avriv<strong>en</strong>. D<strong>en</strong> gamla fabriksbyggnad<strong>en</strong> vid Lilla<br />
torg, d.v.s. d<strong>en</strong> nuvarande<br />
Sa lu hal -<br />
l<strong>en</strong>, skulle ock så<br />
rivas. Arkitektritningar<br />
på <strong>en</strong> betong<br />
ska pel se i fem<br />
våning ar av samma<br />
typ s<strong>om</strong> Klara<br />
kvarte r<strong>en</strong> uppe<br />
i Stock holm fanns<br />
redan f<strong>är</strong>diga.<br />
Hur kan jag nu<br />
minnas allt detta?<br />
Det var på d<strong>en</strong> tid<strong>en</strong><br />
<strong>en</strong> av mi na arbetsuppgifter<br />
s<strong>om</strong><br />
museiman att försöka hejda tosserierna och bevara<br />
de kulturhi<strong>stor</strong>iska miljöerna. Jag fick snart kontakt<br />
med ett större antal <strong>en</strong>tusiaster s<strong>om</strong> vägrade att passivt<br />
se hur skövling<strong>en</strong> av Gamla Väster skulle påbörjas.<br />
Under många och långa kvällsmöt<strong>en</strong> skapade vi<br />
”För<strong>en</strong>ing<strong>en</strong> Gam la Väster”. H<strong>en</strong>rik Schar taus gård<br />
utsågs till d<strong>en</strong> prim<strong>är</strong>a försvarsbastion<strong>en</strong>. Föll d<strong>en</strong><br />
skulle bussgatan snabbt förstöra rest<strong>en</strong>.<br />
Hörnet av Hyregatan och Engelbrektsgatan under slu -<br />
tet av 1800-talet. Det var i detta hus s<strong>om</strong> d<strong>en</strong> berömde<br />
H<strong>en</strong>rik Schartau föddes året 1757.<br />
Bild<strong>en</strong> ovan:<br />
St<strong>en</strong>arna s<strong>om</strong> kanske räddade Gamla Väster.<br />
45<br />
Vilk<strong>en</strong> h<strong>är</strong>lig tid det var! Att få vara med dessa<br />
människor s<strong>om</strong> förstod vikt<strong>en</strong> av bevarandet av vårt<br />
sv<strong>en</strong>ska kulturarv. De två kringbyggda gårdarna<br />
med sina hantverkarmiljöer och utedass på gårdarna<br />
dokum<strong>en</strong>terades i både bild och text. Ägarna till<br />
gårdarna hade, hur otroligt det än låter, under några<br />
år medvetet sett till att de snabbt skulle förfalla.<br />
Alla takfönster hade<br />
lämnats öpp na<br />
eller ock så kros sats<br />
så att snö och regn<br />
kunde förstöra innan<br />
mä tet. Dörrarna<br />
lämnades alltid<br />
vidöpp na så att gårdarna<br />
lätt kun de bli<br />
van daliserade. På<br />
detta sätt fick man<br />
<strong>en</strong> mycket bra motivering<br />
till att riva<br />
”förfallet”.<br />
En morgon var<br />
hela huset nymålat.<br />
Grönmålade barn boks kro kodiler och andra djur<br />
tittade ut från fönstr<strong>en</strong>. På vägg<strong>en</strong> var uppsatt <strong>en</strong><br />
<strong>stor</strong> skylt: ”DÖDSDÖMT! Låt inte be gravning<strong>en</strong><br />
ske i tysthet!” Före ning<strong>en</strong> Gamla Väster hade slagit<br />
till. Vi kallade till massmöte och folk k<strong>om</strong> strömmande.<br />
Det var under detta möte s<strong>om</strong> TV <strong>fil</strong>made.<br />
D<strong>är</strong>av d<strong>en</strong> bevarade <strong>fil</strong>msnutt<strong>en</strong> s<strong>om</strong> jag råkade<br />
se h<strong>är</strong> <strong>om</strong> dag<strong>en</strong>. Omgiv<strong>en</strong> av k<strong>är</strong>n trupp<strong>en</strong> stod<br />
jag d<strong>är</strong> och berättade <strong>om</strong> varför hus<strong>en</strong> skulle vara<br />
kvar. Två äldre kvinnor stal på ett underbart sätt<br />
hela föreställning<strong>en</strong>. D<strong>en</strong> 80-åriga Elsa Willemoth<br />
hade s<strong>om</strong> barn bott på gård<strong>en</strong>. Nu hytte hon med<br />
hand<strong>en</strong> och utbrast:<br />
- ”Di skulle skämmas att riva så vackra hus.”
Hus<strong>en</strong> revs. Fornminneslag<strong>en</strong> skyddade inte<br />
dessa m<strong>en</strong> mark<strong>en</strong> s<strong>om</strong> de stod på var fast fornlämning.<br />
Jag stoppade själv på plats grävskoporna från<br />
att ta bort de lagskyddade grundst<strong>en</strong>ar s<strong>om</strong> stack<br />
upp ur jord<strong>en</strong>. St<strong>en</strong>arna gav före ning<strong>en</strong> and rum och<br />
tid<strong>en</strong> var med oss. Det blev aldrig någon bussgata<br />
och gatan breddades inte.<br />
N<strong>är</strong> djur<strong>en</strong> skulle ut ur stad<strong>en</strong><br />
Malmö <strong>är</strong> inte <strong>en</strong>bart människornas hi<strong>stor</strong>iska<br />
stad, d<strong>en</strong> <strong>är</strong> också de fyrb<strong>en</strong>ta djur<strong>en</strong>s gamla stad.<br />
I dag ser man bara dessa i form av hästar, b<strong>är</strong>ande<br />
poliser vid demonstratio<strong>ner</strong>. För inte så länge sedan<br />
var det minsann ett helt annat djurliv i city!<br />
Det kan vara svårt för d<strong>en</strong> oinvigde att fatta<br />
hur bondlikt Malmö var för inte så länge sedan.<br />
46<br />
Runt sta d<strong>en</strong> löpte ett försvarsverk av vallar och<br />
vatt<strong>en</strong>gravar. Utanför detta fanns de två v<strong>är</strong>n<strong>en</strong>,<br />
d.v.s. <strong>en</strong> småhusbebyggelse konc<strong>en</strong>trerad utmed de<br />
södra och östra förstadsgatorna. Rest<strong>en</strong> var åkrar,<br />
samt … inte minst … <strong>stor</strong>a betesängar. Kreatur<strong>en</strong><br />
betade av det fuktiga, frodiga gräset i sankmarkerna<br />
invid Kirseberget, vid Rörsjön och på Hästhag<strong>en</strong><br />
söder <strong>om</strong> Malmöhus . Väster <strong>om</strong> slottet låg också<br />
betesmarker långt bort mot Limhamn.<br />
Innanför stadsvall<strong>en</strong> var många av borgarnas<br />
går dar uppförda precis s<strong>om</strong> de kringbyggda gårdarna<br />
på slätt<strong>en</strong>. Exempel på sådana ”bondgår dar”<br />
<strong>är</strong> än i dag Hedmanska gård<strong>en</strong> vid Lilla torg och<br />
Bagers ka gård<strong>en</strong> vid Östergatan. H<strong>är</strong> höll man kreatur<br />
av alla de slag; både grisar, får, kor och hästar.<br />
År 1731 uppgick hela stad<strong>en</strong>s boskapshjord till 346<br />
kor, 186 hästar, 17 ungnöt och 162 får. Äv<strong>en</strong> <strong>om</strong><br />
det var många djur var dessa förvånansv<strong>är</strong>t få per<br />
En typisk morgonvy över Engelbrektsgatans<br />
södra del på 1700-talet<br />
s<strong>om</strong> min gamle skolkamrat och<br />
s<strong>en</strong>are arkeologkollega Torkel<br />
Möller ström uppfattat situation<strong>en</strong>.
hushåll. De flesta ägde <strong>en</strong>dast <strong>en</strong> ko; d<strong>en</strong> s<strong>om</strong> hade<br />
mest var prost<strong>en</strong> Corvin med fyra råmande kreatur.<br />
Under slutet av 1700-talet ökades dock djurantalet<br />
något. På 154 gårdsägare gick det då 338 kor.<br />
Förut<strong>om</strong> dessa djur hade vissa borgare djur utarr<strong>en</strong>derade<br />
till bönderna runt Malmö. Ta bara d<strong>en</strong><br />
rike handelsmann<strong>en</strong> Gorris Ledebur s<strong>om</strong> vid sin död<br />
år 1676 hade 7 kor, 8 oxar och 11 får hos bönder i<br />
Östra Skrävlinge och Burlöv, ja också ända uppe i<br />
Stävie och Flädie. Själv hade han under sin livstid<br />
kunnat njuta av ljudet från 5 hästar, 4 kor, 3 oxar<br />
och 5 får ”himma i gaard<strong>en</strong>”.<br />
Sedan uråldriga tider kunde borgarna mot ersättning<br />
låta sina djur gå på stad<strong>en</strong>s betesmarker.<br />
Kreatur<strong>en</strong> delades upp i d<strong>en</strong> östra, d<strong>en</strong> södra och<br />
d<strong>en</strong> västra hjord<strong>en</strong>. Vardera hjord vaktades av<br />
stad<strong>en</strong>s fast anställda herdar. På vår<strong>en</strong> och höst<strong>en</strong><br />
skul le djur<strong>en</strong> tidigt varje morgon drivas ut på bete<br />
och på kväl l<strong>en</strong> tas hem ig<strong>en</strong>. Upp mot hälft<strong>en</strong> av<br />
djur<strong>en</strong> var stallade i d<strong>en</strong> södra och östra förstad<strong>en</strong><br />
m<strong>en</strong> förvånansv<strong>är</strong>t många tillbringade natt<strong>en</strong> inne i<br />
själ va stad<strong>en</strong>. D<strong>en</strong> betalning s<strong>om</strong> borgarna hade att<br />
er lägga skedde till ”tjureherrarna”. Är inte detta <strong>en</strong><br />
h<strong>är</strong>lig, k<strong>om</strong>munal titel! Dessa herrar skulle, för ut<strong>om</strong><br />
att age ra p<strong>en</strong>gaindrivare, också då och då ta sig <strong>en</strong><br />
titt på fäladsmark<strong>en</strong>, d.v.s. betesmark<strong>en</strong>. Det gällde<br />
att alla trästängsel och grindar var i gott skick.<br />
Kan ni se eländet n<strong>är</strong> djur<strong>en</strong> tidigt i ottan skulle<br />
dri vas g<strong>en</strong><strong>om</strong> Malmös gator! De samlades upp invid<br />
respektive stadsport. En djurflock borta vid Österport<br />
vid nuvarande Drottningtorget, <strong>en</strong> vid Västerport<br />
vid slottet och så <strong>en</strong> invid Söderport d<strong>är</strong> vi har<br />
nuvarande hotell Temperance vid Engelbrektsgatan.<br />
Problem<strong>en</strong> med djur<strong>en</strong> var givetvis många.<br />
Dum ma kor k<strong>om</strong> allt s<strong>om</strong> oftast galopperande på<br />
d<strong>en</strong> h<strong>är</strong>ligt gräsbevuxna stadsvall<strong>en</strong> vid nuvarande<br />
47<br />
Gustav Adolfs torg … för att nu inte tala <strong>om</strong> all<br />
d<strong>en</strong> gödsel s<strong>om</strong> avlämnades på gatorna. Problem<br />
med d<strong>en</strong> feta tjur<strong>en</strong> fanns också. För givetvis hade<br />
stad<strong>en</strong> sin eg<strong>en</strong> tjur.<br />
År 1729 k<strong>om</strong> det till Malmö styrandes känned<strong>om</strong><br />
att stadstjur<strong>en</strong> hade det alldeles för bra. Man<br />
köpte upp för mycket foder till djuret. Det anslogs<br />
hela 12 lass hö, 15 tunnor havre och 3 lass halm för<br />
detta maskulina välbefinnande. Malmös tjur gick<br />
nu <strong>en</strong> bister tid till mötes. Stad<strong>en</strong>s revisorer hade<br />
nämlig<strong>en</strong> börjat bli allvarligt effektiva!<br />
Ta och ställ er mitt på Engelbrektsgatan och<br />
försök för ert inre se d<strong>en</strong>na underbara bild av<br />
ett par hundra djur s<strong>om</strong> varje morgon trängdes,<br />
råmade och lade högar av visitkort just h<strong>är</strong>! Vid<br />
middagstid, på s<strong>om</strong>mar<strong>en</strong> också vid kvällstid, drog<br />
ett <strong>stor</strong>t lämmel tåg av mjölkerskor, d.v.s. pigorna<br />
i borgarehemm<strong>en</strong>, ut på markerna för att mjölka.<br />
Tro nu inte att mjölk<strong>en</strong> användes speciellt mycket<br />
s<strong>om</strong> måltidsdryck. D<strong>en</strong>na sed k<strong>om</strong> i bruk på allvar<br />
först under slutet av 1800-talet. Innan dess var det<br />
mycket öl, mer brännvin och lite vatt<strong>en</strong> s<strong>om</strong> var<br />
törstsläc karna.<br />
M<strong>en</strong> plötsligt dyker fru Christine Pettersson<br />
upp! På 1870-talet satte hon upp d<strong>en</strong> första<br />
mjölkaffä r<strong>en</strong> i stad<strong>en</strong>. D<strong>en</strong>na låg på Landbygatan<br />
invid Lilla torg. H<strong>är</strong> stod d<strong>en</strong> glada borgarekvinnan<br />
och sålde av sitt tämlig<strong>en</strong> begränsade sortim<strong>en</strong>t:<br />
<strong>en</strong>bart mjölk, grädde och smör. Folk skrattade till<br />
att börja med nästan ihjäl sig åt det löjliga fruntimret<br />
med sin idiotiska idé. M<strong>en</strong> Christine var <strong>en</strong><br />
rekorderlig kvinna. Hon reste runt på landsbygd<strong>en</strong><br />
och fick bra kont rakt med bönderna. Aff<strong>är</strong><strong>en</strong> växte<br />
och snart började allt fler mjölkbutiker dyka upp i<br />
Malmö. ”Fru Pettersson vid Lilla torg” hade blivit<br />
ett välkänt och aktat begrepp hos alla malmöbor.
Kanal<strong>en</strong> – ett smutsigt förflutet<br />
Det <strong>är</strong> <strong>en</strong> s<strong>om</strong>mardag runt år 1914. Klockan<br />
<strong>är</strong> kring 12, de två fla<strong>ner</strong>ande damerna i typiska<br />
s<strong>om</strong> marhattar möter två arbetare på pr<strong>om</strong><strong>en</strong>ad<strong>en</strong><br />
bredvid Norra Vallgatan. Längre fram i bild<strong>en</strong><br />
spatserar <strong>en</strong> man med sin son och dotter. Det <strong>är</strong> <strong>en</strong><br />
tillsynes idyllisk Malmöbild. M<strong>en</strong> i kanal<strong>en</strong> ligger<br />
<strong>en</strong> mudder pråm. D<strong>en</strong> berättar <strong>en</strong> helt annan hi<strong>stor</strong>ia.<br />
Redan i slutet av 1800-talet var kanal<strong>en</strong> så ig<strong>en</strong>slammad<br />
att man måste ha konstant muddring. Axel<br />
Danielsson, redaktör för tidning<strong>en</strong> Arbetet, har i <strong>en</strong><br />
av sina skrifter berättat <strong>om</strong> Malmö kanal året 1894:<br />
”Kanal<strong>en</strong>, s<strong>om</strong> med sin halvcirkel, liknande två<br />
av havet utsända armar, skiljer förstäderna från<br />
48<br />
Kanalkanterna fungerade<br />
förr ofta s<strong>om</strong> pr<strong>om</strong><strong>en</strong>adplatser<br />
för söndagslediga<br />
malmöbor. Till idyll<strong>en</strong><br />
räknades dock inte<br />
odör<strong>en</strong> från kanal<strong>en</strong>.<br />
gam la stad<strong>en</strong>, röres upp av vågsvallet och sprider<br />
åt al la håll <strong>en</strong> tjock vidrig lukt av alla in<strong>du</strong>strins<br />
upplösta avskräd<strong>en</strong>, blandade <strong>om</strong> varandra. Vattnet<br />
<strong>är</strong> svart och tranglänsande, m<strong>en</strong> efterhand s<strong>om</strong> fabrikerna<br />
börjar uttömma sitt slamvatt<strong>en</strong> uppstå olikf<strong>är</strong>gade<br />
fläckar kring kloaktrummornas mynningar,<br />
och var och <strong>en</strong> av dessa fläckar lukta på sitt sätt.<br />
H<strong>är</strong> spyr fabriker av alla slag ut sin or<strong>en</strong>lighet;<br />
väverier, spin<strong>ner</strong>ier, verkstäder, kritbruk, slakterier,<br />
oljeslagerier, tvättstugor och garverier - fabriker<br />
s<strong>om</strong> lämna i annan form choklad, karameller, margarin,<br />
maccaro<strong>ner</strong>, korv, s<strong>en</strong>ap, blanksmörja, ättika,<br />
tändstickor, cigarrer, bläck, guano, tvål och parfymer.<br />
Själva bouqén på det hela skänka rännst<strong>en</strong>arna,<br />
vars innehåll långsamt rin<strong>ner</strong> utmed kanal<strong>en</strong>s<br />
bankar. Så bildas stad<strong>en</strong>s atmosf<strong>är</strong>.”
Han kunde verklig<strong>en</strong> formulera sig, d<strong>en</strong><br />
gode Axel. Med sin syrliga stil berättar<br />
han också <strong>om</strong> muddrar<strong>en</strong> på mudderverket<br />
Herkules s<strong>om</strong> gick i kanal<strong>en</strong>:<br />
”Skeppar<strong>en</strong> på d<strong>en</strong>na trista farkost, <strong>en</strong><br />
gammal gråskäggig och solstekt man, hade<br />
för länge sedan tröttnat på muddring<strong>en</strong> sås<strong>om</strong><br />
resultatlös, m<strong>en</strong> han muddrade ändå.”<br />
Det hände att passerande kastade glåpord<br />
till hon<strong>om</strong>. Då tog han sin kritpipa ur<br />
munn<strong>en</strong> och skrek ursinnigt:<br />
- ”Det syns nog inget resultat av att jag<br />
muddrar, m<strong>en</strong> <strong>om</strong> jag inte muddrade, skulle<br />
ni få se på resultat!”<br />
Malmö kanal <strong>är</strong> <strong>en</strong> underbar tillgång för<br />
vår k<strong>är</strong>a stad. Vem k<strong>om</strong>mer väl inte ihåg<br />
d<strong>en</strong> årliga kanaltävling<strong>en</strong> mellan Teknis,<br />
Sjukis och Käftis! För ev<strong>en</strong>tuella glömska<br />
läsare kan berättas att detta var <strong>en</strong> roddtävling<br />
med tre <strong>stor</strong>a livbåtar s<strong>om</strong> varje år<br />
gick av stapeln mellan tekniska gymnasiet,<br />
sjuksköterskeskolan och tandläkarskolan.<br />
Start<strong>en</strong> var Slussbron n<strong>är</strong>a Schoug<strong>en</strong>s bro<br />
och det hägrande målet Davidhallsbron.<br />
Vem s<strong>om</strong> <strong>en</strong> gång k<strong>om</strong>mit på d<strong>en</strong>na knasiga<br />
tävling vet jag inte. Jag var i varje fall<br />
själv med året 1967.<br />
Kanalkamp på 1960-talet. På d<strong>en</strong> tid<strong>en</strong> gick<br />
det lite våldsammare till än vid våra dagars<br />
drakbåtspaddlingar under d<strong>en</strong> årliga Malmöfestival<strong>en</strong>.<br />
49
De tre båtarna s<strong>om</strong> skulle användas var livbåtar<br />
till d<strong>en</strong> <strong>en</strong>orma f<strong>är</strong>jan Gustav V s<strong>om</strong> låg inne på<br />
översyn på Kockums. Vi var många teknister s<strong>om</strong><br />
på kväll<strong>en</strong> rodde båtarna runt Kockums<strong>om</strong>rådet, in<br />
g<strong>en</strong><strong>om</strong> det trånga hamninloppet och in i kanal<strong>en</strong> till<br />
morgondag<strong>en</strong>s startplats. Det hela drog ut på tid<strong>en</strong>,<br />
årorna var s<strong>om</strong> mindre trädstammar. Först i natt<strong>en</strong>s<br />
mörker k<strong>om</strong> livbåtarna fram till hamninloppet. På<br />
något m<strong>är</strong>kligt sätt hamnade nu alla båtarna med relingarna<br />
mot varandra. I samma stund k<strong>om</strong> tågf<strong>är</strong>jan<br />
Malmöhus backande i mörkret. Malmöhus ansågs<br />
vara sundets vackraste skepp. Jag kan intyga att från<br />
vatt<strong>en</strong>ytan d<strong>en</strong>na natt fanns inte tillstymmelse till<br />
skönhet, allt var bara väldigt hotfullt.<br />
Givetvis hade vi inga lanternor och ljus <strong>om</strong>bord.<br />
Panik<strong>en</strong> spred sig - ju mer de två fria yttersidorna<br />
i livbåtsgyttret rodde ju mer klumpade vi ihop oss.<br />
Då inträffade <strong>en</strong> sådan d<strong>är</strong> konstig sak s<strong>om</strong> ibland<br />
bara sker. Någon tog plötsligt k<strong>om</strong>mandot - och alla<br />
lydde. Livbåtarna började röra sig mot pirkant<strong>en</strong>.<br />
Med bara några meter till godo gled Öresunds stolthet<br />
förbi tre livbåtar från tidigt 1900-tal.<br />
Start<strong>en</strong> på roddtävling<strong>en</strong> från Schoug<strong>en</strong>s bro<br />
tolv timmar s<strong>en</strong>are gick galant. Alla knep var tilllåtna<br />
m<strong>en</strong> … sjuksköterskorna skulle alltid k<strong>om</strong>ma<br />
först i mål. H<strong>är</strong> var det minsann ing<strong>en</strong> s<strong>om</strong> tog<br />
k<strong>om</strong>mandot. Det hela blev s<strong>om</strong> vanligt <strong>en</strong> <strong>en</strong>da <strong>stor</strong><br />
<strong>vill</strong>ervalla. Det var också många deltagare s<strong>om</strong> tog<br />
sig <strong>en</strong> ofri<strong>vill</strong>ig simtur i kanal<strong>en</strong> under f<strong>är</strong>d<strong>en</strong>s gång.<br />
Att vi vågade! Några år s<strong>en</strong>are uppdagades att<br />
kanal<strong>en</strong>s vatt<strong>en</strong> var så dåligt att det utgjorde <strong>en</strong> r<strong>en</strong><br />
hälsofara. Hela vatt<strong>en</strong>led<strong>en</strong> fick muddras och r<strong>en</strong>sas.<br />
Resultatet blev så klart vatt<strong>en</strong> att alla politiker<br />
stolta kunde spegla sig i detta och m<strong>en</strong>a att de gjort<br />
<strong>en</strong> viktig insats för stad<strong>en</strong>. Ett nästan hundraårigt<br />
mudderprojekt var d<strong>är</strong>med till ända.<br />
50<br />
N<strong>är</strong> skökan blev faraos dotter!<br />
Murarna till det gamla Ros<strong>en</strong>vingeska huset vid<br />
Västergatan har upplevt mycket av Malmös hi<strong>stor</strong>ia<br />
pas sera revy. Bor <strong>du</strong> kanske i ett modernt radhus?<br />
Då kan det kanske vara kul att veta att detta faktiskt<br />
<strong>är</strong> det äldsta bevarade radhuset i stad<strong>en</strong>. H<strong>är</strong> bodde<br />
på 1530-talet <strong>en</strong> mycket rik kvinna.<br />
Anne Mog<strong>en</strong>s<strong>en</strong> J<strong>en</strong>s<strong>en</strong> var dotter till borgmästar<strong>en</strong><br />
Peder i Helsingör. Hon var själv gift med<br />
Mo g<strong>en</strong>s J<strong>en</strong>s<strong>en</strong> s<strong>om</strong> var ing<strong>en</strong> mindre än kung<br />
Christian II:s skrivare, d.v.s. sekreterare med ett<br />
modernare ord. Mog<strong>en</strong>s dog år 1528 och änkan<br />
flyttade snart in i det ståtliga huset vid Västergatan.<br />
Året 1534 satte hon upp d<strong>en</strong> ståtliga bildst<strong>en</strong><strong>en</strong><br />
ovanför sin ingång. H<strong>en</strong>nes mans vap<strong>en</strong>, <strong>en</strong> ros och<br />
<strong>en</strong> vinge, pryder st<strong>en</strong><strong>en</strong> tillsammans med h<strong>en</strong>nes<br />
eget vap<strong>en</strong>m<strong>är</strong>ke, två liljor.<br />
D<strong>en</strong> vackra bildst<strong>en</strong><strong>en</strong> från år 1534 pryder fortfarande<br />
sin plats i Ros<strong>en</strong>vingeska husets gamla murverk.
Det Ros<strong>en</strong>vingeska huset<br />
invid Västergatan <strong>är</strong> <strong>en</strong> av<br />
de verkliga juvelerna bland<br />
Malmös bevarade byggnader<br />
från 1500-talet.<br />
Försök att läsa text<strong>en</strong> på st<strong>en</strong><strong>en</strong>. Klarar <strong>du</strong> det <strong>är</strong><br />
<strong>du</strong> att gratulera. D<strong>en</strong> <strong>är</strong> nämlig<strong>en</strong> skriv<strong>en</strong> på gammal<br />
platt yska. På sv<strong>en</strong>ska blir det hela följande:<br />
”Ack människa, betänk din lott,<br />
Hur Gud av jord dig skapat blott,<br />
Hur död<strong>en</strong> smyger, tjuv<strong>en</strong> lik,<br />
Och rycker bort både arm och rik.”<br />
Rik var förvisso d<strong>en</strong>na inflyttade kvinna från<br />
Helsingör. H<strong>en</strong>nes son, s<strong>en</strong>are ägare av huset, blev<br />
vad det led borg mäs tare i Helsingör och dessut<strong>om</strong><br />
kung<strong>en</strong>s toldere, d.v.s. skatteindrivare. Det var han<br />
s<strong>om</strong> hade att se till att Öresundstull<strong>en</strong> betalades av<br />
alla skepp s<strong>om</strong> passerade sundet. Guld var <strong>en</strong> metall<br />
s<strong>om</strong> var välkänd i detta hem.<br />
Eg<strong>en</strong>tlig<strong>en</strong> <strong>är</strong> det otroligt att d<strong>en</strong> vackra st<strong>en</strong><strong>en</strong><br />
bevarats i helt oskadat skick. År 1815 täcktes nämli-<br />
51<br />
g<strong>en</strong> både st<strong>en</strong> och fasad av ett tjockt putslager. D<strong>en</strong><br />
gamle malmöforskar<strong>en</strong> Einar Bager hjälpte till att<br />
hugga <strong>ner</strong> puts<strong>en</strong> vår<strong>en</strong> 1950 på jakt efter st<strong>en</strong><strong>en</strong>.<br />
Han har själv berättat för mig vilk<strong>en</strong> fröjd och förvåning<br />
det var att frilägga detta, av ödet, oskadade<br />
mästerverk. Fler otroliga saker skulle emellertid<br />
inträffa under det gamla huset restaurering i början<br />
av 1950-talet.<br />
En ig<strong>en</strong>murad tegelnisch dök plötsligt upp under<br />
yttermur<strong>en</strong>s tjocka putslager. Einar blev bokstavligt<br />
talat eld och lågor. Med <strong>en</strong> hammare och j<strong>är</strong>nmejsel<br />
högg han snabbt bort <strong>en</strong> av de tegelst<strong>en</strong>ar s<strong>om</strong><br />
använts vid ig<strong>en</strong>murning<strong>en</strong> av nisch<strong>en</strong>.<br />
- ”Du kan tro att det var spännande att sticka in<br />
hand<strong>en</strong> i det dolda hålrummet bak<strong>om</strong> ig<strong>en</strong>murning<strong>en</strong>.<br />
Det var något s<strong>om</strong> skramlade och ramlade<br />
<strong>om</strong>kull. Vi hade funnit skatt<strong>en</strong>.”
Jag kan fortfarande tydligt se Einar framför mig<br />
livs levande n<strong>är</strong> han berättade hi<strong>stor</strong>i<strong>en</strong>. M<strong>en</strong> det<br />
var nu ing<strong>en</strong> skatt man funnit:<br />
- ”Då slog mig <strong>en</strong><br />
hemsk misstanke. Jag<br />
rusade i full fart <strong>ner</strong>för<br />
byggnads steg<strong>en</strong><br />
och in i huset. Och<br />
myc ket riktigt. Vi<br />
hade k<strong>om</strong> mit rakt in i<br />
kökets porslinsskåp.<br />
Det blev svårt att förklara<br />
varför <strong>en</strong> del<br />
saker ha -de trillat <strong>ner</strong><br />
och gått i kras!”<br />
Det Ros<strong>en</strong>vingeska<br />
hu set <strong>är</strong> verklig<strong>en</strong><br />
<strong>en</strong> byggnadshi<strong>stor</strong>isk<br />
raritet. H<strong>är</strong> finns bara<br />
så myc ket att upptäcka.<br />
Ta t.ex. fasad<strong>en</strong> ut mot Väs tergatan. Två<br />
<strong>stor</strong>a valvbågar av tegel finns mitt på mur<strong>en</strong>, se<br />
bild<strong>en</strong>. H<strong>är</strong> fanns under 1500-talet två utskjutande<br />
handelsbodar i trä. Bodarna sträckte sig in i själva<br />
huset, d<strong>är</strong>av de två portbågarna.<br />
In<strong>ner</strong>taket i husets bott<strong>en</strong>våning var intakt m<strong>en</strong><br />
det hade på 1800-talet försetts med gipsstuckatur.<br />
Einar var själv uppe på steg<strong>en</strong> och knackade bort<br />
d<strong>en</strong>na takputs. Vad skulle man väl inte finna för<br />
ett underbart trätak under gips<strong>en</strong>! Besvikels<strong>en</strong> var<br />
<strong>stor</strong>. Vanliga råa träbjälkar och träplank! M<strong>en</strong> under<br />
arbetet föll <strong>en</strong> mängd pappersbitar s<strong>om</strong> snöfall <strong>ner</strong><br />
över min gamle vän. Förvånat konstaterade han att<br />
dessa hade <strong>en</strong> tryckt dekor och var målade.<br />
Besvikels<strong>en</strong> utbyttes nu i triumf. Taket hade i<br />
slutet av 1500-talet blivit täckt av <strong>en</strong> papperstapet,<br />
52<br />
Nord<strong>en</strong>s i dag äldsta kända. I Malmö blev tapeter<br />
vanliga först långt in på 1700-talet. Du kan finna<br />
några av ark<strong>en</strong> från Ros<strong>en</strong>vingetapet<strong>en</strong> till allmänt<br />
beskådande i Mal mö museums me del tids sal.<br />
Vackra kalk målningar<br />
från 1500-talet<br />
blottades n<strong>är</strong> man<br />
började knacka bort<br />
puts<strong>en</strong> på väggarna<br />
in<strong>om</strong>hus. Speciellt i<br />
det västra bott<strong>en</strong>våningsrummet<br />
- det<br />
med tapet<strong>en</strong> i taket<br />
- var mycket<br />
av de ursprungliga<br />
kalkmål ningarna<br />
från 1500-talet bevarade.<br />
Des sa <strong>är</strong> utförda<br />
i <strong>en</strong> speciell<br />
gråblå nyans. Ett<br />
rikt, målat bladverk<br />
täcker väggarna och h<strong>är</strong> och var tittar olika ansikt<strong>en</strong><br />
fram. Samma gråblå f<strong>är</strong>gskala har påträffats i andra<br />
bevarade hus i Malmö från tidigt 1500-tal. Ta bara<br />
sov kammar<strong>en</strong> i Jörg<strong>en</strong> Kocks tegelpalats från året<br />
1524. På vägg<strong>en</strong> har <strong>en</strong> vacker målning i d<strong>en</strong> gråblå<br />
f<strong>är</strong>g<strong>en</strong> bevarats, troligtvis målad till kung Gustav<br />
Vasas besök i Malmö i augusti 1524. Kung<strong>en</strong><br />
an vände ju detta rum s<strong>om</strong> sovrum. En målning i<br />
bott<strong>en</strong>våningstaket i det n<strong>är</strong>liggande Gleerupska<br />
huset från år 1532 b<strong>är</strong> också fortfarande d<strong>en</strong>na<br />
f<strong>är</strong>g skala. I dag <strong>är</strong> det västra bott<strong>en</strong>våningsrummet<br />
i Ro s<strong>en</strong>vingeska huset Malmös bäst bevarade<br />
1500-tals interiör.<br />
En väggmålning i angränsande rum ställde till<br />
problem för Einar Bager och konservatorn Folke<br />
Malmberg. Det var <strong>en</strong> bild från 1600-talet föreställande<br />
farodottern Uarda s<strong>om</strong> fin<strong>ner</strong> Moses i vass<strong>en</strong>.
Faraos dotters ansikte var emellertid svårt skadat.<br />
Vad göra! Målning<strong>en</strong> krävde ju ett ansikte.<br />
Jag minns det s<strong>om</strong> i går n<strong>är</strong> Einar berättade för<br />
mig. Under <strong>en</strong> kaffepaus på ett angränsande café<br />
ha de plötsligt Einar huggit tag i konservatorn:<br />
- ”D<strong>är</strong> <strong>är</strong> hon ju, faraos dotter!”<br />
In på cafét hade Gamla Västers på d<strong>en</strong> tid<strong>en</strong><br />
mest beryktade ”galanta” dam gjort <strong>en</strong>tré. Frågan<br />
<strong>är</strong> <strong>om</strong> hon någonsin har blivit så uttittad under <strong>en</strong><br />
kaffepaus. N<strong>är</strong> sedan restaureringsarbetet fortsatte<br />
var det d<strong>en</strong>na dam s<strong>om</strong> fick låna ut sina ansiktsdrag<br />
åt 1600-talets Uarda. Det kan låta s<strong>om</strong> <strong>en</strong> Pirat<strong>en</strong>hi<strong>stor</strong>ia<br />
m<strong>en</strong> d<strong>en</strong> <strong>är</strong> helt sann.<br />
Ett hus med hi<strong>stor</strong>ia uppåt väggarna.<br />
Byggdammet yrde och byggnadsställningarna<br />
svajade. Året var 1966. Vi teknister på byggnadsing<strong>en</strong>jörslinj<strong>en</strong><br />
var på ett studiebesök för att uppleva<br />
det verkliga livet. L<strong>är</strong>ar<strong>en</strong> <strong>vill</strong>e att vi skulle se d<strong>en</strong><br />
m<strong>är</strong>kliga restaurering s<strong>om</strong> då höll på att slutföras<br />
i Malmö. <strong>Detta</strong> k<strong>om</strong> att bli mitt första möte med<br />
Jörg<strong>en</strong> Kock.<br />
ständigt okänd för mig då m<strong>en</strong>, s<strong>om</strong> sagt, <strong>en</strong> n<strong>är</strong>a<br />
vän s<strong>en</strong>are under livet. Einar var <strong>en</strong> av de verkligt<br />
<strong>stor</strong>a kännar na av Malmö. Under sitt mer än hundraåriga<br />
liv hann han med mycket, inte minst n<strong>är</strong> det<br />
gällde att gräva i de tonvis med gulnade papper s<strong>om</strong><br />
på Malmö stadsarkiv berättar <strong>om</strong> vår stad. Nu stod<br />
han h<strong>är</strong> och berättade <strong>om</strong> Jörg<strong>en</strong> Kock, d<strong>en</strong> rikaste<br />
av de rika i Malmö hi<strong>stor</strong>ia.<br />
Jörg<strong>en</strong> dyker upp i Malmö plötsligt och utan<br />
förvarning, i varje fall <strong>om</strong> man får tro källorna. En<br />
dag 1518 finns han h<strong>är</strong> bara, i samma stund s<strong>om</strong><br />
Christian II utnäm<strong>ner</strong> hon<strong>om</strong> till myntmästare<br />
i Malmö. Han k<strong>om</strong> från<br />
Tyskland och året 1531 var<br />
han 44 år m<strong>en</strong> mer vet man<br />
inte <strong>om</strong> hans bakgrund.<br />
Att vara kung<strong>en</strong>s myntmästare<br />
i Malmö var vid<br />
d<strong>en</strong> na tid <strong>en</strong> ytterst betydelsefull<br />
post. Myntverket<br />
låg ju på det gamla slottet<br />
Myn tergård<strong>en</strong> s<strong>om</strong> vi<br />
besökt tidigare. Det var<br />
betydande mängder av guld<br />
och silver s<strong>om</strong> smältes h<strong>är</strong><br />
i de <strong>stor</strong>a metallugnarna<br />
Kockums hade köpt in och börjat restaurera d<strong>en</strong><br />
rike borgmästar<strong>en</strong> Jörg<strong>en</strong> Kocks ståtliga palats från<br />
1520-talet, beläget invid Stortorget. I köpet ingick<br />
också, mot extra tillägg, det unika porträttet av Jörg<strong>en</strong><br />
själv s<strong>om</strong> alltid funnits i huset. Nu stod vi d<strong>är</strong>,<br />
framtid<strong>en</strong>s ing<strong>en</strong>jörer, och blickade på <strong>en</strong> skäggig Originalmadonnan från Jör-<br />
man med lustig ”keps”, eller barett <strong>om</strong> man ska<br />
g<strong>en</strong> Kocks hus. Trots att reformation<strong>en</strong><br />
förbjöd Mariabil-<br />
tala 1500-talets språk. H<strong>är</strong> var mann<strong>en</strong> s<strong>om</strong> kunde<br />
der var det ing<strong>en</strong> s<strong>om</strong> vågade<br />
konst<strong>en</strong> att bygga <strong>stor</strong>t redan för femhundra år be d<strong>en</strong> mäktige Kock<strong>en</strong> att<br />
sedan, påtalade guid<strong>en</strong> med stolthet.<br />
plocka <strong>ner</strong> sin ”avgudabild”.<br />
Med p<strong>en</strong>gar följer alltid makt.<br />
Guid<strong>en</strong> var ing<strong>en</strong> mindre än Einar Bager, full-<br />
53
Jörg<strong>en</strong> Kocks ståtliga tegelpalats från 1520-talet var <strong>en</strong><br />
gång ett av Nord<strong>en</strong>s mest påkostade borgarhus.<br />
och myntmästar<strong>en</strong> hade rätt till <strong>en</strong> viss proc<strong>en</strong>t<br />
av all myntning. Strax efter Stockholms blodbad<br />
året 1520 befann sig Jörg<strong>en</strong> i Stockholm för att<br />
till Malmö smältugnar hämta silver från både<br />
Sverige och Finland. Under fem år myntades för<br />
över <strong>en</strong> halv miljon mark, <strong>en</strong> vid d<strong>en</strong>na tid ofantlig<br />
summa. Mängd<strong>en</strong> repres<strong>en</strong>terar emellertid <strong>en</strong>dast<br />
de kvitt<strong>en</strong>ser s<strong>om</strong> blivit bevarade; antalet nyslagna<br />
mynt har varit betydligt större.<br />
Jörg<strong>en</strong> blev snart utsedd till borgmästare i Malmö.<br />
Innan Christian II flydde från Köp<strong>en</strong>hamn och<br />
Danmark vår<strong>en</strong> 1523, lät han på Malmö redd lasta<br />
några av krigsskepp<strong>en</strong> med nypräglade silvermynt<br />
av hög valör. Jörg<strong>en</strong> Kock hade utfört sin sista<br />
leverans till sin herre. Efter att ha hållit stad<strong>en</strong> mot<br />
<strong>en</strong> belägrande h<strong>är</strong> under d<strong>en</strong> tid s<strong>om</strong> han lovat kung<br />
Christian II, kapitulerade Jörg<strong>en</strong> och Malmö. G<strong>en</strong>ast<br />
lånade myntmästar<strong>en</strong> d<strong>en</strong> nye kung<strong>en</strong> Frederik<br />
I <strong>en</strong>orma summor och blev d<strong>en</strong> 15 augusti 1526 s<strong>om</strong><br />
tack adlad. Han fick s<strong>om</strong> adelsm<strong>är</strong>ke <strong>en</strong> sköld vars<br />
<strong>en</strong>a halva var röd, d<strong>en</strong> andra vit. I det röda fäl tet satt<br />
<strong>en</strong> vit lilja och i det vita <strong>en</strong> röd lilja. I det smalare<br />
tegelhuset upp mot Stortorget finns fortfarande på<br />
<strong>en</strong>a vägg<strong>en</strong> Jörg<strong>en</strong> och hans hustru Citzes äld re<br />
borgarvap<strong>en</strong> målade. Upp<strong>en</strong>bart har alltså hu set<br />
och målningarna fullbordats innan utnämning<strong>en</strong><br />
till adelsman.<br />
- ”Han var otrolig på att samla p<strong>en</strong>gar”, berättade<br />
Einar d<strong>en</strong> d<strong>är</strong> dag<strong>en</strong> 1966. ”Se h<strong>är</strong>, vilk<strong>en</strong><br />
väggmålning vi tagit fram i hans vardagsrum. En<br />
råtta s<strong>om</strong> gömmer sig i <strong>en</strong> mans skägg. Det <strong>är</strong> det<br />
gamla ord språket: ´Råtta söker bo i lat mans skägg´<br />
s<strong>om</strong> åsyf tas. Bild<strong>en</strong> har Jörg<strong>en</strong> säkert haft s<strong>om</strong> ett<br />
verkligt avskräc kande exempel!”<br />
54<br />
I ett annat rum höll konservatorn på att frilägga<br />
ytterligare <strong>en</strong> väggmålning. Einar berättade <strong>om</strong><br />
mo tivet d<strong>är</strong> kung David från Bibeln står och kikar<br />
på <strong>en</strong> nak<strong>en</strong> och badande Bathseba. Tyv<strong>är</strong>r hade<br />
emel ler tid kvin nan blivit borthugg<strong>en</strong> på 1700-talet!<br />
Jörg<strong>en</strong> Kock har säkert bekostat målning<strong>en</strong> till det<br />
att huset stod klart året 1524. Gustav Vasa gästade<br />
ju då Malmö och hade sitt sovrum i just detta rum.<br />
D<strong>en</strong> sv<strong>en</strong>ske kung<strong>en</strong> var vid d<strong>en</strong> tid<strong>en</strong> <strong>en</strong>dast <strong>en</strong><br />
ung pojkspoling och v<strong>är</strong>d<strong>en</strong> i Malmö erbjöd hon<strong>om</strong><br />
tydli g<strong>en</strong> pornografi uppåt väggarna. Så väl trakterade<br />
myntmäs tar<strong>en</strong> och borgmästar<strong>en</strong> sin sv<strong>en</strong>ske
gäst att han blev utsedd till fadder vid Gustav Vasas<br />
son Eriks dop i Stockholm året 1533.<br />
Är det inte m<strong>är</strong>kligt! Samme man s<strong>om</strong> tillverkat<br />
alla de mynt s<strong>om</strong> möjliggjort för danskkung<strong>en</strong> att<br />
i Stockholms blodbad hugga huvudet av Gustav<br />
Vasas far blev nu fadder för bödeloffrets barnbarn!<br />
Han var i sanning <strong>en</strong> riktigt skicklig <strong>fil</strong>ur, d<strong>en</strong> d<strong>är</strong><br />
borgmästar<strong>en</strong> Jör g<strong>en</strong> Kock.<br />
På vår<strong>en</strong> 1534 började i Danmark ett blodigt<br />
inbördeskrig s<strong>om</strong> går under namnet ”Grevefejd<strong>en</strong>”.<br />
55<br />
Jörg<strong>en</strong> Kocks porträtt från året 1531 finns fortfarande<br />
bevarat i Kockska huset.<br />
Kung<strong>en</strong> Frederik I hade dött och i stället för att välja<br />
hans son Christian III <strong>vill</strong>e städerna Köp<strong>en</strong>hamn<br />
och Malmö återinsätta d<strong>en</strong> fångne kung<strong>en</strong> Christian<br />
II på tron<strong>en</strong>. Jörg<strong>en</strong> Kock tog initiativet till upproret.<br />
En dag lurades länsmann<strong>en</strong> på Malmöhus i <strong>en</strong><br />
fälla och tillfångatogs på stad<strong>en</strong>s rådhus. Samtidigt<br />
fängslades ett flertal adelsmäns sö<strong>ner</strong> s<strong>om</strong> gick i<br />
Malmö latinskola. Till att börja med gick kriget bra<br />
för upprorsmänn<strong>en</strong>. En samtida nidvisa <strong>om</strong> Jörg<strong>en</strong><br />
Kock visar mann<strong>en</strong> i all sin prakt:<br />
”Nu han väl spatserar på Malmös gator,<br />
och låter sig beses i sin pansarplatta<br />
för att man ska tänka att han så manlig <strong>är</strong>,<br />
låter han ett draget slagsv<strong>är</strong>d efter sig b<strong>är</strong>a<br />
och två bardisa<strong>ner</strong> och <strong>en</strong> hakebössa.<br />
Så f<strong>är</strong>das han till kyrkan s<strong>om</strong> <strong>en</strong> manlig furste.”<br />
Vid ett slag utanför Helsingborg i januari 1535<br />
blev emellertid d<strong>en</strong> skånska armén förrådd och Jörg<strong>en</strong><br />
fick hals över huvud fly tillbaka till Malmö. N<strong>är</strong><br />
stad<strong>en</strong> tvingades kapitulera efter <strong>en</strong> lång belägring<br />
fortsatte hans flykt över till Köp<strong>en</strong>hamn. H<strong>är</strong> slöt<br />
upprorsmakarna fred med d<strong>en</strong> nye kung<strong>en</strong>. Först<br />
efter det att Jörg<strong>en</strong> fått knäfalla i vägsmuts<strong>en</strong> utanför<br />
Västerbro och be <strong>om</strong> nåd skonades hans liv. Ett<br />
halvt år s<strong>en</strong>are hade han lånat d<strong>en</strong> nye reg<strong>en</strong>t<strong>en</strong> <strong>en</strong><br />
<strong>stor</strong> summa p<strong>en</strong>gar och på så sätt återfått sin status.<br />
Karl<strong>en</strong> var så rik att d<strong>en</strong> mäktige adelsmann<strong>en</strong> Mog<strong>en</strong>s<br />
Göje l<strong>är</strong> ha utropat: ”Han har mer ränta vart<br />
år av fastigheter innanför port<strong>en</strong> i Malmö än 3000<br />
daler!” Summan var lika <strong>stor</strong> s<strong>om</strong> hela det dåtida<br />
Malmös off<strong>en</strong>tliga årsintäkter.
Under restaurering<strong>en</strong> av huset på 1960-talet<br />
var det bl.a. antikvarie Rikard Holmberg s<strong>om</strong> ansvarade<br />
för alla undersökningarna. D<strong>en</strong>ne Rikard<br />
hade <strong>stor</strong>stilade pla<strong>ner</strong> på att publicera alla forskningsrön<br />
s<strong>om</strong> insamlats <strong>om</strong> huset. Först skulle han<br />
emellertid ha f<strong>är</strong>dig sin doktorsavhandling. Rikard<br />
var <strong>en</strong> människa s<strong>om</strong> jag s<strong>om</strong> ung forskare såg upp<br />
till. Han vågade nämlig<strong>en</strong> ifrågasätta mycket av det<br />
s<strong>om</strong> var vedertag<strong>en</strong> ”fakta” i vår skånska hi<strong>stor</strong>ia.<br />
I stället kunde han k<strong>om</strong>ma med nya, till synes helt<br />
galna teorier. Hans avhandling togs d<strong>är</strong>för emot på<br />
ett oförskämt sätt vår<strong>en</strong> 1977. Jag satt själv med i<br />
pub lik<strong>en</strong> och in<strong>om</strong> mig steg <strong>en</strong> allt hetare önskan<br />
att få strypa d<strong>en</strong> danske oppon<strong>en</strong>t<strong>en</strong>. Mycket av det<br />
Rikard då hycklades för har emellertid s<strong>en</strong>are visat<br />
sig vara rätt. K<strong>är</strong>nan i Helsingborg <strong>är</strong> t.ex. numera<br />
bevislig<strong>en</strong> byggd på 1310-talet - detta finns redan<br />
framlagt i Rikards avhandling. Borg<strong>en</strong> i Borgeby<br />
<strong>är</strong> från Harald Blåtands tid - d<strong>en</strong>na uppgift finns<br />
också i hans avhandling.<br />
56<br />
En dag 1978 stod Rikard på mitt tjänsterum på<br />
Malmö museum.<br />
- ”Hej, jag emigrerar till Sydamerika. Mitt flyg<br />
går <strong>om</strong> två timmar!”<br />
Två lårar med allt forskningsmaterial från Jörg<strong>en</strong><br />
Kocks hus bars in på rummet.<br />
- ”Nu får <strong>du</strong> ta hand <strong>om</strong> det h<strong>är</strong>. Jag litar på att<br />
<strong>du</strong> får det publicerat!”<br />
S<strong>en</strong> bara gick han. Vad gör man inte för <strong>en</strong> gammal<br />
vän. Bok<strong>en</strong> <strong>om</strong> Kockska huset k<strong>om</strong> ut år 1980.<br />
Lasse Holmqvist s<strong>om</strong> Jörg<strong>en</strong> Kock. År 1986 gjorde d<strong>en</strong><br />
publikk<strong>är</strong>e Lasse <strong>en</strong> serie på fyra Tv-program med titeln<br />
Kring Lilla torg. Författar<strong>en</strong> fick då agera sakkunnig<br />
kring många episoder i Malmö hi<strong>stor</strong>ia.
Utblickar från ett gathörn<br />
För några år sedan byggde Malmö stad för <strong>stor</strong>a<br />
p<strong>en</strong>gar <strong>om</strong> Östergatan framför S:t Petri kyrka. Man<br />
påstod att man <strong>vill</strong>e återge gatan sin gamla prägel.<br />
Jag häpnade inför d<strong>en</strong>na tidningsuppgift. Man får<br />
hoppas att d<strong>en</strong>na uppsatta målsättning var <strong>en</strong> tidningsanka.<br />
För var <strong>är</strong> annars d<strong>en</strong> knaggliga kullerst<strong>en</strong>s<br />
läggning<strong>en</strong>, hästgödseln och d<strong>en</strong> smutsiga<br />
sörjan och - framför allt - var <strong>är</strong> människorna och<br />
d<strong>en</strong> livliga handelsk<strong>om</strong>mers<strong>en</strong>. Just detta parti av<br />
Östergatan <strong>är</strong> för mig <strong>en</strong> av de dödaste gatsträc korna<br />
i Malmö city - äv<strong>en</strong> efter <strong>om</strong>byggnad<strong>en</strong>.<br />
Så har det verklig<strong>en</strong> inte varit förr. D<strong>en</strong>na gatstump<br />
<strong>är</strong> nämlig<strong>en</strong> Malmös hj<strong>är</strong>ta. Ja, jag m<strong>en</strong>ar<br />
knappast dag<strong>en</strong>s mittpunkt m<strong>en</strong> väl stad<strong>en</strong> c<strong>en</strong>trum<br />
för inte så många hundra år sedan. Malmö grundades<br />
på 1200-talet <strong>ner</strong>e vid strand<strong>en</strong> till Öresund.<br />
H<strong>är</strong> har det säkert gått fram <strong>en</strong> smal och sandig<br />
57<br />
Östergatan sett från Adelgatan. R<strong>en</strong>lighet<strong>en</strong> på gatan<br />
bedrar- åtminstone <strong>om</strong> man talar <strong>om</strong> hur det var på<br />
d<strong>en</strong>na plats förr i tid<strong>en</strong>.<br />
väg redan före stad<strong>en</strong>s tillk<strong>om</strong>st. D<strong>en</strong> låg på <strong>en</strong><br />
lång sandrevel s<strong>om</strong> då skiljde sundets vatt<strong>en</strong> från<br />
d<strong>en</strong> <strong>stor</strong>a sjö s<strong>om</strong> sträckte sig från V<strong>är</strong>nhem<strong>stor</strong>get<br />
till Kronprins<strong>en</strong>. Det var d<strong>en</strong>na landsväg s<strong>om</strong> k<strong>om</strong><br />
att bli huvudgatan i det äldsta Malmö. Namnet<br />
blev ”Alm<strong>en</strong>ningsgadh<strong>en</strong>”, s<strong>en</strong>are ”d<strong>en</strong> lange<br />
Adelga de”, i våra dagar Västergatan, Adelgatan<br />
och Ös ter gatan.<br />
S<strong>om</strong> arkeolog har jag åtskilliga gånger grävt i<br />
Östergatan. Efters<strong>om</strong> gatan <strong>är</strong> lagd på d<strong>en</strong> högsta<br />
del<strong>en</strong> av sandreveln ligger d<strong>en</strong> ursprungliga sand<strong>en</strong><br />
bara <strong>en</strong> dryg meter under d<strong>en</strong> nuvarande gatu beläggning<strong>en</strong>.<br />
H<strong>är</strong>, på topp<strong>en</strong> av d<strong>en</strong> låga sandhöjd<strong>en</strong>,<br />
har det såldes inte bildats tjocka kulturlager
på gatan. Kulturlager <strong>är</strong> ett finare arkeologiskt ord<br />
för avfall och dynga. Det var främst i de små naturliga<br />
svackorna utmed sandreveln s<strong>om</strong> man fyllde<br />
på med avfallet. Bara ett sextiotal meter norr <strong>om</strong><br />
Östergatan, vid Norra Vallgatan, <strong>är</strong> t.ex. kulturlagret<br />
tre me ter tjockt.<br />
Det var i sand<strong>en</strong> utanför Skandinaviska Enskilda<br />
bank<strong>en</strong> s<strong>om</strong> jag första gång<strong>en</strong> träffade på<br />
”lerbottnar” i Malmö. Lerbottnar <strong>är</strong> ett f<strong>en</strong><strong>om</strong><strong>en</strong><br />
s<strong>om</strong> gäckar arkeologernas fantasi. I sand<strong>en</strong> har man<br />
grävt grunda hål på mellan <strong>en</strong> till kanske fem kvadratmeters<br />
<strong>stor</strong>lek. Bottnarna i dessa hål har täckts<br />
med ett tunt lager av fin lera. Lerbottnar verkar ha<br />
grävts <strong>en</strong>dast under de skånska kuststädernas allra<br />
äldsta tid. De lerbottnar jag fann på Östergatan <strong>är</strong><br />
inget undantag. De måste ha funnits nästan innan<br />
stad<strong>en</strong> vuxit upp vid mitt<strong>en</strong> av 1200-talet. Groparna<br />
var nämlig<strong>en</strong> ig<strong>en</strong>fyllda av tämlig<strong>en</strong> r<strong>en</strong> sand; något<br />
kulturlager runt <strong>om</strong>kring har alltså inte funnits n<strong>är</strong><br />
de var i bruk.<br />
Vad har dessa mängder av lerbottnar använts till?<br />
En arkeolog k<strong>om</strong> <strong>en</strong> gång med sin högst personliga<br />
förklaring. Östergatan kan ha varit plats<strong>en</strong> för d<strong>en</strong><br />
första Skånemässan. Smarta malmöbor visade upp<br />
hål i mark<strong>en</strong> s<strong>om</strong> <strong>en</strong> försäljningspro<strong>du</strong>kt och lurade<br />
de övriga <strong>du</strong>mma skåningarna att köpa både pat<strong>en</strong>tet<br />
och råvaran lera för att de själva skulle kunna<br />
bygga sådana hål hemma hos sig. Tank<strong>en</strong> <strong>är</strong> för<br />
mig s<strong>om</strong> gammal malmöbo lockande! Tänk <strong>om</strong> vi<br />
lurade medeltid<strong>en</strong>s Skanörsbor, Ystadsbor och Simrishamnare!<br />
Ge mig dock ett bättre tolkningsförslag<br />
så bjuder jag kanske på champagne.<br />
Tillbaka till stad<strong>en</strong>s önskan att återge d<strong>en</strong>na del<br />
av Östergatan sin gamla miljö. Låt oss höra vad to -<br />
baksarbetare Winquist har att berätta <strong>om</strong> just miljön<br />
på 1800-talet i det hörn s<strong>om</strong> visas på bild<strong>en</strong>. Har<br />
58<br />
ni svårt att läsa det skrivna, gör då på det sätt s<strong>om</strong><br />
Einar Bager tipsade mig <strong>om</strong> <strong>en</strong> gång:<br />
- ”Sv<strong>en</strong>, har <strong>du</strong> svårt att läsa någon gammal<br />
hand skrift - läs d<strong>en</strong> då högt. Då arbetar både din<br />
högra och vänstra hj<strong>är</strong>nhalva och resultatet <strong>är</strong> förbluffande.”<br />
På d<strong>en</strong> g<strong>en</strong>uina malmödialekt s<strong>om</strong> återges nedan<br />
åsyftar ordet ”krok” ett öppet toaletthörn:<br />
”För i tid<strong>en</strong> bötades inte för osnyggande på almän<br />
gata till och med på jusa dag<strong>en</strong>. Var di så <strong>en</strong><br />
krok, så satte di säj <strong>ner</strong> både onga och gamla, så åm<br />
<strong>en</strong> sådan krok dän wa fullad med mänsjosmuts fårst<br />
i vickan, så fick dätt liga tils lördagsäftårmi dag, och<br />
såmliga hade då säj <strong>en</strong> rulebör full. För h<strong>är</strong> sopades<br />
aldrig mer än åm lördag<strong>en</strong>.<br />
N<strong>är</strong> dän gamla Kronemagasinet stod d<strong>är</strong> nu<br />
Malmö Sparbank (1880) <strong>är</strong> bygd, d<strong>är</strong> va dän stårs ta<br />
krok<strong>en</strong> för sådant bruk. Och d<strong>är</strong> gick alltid husar på<br />
vakt åm natt<strong>en</strong> för d<strong>är</strong> va pänninge ränter i kanselibygnad<strong>en</strong><br />
åt Adelgatan. Så mit för bode <strong>en</strong> lagman<br />
såm hite Volf. Han hade <strong>en</strong> piga såm hade <strong>en</strong> husar<br />
till fästeman såm va på vackt åm kväll<strong>en</strong> mit för<br />
Volv<strong>en</strong>. Och sama dag hade pigan lagat blodkårv<br />
och hon skule åm afton<strong>en</strong> smy ut <strong>en</strong> talrick blodkorv<br />
till husar<strong>en</strong>. Män n<strong>är</strong> hon nu kåm hän i d<strong>en</strong> d<strong>är</strong>a<br />
smotsiga krok<strong>en</strong>, så falt hon och tapa tal rick<strong>en</strong> i<br />
smots<strong>en</strong> och all blokårv<strong>en</strong> d<strong>är</strong> i blan.”<br />
Berättels<strong>en</strong> fortsätter m<strong>en</strong> jag ska bespara er<br />
de vidare detaljerna <strong>om</strong> vad pigan serverade sin<br />
älskade. Jag <strong>är</strong> dock nästan säker på att hon inte<br />
blev gift med husar<strong>en</strong>.<br />
Var det månne d<strong>en</strong>na typ av gatumiljö s<strong>om</strong> Gatukontoret<br />
<strong>vill</strong>e återställa n<strong>är</strong> man ”gav tillbaka gatan
sitt forna utse<strong>en</strong>de!” Man får i så fall vara mycket<br />
glad över att de misslyckades.<br />
I Malmö <strong>är</strong> helvetet <strong>en</strong> trevlig plats!<br />
Det <strong>är</strong> <strong>en</strong> dag i slutet av medeltid<strong>en</strong>, låt oss säga<br />
förmiddag<strong>en</strong> <strong>en</strong> vårdag 1461. På <strong>en</strong> hög byggnadsställning<br />
står några män med målarp<strong>en</strong>slar i<br />
händerna.<br />
- ”Vet <strong>du</strong>”, säger d<strong>en</strong> <strong>en</strong>e, ”de s<strong>om</strong> bor i Malmö<br />
<strong>är</strong> smådjävlar hela hög<strong>en</strong>!”<br />
- ”Sant sa <strong>du</strong>”, säger d<strong>en</strong> andre. ”Låt oss befäs ta<br />
att malmöborna gillar helvetet!”<br />
Och så började de på kapellets vägg måla av de<br />
innevånare i d<strong>en</strong> tid<strong>en</strong>s <strong>stor</strong>stad Malmö s<strong>om</strong> efter<br />
Helvetet var för medeltidsmänniskorna<br />
d<strong>en</strong> v<strong>är</strong>sta av<br />
alla platser. Varför då d<strong>en</strong>na<br />
skånska glädje?<br />
59<br />
död<strong>en</strong> k<strong>om</strong>mit till helvetet. Och det m<strong>är</strong>kliga med<br />
målningarna <strong>är</strong> att alla skrattar! Fortfarande, efter<br />
mer än ett halvt årtus<strong>en</strong>de, kan <strong>du</strong> se dessa nöjda<br />
människor. De bildar <strong>en</strong> av många grupper i d<strong>en</strong><br />
fantastiska bildskatt s<strong>om</strong> finns i Krämarkapellet i<br />
S:t Petri kyrka.<br />
Krämarkapellet uppfördes runt året 1460 direkt<br />
norr <strong>om</strong> S:t Petris höga torn. Tornet vilar verklig<strong>en</strong><br />
på lös sand - det har nämlig<strong>en</strong> störtat två gånger.<br />
Första gång<strong>en</strong> var år 1420. På d<strong>en</strong> tid<strong>en</strong> låg Malmös<br />
rådhus direkt norr <strong>om</strong> kyrkogård<strong>en</strong>, ut mot<br />
Östergatan. D<strong>en</strong> stackars stadsskrivar<strong>en</strong> hade just<br />
inköpt <strong>en</strong> dyr pergam<strong>en</strong>tsbok d<strong>är</strong> han pla<strong>ner</strong>ade att<br />
skriva in viktiga händelser i stad<strong>en</strong>s hi<strong>stor</strong>ia. H<strong>är</strong><br />
satt han nu; bok<strong>en</strong> var uppslag<strong>en</strong>, fjäderp<strong>en</strong>nan låg<br />
i hand<strong>en</strong> … och då hände det. Förskräckt skrev han<br />
de första m<strong>en</strong>ingarna i bok<strong>en</strong>:
”År 1420. Ack hur hastigt nedstörtade inte<br />
kyrkans torn!”<br />
Hela tornet landade rakt utanför hans fönster. År<br />
1442 hade ett nytt torn byggts upp m<strong>en</strong> då var det<br />
dags för nästa <strong>stor</strong>a ras. Först efter det att ytterligare<br />
ett torn uppförts, det nuvarande, kunde man bygga<br />
Krämarkapellet. Det <strong>är</strong> lika bra att jag h<strong>är</strong> och nu<br />
utf<strong>är</strong>dar <strong>en</strong> lit<strong>en</strong> varning. Ibland lossnar kalkbitar<br />
från kapellets valv och sprickan mellan valv och<br />
torn blir allt större. N<strong>är</strong> k<strong>om</strong>mer kyrktornet att<br />
falla <strong>en</strong> tred je gång? Grundläggning<strong>en</strong> <strong>är</strong> inte av<br />
d<strong>en</strong> bästa kvalitet.<br />
Krämarkapellet bekostades av d<strong>en</strong> tid<strong>en</strong>s rikare<br />
hantverkare. Ett myller av helgon, människor, djur<br />
och de mest fantasieggande monster finns att beskåda.<br />
Ge dig tid till detta. Ta g<strong>är</strong>na med <strong>en</strong> kikare;<br />
det <strong>är</strong> högt till takvalv<strong>en</strong>. Bland helgon<strong>en</strong> intar S:t<br />
Petrus och S:t Paulus hedersplats<strong>en</strong>; <strong>du</strong> ser dem<br />
direkt <strong>du</strong> k<strong>om</strong>mer in i kapellet. Mellan sig har de<br />
Veronicas svette<strong>du</strong>k. Veronica var d<strong>en</strong> kvinna s<strong>om</strong><br />
störtade fram och torkade av Jesus ansikte n<strong>är</strong> han<br />
bar korset till Golgata. Jesus ansiktsbild blev s<strong>om</strong><br />
tack kvar på tygbit<strong>en</strong>.<br />
På kapellets väggar finns det <strong>en</strong> mängd realistiska<br />
djurmotiv. Duvan hänger över evangelisterna,<br />
vilka alla <strong>är</strong> symboliskt n<strong>är</strong>varande i form av djur;<br />
Lukas s<strong>om</strong> <strong>en</strong> oxe, Johannes s<strong>om</strong> <strong>en</strong> örn och Markus<br />
s<strong>om</strong> ett lejon. Till höger <strong>om</strong> Paulus sitter i <strong>en</strong>a<br />
valvslutet <strong>en</strong> katt s<strong>om</strong> fångat <strong>en</strong> präktig råtta i munn<strong>en</strong>;<br />
faktiskt Malmös äldsta avbildade råtta. Och i<br />
<strong>en</strong> valvsvickel sitter något så unikt s<strong>om</strong> <strong>en</strong> uggla<br />
s<strong>om</strong> spelar på säckpipa! Musikintresset i Malmö<br />
har verklig<strong>en</strong> gamla och m<strong>är</strong>kliga traditio<strong>ner</strong>.<br />
Det finns faktiskt så många djurbilder i vår<br />
kristna konst att jag <strong>en</strong> gång fick frågan från <strong>en</strong><br />
60<br />
Glada malmöbor i helvetets bastu.<br />
mycket förvånad japan s<strong>om</strong> åhört <strong>en</strong> av mina guidningar<br />
i Krämarkapellet:<br />
- ”Varför tillber ni kristna djur<strong>en</strong> s<strong>om</strong> gudar?”<br />
Givetvis hade han missuppfattat situation<strong>en</strong> m<strong>en</strong><br />
jag själv fick tid att reflektera. Att studera gammal<br />
kyrkokonst <strong>är</strong> faktiskt s<strong>om</strong> att ta sig <strong>en</strong> pr<strong>om</strong><strong>en</strong>ad<br />
i Köp<strong>en</strong>hamns Zoologiske Have.<br />
På själva tornvägg<strong>en</strong> i kapellet finns tre praktfulla<br />
mål nings motiv. Till vänster S:t Göran och drak<strong>en</strong>.<br />
Medan Göran tar sig ett nappatag mot odjuret<br />
står prinsessan på knä och ber för sin hjälte. H<strong>en</strong>nes<br />
mor och far har stått uppe på mur<strong>en</strong> till <strong>en</strong> stad i<br />
målning<strong>en</strong>s bakgrund m<strong>en</strong> med år<strong>en</strong> har föräldraskapet<br />
upphört då de två fallit sönder i putssmulor.<br />
Till höger finns <strong>en</strong> målning s<strong>om</strong> visar hur Jesus pres-
sas <strong>ner</strong> i <strong>en</strong> vinpress tillsammans med vindruvor. På<br />
detta sätt förklaras nattvardsvinet s<strong>om</strong> Kristi blod.<br />
Mitt emellan dessa två motiv står d<strong>en</strong> helige Laur<strong>en</strong>tius<br />
med sitt grillhalster. Helgonet blev avrättad<br />
g<strong>en</strong><strong>om</strong> att grillas levande. <strong>Detta</strong> bek<strong>om</strong> hon<strong>om</strong> inte<br />
speciellt; <strong>en</strong>ligt <strong>en</strong> mycket gammal leg<strong>en</strong>d ska han<br />
efter <strong>en</strong> stund ha sagt till grillmästarna:<br />
- ”Nu <strong>är</strong> jag f<strong>är</strong>diggrillad på d<strong>en</strong> h<strong>är</strong> sidan, vänd<br />
mig nu!”<br />
På kapellets andra väggar dansas det <strong>en</strong> m<strong>är</strong>klig<br />
dans. Bilderna <strong>är</strong> tyv<strong>är</strong>r lite svaga av tid<strong>en</strong>s tand<br />
m<strong>en</strong> man ser tydligt det groteska i d<strong>en</strong>na Malmös<br />
äldsta avbildade danssc<strong>en</strong>. H<strong>är</strong> dansas det nämlig<strong>en</strong><br />
pardans med part<strong>ner</strong>s s<strong>om</strong> inte <strong>är</strong> av d<strong>en</strong>na v<strong>är</strong>ld<strong>en</strong>.<br />
Först ut <strong>är</strong> kung<strong>en</strong> s<strong>om</strong> dansar med död<strong>en</strong> i form<br />
av ett b<strong>en</strong>rangel. D<strong>är</strong>efter k<strong>om</strong>mer <strong>en</strong> bis kop s<strong>om</strong><br />
Evangelist<strong>en</strong> Markus <strong>är</strong> i<br />
Krämarekapellet avbildad<br />
s<strong>om</strong> ett skrattande lejon.<br />
61<br />
också har <strong>en</strong> b<strong>en</strong>ig part<strong>ner</strong>; lite längre bort tar<br />
borgarfrun <strong>en</strong> sväng<strong>om</strong> med ett skrattande skelett.<br />
<strong>Detta</strong> dödsdansmotiv blev mycket popul<strong>är</strong>t i Europa<br />
under d<strong>en</strong> <strong>stor</strong>a digerdöd<strong>en</strong>s tid, dvs. ca 1350. En<br />
präst såg då <strong>en</strong> natt hur nylig<strong>en</strong> begravda döda dansade<br />
ringdans på kyrkogård<strong>en</strong>s gravar med gamla<br />
b<strong>en</strong>rangel. M<strong>en</strong> nog <strong>är</strong> det konstigt att de alla ser<br />
så väldigt glada ut h<strong>är</strong> i Malmö.<br />
Tillbaka till d<strong>är</strong> jag började; de skrattande i<br />
helvetet. Målning<strong>en</strong> finns direkt över ingång<strong>en</strong> till<br />
Krä marekapellet. H<strong>är</strong> sitter Jesus på regnbåg<strong>en</strong> och<br />
ur hans mun utgår lag och evangelium, på bild<strong>en</strong><br />
i form av ett sv<strong>är</strong>d och <strong>en</strong> lilja. Till höger har han<br />
Johannes döpar<strong>en</strong> s<strong>om</strong> har det skrattande helvetet<br />
under sig. Till vänster sitter jungfru Maria. Hon har<br />
helt og<strong>en</strong>erat lyft upp sitt <strong>en</strong>a bröst. Under h<strong>en</strong>ne<br />
ska <strong>en</strong>ligt det liturgiska mönstret paradiset finnas.
Jungfru Maria visar stolt upp sitt blottade bröst.<br />
Nog <strong>är</strong> det m<strong>är</strong>kligt att malmöborna skrattar i<br />
helvetet m<strong>en</strong> av paradiset finns inget kvar, bara <strong>en</strong><br />
t<strong>om</strong> vit yta. All målad, paradisisk puts har trillat av!<br />
Spökkon och lerhuvud<strong>en</strong>a i S:t Petri<br />
Åtta meter över markytan <strong>är</strong> de placerade, de<br />
gåtfulla konstn<strong>är</strong>salstr<strong>en</strong>. De var gamla redan n<strong>är</strong><br />
Columbus upptäckte Amerika, än äldre n<strong>är</strong> Linné<br />
år 1749 besökte Malmö. De sitter d<strong>är</strong> än - Malmös<br />
äldsta och mest anonyma konstverk!<br />
S:t Petri kyrka bjuder på många spännande överraskningar<br />
för alla de s<strong>om</strong> <strong>vill</strong> leka lite hi<strong>stor</strong>iska<br />
detektiver. Vi människor <strong>är</strong> bra konstigt funtade;<br />
62<br />
vi tittar bara rakt framåt och åt sidorna utan att<br />
höja blick<strong>en</strong>. Rannsaka bara dig själv. Hur många<br />
gånger n<strong>är</strong> <strong>du</strong> går runt i Malmö city lämnar din<br />
blick gatu planet för att utforska allt det otroliga<br />
s<strong>om</strong> hus fasaderna högt d<strong>är</strong>uppe erbjuder? Och<br />
ändå sitter mycket av vår hi<strong>stor</strong>ia bokstavligt talat<br />
uppåt väggarna.<br />
Malmös äldsta bevarade konstverk hittar <strong>du</strong><br />
just h<strong>är</strong> uppe. Du får dock smyga dig runt S:t Petri<br />
kyr ka på ”fel” sida, d.v.s. till d<strong>en</strong> norra sidan s<strong>om</strong><br />
alltid ligger i skugga. Ytterst få malmöbor går<br />
d<strong>en</strong>na väg<strong>en</strong>, alla söker sig utmed södra sidan vid<br />
Själbodgatan. Strunta nu i vad andra gör och ta d<strong>en</strong><br />
andra vä g<strong>en</strong> nästa gång. Då ser <strong>du</strong> uppe i takfot<strong>en</strong><br />
kring kor<strong>om</strong>gång<strong>en</strong> ett <strong>stor</strong>t antal, ca 15 cm <strong>stor</strong>a<br />
djurhuvud<strong>en</strong>. Dessa har skurits ut ur d<strong>en</strong> fuktiga<br />
leran innan lerst<strong>en</strong><strong>en</strong> bränts till tegel. Vi befin<strong>ner</strong><br />
oss på 1310-talet.<br />
N<strong>är</strong> det nya Malmö museum stod klart år 1901,<br />
i nuvarande Stadsbibliotekets gamla byggnad, hade<br />
man för d<strong>en</strong> stadshi<strong>stor</strong>iska utställning<strong>en</strong> låtit gjuta<br />
av dessa skulpturer i gips. På 1950-talet kastades<br />
kopiorna in i ett magasin och for d<strong>är</strong> verkligt illa.<br />
H<strong>är</strong> låg de tills jag <strong>en</strong> dag år 1985 åter tog och<br />
satte upp dem i medeltidsutställning<strong>en</strong> på Malmö<br />
museum. Kanske finns de kvar d<strong>är</strong> än - <strong>om</strong> inte,<br />
ta med <strong>en</strong> kikare <strong>om</strong> <strong>du</strong> ska se original<strong>en</strong> i detalj.<br />
Då kan <strong>du</strong> nämlig<strong>en</strong> tydligt se de kristna kors s<strong>om</strong><br />
ris tats i djur<strong>en</strong>s pannor. Vad <strong>är</strong> detta för någonting?<br />
Varför sitter dessa huvud<strong>en</strong> h<strong>är</strong>?<br />
N<strong>är</strong> man lade grundst<strong>en</strong><strong>en</strong> till d<strong>en</strong> nuvarande<br />
S:t Petri kyrka på 1310-talet <strong>är</strong> det troligt att man<br />
gjorde detta just på d<strong>en</strong> plats i norra kor<strong>om</strong>gång<strong>en</strong><br />
d<strong>är</strong> figurerna sitter. Direkt intill djurhuvud<strong>en</strong>a löper<br />
nämlig<strong>en</strong> inne i mur<strong>en</strong> spiraltrappan upp till vind<strong>en</strong><br />
över valv<strong>en</strong>. Det <strong>är</strong> d<strong>är</strong>för logiskt att man redan i
ygg start<strong>en</strong> fört upp d<strong>en</strong>na trappa, Malmös äldsta<br />
bevarade. Om murpartiet med djurhuvud<strong>en</strong>a varit<br />
d<strong>en</strong> första vägg<strong>en</strong> s<strong>om</strong> restes, kan djurhuvud<strong>en</strong>a<br />
och de kristna symbolerna ha haft till funktion att<br />
köra bort de mörka krafter s<strong>om</strong> alla då visste fanns<br />
åt norr. Det hela blir än mera sannolikt efters<strong>om</strong><br />
man på ett djurhuvud har ristat in ”AD 1__”. S<strong>om</strong><br />
Einar Bager konstaterat kan h<strong>är</strong> ha stått årtalet för<br />
Petrikyrkans grundläggning. AD står för latinets<br />
Anno D<strong>om</strong>ine, d.v.s. ”I Herr<strong>en</strong>s år”. Tyv<strong>är</strong>r har <strong>en</strong><br />
slarvig tegelslagare råkat sätta ett tumavtryck i d<strong>en</strong><br />
våta leran precis över årtalet. Kul med ett gammalt<br />
tumavtryck m<strong>en</strong> det exakta årtalet hade varit än<br />
roligare att ha bevarat!<br />
Från S:t Petri kyrktorn har de medeltida nattvakterna<br />
säkert sett både det <strong>en</strong>a såväl s<strong>om</strong> det andra<br />
av m<strong>är</strong>kliga saker. Rädslan för onda och mörka<br />
krafter fanns alltid innanför murarna. Hör bara vad<br />
ett ögonvittne nedtecknat i <strong>en</strong> bok från året 1588:<br />
63<br />
<strong>Detta</strong> <strong>är</strong> Malmös äldsta konstverk. Djurhuvud<strong>en</strong>a <strong>är</strong><br />
formade i d<strong>en</strong> våta leran innan bränning<strong>en</strong> till tegel.<br />
”D<strong>en</strong> 3 april i samma år <strong>om</strong> natt<strong>en</strong> mellan elva<br />
och tolv blev sett av lur<strong>en</strong> och tornväktarna h<strong>är</strong> i<br />
Malmö först <strong>en</strong> liks<strong>om</strong> eld, for över himmel<strong>en</strong> i <strong>en</strong><br />
mörk natt, mycket klar röd och skinandes, och strax<br />
i <strong>en</strong> sky blev sett <strong>en</strong> fruktansv<strong>är</strong>t hemsk <strong>stor</strong> man<br />
och lång, med <strong>en</strong> oerhört bred hatt på, s<strong>om</strong> hängde<br />
<strong>ner</strong> över hans skuldror, ett långt vitt skägg, s<strong>om</strong><br />
verkade att fladdra hit och dit för vind<strong>en</strong>. Dessut<strong>om</strong><br />
vite byxor och <strong>en</strong> gammal kappa och bägge hans<br />
armar och händer var i sidan utspända. <strong>Detta</strong> varade<br />
väl <strong>en</strong> kvart, och sedan i <strong>en</strong> and<strong>en</strong> sky försvann<br />
och delad i 4 delar. Vad <strong>vill</strong> Gud, det <strong>vill</strong> betyda!”<br />
I S:t Petri kyrka levde skräck<strong>en</strong> för onda krafter<br />
i norr kvar långt in på 1800-talet. Det berättas<br />
att nattvakt<strong>en</strong> i kyrktornet skulle blåsa <strong>en</strong> gång i<br />
kvart<strong>en</strong> i luckorna åt alla fyra väderstreck<strong>en</strong> ut<strong>om</strong><br />
åt norr. Om han äv<strong>en</strong> tutade åt norr skulle nämlig<strong>en</strong><br />
spökkon k<strong>om</strong>ma farande:<br />
Uppe vid takfot<strong>en</strong> till kor<strong>om</strong>gång<strong>en</strong> på S:t Petri kyrka<br />
fin<strong>ner</strong> <strong>du</strong> några m<strong>är</strong>kliga små skulpturer.
”Män forntid<strong>en</strong>s saga berätade att n<strong>är</strong> sante petri<br />
kjyrka blev bygd så murade di in <strong>en</strong> levande kalv<br />
och dän spökade uppe i tornet åm nättårna så tornväktar<strong>en</strong><br />
inte tordes blåsa i sin lur vid nåra sidan.”<br />
Finns det kanske ett samband mellan leg<strong>en</strong>d<strong>en</strong> och<br />
djurhuvud<strong>en</strong>a s<strong>om</strong> sitter i norr. De ser ju faktiskt ut<br />
s<strong>om</strong> kohuvud<strong>en</strong>!<br />
N<strong>är</strong> man övade bröstsim från tornspiran<br />
- ”Tycker att sprickorna i kyrkan har blivit lite<br />
större på s<strong>en</strong>are tid!”<br />
Jag träffade <strong>en</strong> ung m<strong>en</strong> ändå gammal trotjänare<br />
i S:t Petri kyrka s<strong>om</strong> uttryckte vissa farhågor. <strong>Detta</strong><br />
hände i samband med d<strong>en</strong> inklädning av kyrkan i<br />
byggnadsställningar s<strong>om</strong> pågick år 2001. Vi <strong>en</strong>ades<br />
dock <strong>om</strong> att de nog visste vad de gjorde, de s<strong>om</strong><br />
åkte hiss utanpå tornmur<strong>en</strong> för att nå till sin upphöjda<br />
arbetsplats. Samtalet gjorde emellertid att<br />
jag dedicerar nedan skrivna rader till vårt gamla<br />
kyrk torn mitt i Malmö.<br />
S:t Petri kyrka, vars kordel, d.v.s. d<strong>en</strong> östra<br />
del<strong>en</strong>, troligtvis invigdes redan året 1319, stod helt<br />
klar först i slutet av 1300-talet. D<strong>en</strong> långa byggtid<strong>en</strong><br />
har säkert berott på att digerdöd<strong>en</strong> hemsökte<br />
stad<strong>en</strong> år<strong>en</strong> 1349-1350 med troligtvis förödande<br />
verkningar. På 1380-talet har emellertid allt va rit<br />
klart, kanske i samband med det <strong>stor</strong>a nor diska<br />
kyrk<strong>om</strong>öte s<strong>om</strong> hölls i kyrkan vid d<strong>en</strong>na tid. Det<br />
äldsta västtornet låg då och ”red” på d<strong>en</strong> västra<br />
del<strong>en</strong> av långhuset. Först s<strong>en</strong>are bygg des det nuvarande<br />
tornet.<br />
Asfaltarbete i Kyrkogatan n<strong>är</strong> 1900-talet var ungt. I<br />
bakgrund<strong>en</strong> reser sig majestätiskt S:t Petris kyrktorn.<br />
65<br />
D<strong>en</strong> 29 oktober 1560 slog blixt<strong>en</strong> <strong>ner</strong> i d<strong>en</strong><br />
höga torn spiran. I ett brev från J<strong>en</strong>s Lavr<strong>en</strong>s<strong>en</strong> till<br />
Mog<strong>en</strong>s Gyld<strong>en</strong>stjerne berättar han <strong>om</strong> hur åskan<br />
drabbade Malmö klockan 10 ”med <strong>en</strong> så svår ljungeld<br />
att alla man blev der platt över förskräckta.”<br />
Längre <strong>ner</strong> i brevet läser vi:<br />
”Och då samma tordön och eld k<strong>om</strong>, säges att<br />
vara sett uti kyrkan några svarta tingestar och de<br />
försvunno så snart, att man icke kunde fånga att se,<br />
vad de var för några ... och så har något gått s<strong>om</strong> <strong>en</strong><br />
svart rök längst överst upp under valv<strong>en</strong> hän mot<br />
altaret, och upp på ett av de allra högsta fönstr<strong>en</strong><br />
över koret finns på varje sida ett hål så <strong>stor</strong>t s<strong>om</strong> ett<br />
barnhuvud ... och över d<strong>en</strong> norra kyr ko mur<strong>en</strong> har 10<br />
till 15 tegelst<strong>en</strong>ar lossnat i mur<strong>en</strong> in i kyrkan s<strong>om</strong><br />
<strong>om</strong> det varit <strong>en</strong> tingest s<strong>om</strong> (gått in d<strong>är</strong>).”<br />
Blixt<strong>en</strong> tog i d<strong>en</strong> väldiga ”knapp<strong>en</strong>”, metallkulan,<br />
och snart steg rök upp från spirans topp. Man<br />
gjorde ett första försök att släcka brand<strong>en</strong> m<strong>en</strong> detta<br />
misslyckades. Till sist blev några män lovade <strong>en</strong><br />
sum ma p<strong>en</strong>gar <strong>om</strong> de lyckades rädda tornet:<br />
”och de då fördristade sig upp ig<strong>en</strong> med oxhudar<br />
utanpå, och blev hissat vatt<strong>en</strong> upp till dem och d<strong>en</strong><br />
allmäktige Gud hjälpte dem så att de fick släckt<br />
eld<strong>en</strong> <strong>om</strong> eftermiddag<strong>en</strong> mellan tre och fyra. Och<br />
var d<strong>är</strong> väl avbränt tio eller tolv alnar med bleck,<br />
tim mer och allt och knapp<strong>en</strong> nedrasad … H<strong>är</strong> var<br />
så <strong>stor</strong> fara för eld<strong>en</strong>, s<strong>om</strong> blåste så väldeliga från<br />
spiran med <strong>stor</strong>a gni<strong>stor</strong> <strong>ner</strong> på gårdarna och man<br />
hade <strong>stor</strong> möda med att skydda sig. Och var det <strong>en</strong><br />
väst nordväst <strong>stor</strong>m så svår att man inte mindes<br />
sådan.”<br />
Orsak<strong>en</strong> till blixtnedslaget kunde man snabbt<br />
finna. En gammal k<strong>är</strong>ring, Jehanne Holger Thå,<br />
hade stått <strong>ner</strong>e på skeppsbron och pekat på tornet
precis innan blixt<strong>en</strong> träffade. Det visste ju alla att<br />
hon var <strong>en</strong> häxa. Process<strong>en</strong> blev kort; Malmö var<br />
snart <strong>en</strong> häxa fattigare n<strong>är</strong> väl kvinnobålet uppe på<br />
Kirse berget falnat. En ny och hög tornspira byggdes<br />
nu åter upp och frid<strong>en</strong> i stad<strong>en</strong> var återställd.<br />
Tornspiran blev emellertid med år<strong>en</strong> rutt<strong>en</strong> och<br />
vid slutet av 1700-talet behövde d<strong>en</strong> bytas ut. N<strong>är</strong><br />
stad<strong>en</strong>s styrande fick se kostnadsförslaget till d<strong>en</strong><br />
nya, höga spiran slog de bakut. I stället blev det <strong>en</strong><br />
låg och rund barockhuv. Malmöborna skulle k<strong>om</strong>ma<br />
att hata d<strong>en</strong>na fula tornhuv - ibland <strong>är</strong> inte alltid<br />
det billigaste alternativet det bästa. Det <strong>är</strong> d<strong>en</strong>na<br />
fula huv s<strong>om</strong> man ser på äldre malmöfoton. Först<br />
år 1890 restes våra dagars impo<strong>ner</strong>ande tornspira.<br />
Vi har faktiskt <strong>en</strong> del ögonvittnesskildringar från<br />
året 1792 då barockhuv<strong>en</strong> byggdes. D<strong>en</strong> 22-årige<br />
Abraham Ekerholm, s<strong>om</strong> var bosatt <strong>ner</strong>e i Kal<strong>en</strong>degatan,<br />
hade verklig<strong>en</strong> parkettplats n<strong>är</strong> man uppförde<br />
d<strong>en</strong> nya torntopp<strong>en</strong>. I hans dagbok kan vi följa<br />
arbetet. D<strong>en</strong> 12 juli var t.ex. murkrönet f<strong>är</strong>digmurat<br />
och timret för kyrkspiran började hissas upp. D<strong>en</strong><br />
16 juli föll <strong>en</strong> tegelst<strong>en</strong> <strong>ner</strong> från tornet och slog ihjäl<br />
<strong>en</strong> ar betare; d<strong>en</strong> 8 augusti började taktäckning<strong>en</strong><br />
66<br />
Malmö från havet, tecknat av Mathias Fl<strong>en</strong>sburg runt<br />
sekelskiftet 1800. På bild<strong>en</strong> ses S:t Petris runda tornhuv<br />
s<strong>om</strong> uppfördes år 1792.<br />
av koppar. Tornet skulle överst prydas med <strong>en</strong> <strong>stor</strong><br />
metallkula. Metallkulan k<strong>om</strong> upp - sedan började<br />
spektaklet. D<strong>en</strong> var ju för lit<strong>en</strong>! Det var bara till att<br />
bryta upp koppartaket så att kulan kunde tas <strong>ner</strong>.<br />
Ur makar<strong>en</strong> Högberg gick i spets<strong>en</strong> för aktion<strong>en</strong>.<br />
För detta blev han av <strong>en</strong> Bäckström ”på källar<strong>en</strong>”<br />
skym fad och utskälld s<strong>om</strong> ”kältring, rackare och<br />
lusknekt.” Högberg stämde då krögar<strong>en</strong> vilket var<br />
lite obetänksamt gjort. Krögar<strong>en</strong> kunde nämlig<strong>en</strong><br />
visa upp skuldbrev på urmakar<strong>en</strong> för hela 3000<br />
daler och han svor på att göra hon<strong>om</strong> utfattig.<br />
D<strong>en</strong> 27 augusti klämtade Knutsklockan i S:t<br />
Petri för att sammankalla stad<strong>en</strong>s borgare till ett viktigt<br />
möte i kyrkan. Ett antal borgare, med Högberg<br />
och handelsman Sonesson i spets<strong>en</strong>, hade klagat på<br />
att hela tornbygget var oförsvarligt efters<strong>om</strong> tillbygget<br />
i höjd blivit för lågt. Stad<strong>en</strong> hade ju också blivit<br />
lurad efters<strong>om</strong> <strong>en</strong>trepr<strong>en</strong>örerna hade sparat metall<br />
och gjort kulan för lit<strong>en</strong>. Att ordväxling<strong>en</strong> under<br />
mötet varit högljudd framgår av att Sonesson inlett
sitt anförande med att hans efterk<strong>om</strong>mande femtio<br />
år i framtid<strong>en</strong> skulle stå och förbanna hans grav <strong>om</strong><br />
han inte sade sitt hj<strong>är</strong>tas m<strong>en</strong>ing.<br />
Lördag<strong>en</strong> d<strong>en</strong> 8 september 1792 var Abraham,<br />
vår dag bok skrivare, med <strong>en</strong> vän uppe i tornet för att<br />
invändigt bese det nya taket. Vilket elände! N<strong>är</strong> de<br />
på återf<strong>är</strong>d<strong>en</strong> skulle krypa <strong>ner</strong> g<strong>en</strong><strong>om</strong> hålet i gol vet<br />
hade arbetarna spänt rep över hålet och krävde utträdesavgift.<br />
12 skilling fattigare nådde <strong>en</strong> sv<strong>är</strong>ande<br />
Abraham d<strong>en</strong> trygga mark<strong>en</strong>. En annan händelse,<br />
s<strong>om</strong> inträffade långt s<strong>en</strong>are, var n<strong>är</strong> <strong>en</strong> arbetare lade<br />
sig över d<strong>en</strong> runda kulan överst på tornet och utövade<br />
torrsim i luft<strong>en</strong>. Händels<strong>en</strong> kunde noteras över<br />
hela Malmö och det r<strong>en</strong>derade övnings sim mar<strong>en</strong><br />
hårda böter. Det ansågs inte v<strong>är</strong>digt d<strong>en</strong> sv<strong>en</strong> ska<br />
kyrkan att l<strong>är</strong>a ut simning<strong>en</strong>s ädla konst på detta<br />
högst officiella och upphöjda sätt.<br />
En invandrarfamilj i S:t Petri<br />
Varje jul k<strong>om</strong>mer krubban på plats inne i S:t<br />
Petri kyrka. Jag brukar ta väg<strong>en</strong> in för att titta på<br />
d<strong>en</strong>. Kanske lite barnsligt m<strong>en</strong> det <strong>är</strong> många s<strong>om</strong><br />
gör det. Själv har jag gjort så varje år alltsedan min<br />
l<strong>är</strong>arinna Kerstin Lindahl jul<strong>en</strong> 1956 tog dit oss i<br />
små skoleklass<strong>en</strong> på Rörsjöskolan. På gamla smala<br />
67<br />
gator i östra city tågade skolklass<strong>en</strong> fram. En hel del<br />
av Malmö på d<strong>en</strong> tid<strong>en</strong> var fortfarande träplank<strong>en</strong>s<br />
stad. Ett högt, brunmålat träplank vid Rundelsgatan<br />
passerades och så låg d<strong>en</strong> d<strong>är</strong> vid gatans slut, S:t<br />
Petri kyrka. På något konstigt sätt har kyrkan blivit<br />
mind re med år<strong>en</strong>, för femtio år sedan var d<strong>en</strong> med<br />
barnaögon sett betydligt större.<br />
Sed<strong>en</strong> med julkrubba har långa anor i d<strong>en</strong><br />
katols ka kyrkan m<strong>en</strong> för d<strong>en</strong> protestantiska kyrkan<br />
uppträder d<strong>en</strong> mycket s<strong>en</strong>t. Det <strong>är</strong> faktiskt just<br />
krubban i S:t Petri s<strong>om</strong> i detta avse<strong>en</strong>de <strong>är</strong> först ut<br />
i Sverige. Initiativtagar<strong>en</strong> var kyrkoherd<strong>en</strong> Albert<br />
Lysander. På 1920-talet besökte han Pol<strong>en</strong> och såg<br />
<strong>en</strong> julkrub ba s<strong>om</strong> fängslade hon<strong>om</strong>. Figurerna var<br />
emellertid alltför små för S:t Petri och jakt<strong>en</strong> på <strong>en</strong><br />
lämplig krub ba startade. År 1928 kunde Albert från<br />
firman Butzon & Bercker i Kevelaer i Tyskland göra<br />
sitt krubbeköp. Stad<strong>en</strong> Kevelaer har långa religiösa<br />
traditio<strong>ner</strong>. D<strong>om</strong>kyrkans undergörande Mariabild<br />
drar t.ex. varje år mängder med pilgrimer till stad<strong>en</strong>.<br />
Vilk<strong>en</strong> besvikelse n<strong>är</strong> de tyska figurerna packades<br />
upp. De var ju för små! En ny beställning<br />
D<strong>en</strong> gamla julkrubban i Malmö S:t Petri kyrka. Föräldrarna<br />
<strong>är</strong> tyskar m<strong>en</strong> Jesus k<strong>om</strong>mer från Österrike.
gjordes och d<strong>en</strong> första krubban såldes till Fjelie<br />
kyrka utanför Lund. Firman <strong>en</strong>visades med att i<br />
landskapet runt d<strong>en</strong> nya krubban ha granar vilket<br />
avvisades. Någon måtta på nationalr<strong>om</strong>antik fick<br />
det vara. Visserlig<strong>en</strong> hade sv<strong>en</strong>skarna tidigt hävdat<br />
att Bibelns paradis legat i det grantäta Mälar <strong>om</strong>rådet<br />
- m<strong>en</strong> det gjordes i sv<strong>en</strong>skt <strong>stor</strong>hetsvansinne på<br />
1560-talet. Nu, året 1929, var man mera upplysta.<br />
Äv<strong>en</strong> Jesusbarnet betraktades med missmod. Enligt<br />
Albert Lysander var det för sött och r<strong>om</strong>antiskt.<br />
Ett nytt barn inköptes, d<strong>en</strong>na gång från Österrike.<br />
Det var d<strong>en</strong> helige Franciskus s<strong>om</strong> skapade v<strong>är</strong>ld<strong>en</strong>s<br />
kanske första riktiga teatraliska julkrubba. I<br />
december 1223 hade han i R<strong>om</strong> fått påv<strong>en</strong>s tillstånd<br />
att hålla <strong>en</strong> annorlunda gudstjänst. En mark ägare<br />
från Greccio, ett bergs<strong>om</strong>råde norr <strong>om</strong> R<strong>om</strong>, hade<br />
också gett sin tillåtelse. Nu var barfotaeremit<strong>en</strong><br />
Franciskus på hemväg och julnatt<strong>en</strong> 1223 gick<br />
budet till alla innevånarna i Greccio att k<strong>om</strong>ma<br />
upp till <strong>en</strong> klipphåla på det svårtillgängliga berget.<br />
Ögonvittn<strong>en</strong> berättar att det var <strong>en</strong> förunderlig<br />
natt. Franciskus hade ställt upp <strong>en</strong> krubba fylld med<br />
hö i grottöppning<strong>en</strong>. En åsna och <strong>en</strong> oxe stod bredvid.<br />
Krubban blev ett altare i d<strong>en</strong> midnattsmässa<br />
s<strong>om</strong> Franciskus nu höll. D<strong>en</strong>ne m<strong>är</strong>klige man, s<strong>om</strong><br />
med sina bröder levde s<strong>om</strong> de fattigaste bland fattiga,<br />
använde inte religion<strong>en</strong> i själviskt syfte eller<br />
s<strong>om</strong> maktmedel. Nu stod han d<strong>är</strong>, framför hundratals<br />
åskådare s<strong>om</strong> alla hade facklor i händerna, och<br />
berättade <strong>om</strong> det lilla barnet. Berättade <strong>om</strong> fred på<br />
jord<strong>en</strong> och <strong>om</strong> att människorna skulle söka de goda<br />
v<strong>är</strong>d<strong>en</strong>a i livet. Trots att krubban var t<strong>om</strong> tycktes<br />
det många att de såg ett barn i halm<strong>en</strong>; så int<strong>en</strong>sivt<br />
var Franciskus tal.<br />
D<strong>en</strong>ne lille man, s<strong>om</strong> talade med fåglarna och<br />
djur<strong>en</strong>; s<strong>om</strong> talade till människor på människors sätt<br />
68<br />
och s<strong>om</strong> talade till makthavare på samma mänskliga<br />
sätt, blev <strong>en</strong> natt i Itali<strong>en</strong> för 779 år sedan initiativtagare<br />
till <strong>en</strong> julsed s<strong>om</strong> gör att jag varje december<br />
öppnar S:t Petri kyrkdörr i Malmö för att titta på<br />
<strong>en</strong> invandrarfamilj d<strong>är</strong> föräldrarna k<strong>om</strong>mer från<br />
Tyskland och barnet från Österrike.<br />
Hi<strong>stor</strong>ia i emalj<br />
Runt <strong>om</strong>kring i Malmö city har gamla Malmöperso<strong>ner</strong><br />
fått <strong>en</strong> v<strong>är</strong>dig fristad. Ta bara Långe Gert,<br />
Isak Ols son och Jacob Nilsson. Det <strong>är</strong> några av alla<br />
de s<strong>om</strong> sitter uppspikade på väggarna. Nej, givetvis<br />
inte kroppsligt m<strong>en</strong> väl både andligt och skriftligt<br />
ta lat. Det h<strong>är</strong> ska handla <strong>om</strong> gatunamn.<br />
På min vägg hänger <strong>en</strong> h<strong>är</strong>lig gammal emaljerad<br />
gatuskylt. ”S:t T<strong>om</strong>asgatan Kv No 6 Magnus Smek”<br />
lyder text<strong>en</strong>. Skylt<strong>en</strong> buktar utåt och på övre del<strong>en</strong><br />
har <strong>en</strong> grågul pati<strong>ner</strong>ing avlagrats. Man skulle<br />
nästan kunna kalla skylt<strong>en</strong> för skitig. Gatuskylt<strong>en</strong><br />
<strong>är</strong> från 1870-talet och satt <strong>en</strong> gång på ett gammalt<br />
hus vid nuvarande Kattsundsgatan bredvid Caroli<br />
kyrka. Missf<strong>är</strong>gning<strong>en</strong> <strong>är</strong> Malmös in<strong>du</strong>strismutsiga<br />
luft s<strong>om</strong> under år av regn pati<strong>ner</strong>at emalj<strong>en</strong>. H<strong>är</strong><br />
finns, i mikroskopiska smutsskikt, hela Malmös<br />
moderna hi<strong>stor</strong>ia ingraverad, regnväder efter regnväder.<br />
Jag älskar skylt<strong>en</strong>.<br />
Gatorna i Malmö city lades ut redan för 700-800<br />
år sedan. De största gatorna hette just ”gata”. De<br />
var bara tre till antalet. ”D<strong>en</strong> lange Adelgad<strong>en</strong>” var<br />
stad<strong>en</strong>s längsta, idag heter d<strong>en</strong> Västergatan, Adelgatan<br />
och Östergatan. ”D<strong>en</strong> syndre Adelgad<strong>en</strong>” var<br />
dag<strong>en</strong>s Södergata och så fanns det ”Gröne gad<strong>en</strong>”.<br />
D<strong>en</strong>na gata <strong>är</strong> numera helt försvunn<strong>en</strong> m<strong>en</strong> gick <strong>en</strong><br />
gång rakt ig<strong>en</strong><strong>om</strong> våra dagars Caroli City. Vanliga<br />
gator i Malmö kallades ”stred<strong>en</strong>” och sådan fanns
En gammal gatuskylt med malmöhi<strong>stor</strong>ia präglad s<strong>om</strong><br />
<strong>en</strong> brungul föror<strong>en</strong>ing i emalj<strong>en</strong>.<br />
det många av. Små gränder var också vanliga och<br />
dessa kallades ”gyder”.<br />
I äldre tider fanns inga fasta gatunamn; man hänvisade<br />
till anting<strong>en</strong> perso<strong>ner</strong> s<strong>om</strong> bodde vid gatan<br />
eller till speciella topografiska m<strong>är</strong>kv<strong>är</strong>digheter.<br />
Långe Gert var t.ex. <strong>en</strong> man s<strong>om</strong> under medelti –d<strong>en</strong><br />
bodde på Väster. Namnet ”Långe Gerts strede” k<strong>om</strong><br />
sedan att, efter det sv<strong>en</strong>ska övertagandet i slutet av<br />
1600-talet, bli förvanskat till ”Långgårdsga tan”.<br />
Dessa sv<strong>en</strong>ska erövrare! Hur många av Malmös<br />
gamla danska gatunamn fick inte stryka på fot<strong>en</strong>.<br />
Ta bara Kansligatan. Vilket typiskt sv<strong>en</strong>skt, byråkratiskt<br />
namn. På d<strong>en</strong> danska tid<strong>en</strong> hette gatan<br />
troligtvis Fiddlerstredet, d.v.s. Spelmansgatan.<br />
Under några år var jag med i d<strong>en</strong> fina och glada<br />
före ning<strong>en</strong> ”Gammeldansk<strong>en</strong>s Vän<strong>ner</strong>” i Malmö<br />
och h<strong>är</strong> väckte vi tio herrar ett förslag att under de<br />
69<br />
nuvarande gatuskyltarna sätta ut vackra ”hi<strong>stor</strong>i s ka”<br />
emaljskyltar s<strong>om</strong> angav vad gatan hetat i dansk tid<br />
samt årtalet då namnet först <strong>om</strong>talades. G<strong>en</strong><strong>om</strong> att<br />
låta företag i de olika kvarter<strong>en</strong> sponsra skulle det<br />
hela kosta noll kronor och Malmö bli <strong>en</strong> attraktion<br />
rikare. Vilket elände! Vår skrivelse skickades fram<br />
och tillbaka mellan k<strong>om</strong>mun<strong>en</strong>s nämnder, länsstyrels<strong>en</strong><br />
och jag vet inte vad. Efter ett och ett halvt års<br />
utredande fick vi avslag. Man var rädd att förarna<br />
på ut ryckningsfordon<strong>en</strong> inte skulle kunna hitta till<br />
angiv<strong>en</strong> ad ress!<br />
Tänkt er bara hur det kunde ha hörts i larmc<strong>en</strong>tral<strong>en</strong>:<br />
- ”Jag står vid Mickael Brännvins strede”<br />
(Engel brektsgatan) eller - ”Jag ringer från Lilla<br />
helvetet” (vid Tegelgårdsgatan).<br />
D<strong>en</strong> sv<strong>en</strong>ska byråkratin hade segrat på samma<br />
sätt s<strong>om</strong> d<strong>en</strong> gjorde för mer än trehundra år sedan.<br />
M<strong>en</strong> jag vidhåller att vår idé fortfarande går att<br />
g<strong>en</strong><strong>om</strong>föra. Dessut<strong>om</strong> tror jag inte för ett ögonblick
att malmöborna <strong>är</strong> så <strong>du</strong>mma att de inte kan skilja<br />
på <strong>en</strong> normal gatuskylt och <strong>en</strong> hi<strong>stor</strong>isk informations<br />
skylt. Larmc<strong>en</strong>tral<strong>en</strong> hade nog snabbt l<strong>är</strong>t sig<br />
var både det lilla och <strong>stor</strong>a helvetet i Malmö låg.<br />
S:t T<strong>om</strong>asgatan står det på min skylt. Vem var<br />
S:t T<strong>om</strong>as? Ja, inte var han något helgon precis. Son<br />
till rådmann<strong>en</strong> Th<strong>om</strong>as Jyde i slutet av 1600-talet.<br />
Vår<strong>en</strong> 1695 försökte t.ex. T<strong>om</strong>as att få två hings tar<br />
till att betäcka två ston på dåvarande kyrkogård<strong>en</strong><br />
kring nuvarande Caroli kyrka, eller s<strong>om</strong> kyrkan då<br />
hette: Tyska kyrkan! D<strong>är</strong>av antaglig<strong>en</strong> d<strong>en</strong> ironiska<br />
helgonförklaring<strong>en</strong>.<br />
70<br />
N<strong>är</strong> Malmö skulle kartläggas<br />
Hur hade vårt moderna samhälle fungerat utan<br />
kartor? En självklar sak s<strong>om</strong> bara finns för att underlätta<br />
för dig att hitta rätt. Med hjälp av gamla<br />
kartor kan man också mycket lättare förstå hur t.ex.<br />
<strong>en</strong> stad s<strong>om</strong> Malmö utvecklats. Låt oss titta på de<br />
äldsta malmökartorna.<br />
D<strong>en</strong> äldsta kartan över Malmö. D<strong>en</strong>na gjordes troligtvis<br />
år 1587 på beg<strong>är</strong>an av Anders Sør<strong>en</strong>s<strong>en</strong> Vedel i Köp<strong>en</strong>hamn.
I slutet av 1500-talet fanns i Köln <strong>en</strong> driftig<br />
man s<strong>om</strong> beslutade sig för att ge ut <strong>om</strong>fångsrika<br />
illustrerade böcker <strong>om</strong> v<strong>är</strong>ld<strong>en</strong>s då mest berömda<br />
orter. Mann<strong>en</strong>, till yrket präst, bar namnet Georg<br />
Braun. Hu vudredaktör blev Franz Hog<strong>en</strong>berg, <strong>en</strong><br />
mycket konstn<strong>är</strong> lig man s<strong>om</strong> stod bak<strong>om</strong> många<br />
av böc kernas vackra illustratio<strong>ner</strong>, alla i form av<br />
kopparstick. Verket k<strong>om</strong> att <strong>om</strong>fatta sex väldiga<br />
folianter. Givetvis finns Nord<strong>en</strong> med. Stockholm,<br />
Visby och Berg<strong>en</strong> var de <strong>en</strong>da nordiska orterna utanför<br />
Danmark s<strong>om</strong> ansågs m<strong>är</strong>kv<strong>är</strong>diga. I Danmark<br />
var de desto fler och flest var de i Skåne. Givetvis,<br />
höll jag på att säga. H<strong>är</strong> hade vi inte mindre än fyra<br />
städer s<strong>om</strong> tydlig<strong>en</strong> platsade i grupp<strong>en</strong> av dåtida<br />
v<strong>är</strong>ldsstäder: Malmö, Lund, Landskrona och Helsingborg.<br />
Nog kän<strong>ner</strong> man s<strong>om</strong> skåning stolthet<strong>en</strong><br />
k<strong>om</strong>ma smygande s<strong>om</strong> <strong>en</strong> ilning längs ryggrad<strong>en</strong>.<br />
Tänk bara - Landskrona i samma division s<strong>om</strong> R<strong>om</strong>,<br />
Kons tantinopel och Jerusalem!<br />
Braun hade n<strong>är</strong>a kontakter med H<strong>en</strong>rik Rantzau<br />
s<strong>om</strong> var ståthållare i hertigdöm<strong>en</strong>a Slesvig och Holstein<br />
m<strong>en</strong> s<strong>om</strong> framför allt var <strong>en</strong> mycket kulturhi<strong>stor</strong>iskt<br />
intresserad person. Till H<strong>en</strong>riks vän<strong>ner</strong><br />
hör de Tykko Brahe på V<strong>en</strong> och hi<strong>stor</strong>ieskrivar<strong>en</strong><br />
Anders Sør<strong>en</strong>s<strong>en</strong> Vedel i Köp<strong>en</strong>hamn. Vedel fick nu<br />
uppdraget att hjälpa till med faktamaterial till bokver<br />
ket. Vad gällde beskrivning<strong>en</strong> av de fyra skånska<br />
städerna blev detta ansvar lagt på präst<strong>en</strong> Mog<strong>en</strong>s<br />
Mads<strong>en</strong> i Lund. Manuskriptet var klart i januari<br />
1587. M<strong>en</strong> hur göra med bilderna av städerna? Man<br />
måste ju ha kartor att utgå ifrån.<br />
Exakt vad s<strong>om</strong> hände <strong>är</strong> oklart m<strong>en</strong> Vedel har<br />
sänt någon över till bl.a. Malmö och Lund för att<br />
göra dessa kartor. Av resultatet att döma kan det<br />
mycket väl ha varit <strong>en</strong> stud<strong>en</strong>t från Köp<strong>en</strong>hamn!<br />
Jag m<strong>en</strong>ar … han såg nog mera insidan på Malmös<br />
krogar än utsidan av stad<strong>en</strong>. N<strong>är</strong> Vedel fick se kartan<br />
71<br />
över Malmö måste han ha bleknat av ilska. Jag kan<br />
riktigt se situation<strong>en</strong> framför mig n<strong>är</strong> Vedel rutit:<br />
- ”M<strong>en</strong> vad <strong>är</strong> det h<strong>är</strong>!”<br />
- ”Det <strong>är</strong> Malmö, <strong>är</strong>ade magister.”<br />
Med några snabba streck har tecknar<strong>en</strong> fångat<br />
allt av intresse i v<strong>är</strong>ldsmetropol<strong>en</strong> Malmö. Två<br />
raka streck markerar d<strong>en</strong> långa strandmur<strong>en</strong> i tegel<br />
s<strong>om</strong> gick fram utmed våra dagars Norra Vallgata.<br />
Strec k<strong>en</strong> bildar <strong>en</strong> vinkel mitt framför C<strong>en</strong>tralstation<strong>en</strong><br />
d<strong>är</strong> Flynderborg, det äldsta försvar<strong>stor</strong>net i<br />
Malmö fanns. <strong>Detta</strong> har inte k<strong>om</strong>mit med på kartan<br />
m<strong>en</strong> d<strong>är</strong>emot finns d<strong>en</strong> långa gatan s<strong>om</strong> löpte från<br />
Österport (Drottningtorget) till Västerport (Malmö<br />
museum). Slottet Malmöhus har markerats med<br />
”Arx”.<br />
Ovanför d<strong>en</strong> långa ”Adelgad<strong>en</strong>” har inritats <strong>en</strong><br />
<strong>stor</strong> fyrkant, d.v.s. Stortorget och bredvid detta <strong>en</strong><br />
bild av S:t Petri. Från fyrkant<strong>en</strong> går <strong>en</strong> gata uppåt<br />
till ”Söndreport” s<strong>om</strong> ligger på ett halvcirkelformat<br />
streck, d.v.s. stadsvall<strong>en</strong> inåt land. H<strong>är</strong> ligger<br />
också två markerade <strong>om</strong>råd<strong>en</strong> varav det vänstra har<br />
text<strong>en</strong> ”Rondel”. <strong>Detta</strong> var <strong>en</strong> bastion s<strong>om</strong> låg vid<br />
nuvarande Rundelsgatan. Kartan har också text<strong>en</strong><br />
”År 1319” längs till höger, d.v.s. det år s<strong>om</strong> man i<br />
slutet av 1500-talet m<strong>en</strong>ade vara stad<strong>en</strong>s faktiska<br />
grund lägg ningsår.<br />
- ”Palla dig i väg och gör <strong>en</strong> ny karta! Jag kan<br />
inte visa d<strong>en</strong> h<strong>är</strong> för de l<strong>är</strong>de i Europa!”<br />
Och d<strong>en</strong> okände kartritar<strong>en</strong> återvände till Malmö.<br />
Resultatet blev kanske inte vad hi<strong>stor</strong>ikern <strong>vill</strong>e<br />
ha m<strong>en</strong> nog finns det mer uppgifter på d<strong>en</strong>na andra<br />
karta jämfört med d<strong>en</strong> första. Kartograf<strong>en</strong> har varit<br />
smart. Han har begivit sig upp i S:t Petri kyrktorn<br />
och från de fyra torngluggarna har han kunnat
teckna stad<strong>en</strong>. Runt hela kartan finns nämlig<strong>en</strong><br />
riktningarna till och namnet på alla de kyrkor s<strong>om</strong><br />
han kunde se uppifrån Petritornet. Anm<strong>är</strong>kningsv<strong>är</strong>t<br />
<strong>är</strong> hur god sikt det måste ha varit på d<strong>en</strong> tid<strong>en</strong>. Än<br />
hade inte de <strong>stor</strong>a in<strong>du</strong>striavfall<strong>en</strong> börjat grumla<br />
luft<strong>en</strong>s ljuva klarhet. Från nordväst räknat medsols<br />
kunde han se kyrkorna i Barsebäck, Borgeby, Lund<br />
Burlöv, Husie, Skrävlinge, Fosie, Lockarp, Bunkeflo,<br />
Hyllie, Skanör, Köp<strong>en</strong>hamn och V<strong>en</strong>.<br />
D<strong>en</strong>na andra karta har s<strong>om</strong> sagt blivit mera detaljerad<br />
än d<strong>en</strong> föregå<strong>en</strong>de. Längst ut till höger <strong>är</strong><br />
72<br />
slot tet återgivet med några hafsiga streck - två run da<br />
kanontorn ses tydligt. Strax ovanför ses <strong>en</strong> fyrkant<br />
med ord<strong>en</strong> ”Hospitz”, d.v.s. det gamla franciska<strong>ner</strong>klostret<br />
i Kungspark<strong>en</strong> s<strong>om</strong> på 1580-talet var<br />
<strong>om</strong>gjort till sjukhus. Stortorget <strong>är</strong> återgivet s<strong>om</strong> <strong>en</strong><br />
<strong>stor</strong> fyrkant mitt i kartan och vid dess vänstra sida<br />
ligger det <strong>stor</strong>a rådhuset. Ovanför rådhuset har angetts<br />
ett antal hus inne i det kvarter s<strong>om</strong> sträcker<br />
sig mot Söderport. Antaglig<strong>en</strong> <strong>är</strong> ett av dessa hus<br />
det fortfarande kvarstå<strong>en</strong>de K<strong>om</strong>panihuset.<br />
I kartans nederkant har två torn angetts i strand-
mur<strong>en</strong>. Det högra har namnet ”Fergeport<strong>en</strong>”, d.v.s.<br />
det porttorn s<strong>om</strong> stod invid d<strong>en</strong> nuvarande Frans<br />
Suellstatyn på Norra Vallgatan. Det andra har<br />
markerats s<strong>om</strong> ett runt torn. H<strong>är</strong> har <strong>du</strong> d<strong>en</strong> äldsta<br />
bevarade bild<strong>en</strong> - låt vara s<strong>om</strong> simpel skiss - av<br />
Flyn der borg, Malmös första borg s<strong>om</strong> anlades vid<br />
mitt<strong>en</strong> av 1200-talet i <strong>om</strong>rådet d<strong>är</strong> Rundan i dag har<br />
sin tilläggsplats mitt framför C<strong>en</strong>tral<strong>en</strong>.<br />
Bild på föregå<strong>en</strong>de sida: Karta över Malmö, troligtvis<br />
uppritad från S:t Petri kyrkas höga torn.<br />
Bild nedan: Franz Hog<strong>en</strong>bergs välkända bild av Mal -<br />
mö på 1580-talet.<br />
73<br />
Tankar över ett fridfullt torg<br />
Per, <strong>en</strong> kollega till mig på Fotevik<strong>en</strong>s Museum,<br />
k<strong>om</strong> till mig h<strong>är</strong><strong>om</strong>dag<strong>en</strong>, tittade länge på mig s<strong>om</strong><br />
<strong>om</strong> han hade något på hj<strong>är</strong>tat och sa slutlig<strong>en</strong>:<br />
- ”Jag och Paula har flyttat till Österportsgatan<br />
i Malmö. Jag förväntar mig att <strong>du</strong> skriver något<br />
hi<strong>stor</strong>iskt <strong>om</strong> <strong>om</strong>rådet i din nya bok.”<br />
Vilka krav! För att emellertid inte äv<strong>en</strong>tyra d<strong>en</strong><br />
fina arbetsstämning s<strong>om</strong> ju råder på vårt vikingamu -<br />
s eum söder <strong>om</strong> Malmö, tillägnar jag följande styck-
<strong>en</strong> <strong>om</strong>rådet kring just Drottningtorget. Torget har<br />
nämlig<strong>en</strong> många spännande hi<strong>stor</strong>ier knutna till sig.<br />
M<strong>en</strong> vilka ska jag skriva <strong>om</strong>? Kanske <strong>om</strong> d<strong>en</strong><br />
m<strong>är</strong>kliga fång<strong>en</strong> med de långa b<strong>en</strong><strong>en</strong> s<strong>om</strong> hittades<br />
nedgrävd invid Österportsgatan? Nej, då <strong>är</strong> det<br />
bätt re med d<strong>en</strong> halshuggna kvinnan s<strong>om</strong> vi hittade<br />
n<strong>är</strong>a torgets korvkiosk. Eller varför inte det makabra<br />
innehållet i <strong>en</strong> istertunna från Chicago s<strong>om</strong><br />
packades upp vid Schoug<strong>en</strong>s bro. För att läsarna<br />
inte ska tro att jag bara <strong>är</strong> inriktad på bisarra saker<br />
ska jag emel lertid nöja mig med något mindre<br />
dramatiskt - <strong>en</strong> kort tillbakablick över blodbadet<br />
på Drottningtorget. De andra episoderna får ni allt<br />
vänta på.<br />
Varje stad med självaktning håller sig med ett<br />
blodbad. I Lund slog herremänn<strong>en</strong> ihjäl bönder på<br />
lö pande band år 1525, i Linköping trillade huvud<strong>en</strong>a<br />
både hit och dit n<strong>är</strong> kung Karl IX på ett handfast<br />
sätt gjor de upp med sin släkt. I Ronneby slog Erik<br />
XIV året 1564 ihjäl tvåtus<strong>en</strong> människor - hela stad<strong>en</strong>s<br />
befolkning. I Stockholm blev d<strong>en</strong> sympatiske<br />
Christian II lurad att minska befolkningsantalet och<br />
i Mal mö flöt i juni 1677 blodet i så strida strömmar<br />
att ett tyskt ögonvittne berättade att vatt<strong>en</strong>grav<strong>en</strong><br />
runt stad<strong>en</strong> hade antagit <strong>en</strong> rödaktig f<strong>är</strong>g.<br />
Malmö och Skåne hade ju g<strong>en</strong><strong>om</strong> tjocke Karls<br />
osannolika tur vintern 1658 blivit tämlig<strong>en</strong> olustigt<br />
avkopplade från det danska riket. År 1676 landsteg<br />
Flygbild över Östra Förstadsgatan på 1920-talet. Skyttegrav<strong>en</strong><br />
från juni 1677 gick fram mitt i kvarter<strong>en</strong> till<br />
vänster <strong>om</strong> gatan. I bakgrund<strong>en</strong> ligger V<strong>är</strong>nhem<strong>stor</strong>get.<br />
Det <strong>stor</strong>a höghuset längst upp till vänster <strong>är</strong> kanonhuset<br />
s<strong>om</strong> <strong>om</strong>talas längre fram i text<strong>en</strong>.<br />
75<br />
danskarna vid Råå för att återta sina förlorade landskap.<br />
D<strong>en</strong> unge Christian V ledde själv återerövring<strong>en</strong>.<br />
Motståndar<strong>en</strong> var d<strong>en</strong> unge Karl XI, <strong>en</strong><br />
tjugoåring s<strong>om</strong> - ni får ursäkta - inte var torr bak<strong>om</strong><br />
öron<strong>en</strong>. Dessa två herrar skapade under fyra års krig<br />
ett helvete utan like för d<strong>en</strong> skånska befolkning<strong>en</strong>.<br />
Danskarna hade <strong>en</strong> förk<strong>är</strong>lek att erövra städerna<br />
och plundra och våldta d<strong>en</strong> danska befolkning<strong>en</strong>.<br />
Sv<strong>en</strong>skarna var likadana. N<strong>är</strong> t.ex. hälsing borgarna<br />
flydde in på borg<strong>en</strong> K<strong>är</strong>nan och h<strong>är</strong>ifrån fick se<br />
sv<strong>en</strong>skarna bränna upp hela stad<strong>en</strong> fick de ett ultimatum<br />
direkt från sv<strong>en</strong>skkung<strong>en</strong>:<br />
- ”Kapitulera, annars ska vi inte skona <strong>en</strong> <strong>en</strong>da<br />
människa, inte <strong>en</strong>s barn i moderskötet!”<br />
D<strong>en</strong> danske kung<strong>en</strong> hade tur i början av kriget.<br />
Alla städer och fästningar i Skåne kapitulerade,<br />
<strong>en</strong>dast Malmö var vår<strong>en</strong> 1677 fortfarande i sv<strong>en</strong>skarnas<br />
händer. Vis serlig<strong>en</strong> var det sv<strong>en</strong>skarna s<strong>om</strong><br />
”segrat” vid slaget utan för Lund d<strong>en</strong> 4 december<br />
1676 m<strong>en</strong> någon seger <strong>vill</strong> jag inte kalla det. Sv<strong>en</strong>skarna<br />
förlorade halva sin armé i slaget och redan<br />
tidigare hade de sv<strong>en</strong>ska bondesoldaterna dött s<strong>om</strong><br />
flugor i olika epidemier. Karl XI fick bege sig hem<br />
för att tvångsutkalla <strong>en</strong> ny h<strong>är</strong>.<br />
I juni 1677 slog danskarna <strong>en</strong> j<strong>är</strong>nring runt Malmö.<br />
I dåtida berättelser kan vi på m<strong>är</strong>klig sv<strong>en</strong>ska<br />
läsa <strong>om</strong> hur det började:<br />
”D<strong>en</strong> 6 Junii <strong>om</strong> morg<strong>en</strong><strong>en</strong> tiilig lod g<strong>en</strong>eralmajor<br />
Walter sig see paa Kirssebierg ud<strong>en</strong> for<br />
Malmöe med 8 esqvadro<strong>ner</strong>, borttog strax 400 heste<br />
och <strong>om</strong>tr<strong>en</strong>t 50 stycher qveeg, s<strong>om</strong> ginge udi græss<br />
ud<strong>en</strong> for Malmöe, och imod afft<strong>en</strong><strong>en</strong> satte han sig<br />
ved Haag<strong>en</strong>strup (Håkan<strong>stor</strong>p).<br />
D<strong>en</strong> 7 dito k<strong>om</strong> g<strong>en</strong>eralitet med nogle troup-
per fra Lund och recognoscerede situation<strong>en</strong> ved<br />
Mal möess slott. Om efftermiddag<strong>en</strong> skichede g<strong>en</strong>.<br />
major Walther <strong>en</strong> tr<strong>om</strong>petter til d<strong>en</strong> sv<strong>en</strong>ske rytterwacht<br />
och paa sin kongess vegne begierede at<br />
forwexle fanger; huorpaa feldtmarschal Fabian<br />
von Fer s<strong>en</strong>, gouverneur udi Malmöe, s<strong>en</strong>dte strax<br />
<strong>en</strong> and<strong>en</strong> tr<strong>om</strong> petter ud tilbage med <strong>en</strong> project <strong>om</strong><br />
D<strong>en</strong>na bild visar danskarnas position vid Triangeln år<br />
1677. Över de rui<strong>ner</strong>ade möllorna mitt i bild<strong>en</strong> ses S:t<br />
Petri kyrka. Till höger, bak<strong>om</strong> rök<strong>en</strong> vid trädet, ligger<br />
Österport/Drottningtorget.<br />
76<br />
bemelte fang erss forwexling. Imod afft<strong>en</strong><strong>en</strong> satte<br />
et dansk orlogs-skib sig paa Malmöess reed. D<strong>en</strong><br />
8 dito k<strong>om</strong> flee re troupper fra Lund, huilche droge<br />
sig alle ned imod Liimhaffn<strong>en</strong>. D<strong>en</strong> 9 Junii k<strong>om</strong><br />
rest<strong>en</strong> aff cavalleriet, artigleriet och infanteriet,<br />
bestaa<strong>en</strong>de udi 23 batal lio<strong>ner</strong>, huilche logerede sig<br />
fra Skreblinge til Hyllie.”<br />
14.000 soldater var nu på plats och belägring<strong>en</strong><br />
av Malmö kunde börja. I d<strong>en</strong> helt inneslutna stad<strong>en</strong><br />
satt d<strong>en</strong> sv<strong>en</strong>ske guvernör<strong>en</strong> Fabian von Fers<strong>en</strong><br />
med tvåtus<strong>en</strong> sv<strong>en</strong>ska soldater och <strong>du</strong>bbla antalet<br />
malmöborgare i vap<strong>en</strong>. Nu skulle det organiserade
Fabian von Fers<strong>en</strong>, mann<strong>en</strong> s<strong>om</strong> ledde försvaret av<br />
Malmö och gav det skånska kriget <strong>en</strong> fördel till sv<strong>en</strong>s -<br />
karnas favör.<br />
mördandet börja. Man följde alla spelregler s<strong>om</strong><br />
gällde för dåtida krig. Först hade man utväxlat<br />
mera förnäma fångar mellan sig, sedan skulle man<br />
visa vilket land man tillhörde. <strong>Detta</strong> gjordes g<strong>en</strong><strong>om</strong><br />
avskju tande av landets lös<strong>en</strong>, olika antal kanonskott<br />
för olika länder. Från våra dagars Triangeln respektive<br />
Gustav Adolfs torg brassades det på:<br />
”D<strong>en</strong> 10 skiöde de Danske deriss löss<strong>en</strong>, nemblig<br />
9 skud paa slottet och by<strong>en</strong>; de udi by<strong>en</strong> suarede<br />
strax med 4 stycher paa d<strong>en</strong> danske leijer igi<strong>en</strong>.”<br />
77<br />
Danskarna började nu gräva långa och djupa<br />
löpgravar mot Västerport vid Malmöhus, mot Söderport<br />
vid Gustav Adolfs torg och mot Österport<br />
vid Drottningtorget. Drottningtorget fanns givetvis<br />
inte på 1600-talet. På d<strong>en</strong> tid<strong>en</strong> täcktes torgets yta<br />
av <strong>en</strong> sex meter hög och mycket bred försvarsvall.<br />
D<strong>är</strong> Vagnsmuseet idag ligger fanns <strong>en</strong> bred vatt<strong>en</strong>grav.<br />
Själva port<strong>en</strong> Österport låg trettio meter<br />
<strong>ner</strong> på Norregatan. I beskrivning<strong>en</strong> av belägring<strong>en</strong><br />
ne dan har jag saxat några ögonblick för att ge d<strong>en</strong><br />
rätta atmosf<strong>är</strong><strong>en</strong> kring det mördande s<strong>om</strong> nu pågick<br />
för fullt i vår annars så fridfulla stad:<br />
”D<strong>en</strong> 16 dito continuerede de Danske deriss<br />
ar beij de for syndre och östre port och lagde <strong>en</strong><br />
redou te an ved strand<strong>en</strong>. Om afft<strong>en</strong><strong>en</strong> besatte de<br />
deriss approcher langt sterchere <strong>en</strong>d tilforn. D<strong>en</strong><br />
17 app rocherede de megett sterch besynderlig ved<br />
synder port och kastede adskillige granater ind;<br />
wed slottet och östre port bleffue de nogle gange<br />
allarmerede aff de beleijrediss rytterwacht och<br />
forhindrede udi deriss arbeijde. D<strong>en</strong> 18 dito allar -<br />
me rede Fers<strong>en</strong> med nogle sine ryttere de Danske<br />
for slot tet och östre port.”<br />
Fabian von Fers<strong>en</strong> använde sig av sina fåtal<br />
ryttare (ryttervakt<strong>en</strong>) för att göra snabba och överraskande<br />
anfall ut g<strong>en</strong><strong>om</strong> portarna och på så sätt<br />
mins ka grävlust<strong>en</strong> bland de danska skyttegravsarbetarna.<br />
Givetvis hade detta bara <strong>en</strong> fördröjande<br />
effekt på d<strong>en</strong> oundvikliga <strong>stor</strong>mning<strong>en</strong> s<strong>om</strong> snart<br />
skulle k<strong>om</strong>ma. I bland blev resultatet dock över<br />
förväntan, s<strong>om</strong> t.ex. d<strong>en</strong> 19 juni:<br />
”Om morg<strong>en</strong><strong>en</strong>, kloch<strong>en</strong> var 5, giorde Fers<strong>en</strong> et<br />
lycheligt udfald med 250 rytter och 150 musqveterer<br />
paa g<strong>en</strong>. major Bibous post ved östre port. De<br />
Dans ke bleffue slagne aff nogle linier och <strong>en</strong> re-
doute, saa at offuer 100 Danske eftter d<strong>en</strong> sv<strong>en</strong>ske<br />
re lation bleffue slagne, och capitein Rebssdorff med<br />
nogle geme<strong>en</strong>e bleffue fangne; aff de Sv<strong>en</strong>ske bleff<br />
(döda) capitein-leut<strong>en</strong>ant Cratsch (Creutz), <strong>en</strong> ryt ter<br />
och <strong>en</strong> musqveterer.”<br />
På morgon<strong>en</strong> d<strong>en</strong> 26 juni - några källor anger<br />
d<strong>en</strong> 25 juni - gick danskarna till anfall mot alla<br />
tre portarna. Fabian von Fers<strong>en</strong> hade placerat sina<br />
trehundra ryttare vid Malmöhus. På andra sidan stad<strong>en</strong>,<br />
vid Österport, satte Fabian in malmöborgarna.<br />
Huvudanfallet k<strong>om</strong> mot Österport! Nu uppstod <strong>en</strong><br />
intressant episod - danskar står mot danskar. Det<br />
var bara tjugo år sedan Skåne vid fred<strong>en</strong> i Roskilde<br />
tvingats bli sv<strong>en</strong>skt. Kanske räknade danskarna med<br />
att de danskfödda malmöborgarna g<strong>en</strong>ast skulle<br />
ka pi tulera. Man räknade helt fel.<br />
78<br />
G<strong>en</strong>eralmajor Bibow ledde personlig<strong>en</strong> anfallet.<br />
Danskarna lade i kulregnet ut pontonbroar och det<br />
rödklädda danska livregem<strong>en</strong>tet rusade upp på vallarna.<br />
Taktik<strong>en</strong> var att man skulle ta sig tvåhundra<br />
meter söderut till Österport och öppna port<strong>en</strong>. De<br />
tretus<strong>en</strong> ryttare s<strong>om</strong> stod vid V<strong>är</strong>nhem<strong>stor</strong>get skulle<br />
sedan lätt kunna <strong>stor</strong>ma in i stad<strong>en</strong>.<br />
En malmöryttare får <strong>en</strong> desperat order i n<strong>är</strong>het<strong>en</strong><br />
av våra dagars korvkiosk:<br />
- ”Rid och hämta von Fers<strong>en</strong>!”<br />
Ibland n<strong>är</strong> jag går på Östergatan tycker jag mig<br />
höra <strong>en</strong> galopperande häst s<strong>om</strong> i rasande fart hotar<br />
att ränna över mig. Likaså kan man kanske också<br />
Det var h<strong>är</strong>, invid Drottningtor<br />
gets korvkiosk, s<strong>om</strong> <strong>en</strong> ryttare<br />
<strong>en</strong> gång fick <strong>en</strong> order s<strong>om</strong><br />
räddade Malmö från danskarnas<br />
plundring och mord.
höra de tvåhundra ryttare s<strong>om</strong> <strong>en</strong> kort stund s<strong>en</strong>are<br />
i full galopp spränger fram utmed d<strong>en</strong> långa gatan.<br />
Och se d<strong>är</strong>; tycker jag mig inte se Fabian von Fers<strong>en</strong><br />
själv rida med i spets<strong>en</strong> för sina ryttare. Han<br />
har insett att Malmö håller på att förloras. Faller<br />
Malmö faller hela Skåne från d<strong>en</strong> sv<strong>en</strong>ske kung<strong>en</strong>.<br />
Bara några få meter norr <strong>om</strong> Österport har<br />
sam ti digt malmöborgarna formerat sig till <strong>en</strong> sista<br />
desperat stridslinje. Kamp<strong>en</strong> <strong>är</strong> våldsam, det <strong>är</strong><br />
blanka vap<strong>en</strong> man mot man. I sista ögonblicket når<br />
Fa bian fram, fi<strong>en</strong>d<strong>en</strong> retirerar och g<strong>en</strong>eral Bibow<br />
stupar. Fabian slår tillbaka anfallet m<strong>en</strong> dör själv<br />
<strong>en</strong>dast någon månad efter slaget.<br />
H<strong>är</strong>, vid korvkiosk<strong>en</strong> på Drottningtorget, stod<br />
alltså <strong>en</strong> gång <strong>en</strong> kamp s<strong>om</strong> kunde ha avgjort ett<br />
krig. Hade danskarna nått fram till Österport hade<br />
Malmö fallit. Sv<strong>en</strong>skkung<strong>en</strong> hade då inte haft<br />
några skånska städer kvar. Kanske hade vi då varit<br />
danskar i dag - kanske hade man i korvkiosk<strong>en</strong><br />
serverat röde pölser och kanske hade man kunnat<br />
få annat än lättöl klass I att skölja <strong>ner</strong> mat<strong>en</strong> med.<br />
Varför kapitulerade inte malmöborna? Varför bjöd<br />
man upp till <strong>en</strong> blodig och fasansfull dans mot sina<br />
forna landsmän på d<strong>en</strong> plats d<strong>är</strong> torget finns i dag?<br />
Danskarna hade med våld och plundring farit<br />
fram över Skåne - befriarna hade blivit förtrycka<br />
re. Malmöborna visste vad s<strong>om</strong> hände n<strong>är</strong> t.ex.<br />
Kri stianstad kapitulerade. Danskkung<strong>en</strong> hade lovat<br />
si na soldater tre timmar fri plundring. Tus<strong>en</strong>tals soldater<br />
g<strong>en</strong><strong>om</strong>sökte hus<strong>en</strong>. Man drog ut sängkläder na<br />
på gatorna och skar sönder dem i jakt på gömda<br />
skatter. Ett ögonvittne berättar att folket gick på<br />
gatorna med fjädrar långt upp på b<strong>en</strong><strong>en</strong>. Soldater<br />
k<strong>om</strong> springande med silverkannor och påsar fyllda<br />
med silvermynt. Mängder med till brädd<strong>en</strong> av stöldgods<br />
fyllda ki<strong>stor</strong> transporterades via Landskrona<br />
79<br />
till Själland. Ing<strong>en</strong> skonades, också borgmästarefamilj<strong>en</strong><br />
i stad<strong>en</strong> avkläd des nakna och bestals på<br />
alla si na kläder. Hur det gick med många av sta d<strong>en</strong>s<br />
kvinnor behöver man inte fundera länge över.<br />
De män s<strong>om</strong> stred på nuvarande Drottningtorget<br />
struntade säkert i vilk<strong>en</strong> kung och vilket land<br />
de tillhörde. De visste att bak<strong>om</strong> sin rygg hade de<br />
något s<strong>om</strong> var betydligt mera v<strong>är</strong>defullt; sina n<strong>är</strong>a<br />
och k<strong>är</strong>a. Malmös första hemv<strong>är</strong>n skrev kanske just<br />
d<strong>en</strong> na morgon 1677 ett kapitel i Nord<strong>en</strong>s hi<strong>stor</strong>ia.<br />
Krutrök uppåt vägg<strong>en</strong><br />
På min tur g<strong>en</strong><strong>om</strong> Malmö har jag nått ut på mitt<br />
k<strong>är</strong>a Öster. S<strong>om</strong> d<strong>en</strong> österpåg jag <strong>är</strong>, klappar hj<strong>är</strong>tat<br />
lite hastigare n<strong>är</strong> jag besöker trakterna kring Ell<strong>stor</strong>p<br />
och V<strong>är</strong>nhem. H<strong>är</strong> kände man <strong>en</strong> gång var<strong>en</strong> da<br />
portgång, vart<strong>en</strong>da klätterträd och alla godisförsäljarna.<br />
H<strong>är</strong> visste man var allting fanns, s<strong>om</strong> t.ex.<br />
d<strong>en</strong> gamla kanon<strong>en</strong>.<br />
Innan jag skrev detta var jag tvung<strong>en</strong> att åter<br />
besöka plats<strong>en</strong>. Det händer ju så mycket nu för<br />
ti d<strong>en</strong>. En så oväs<strong>en</strong>tlig sak s<strong>om</strong> <strong>en</strong> inmurad kanon<br />
hade kanske försvunnit. M<strong>en</strong> d<strong>en</strong> var kvar! Visst<br />
<strong>är</strong> det skönt att inte allting förändras. D<strong>är</strong> satt d<strong>en</strong><br />
fortfarande, högt uppe på vägg<strong>en</strong> i hörnet av Vårgatan<br />
och Mellangatan i kvarteret Yngve. Huset ligger<br />
n<strong>är</strong>a Lundaväg<strong>en</strong> och V<strong>är</strong>nhem. I bott<strong>en</strong>våning<strong>en</strong><br />
satt också de tio kanonkulorna inmurade. Förr var<br />
de guldmålade, nu <strong>är</strong> de rostiga och svarta. Varför<br />
sitter de h<strong>är</strong>?<br />
Vid belägring<strong>en</strong> av Malmö s<strong>om</strong>mar<strong>en</strong> 1677<br />
gräv de d<strong>en</strong> danska armén löpgravar in mot Malmös<br />
dåvarande stadsportar. In mot Malmöhus grävdes<br />
<strong>en</strong> löpgrav, eller skyddsdike, d<strong>är</strong> i dag ”höghus<strong>en</strong>”
vid Ribersborgsfältet står. Mot Söderport grävdes<br />
ett långt och djupt dike g<strong>en</strong><strong>om</strong> det nuvarande<br />
Lugnet. D<strong>en</strong> tredje löpgrav<strong>en</strong> gick från nuvarande<br />
V<strong>är</strong>nhem<strong>stor</strong>get mellan Östra Förstadsgatan och<br />
d<strong>en</strong> dåtida strand<strong>en</strong> fram mot Österport vid nuvarande<br />
Drottningtorget. D<strong>är</strong> skyttegrav<strong>en</strong> började<br />
vid V<strong>är</strong>nhem<strong>stor</strong>get byggdes <strong>en</strong> re<strong>du</strong>tt. Så kalllades<br />
på d<strong>en</strong> tid<strong>en</strong> <strong>en</strong> uppkastad, hög försvarsvall i<br />
fyrkantsform. Uppe på vall<strong>en</strong> placerades <strong>en</strong> mängd<br />
kano<strong>ner</strong> s<strong>om</strong> var så kraftiga att de kunde skjuta över<br />
löpgrav<strong>en</strong> in mot stad<strong>en</strong> och på så sätt skydda grävarna<br />
från ut brytningsanfall från stad<strong>en</strong>s sv<strong>en</strong>ska<br />
försvarare. Både re<strong>du</strong>tt och löpgrav finns inlagda<br />
på <strong>en</strong> samtida karta.<br />
Dessa djupa löpgravar fylldes efter <strong>stor</strong>mning<strong>en</strong><br />
med stupade soldater. En sådan massgrav påträffades<br />
t.ex. på 1950-talet n<strong>är</strong> ett nytt hus skulle byggas<br />
vid Ribersborg. Ett sjuttiotal skelett kunde tas tillvara.<br />
Dessa stuvades <strong>ner</strong> i trälårar och ställdes sedan<br />
undan i <strong>en</strong> av Malmö museums gamla maga sinslador.<br />
År 1977 plockades lårarna fram; jag skulle<br />
göra <strong>en</strong> minnesutställning inför trehundraårsda g<strong>en</strong><br />
av slaget och skelett<strong>en</strong> skulle vara med. Döm <strong>om</strong><br />
min förvåning n<strong>är</strong> det upptäcktes att alla skelett<strong>en</strong><br />
saknade huvud<strong>en</strong>. Tre månader kvar till invigning<strong>en</strong><br />
av d<strong>en</strong> <strong>stor</strong>a utställning<strong>en</strong>. Visserlig<strong>en</strong> <strong>är</strong> krig <strong>en</strong><br />
huvudlös g<strong>är</strong>ning m<strong>en</strong> detta tog ändå priset. En månad<br />
innan invigning<strong>en</strong> anlände ett mycket kryptiskt<br />
meddelande från Umeå till museets växeltelefonist:<br />
”Soldater på väg. K<strong>om</strong>mer i <strong>en</strong> contai<strong>ner</strong>.” Någ ra<br />
da gar s<strong>en</strong>are anlände soldaterna, eller rättare sagt<br />
de försvunna kranierna.<br />
Det visade sig att museet på 1950-talet sänt huvud<strong>en</strong>a<br />
till rättsmedicinsk undersökning. D<strong>en</strong> l<strong>är</strong>de<br />
i Lund hade emellertid fått <strong>en</strong> ny tjänst i Stockholm<br />
och då tagit med skallarna till huvudstad<strong>en</strong>. N<strong>är</strong> han<br />
sedan fått <strong>en</strong> tjänst i Umeå hade soldaterna följt med<br />
80<br />
I kvarteret Yngve sitter <strong>en</strong> 1600-tals kanon inmurad<br />
under takfot<strong>en</strong>. <strong>Detta</strong> <strong>är</strong> faktiskt d<strong>en</strong> äldsta, och säkert<br />
också d<strong>en</strong> mest anonyma, off<strong>en</strong>tliga utsmyckning<strong>en</strong> i<br />
Östra Förstad<strong>en</strong>.
till Norrland. Vår<strong>en</strong> 1977 hade mann<strong>en</strong> avlidit och<br />
man <strong>vill</strong>e nu på institution<strong>en</strong> bli av med huvude na<br />
vilka sändes tillbaka till Malmö. Samtidigt gick vi<br />
och bet våra nag lar, sade fula ord och undrade var<br />
överdel<strong>en</strong> till sjuttiotvå människor från 1600-talet<br />
kunde finnas.<br />
Visst <strong>är</strong> det konstigt att i dag gå utmed Östra<br />
Förstadsgatan och tänka sig tillbaka. Då, på<br />
1600-talet, var det <strong>en</strong> grusig landsväg s<strong>om</strong> gick<br />
fram h<strong>är</strong>. En smal landremsa fanns norr <strong>om</strong> väg<strong>en</strong><br />
och lite längre bort fanns strand<strong>en</strong> till Öre sund<br />
vid på plats<strong>en</strong> för motorvägs påfart<strong>en</strong> mot Lund.<br />
Under juni 1677 var detta <strong>en</strong> fullständigt livsfarlig<br />
plats att vistas på. Muskötku lor, kanonkulor<br />
och granater v<strong>en</strong> i luft<strong>en</strong>. I dag fraktar r<strong>en</strong>hållningsverket<br />
varje vecka bort mängder sopor och<br />
annat skräp från <strong>om</strong>rådet. På d<strong>en</strong> tid<strong>en</strong> höll man<br />
r<strong>en</strong>t på annat sätt g<strong>en</strong><strong>om</strong> ett idogt, dagligt arbete<br />
med att b<strong>är</strong>a bort ihjälskjutna och svårt skadade<br />
människor.<br />
Själv har jag haft möjlighet att flera gånger<br />
gräva fram rester efter löpgravarna från året<br />
81<br />
1677. Invid parkeringsplats<strong>en</strong> bak<strong>om</strong> det forna<br />
Tempo på V<strong>är</strong>nhem<strong>stor</strong>gets norra sida hittade vi<br />
t.ex. på 1970-talet d<strong>en</strong> ig<strong>en</strong>fyllda grav<strong>en</strong>. I bott<strong>en</strong><br />
låg välbevarade träkonstruktio<strong>ner</strong> länkade samman<br />
med <strong>stor</strong>a j<strong>är</strong>n kättingar. Antaglig<strong>en</strong> var detta<br />
rester efter några belägringskonstruktio<strong>ner</strong> s<strong>om</strong><br />
aldrig förts fram till vallgrav<strong>en</strong> vid Drottningtorget.<br />
Kanske var det delar till några av de pontonbroar<br />
s<strong>om</strong> danskarna byggt och s<strong>om</strong> de skulle<br />
lägga ut i vallgrav<strong>en</strong> för att kunna <strong>stor</strong>ma stad<strong>en</strong>.<br />
Tillbaka till kanon<strong>en</strong> på vägg<strong>en</strong>. För många år<br />
sedan hittade jag <strong>en</strong> handskriv<strong>en</strong> lapp i ett arkiv<br />
s<strong>om</strong> berättade lite mer <strong>om</strong> hi<strong>stor</strong>i<strong>en</strong> bak<strong>om</strong> d<strong>en</strong><br />
m<strong>är</strong>kliga fasadprydnad<strong>en</strong>. Vid de grundschaktningar<br />
s<strong>om</strong> utfördes n<strong>är</strong> kvarteret Yngve skulle<br />
byggas runt sekelskiftet 1900, påträffade man<br />
nämlig<strong>en</strong> rester efter kanonre<strong>du</strong>tt<strong>en</strong>. Bl.a. fanns<br />
det på t<strong>om</strong>t<strong>en</strong> nedgrävda, välbevarade kruttunnor.<br />
<strong>Detta</strong> var givetvis så anm<strong>är</strong>kningsv<strong>är</strong>t att det<br />
inrapporterades till polis<strong>en</strong>. Antaglig<strong>en</strong> har man<br />
sedan också hittat kanon<strong>en</strong> och kanonkulorna och<br />
låtit pryda nybygget med dessa.<br />
Kanon<strong>en</strong> tillhör inte de större. Missled er för<br />
d<strong>en</strong> skull inte att tro att d<strong>en</strong> inte varit effektiv. Effekt<strong>en</strong><br />
har varit våldsam. De större kanonkulorna<br />
på vägg<strong>en</strong> visar också på att betydligt grövre artilleri<br />
funnits på plats<strong>en</strong>. Under juni månad 1677<br />
blev Malmö utsatt för ett terrorb<strong>om</strong>bardemang<br />
med <strong>stor</strong> förödelse s<strong>om</strong> följd. S<strong>om</strong> exempel kan<br />
nämnas att bara under <strong>en</strong> <strong>en</strong>da dag, d<strong>en</strong> 24 juni,<br />
insköts i stad<strong>en</strong> 75 <strong>stor</strong>a b<strong>om</strong> ber.<br />
Ett av de försvunna kranierna s<strong>om</strong> visades upp på Malmö<br />
museum. En osteologisk undersökning av de många<br />
kranierna har avslöjat att de flesta av dessa <strong>är</strong>orika<br />
soldater <strong>en</strong>dast var tonåringar.
Inledning<br />
Från hamn<strong>en</strong> till Triangeln<br />
Vi har nu f<strong>är</strong>dats i Malmö city från väster till<br />
öster, från Malmöhus till V<strong>är</strong>nhem<strong>stor</strong>get. F<strong>är</strong>d<strong>en</strong><br />
har hittills gått utmed d<strong>en</strong> gamla kustväg s<strong>om</strong> löpte<br />
utmed strand<strong>en</strong> troligtvis långt innan Malmö blev<br />
till s<strong>om</strong> stad vid mitt<strong>en</strong> av 1200-talet. S<strong>en</strong>are skul le<br />
väg<strong>en</strong> k<strong>om</strong>ma att kallas ”d<strong>en</strong> lange Adelgad<strong>en</strong>” och<br />
Östra Förstadsgatan. I början av 1300-talet anlades<br />
Södergatan eller ”d<strong>en</strong> syndre Adelgad<strong>en</strong>” och det<br />
var nu s<strong>om</strong> Malmö fick <strong>en</strong> ny förbindelseväg in åt<br />
landet, vinkelrätt mot d<strong>en</strong> gamla kustväg<strong>en</strong>.<br />
Stadsbebyggels<strong>en</strong> slutade vid mitt<strong>en</strong> av 1300-ta -<br />
let i nuvarande korsning<strong>en</strong> av Södergatan, Sko ma -<br />
karegatan och Baltzarsgatan. Södergatan utgjorde<br />
på d<strong>en</strong> tid<strong>en</strong> ett gatutorg, d<strong>är</strong>för <strong>är</strong> än i dag bredd<strong>en</strong><br />
på Södergatan norr <strong>om</strong> korsning<strong>en</strong> större än söder<br />
d<strong>är</strong><strong>om</strong>. Är det inte fantastiskt. Än i dag kan man<br />
tydligt se var det breda medeltid<strong>stor</strong>get slutade och<br />
d<strong>en</strong> smala landsväg<strong>en</strong> tog vid!<br />
I slutet av medeltid<strong>en</strong>, kanske i början av<br />
1400-talet, flyttades stadsgräns<strong>en</strong> söderut, till norra<br />
Utsikt från Johanneskyrkans torn på 1980-talet. Hit<strong>om</strong><br />
Triangeln ligger det <strong>om</strong>råde s<strong>om</strong> förr kallades Kyrkåkern.<br />
Redan på 1100-talet har troligtvis ett flertal<br />
landsvägar mötts mitt i d<strong>en</strong> dåtida kyrkbyn Malmö,<br />
nuvarande Triangeln. Dessa landsvägar lever kvar s<strong>om</strong><br />
gatorna Södra Förstadsgatan, För<strong>en</strong>ingsgatan, Östra<br />
Rönneholmsväg<strong>en</strong> och Rådmansgatan.<br />
83<br />
si dan av våra dagars Gustav Adolfs torg. Kvarter<strong>en</strong><br />
s<strong>om</strong> då tillk<strong>om</strong> användes under större del<strong>en</strong> av<br />
1400-1500-ta l<strong>en</strong> till fruktträdgårdar; <strong>en</strong>dast vid de<br />
större gatorna fanns bebyggelse. S<strong>om</strong> stadsmarkering<br />
inåt land har man haft tämlig<strong>en</strong> simpla vatt<strong>en</strong>dik<strong>en</strong>.<br />
Först på 1520-talet beordrade borgmästar<strong>en</strong><br />
Hans Michels<strong>en</strong> att ord<strong>en</strong>tliga jordvallar skulle<br />
kastas upp till skydd av stad<strong>en</strong>. Då hade man sedan<br />
mer än hundra år haft <strong>en</strong> lång och hög stadsmur i<br />
tegel s<strong>om</strong> skydd mot havssidan.<br />
Mellan stad<strong>en</strong> och landet fanns ett <strong>stor</strong>t sjö- och<br />
sankmarks<strong>om</strong>råde, ”Rörsjön” och ”Vestre sö”. <strong>Detta</strong><br />
gick med små vikar in i d<strong>en</strong> långa sandrevel på<br />
vilk<strong>en</strong> d<strong>en</strong> äldsta stad<strong>en</strong> växte upp. Vikarna hade<br />
olika namn vilka faktiskt fanns kvar långt in på<br />
1500-talet - ja, två namn finns kvar än i dag. Det <strong>är</strong><br />
<strong>en</strong>a <strong>är</strong> gatunamnet Kattesund vid Caroli kyrka, det<br />
and ra Hjulhamnsgatan vid Lilla torg. Mellan dessa,<br />
vid nuvarande Hansak<strong>om</strong>paniet låg ”Kragevig<strong>en</strong>”,<br />
kråk vik<strong>en</strong>. Längre västerut, vid Kungspark<strong>en</strong>, fanns<br />
”Pustevig<strong>en</strong>” - eller på modern sv<strong>en</strong>s ka Blåsvik<strong>en</strong>.<br />
På <strong>en</strong>, speciellt under vinterhalvåret, tämlig<strong>en</strong><br />
slipprig lands väg, våra dagars Södra Förstadsgata,<br />
k<strong>om</strong> man under medeltid<strong>en</strong> fram till nuvarande Triangeln.<br />
H<strong>är</strong> låg det äldsta Malmö. Ja, jag m<strong>en</strong>ar inte<br />
stad<strong>en</strong> Mal mö utan kyrkbyn Malmö s<strong>om</strong> <strong>om</strong>talas<br />
redan på 1170-talet. Kyrkan försvann relativt tidigt.<br />
N<strong>är</strong> man grävde för det gamla D<strong>om</strong>us varuhus på<br />
1960-talet hittades skelett från kyrkogård<strong>en</strong>. År<br />
1697 <strong>om</strong>talas d<strong>en</strong> h<strong>är</strong> mark<strong>en</strong> s<strong>om</strong> ”Kyrkåkern”<br />
och året 1772 s<strong>om</strong> ”Kyrkogårdslyckorna”.
Vem grundade Malmö?<br />
Vem var det s<strong>om</strong> grundade stad<strong>en</strong> Malmö <strong>ner</strong>e<br />
vid strand<strong>en</strong> av Öresund? Jag har ett hett namn.<br />
Äv<strong>en</strong> <strong>om</strong> d<strong>en</strong>na bok skrivs i lite lättare form, vilar<br />
alla faktauppgifter s<strong>om</strong> <strong>du</strong> fin<strong>ner</strong> h<strong>är</strong> på seriösa<br />
ef ter forskningar. Vad det gäller Malmös grundare<br />
<strong>är</strong> jag t.ex. beredd att för höge l<strong>är</strong>de på l<strong>är</strong>des sätt<br />
lägga fram så många indicier att dessa tynger <strong>ner</strong><br />
person<strong>en</strong> ifråga. Sådana hypoteser och källskriftanalyser<br />
ska jag dock bespara dig med s<strong>om</strong> läser<br />
detta. Det <strong>är</strong> istället lika bra att gå rakt på sak. Han<br />
hette Jacob och var <strong>är</strong>kebiskop i Lund.<br />
Under första hälft<strong>en</strong> av 1200-talet styrdes Danmark<br />
av Valdemar Sejr, <strong>en</strong> till synes klok karl. Han<br />
hade tre sö<strong>ner</strong> vilka skulle k<strong>om</strong>ma att bli kungar<br />
ef ter varandra. Först ut efter fars död år 1241 var<br />
Erik. Han hittade på <strong>en</strong> ny skatt; alla s<strong>om</strong> hade<br />
<strong>en</strong> plog skulle betala för detta. Öknamnet Erik<br />
Plogp<strong>en</strong>ning säger klart vad folket tyckte <strong>om</strong> detta<br />
påfund. Efter <strong>en</strong> tid vid makt<strong>en</strong> mördades han på ett<br />
raffi<strong>ner</strong>at sätt av sin bror Abel. Erik fördes fång<strong>en</strong> ut<br />
i <strong>en</strong> li t<strong>en</strong> fis kebåt och kastades i vattnet i två delar,<br />
<strong>en</strong> fullständigt huvudlös handling. Abel själv fick<br />
snart ett spjut g<strong>en</strong><strong>om</strong> hals<strong>en</strong> i ett krig mot fri serna<br />
söder <strong>om</strong> Jylland och siste brodern, Kristoffer blev<br />
nu kung. Han var av samma råa kaliber s<strong>om</strong> sina<br />
övriga bröder. Stackars danskar!<br />
Under Kristoffers tid fanns det <strong>en</strong> <strong>är</strong>kebiskop<br />
i Lund s<strong>om</strong> hette Jacob Erlands<strong>en</strong>. Jacob hade<br />
tidigare varit biskop i Roskilde m<strong>en</strong> kunde vår<strong>en</strong><br />
Kungarna Abels och Kristoffers död. Ärkebiskop Jacob,<br />
föll, liks<strong>om</strong> Kristoffer, s<strong>en</strong>are också offer för <strong>en</strong> mördares<br />
hand. Tr<strong>är</strong>elief i medeltidssal<strong>en</strong> på Malmö museum.<br />
84<br />
1254 rida in i Lund s<strong>om</strong> kyrkans ledare i Danmark.<br />
Kung <strong>en</strong> rasade; han hatade präst<strong>en</strong>. Jacob k<strong>om</strong><br />
från <strong>en</strong> mäktig familj, d<strong>en</strong> s.k. Hvideätt<strong>en</strong>. Med<br />
kraft hävdade han kyrkans rätt mot kungamakt<strong>en</strong>.<br />
Det var verklig<strong>en</strong> <strong>en</strong> explosiv spänning mellan de<br />
två ledar na. En gång n<strong>är</strong> prästerna blivit förs<strong>en</strong>ade<br />
p.g.a. <strong>en</strong> hård motvind n<strong>är</strong> de skulle kung<strong>en</strong>s riksråd<br />
i Nyborg, skrek Kristoffer åt dem vid ank<strong>om</strong>st<strong>en</strong>:<br />
- ”S<strong>en</strong>t k<strong>om</strong>mer oxdrivarna.”<br />
Vänligare riksdagsmöt<strong>en</strong> i Danmark hade man<br />
varit med <strong>om</strong>! Kristoffer anklagade snart <strong>är</strong>kebiskop<strong>en</strong><br />
för att ha anlagt städer och borgar på kronans<br />
strandmark. Jacob svarade att han hade rätt att göra<br />
detta d<strong>är</strong> kyrkans eg<strong>en</strong>d<strong>om</strong>ar nådde ut till havet. Det<br />
<strong>är</strong> h<strong>är</strong> s<strong>om</strong> troligtvis Malmö k<strong>om</strong>mer in i bild<strong>en</strong>.<br />
Strandmark<strong>en</strong> och sandreveln s<strong>om</strong> stad<strong>en</strong> anlades<br />
på har nämlig<strong>en</strong> ursprunglig<strong>en</strong> tillhört Bulltofta,<br />
<strong>en</strong> by s<strong>om</strong> långt fram i medeltid<strong>en</strong> ägdes av just<br />
<strong>är</strong>kebiskop<strong>en</strong> i Lund. Jacob behövde <strong>en</strong> säker<br />
förbindelse från Lund över södra Öresund till Köp<strong>en</strong>hamn,<br />
<strong>en</strong> stad s<strong>om</strong> vid d<strong>en</strong>na tid också ägdes av<br />
kyrkan. På så sätt uppstod under 1250-talet Mal mö
Jacob Erlands<strong>en</strong>s sigill under d<strong>en</strong> tid före år 1254 då han<br />
fortfarande var biskop i Roskilde och ägde Köp<strong>en</strong>hamn.<br />
s<strong>om</strong> <strong>en</strong> f<strong>är</strong>jestad, med <strong>en</strong> brygga och ett präktigt<br />
st<strong>en</strong>torn s<strong>om</strong> strand skydd.<br />
En natt i februari 1259 bröt sig kung<strong>en</strong>s män<br />
in i <strong>är</strong>kebiskop<strong>en</strong>s gård Gisleberga i Teck<strong>om</strong>atorp<br />
i Skå ne. Man satte Jacobs på <strong>en</strong> häst och band fast<br />
hans fötter under hästbuk<strong>en</strong>. Med <strong>en</strong> mössa av<br />
rävsvan sar placerad på hans huvud bar det sedan<br />
iväg. På detta nesliga sätt fördes <strong>är</strong>kebiskop<strong>en</strong>,<br />
kyrkans högste ledare, till Hag<strong>en</strong>skov slott på Fyn<br />
d<strong>är</strong> han kastades i <strong>en</strong> fånghåla. Jacob lyckades dock<br />
efter <strong>en</strong> tid ta sig ut ur sitt fängelse och han flydde<br />
nu till sin borg Hammershus på Bornholm. Samtidigt<br />
dog Kris toffer. Kung<strong>en</strong> blev mördad, kanske<br />
g<strong>en</strong><strong>om</strong> gift s<strong>om</strong> <strong>en</strong> präst hällt i nattvardsvinet. D<strong>en</strong><br />
dansk-skånska hi<strong>stor</strong>i<strong>en</strong> <strong>är</strong> underbart förfinad i sin<br />
råhet. Tog man inte död på sina motståndare g<strong>en</strong><strong>om</strong><br />
att snabbt hug ga huvudet av dem mördade man<br />
antagonisterna g<strong>en</strong><strong>om</strong> det heliga nattvardsvinet.<br />
Nu följde ett väldigt inbördeskrig i Danmark.<br />
D<strong>en</strong> tyske h<strong>är</strong>skar<strong>en</strong> Jarimir drog plundrande fram<br />
på Själland, erövrade Köp<strong>en</strong>hamn och brände för<br />
fullt. Han k<strong>om</strong> också över till Skåne m<strong>en</strong> ska h<strong>är</strong><br />
ha dött med <strong>en</strong> skånsk bondkvinnas dolk i rygg<strong>en</strong>.<br />
Skånska kvinnor har alltid varit handlingskraftiga.<br />
Själv hade Jacob Erlands<strong>en</strong> året 1264 tagit sig till<br />
påv<strong>en</strong> i R<strong>om</strong>. H<strong>är</strong> stannade han i tio år. På hemresan,<br />
på ön Rü g<strong>en</strong>, mötte han sina fäder. Jacob gick<br />
i fällan. Är kebiskop<strong>en</strong> av Lund trodde att d<strong>en</strong> nye<br />
kung<strong>en</strong> av Danmark var vänligt sinnad. På Rüg<strong>en</strong><br />
väntade emellertid kung<strong>en</strong>s lejda mördare. En fullträff<br />
och Ja cob föll till mark<strong>en</strong> med <strong>en</strong> armborstpil<br />
i huvudet.<br />
85<br />
Kropp<strong>en</strong> kokades så att man kunde frilägga<br />
b<strong>en</strong><strong>en</strong>. En praktisk åtg<strong>är</strong>d <strong>om</strong> man skulle föra<br />
kvarlevor lång väg. B<strong>en</strong><strong>en</strong> lades sedan i <strong>en</strong> lit<strong>en</strong><br />
träkista s<strong>om</strong> fördes till Lund d<strong>är</strong> d<strong>en</strong> begravdes i<br />
<strong>en</strong> klosterkyrka. H<strong>är</strong> återfann arkeologer d<strong>en</strong> på<br />
1970-talet. N<strong>är</strong> man öppnade kistan hittade man<br />
givetvis kraniet efter Jacob. Det var också då mordet<br />
kunde avslöjas. Kvarlevorna efter Jacob, Malmös<br />
troliga grun dare, <strong>är</strong> nu inmurade i Lunds d<strong>om</strong>kyrkas<br />
södra tv<strong>är</strong> skeppsmur.
Till Köp<strong>en</strong>hamn går vår längtan!<br />
Det saltstänkta fotot h<strong>är</strong> bredvid kan dateras<br />
till runt år 1910. Bak<strong>om</strong> d<strong>en</strong> lustigt utformade<br />
tullvisi tationsbyggnad<strong>en</strong> från året 1896 reser sig<br />
bygg nads ställningarna till det hus s<strong>om</strong> snart efter<br />
fotots tillk<strong>om</strong>st k<strong>om</strong>mer att hysa Aut<strong>om</strong>atcaféet<br />
Vega. Mal mö hade i början av seklet ett flertal dylika<br />
aut<strong>om</strong>ater, <strong>en</strong> modefluga från Amerika. Man<br />
stoppade in 10-öringar och 25-öringar och ut k<strong>om</strong><br />
bredda smörgåsar, öl, lagerdricka, sopportio<strong>ner</strong> och<br />
jag vet inte vad. Hur <strong>en</strong> sådan aut<strong>om</strong>at såg ut kan <strong>du</strong><br />
fortfarande uppleva på Malmö museums restaurang.<br />
Interiör<strong>en</strong>, skänkt på 1960-talet till museet, k<strong>om</strong>mer<br />
faktiskt just från Vegaaut<strong>om</strong>at<strong>en</strong>.<br />
Det <strong>är</strong> eftermiddag … klockan på tullbyggnad<strong>en</strong><br />
står på 15.19. Det <strong>är</strong> samma plats s<strong>om</strong> Flygbå tarnas<br />
terminal vid Skeppsbron. För äldre Malmöbor<br />
andas bild<strong>en</strong> säkert nostalgi. Nu m<strong>en</strong>ar jag inte<br />
d<strong>en</strong> gamla tullbyggnad<strong>en</strong> och de snabbgå<strong>en</strong>de<br />
flyg båtarna utan skeppet. Skeppet, mina vän<strong>ner</strong>!<br />
Det <strong>är</strong> så det tåras i ögon<strong>en</strong> n<strong>är</strong> jag skriver detta.<br />
Vem minns inte ”de <strong>stor</strong>a båtarna” till Köp<strong>en</strong>hamn.<br />
”Öresund”, ”Grip<strong>en</strong>” och d<strong>en</strong> svartvita ”Absalon”,<br />
f<strong>är</strong>jan s<strong>om</strong> alltid hade så svårt att k<strong>om</strong>ma in till kaj.<br />
På 1950-talet avnjöt jag själv min första danska<br />
skinksmörgås med typisk krassedekoration och<br />
<strong>en</strong> citronvand på Orangelinj<strong>en</strong>, <strong>en</strong> s<strong>om</strong>marbåtlinje<br />
direkt till Klamp<strong>en</strong>borg med ”Bakk<strong>en</strong>s” förlustelseställe<br />
s<strong>om</strong> det hägrande målet.<br />
På bild<strong>en</strong> ses i bakgrund<strong>en</strong> ett större fartyg<br />
lämna hamn<strong>en</strong>, kans ke <strong>en</strong> av tågf<strong>är</strong>jorna. Redan<br />
En h<strong>är</strong>lig hamnbild, tag<strong>en</strong> n<strong>är</strong> förra seklet var ungt.<br />
Bland klungan på kaj<strong>en</strong> ses <strong>en</strong> uniformerad polis med<br />
kulmage, kungariket Sveriges repres<strong>en</strong>tant vid landets<br />
yttersta gräns.<br />
87<br />
år 1892 hade man <strong>en</strong> tågf<strong>är</strong>ja i drift och från året<br />
1895 fanns <strong>en</strong> ord<strong>en</strong>tlig tågf<strong>är</strong>jestation i Malmö.<br />
K<strong>om</strong>mer ni kanske ihåg tågf<strong>är</strong>jan ”Malmöhus”,<br />
under 1950-och 1960-tal<strong>en</strong> sundets vackraste f<strong>är</strong>ja.<br />
En av fördelarna var att hon äv<strong>en</strong> kunde gå s<strong>om</strong><br />
isbrytare. Vilk<strong>en</strong> känsla n<strong>är</strong> man d<strong>en</strong> svåra isvintern<br />
1969 befann sig <strong>om</strong>bord på detta kraftpaket. Full<br />
fart in i is<strong>en</strong> tills f<strong>är</strong>jan stod still, back, full fart<br />
framåt osv. Att isf<strong>är</strong>d<strong>en</strong> över tog fyra timmar gjorde<br />
inget. Först under slutet av f<strong>är</strong>d<strong>en</strong> insåg jag dock att<br />
”isbrytar<strong>en</strong>” nog var <strong>en</strong> bluff. Då k<strong>om</strong> d<strong>en</strong> vanliga<br />
f<strong>är</strong>jan Öresund och körde <strong>om</strong> oss, trots is<strong>en</strong>. Medan<br />
Öresund försvann in mot Köp<strong>en</strong>hamns inlopp höll<br />
vi fortfarande på att banka oss fram g<strong>en</strong><strong>om</strong> fruset<br />
vat t<strong>en</strong>. Oron var <strong>stor</strong> att jag inte skulle hinna med tåget<br />
vidare västerut i Danmark. Ett obefogat bekymmer<br />
- det visade sig att vagnarna var med <strong>om</strong>bord.<br />
D<strong>en</strong> äldsta anteckning<strong>en</strong> <strong>om</strong> f<strong>är</strong>jetrafik över<br />
Öre sund <strong>är</strong> från året 1254. Jacob Erlands<strong>en</strong> hade<br />
bli vit <strong>är</strong> kebiskop i Lund och det sista han gjorde<br />
in nan han lämnade sin tjänst s<strong>om</strong> biskop i Roskilde<br />
var att ge sig själv ett ”fallsk<strong>är</strong>msavtal”. Roskildebiskop<strong>en</strong><br />
ägde vid d<strong>en</strong> tid<strong>en</strong> hela Köp<strong>en</strong>hamn och<br />
Jacob utf<strong>är</strong> dade nu d<strong>en</strong>na stads äldsta s.k. privilegiebrev.<br />
I brevet stod exakt vilka friheter m<strong>en</strong> också<br />
skyldigheter s<strong>om</strong> borgarna hade. Efters<strong>om</strong> Jacob<br />
var i strid med d<strong>en</strong> danske kung<strong>en</strong> misstänkte han<br />
att han kunde bli tvingad att då och då återvända<br />
från Skåne till Köp<strong>en</strong>hamn. D<strong>är</strong>för säkrade han sig<br />
<strong>en</strong> f<strong>är</strong>jeled över Öresund:<br />
”Ders<strong>om</strong> Herr Biskop<strong>en</strong> på ämbetets vägnar i<br />
eg<strong>en</strong> person <strong>vill</strong> draga till Skåne, ska borgarna hålla<br />
hon<strong>om</strong> med ett skepp med 12 man på eg<strong>en</strong> bekostning.<br />
Om han har sitt eget skepp, ska nämnda borgare<br />
hålla hon<strong>om</strong> med de nödvändiga sjöfolk s<strong>om</strong><br />
krävs till ett sådant skepp, och före hon<strong>om</strong> d<strong>är</strong>över<br />
och tillbaka på deras eg<strong>en</strong> bekostnad.”
Det <strong>är</strong> intressant att konstatera att Malmö i detta<br />
brev från år 1254 inte alls <strong>om</strong>talas, troligtvis för att<br />
sta d<strong>en</strong> ännu inte fanns eller hade fått någon större<br />
betydelse. Tio år s<strong>en</strong>are finns det emellertid <strong>en</strong><br />
kyrka <strong>ner</strong>e vid strand<strong>en</strong> och ytterligare tio år s<strong>en</strong>are,<br />
året 1275, hade Malmö <strong>om</strong>fattande f<strong>är</strong>jetrafik med<br />
Kö p<strong>en</strong> hamn. Då utf<strong>är</strong>dade man nämlig<strong>en</strong> tullfrihet<br />
på varor s<strong>om</strong> fördes mellan de båda städerna.<br />
Långt fram i tid<strong>en</strong> var det mest småbåtar s<strong>om</strong><br />
trafikerade led<strong>en</strong>. Ville man t.ex. under 1500-talet<br />
snabbt ta sig över, kunde man hyra <strong>en</strong> roddbåt med<br />
fyra roddare och hjälpsegel. Att f<strong>är</strong>d<strong>en</strong> under sådana<br />
förhålland<strong>en</strong> kunde bli både lång och vådlig <strong>är</strong> inte<br />
svårt att begripa. Vid d<strong>en</strong>na tid ham nade t.ex. <strong>en</strong><br />
sådan ”f<strong>är</strong>ja” p.g.a. fel vind halvvägs till Tyskland<br />
innan man kunde vända. Resan tog ”bara” tre dygn.<br />
En av slump<strong>en</strong> bevarad räk<strong>en</strong>skapsbok från år<strong>en</strong><br />
1517-1520 <strong>om</strong>talar ett femtiotal män från Mal mö<br />
s<strong>om</strong> sysslade med f<strong>är</strong>jning. Kostnad<strong>en</strong> för att hyra<br />
<strong>en</strong> båt med besättning till Köp<strong>en</strong>hamn gick vid<br />
88<br />
d<strong>en</strong>na tid på 24-32 skilling. Givetvis säger d<strong>en</strong>na<br />
siffra oss inget <strong>om</strong> vi inte jämför med andra kostnader.<br />
Ett par nya skor kostade 9 skilling och <strong>en</strong><br />
murarmästare hade 4 skilling <strong>om</strong> dag<strong>en</strong> i lön medan<br />
<strong>en</strong> grovarbetare fick nöja sig med 2 skilling. Det var<br />
nog få förunnat att förr ta till Köp<strong>en</strong>hamn på lusttur.<br />
Priset ligger ju t.o.m. över de i dag fullständigt<br />
hutlösa priserna på Öresundsbron.
Sjötur med ångbåt<br />
D<strong>en</strong> riktiga ångf<strong>är</strong>jetrafik<strong>en</strong> mellan Malmö och<br />
Köp<strong>en</strong>hamn började så smått först året 1828. Skeppet<br />
hette Caledonia och var byggt år 1815 på varvet<br />
i Glasgow i England. Ångskeppet drevs fram av två<br />
skovelhjul och det kunde k<strong>om</strong>ma upp i <strong>en</strong> fart på 7-8<br />
knop trots att ångmaskin<strong>en</strong> <strong>en</strong>dast var på 28 hästkrafter.<br />
Det var ett modernt passagerarfartyg s<strong>om</strong><br />
sett dag<strong>en</strong>s ljus. Två ståndsmässiga salonger - <strong>en</strong><br />
mindre och <strong>en</strong> större - låg under däck och dessut<strong>om</strong><br />
hade man åtta små sovkabi<strong>ner</strong>. Vid d<strong>en</strong>na tid tog<br />
man g<strong>är</strong>na vind<strong>en</strong> till hjälp varför skeppet förde <strong>en</strong><br />
mast med gaffel för stagsegel. D<strong>en</strong> mycket höga<br />
och smala skorst<strong>en</strong><strong>en</strong> kunde på håll förväxlas med<br />
<strong>en</strong> mast - d.v.s. <strong>om</strong> det nu inte var för d<strong>en</strong> <strong>en</strong>orma,<br />
k<strong>om</strong>pakta svarta röksvans d<strong>en</strong>na lämnade efter sig.<br />
Från England gick f<strong>är</strong>d<strong>en</strong> året 1819 till Öresund.<br />
Ste<strong>en</strong> Anders<strong>en</strong> Bille i Köp<strong>en</strong>hamn hade köpt in<br />
fartyget s<strong>om</strong> nu sattes in för s.k. paketfart mellan<br />
huvudstad<strong>en</strong> och Kiel. Någon större succé blev<br />
nu inte detta första ångdrivna monster i Öresund<br />
- åtminstone inte hos köp<strong>en</strong>hamnarna. Med förakt<br />
kallade man det för ”d<strong>en</strong> forbannede Røghætte”.<br />
Efter <strong>en</strong> tid togs skeppet ur regulj<strong>är</strong> trafik och man<br />
började i stället med lustturer mellan Köp<strong>en</strong>hamn<br />
och Helsingör. M<strong>en</strong> så plötsligt upptäckte köp<strong>en</strong>hamnarna<br />
att det fanns <strong>en</strong> annan strand vid Öresund.<br />
Söndag<strong>en</strong> d<strong>en</strong> 24 augusti 1828 n<strong>är</strong>made sig ång-<br />
Tågf<strong>är</strong>jan Malmöhus vid kaj<strong>en</strong> i Malmö på 1940-talet.<br />
Det vita skeppet blev <strong>en</strong> vacker symbol för Öresundsfart<strong>en</strong><br />
m<strong>en</strong> från året 1974 degraderades f<strong>är</strong>jan och målades<br />
samtidigt i svart f<strong>är</strong>g.<br />
89<br />
fartyget hamn<strong>en</strong> i Malmö. Tidning<strong>en</strong> Allehanda<br />
beskrev händels<strong>en</strong>:<br />
”Förlid<strong>en</strong> söndag hitk<strong>om</strong> Danska ångfartyget<br />
Ca ledonia för att h<strong>är</strong>ifrån göra <strong>en</strong> lusttur längs<br />
kust<strong>en</strong> uppåt Sundet och <strong>om</strong> afton<strong>en</strong> återgå h<strong>är</strong>ifrån<br />
med passagerare till Köp<strong>en</strong>hamn. Fartyget<br />
hitk<strong>om</strong> kl. 10 f.m. med 82 passagerare, s<strong>om</strong> gingo<br />
i land och till större del<strong>en</strong> afreste till Lund för att<br />
bese hwad m<strong>är</strong>kbart i d<strong>en</strong> gamla stad<strong>en</strong> finnes.<br />
Lustresan företogs kl. 3 e.m. m<strong>en</strong> fann ej s<strong>är</strong>deles<br />
många deltagare i anse<strong>en</strong>de till det för <strong>en</strong> sådan fart<br />
mindre gyn samma wädret, hwarföre ock tour<strong>en</strong> inskränktes<br />
till <strong>en</strong> kort resa rakt utåt i sjön. Omkring<br />
kl. 8 på afton<strong>en</strong>, då de till Lund afreste pasagerarne<br />
återk<strong>om</strong>mit, återwände fartyget, och man kunde<br />
länge äfw<strong>en</strong> sedan det mörknat se dess kosa s<strong>om</strong><br />
utm<strong>är</strong>k tes af wid åtskilliga tillfäll<strong>en</strong> kastade raketter.<br />
D<strong>en</strong>na ångfartygsf<strong>är</strong>d <strong>är</strong> d<strong>en</strong> första, s<strong>om</strong> skett<br />
ifrån Malmö, och skulle säkerlig<strong>en</strong> lockat <strong>en</strong> <strong>stor</strong><br />
mängd af stad<strong>en</strong>s innewånare att deltaga i detta<br />
för de fleste alldeles nya nöje, <strong>om</strong> icke wäderlek<strong>en</strong><br />
d<strong>en</strong>na gång warit så afskräckande.”<br />
Det <strong>är</strong> intressant att notera hur de danska passagerarna<br />
betedde sig n<strong>är</strong> de från roddbåtar land steg<br />
i Malmö. Man satte sig g<strong>en</strong>ast i hästdroskor och for<br />
iväg till Lund, <strong>en</strong> resa på några timmar! N<strong>är</strong> Caledonia<br />
följande söndag återk<strong>om</strong> med drygt hundratalet<br />
passagerare upprepades proce<strong>du</strong>r<strong>en</strong>, <strong>en</strong>dast med<br />
d<strong>en</strong> skillnad<strong>en</strong> att nu gick droskor både till Lund<br />
och till Hyby slott ett antal mil inåt landet. H<strong>är</strong> hade<br />
friherre Wrangel von Brehmer med:<br />
”etikettslös liberalitet upplåtit ställets alla<br />
<strong>om</strong>gif ningar till ett fritt begagnande, och derjemte<br />
g<strong>en</strong><strong>om</strong> anordnandet af carousseller, danspla<strong>ner</strong> och<br />
gungor m.m. lemnat tillfälle till landtliga nöj<strong>en</strong> i<br />
flere former, hwaraf stadsboerne också ganska lifligt
egagnat sig, ett ang<strong>en</strong>ämt och wexlande tidsfördrif<br />
på de annars wanligtwis tråkiga söndagarne.”<br />
Stad<strong>en</strong> Malmö attraherade alltså inte det minsta<br />
på danskarna. Medan dessa förlustade sig i <strong>om</strong>givningarna<br />
passade 120 malmöbor på att ta <strong>en</strong> lusttur<br />
med Caledonia. Upptornande mörka moln tvingade<br />
dock skeppet tillbaka i hamn. Det var inte utan orsak<br />
s<strong>om</strong> ångskeppet fick ge namn åt d<strong>en</strong> sjösjuka s<strong>om</strong><br />
kunde uppträda på Öre sund, ”Caledonia Syge”.<br />
År 1842 besökte d<strong>en</strong> 19-åriga Marie-Louise<br />
For sell från Stockholm stad<strong>en</strong> Malmö med sina föräldrar.<br />
D<strong>en</strong> unga dam<strong>en</strong> älskade att skriva dagbok<br />
och d<strong>är</strong>för kan vi också följa h<strong>en</strong>ne d<strong>en</strong> <strong>stor</strong>a dag<br />
då hon för första gång<strong>en</strong> i sitt liv skulle ut på det<br />
vådliga havet, d.v.s. Öresund, lördag<strong>en</strong> d<strong>en</strong> 27 juli:<br />
”På Union<strong>en</strong> eller sås<strong>om</strong> d<strong>en</strong> också kallades,<br />
Ku jon<strong>en</strong>, gjorde vi vår öfverresa. D<strong>en</strong> <strong>är</strong> hvark<strong>en</strong> ett<br />
Ångfartyg eller Ångslup, utan ett slags mellanting,<br />
s<strong>om</strong> går <strong>en</strong> hel timme s<strong>en</strong>are än kamrat<strong>en</strong> Malmö.<br />
M<strong>en</strong> emedan jag dels hade nöje af mina egna små<br />
tankar, dels roades af d<strong>en</strong> hygglige Pa<strong>stor</strong> Hultmans<br />
sällskap, och att betrakta våra med pas sagerare, s<strong>om</strong><br />
voro: Grefvinnan Barck, Baron B<strong>en</strong>net, herr Noring<br />
och tv<strong>en</strong>ne sällsynt sköna bondgummor m.fl. syntes<br />
mig f<strong>är</strong>d<strong>en</strong> gå ganska snabbt och skulle äfv<strong>en</strong> varit<br />
behaglig, så vida ej <strong>en</strong> stygg lukt af skämdt hafsgräs<br />
förpestat luft<strong>en</strong>. Vädret var mildt, så att ej <strong>en</strong> gång<br />
någon sjösjuka k<strong>om</strong> i fråga.<br />
De snälla flickorna Ståhle och Annette Falkman<br />
följde oss ned till ångbåt<strong>en</strong>, och då vi lämnade<br />
Malmö redd, voro de det skönaste våra ögon föllo<br />
på. Vi ha de åkt ned, och kapt<strong>en</strong><strong>en</strong> var nog artig att<br />
vänta hela 10 minuterna på Fru Grefvinnan Barck.<br />
Likväl jäktade oss k<strong>är</strong>a Far så, att vi måste dricka<br />
kaffe med d<strong>en</strong> största <strong>en</strong>tusiasm jag i min lefnad<br />
90<br />
gjort - d<strong>en</strong> goda Mamma blef rakt af utan. - D<strong>en</strong><br />
jovialis ke Larcon syntes vara så förtjust att för<br />
första gång <strong>en</strong> vistas <strong>om</strong>bord på ett Dampskieb, att<br />
han upprymd d<strong>är</strong>af k<strong>om</strong> ända upp på akterdäcket<br />
och förtäljde oss under lifligt skratt, att hjulskoflarna<br />
nyss dödat <strong>en</strong> fågel, s<strong>om</strong> såg ut s<strong>om</strong> <strong>en</strong> hund - förmodlig<strong>en</strong><br />
var det <strong>en</strong> säl.”<br />
F<strong>är</strong>d<strong>en</strong> över det lugna Öresund var för Marie-<br />
Lo uise <strong>en</strong> överväldigande upplevelse. Efter att ha<br />
g<strong>en</strong><strong>om</strong>gått d<strong>en</strong> obligatoriska tullvisitering<strong>en</strong> av<br />
bagaget väntade nu åtta dagar i Köp<strong>en</strong>hamn innan<br />
återresan. Tillbakaf<strong>är</strong>d<strong>en</strong> skedde på ångfartyget<br />
Malmö, hemmahörande just i Malmö. <strong>Detta</strong> skepp,<br />
inköpt år 1838, var stad<strong>en</strong>s första ångskepp. D<strong>en</strong>na<br />
gång var inte sundet så vänligt. Vi vänder oss åter<br />
till d<strong>en</strong> lilla mamsell<strong>en</strong>s dagbok:<br />
”Afskedsstund<strong>en</strong> nalkades nu. - Pappa betalade<br />
räk ning<strong>en</strong> för rum, mat, uppassning och åkning. För<br />
sista gång<strong>en</strong> rullade vi i de bekväma droskorna på<br />
Kiøb<strong>en</strong>havns jämna gator, nedstego i båt<strong>en</strong>, s<strong>om</strong><br />
med raska årtag förde oss från d<strong>en</strong> lifliga strand<strong>en</strong>,<br />
nickade adjö åt Legodr<strong>en</strong>g<strong>en</strong> Niels och d<strong>en</strong> tjänst<strong>vill</strong>ige<br />
och inställsamme öfvertj<strong>en</strong>er<strong>en</strong>, Monsieur<br />
Niels<strong>en</strong>, och stego jämte d<strong>en</strong> beskedlige Eibe,<br />
s<strong>om</strong> till sista ögonblicket följde oss, <strong>om</strong>bord på<br />
Damp skibet Malmö. Snart måste han dock säga oss<br />
farväl, och d<strong>en</strong> unge, förhoppningsfulle mann<strong>en</strong>,<br />
s<strong>om</strong> g<strong>en</strong><strong>om</strong> sitt stilla, redbara väs<strong>en</strong>de tillvunnit sig<br />
både Carls, vår och till och med Pappas vänskap,<br />
skildes från oss, beledsagad af våra hj<strong>är</strong>tligaste<br />
välönskning ar för hans framtid.<br />
D<strong>en</strong> <strong>en</strong>a lilla båt<strong>en</strong> efter d<strong>en</strong> andra arbetade sig<br />
fram g<strong>en</strong><strong>om</strong> de vaggande böljorna och lade till vid<br />
det stolta Dampskibets sida, aflämnande flera Officerare<br />
och många andra Passagerare. Maskin<strong>en</strong><br />
sattes plötsligt i gång och understödda af <strong>en</strong> frisk
vind, hvarför äfv<strong>en</strong> seglet sattes upp, aflägsnade<br />
vi oss snart från d<strong>en</strong> <strong>stor</strong>a stad<strong>en</strong>, s<strong>om</strong> så vackert<br />
ligger utbredd i <strong>en</strong> halfrundel på Seelands fruktbara<br />
kust. Det våra blickar längst dröjde vid var ”Lange<br />
Lini<strong>en</strong>”, <strong>en</strong> vacker trädplantering utmed hafsstrand<strong>en</strong>,<br />
d<strong>en</strong> förnäma v<strong>är</strong>ld<strong>en</strong>s pr<strong>om</strong><strong>en</strong>adplats.<br />
Ja, nu voro Emma och jag för andra gång<strong>en</strong> i<br />
vårt lif på ”det gungande haf” och fingo äfv<strong>en</strong> <strong>en</strong><br />
före ställning <strong>om</strong> det afskyv<strong>är</strong>da obehag, s<strong>om</strong> många<br />
af dem få erfara, hvilka våga sig ut på dess farliga<br />
yta. Visserlig<strong>en</strong> påstod man att vädret nu var så<br />
mildt att vi ej <strong>en</strong> gång fingo <strong>en</strong> aning <strong>om</strong> hvad <strong>stor</strong>m<br />
<strong>vill</strong> säga, m<strong>en</strong> i mitt tycke häfde sig våg<strong>en</strong> alltför<br />
dj<strong>är</strong>ft mot skeppets höga sidor. Likväl förspordes<br />
ing<strong>en</strong> riktig sjösjuka hos Pappas raska flickor, m<strong>en</strong><br />
Mamma, stackare, led svårt d<strong>är</strong>af under hela öfverfart<strong>en</strong>;<br />
d<strong>en</strong> varade dock bara två timmar, och snart<br />
skönjde vi vår k<strong>är</strong>a Sv<strong>en</strong>ska Kust.”<br />
91<br />
N<strong>är</strong> vattnet frös till<br />
Jag passerade Flygbåtarnas gamla terminal på<br />
Skeppsbron. Dörrarna var för alltid stängda och <strong>en</strong><br />
affisch upplyste <strong>om</strong> att: ”D<strong>en</strong> 30 april 2002 seglar<br />
flygbåtarna för sista gång<strong>en</strong>.” Min gamle vän Per<br />
Niel s<strong>en</strong> på Limhamn ringde mig d<strong>en</strong> kväll<strong>en</strong> och<br />
sa med gråt<strong>en</strong> i hals<strong>en</strong>:<br />
- ”Nu <strong>är</strong> det slut. Det <strong>är</strong> för jäkligt.”<br />
Han hade varit över och k<strong>om</strong> direkt från flygbåt<strong>en</strong>.<br />
Ja, visst saknar också jag dessa båtar. Nu <strong>är</strong> det<br />
En bild från <strong>en</strong> svunn<strong>en</strong> tid då Malmö hamn var <strong>en</strong><br />
mötesplats för båtar. Till vänster <strong>om</strong> d<strong>en</strong> gamla fyr<strong>en</strong><br />
ses <strong>en</strong> skog av trämaster.
En epok <strong>är</strong> slut. Dörrarna till Flygbåtarna <strong>är</strong> låsta och<br />
d<strong>en</strong> sis ta affisch<strong>en</strong>s avgångar inaktuella.<br />
92<br />
ju inte <strong>en</strong>bart goda minn<strong>en</strong> i bagaget. Ta bara d<strong>en</strong><br />
våldsamma <strong>stor</strong>mnatt på Öresund n<strong>är</strong> motorn bröt<br />
samman. Det var under d<strong>en</strong> första g<strong>en</strong>eratio n<strong>en</strong>s<br />
flygbåtar, de små s<strong>om</strong> lyfte hela frampartiet och<br />
surfade i vattnet med hjälp av några vingar. Utan<br />
styrfart kastades båt<strong>en</strong> s<strong>om</strong> <strong>en</strong> korkbit på vå gorna.<br />
Det var i d<strong>en</strong> stund<strong>en</strong> alltid <strong>en</strong> tröst att leka med<br />
tank<strong>en</strong> att det hade varit än v<strong>är</strong>re <strong>om</strong> f<strong>är</strong>d<strong>en</strong> gjorts<br />
i <strong>en</strong> medeltida roddbåt eller <strong>om</strong>bord på 1800-talets<br />
Caledonia.<br />
Eller ta alla de gånger s<strong>om</strong> is<strong>en</strong> lade sig och<br />
gjorde det <strong>om</strong>öjligt för <strong>en</strong> f<strong>är</strong>d över sundet. Is och<br />
Öre sund hör på något sätt samman. Så har det alltid<br />
varit under vår stads långa hi<strong>stor</strong>ia. Förr i tid<strong>en</strong><br />
var det inte sällan så stark köld vintertid att hela<br />
Öresund frös till. Då var det många skåningar s<strong>om</strong><br />
passade på att gra tis k<strong>om</strong>ma över till Kong<strong>en</strong>s By<br />
och Helsingör. En res<strong>en</strong><strong>är</strong>, G.C. Witt, beskrev t.ex.<br />
<strong>en</strong> is pr<strong>om</strong>e nad över till Helsingör i januari 1871:<br />
”Is<strong>en</strong> emellan Helsingborg och Helsingör var<br />
då så stark, att både ”plattfötter” (så kallade man<br />
på stället dem, s<strong>om</strong> gingo utan skridskor), skridskogängare<br />
och åkande med lätta slädar kunde<br />
f<strong>är</strong>das d<strong>är</strong>öfver ... På hemväg<strong>en</strong> föll det mig in<br />
att räk na antalet af mötande perso<strong>ner</strong>, hvilket på<br />
mindre än <strong>en</strong> halvannan timma uppgick till något<br />
över sjuhundra … Midt på dag<strong>en</strong> funnos så många<br />
sv<strong>en</strong>s kar i Helsingör och danskar i Helsingborg, att<br />
man kunde tro att de begge städerna hafva till <strong>en</strong><br />
<strong>stor</strong> del bytt befolkning med hvarandra.”<br />
Ibland kunde isf<strong>är</strong>derna bli till vådliga aff<strong>är</strong>er.<br />
Ta bara de hundra holländare s<strong>om</strong> gick ut på is<strong>en</strong><br />
vid Helsingör för att fiska d<strong>en</strong> 6 jan 1697. Is<strong>en</strong> bröts<br />
sönder och de seglade över sundet på två <strong>stor</strong>a isflak<br />
och kunde torrskodda stiga av i Skåne. För andra<br />
har det gått sämre. Det <strong>är</strong> åtskilliga människor s<strong>om</strong>
fått sät ta livet till vid isf<strong>är</strong>der mellan Malmö och<br />
Kö p<strong>en</strong>hamn. D<strong>en</strong> svåra vintern 1573 frös t.ex. tre<br />
män ihjäl på is<strong>en</strong> utanför Malmö.<br />
Vintern 1855 hade Malmö besök av ett av Söderslätt<br />
verkliga original, vandringsmann<strong>en</strong> Nils<br />
Knös. Han hade gått <strong>ner</strong> till hamn<strong>en</strong> och sett att de<br />
körde med slädar ute på <strong>en</strong> väg på is<strong>en</strong>.<br />
- ”M<strong>en</strong> va e nu de for <strong>en</strong> <strong>stor</strong> vej der luer udad<br />
is<strong>en</strong>, d<strong>en</strong> har allri ja sett för. Hår går d<strong>en</strong> h<strong>en</strong>?” sa<br />
Knös.<br />
- ”Ti Tjöv<strong>en</strong>hamn, va der nån pogebl<strong>är</strong>or (pojkar)<br />
s<strong>om</strong> sa.”<br />
- ”Tjöv<strong>en</strong>hamn, va e de fårr nånting, frågte ja.”<br />
D<strong>en</strong> nyfikne Knös begav sig ut på is<strong>en</strong>. Efter att<br />
ha slagit spik i träskorna för att få bättre fäste gick<br />
93<br />
De holländska fiskarnas vådliga f<strong>är</strong>d på två isflak över<br />
Öresund år 1697, förevigat på ett samtida kopparstick.<br />
f<strong>är</strong>d<strong>en</strong> snabbare. Plötsligt k<strong>om</strong> <strong>en</strong> timmersläde ifatt<br />
hon<strong>om</strong> med bönder från Börringe.<br />
- ”Hor ska i h<strong>en</strong>, rofte ja. Ti Tjöv<strong>en</strong>hamn, svarte<br />
di. E der lant inu, sporde ja. Nej der ligger de ute,<br />
sa de o pregte me sn<strong>är</strong>tana mot tjartjetorn<strong>en</strong>, och<br />
so va di försvongne.”<br />
Mitt ute på Öresund träffade Knös på <strong>en</strong> öpp<strong>en</strong><br />
vatt<strong>en</strong>ränna:<br />
- ”Ån va lie so kroged s<strong>om</strong> Segeå o ungef<strong>är</strong> lia<br />
bred o vanned lu precis lia så fort. Ja ble lia s<strong>om</strong><br />
litte rädd, o ongeli til h<strong>om</strong>örs, for man kan jo <strong>en</strong>te<br />
vidde hår bäckahäst<strong>en</strong> har sin gång.”<br />
Knös skyddade sig g<strong>en</strong><strong>om</strong> att spotta tre gånger<br />
i vattnet och sedan stämde han i med <strong>en</strong> rungande<br />
psalm för att få nytt mod. D<strong>är</strong> stod Söderslätts<br />
original halvvägs till Köp<strong>en</strong>hamn och sjöng ”Var
hälsad sköna morgonstund” så det gungade i is<strong>en</strong><br />
”for de e ju <strong>en</strong> grann salm o d<strong>en</strong> sjonger vi alltid<br />
nyårs aftan i Mellangrövie.”<br />
Efter att ha ätit och tagit två supar, <strong>en</strong> för varje<br />
b<strong>en</strong>, k<strong>om</strong> Knös att tänka på ett gammalt ordstäv:<br />
”S<strong>om</strong> kjarring<strong>en</strong> sa: ´De e väl <strong>en</strong>te h<strong>är</strong> <strong>en</strong> ska<br />
roddna, sa k<strong>är</strong>ring<strong>en</strong> do h<strong>om</strong> sad po tjartjegår<strong>en</strong>´<br />
o derforr ga ja mi ov ig<strong>en</strong>. Då k<strong>om</strong> ja ti <strong>en</strong> planke<br />
el ler brädebro, s<strong>om</strong> di körde över po.”<br />
Jo, Knös k<strong>om</strong> till Köp<strong>en</strong>hamn m<strong>en</strong> hans g<strong>en</strong>uina<br />
skånska gjorde det <strong>om</strong>öjligt för danskarna att förstå<br />
hon<strong>om</strong>. Han blev inlåst m<strong>en</strong> till slut k<strong>om</strong> det <strong>en</strong><br />
officer s<strong>om</strong> kunde begripa något av det m<strong>är</strong>kliga<br />
sv<strong>en</strong>ska språket och nu äntlig<strong>en</strong> kunde vår res<strong>en</strong><strong>är</strong><br />
pres<strong>en</strong>tera sig:<br />
- ”Ja hedder Nels Fredrigssön Knös, äll<strong>en</strong>s ja e<br />
frå Mell<strong>om</strong>grövie i Skåå<strong>en</strong>e, der ja boer i manfolkestu<strong>en</strong>,<br />
då ja <strong>en</strong>te e ude o ser mi <strong>om</strong> i v<strong>är</strong>ld<strong>en</strong>.”<br />
Med ånglok norrut<br />
Vi ska nu gå från kall is till varm ånga. Knappt<br />
två mil nordväst <strong>om</strong> Karlstad i V<strong>är</strong>mland står intill<br />
landsväg<strong>en</strong> <strong>en</strong> minnesst<strong>en</strong> och ruvar på sv<strong>en</strong>sk<br />
hi<strong>stor</strong>ia. St<strong>en</strong><strong>en</strong> visar på <strong>en</strong> verklig milstolpe i<br />
1800-talets sv<strong>en</strong> ska teknikhi<strong>stor</strong>ia. ”H<strong>är</strong> nedanför<br />
togs första spadtaget på d<strong>en</strong> första sv<strong>en</strong>ska jernväg<strong>en</strong><br />
1849 d<strong>en</strong> 5.5. af Claes Adelsköld” lyder text<strong>en</strong><br />
i all <strong>en</strong>kelhet. Det var alltså h<strong>är</strong>, mitt i d<strong>en</strong>na sköna<br />
Ett samtal kolleger emellan. Fotografiet taget på Malmö<br />
C<strong>en</strong>tral någon gång på 1910-talet.<br />
94<br />
v<strong>är</strong>mländska grönska, s<strong>om</strong> startskottet <strong>en</strong> gång<br />
small för det mo derna k<strong>om</strong>munikationssamhället!<br />
Bak<strong>om</strong> st<strong>en</strong><strong>en</strong>, nedanför d<strong>en</strong> branta höjd<strong>en</strong>, ligger<br />
idag Sveriges mera m<strong>är</strong>kliga lagskyddade fornlämning;<br />
några träslipers och <strong>en</strong> ca fem meter rostig<br />
m<strong>en</strong> ändå förvånansv<strong>är</strong>t väl bibehåll<strong>en</strong> räls. Lika<br />
kort s<strong>om</strong> räls<strong>en</strong> idag <strong>är</strong>, lika kort blev hi<strong>stor</strong>i<strong>en</strong> <strong>om</strong><br />
Fryksta-Clara Elfs Jernväg.
Malmö c<strong>en</strong>tralstation vid <strong>om</strong>byggnad<strong>en</strong><br />
till d<strong>en</strong> nuvaran de<br />
<strong>stor</strong>a banhall<strong>en</strong> i början av<br />
1900-talet.<br />
I oktober 1849 togs d<strong>en</strong> 8 km långa j<strong>är</strong>nväg<strong>en</strong> i<br />
bruk mellan Fryk<strong>en</strong> och Lyckan vid Klarälv<strong>en</strong>. På<br />
j<strong>är</strong>nväg<strong>en</strong> fraktades j<strong>är</strong>n och trävaror från Fryk<strong>en</strong><br />
till Klarälv<strong>en</strong> och i motsatt riktning rullade spannmål<br />
och andra handelsvaror. De första år<strong>en</strong> var<br />
utnyttjandet av j<strong>är</strong>nväg<strong>en</strong> något m<strong>är</strong>klig efters<strong>om</strong><br />
godsvagnarna drogs av hästar upp till Fryksta för<br />
att sedan av sig själva rulla tillbaka till älv<strong>en</strong>.<br />
Redan året 1845 hade emellertid kloka män på<br />
pappret be slutat sig för att skapa tre huvudj<strong>är</strong>nvägar<br />
in<strong>om</strong> Sverige; Stockholm - Göteborg, Stockholm -<br />
Gävle och Stockholm - Ystad. Malmö då! Pla<strong>ner</strong> na<br />
utarbetades i Stockholm … det säger väl allt. Raka<br />
väg<strong>en</strong> <strong>ner</strong> till Ystad och f<strong>är</strong>jorna till Tyskland skulle<br />
det bli; avkrok<strong>en</strong> Malmö var inget att ha. Det s<strong>om</strong><br />
räddade Malmö d<strong>en</strong> gång<strong>en</strong> var att investerar na<br />
95<br />
fanns i England och år 1846 blev det, tack och lov,<br />
kris i d<strong>en</strong> <strong>en</strong>gelska kapitalmarknad<strong>en</strong>.<br />
Det ska erkännas att <strong>en</strong> del betydande malmöbor<br />
inte heller var intresserade av modern teknik. D<strong>en</strong><br />
gamle borgmästar<strong>en</strong> Halling yttrade <strong>om</strong> pla<strong>ner</strong>na<br />
på <strong>en</strong> j<strong>är</strong>nväg mellan Malmö och Lund följande:<br />
”Hur kan folk tänka sig, att <strong>en</strong> daglig förbindelse<br />
mellan Malmö och Lund ska kunna b<strong>är</strong>a sig! H<strong>är</strong><br />
går ju dilig<strong>en</strong>s<strong>en</strong> tre gånger i veckan och mång <strong>en</strong><br />
gång går d<strong>en</strong> t<strong>om</strong>.”<br />
Halling skulle själv inte få uppleva j<strong>är</strong>nväg<strong>en</strong>s<br />
invigning. Han dog knall fall i borgmästarstol<strong>en</strong><br />
på Malmö rådhus år 1851. Fem år s<strong>en</strong>are avgick<br />
det första tåget från Malmö till Lund. D<strong>en</strong> första,<br />
icke officiella, provtur<strong>en</strong> skedde redan d<strong>en</strong> 22
oktober 1856 m<strong>en</strong> d<strong>en</strong>na kan inte räknas. I brist<br />
på lok - leverans<strong>en</strong> hade blivit förs<strong>en</strong>ad - fick man<br />
nämlig<strong>en</strong> spän na två hästar framför vagnarna. Fyra<br />
dagar s<strong>en</strong>are hade man anskaffat <strong>en</strong> ångmaskin s<strong>om</strong><br />
drog försöksekipaget: ”Till Lund gick trai n<strong>en</strong> helt<br />
långsamt på <strong>en</strong> timma; återväg<strong>en</strong> tillryggalades på<br />
26 minuter. Försöket avlöpte helt tillfredsställande.”<br />
Intressant att notera <strong>är</strong> att man upp<strong>en</strong>bart var lite<br />
osäker på hur man på sv<strong>en</strong>ska skulle b<strong>en</strong>ämna det ta<br />
nya fortskaffningsmedel.<br />
M<strong>en</strong> så var det då äntlig<strong>en</strong> dags för det <strong>stor</strong>a<br />
öppnandet. Man skrev d<strong>en</strong> 1 december 1856. I S:t<br />
Petri kyrka hade klockan 9 <strong>en</strong> <strong>stor</strong> människ<strong>om</strong>assa<br />
samlats för <strong>en</strong> tacksägelsegudstjänst. I procession<br />
tågade sedan högtidligt klädda gäster inför hurrande<br />
människ<strong>om</strong>assor <strong>ner</strong> till station<strong>en</strong>. Klockan<br />
11 avgick det första tåget till Lund. ”Lok<strong>om</strong>otivet<br />
var prytt framtill med hans H. M. Konung<strong>en</strong>s<br />
namnskiffer i guld och blå sköld och <strong>om</strong>givet av<br />
<strong>en</strong> fiskegrön krans, varjämte sv<strong>en</strong>ska flaggor vajade<br />
från d<strong>en</strong>samma. Vid avgång<strong>en</strong> gavs kanonsalut. En<br />
ofantlig massa människor var samlad på d<strong>en</strong>na sida<br />
<strong>om</strong> kanal<strong>en</strong>, längs åt pr<strong>om</strong><strong>en</strong>ad<strong>en</strong>, ända utåt körsb<strong>är</strong>sbackarna,<br />
och bildade ett hav, vilket vid tågets<br />
förbifart hälsade detsamma med livliga hurrarop.”<br />
Så rullade man då in i d<strong>en</strong> l<strong>är</strong>da bonnastad<strong>en</strong><br />
Lund. Stud<strong>en</strong>tsångarna framförde h<strong>är</strong> <strong>en</strong> jubelsång,<br />
specialskriv<strong>en</strong> av A. Th. Lysander:<br />
”Stad <strong>är</strong> vid stad fast<br />
knut<strong>en</strong> med j<strong>är</strong>nband.<br />
Eldhäst<strong>en</strong> frustat<br />
r<strong>en</strong> vid vår dörr:<br />
Vandrar nu rastlöst<br />
Vän<strong>ner</strong> emellan;<br />
Tröttnar ej lätt,<br />
d<strong>en</strong> Springare god.”<br />
96<br />
Två skånska städer hade blivit sammanbundna<br />
med ny teknik. Mätt efter dåtida måttstock var det<br />
<strong>en</strong> ofantlig hastighet s<strong>om</strong> kunde uppnås under <strong>en</strong><br />
j<strong>är</strong>n vägsf<strong>är</strong>d. Strax efter invigning<strong>en</strong> av Malmö -<br />
Lundabanan inträffade det första dödsfallet då <strong>en</strong><br />
person blev överkörd av tåget. Pinsamheter kunde<br />
också lätt inträffa. I <strong>en</strong> av de första vägvisarna för<br />
hur tågres<strong>en</strong><strong>är</strong>er skulle bete sig uppmanas t.ex.<br />
passagerare att i vagnarna inte sitta med ansikt<strong>en</strong>a<br />
mot varandra ”<strong>om</strong> sammanstötning inträffar”. Man<br />
räknade tydlig<strong>en</strong> med att kollision kunde inträffa<br />
både på det <strong>en</strong>a såväl s<strong>om</strong> det andra sättet. Det pryda<br />
1800-talet kun de inte tillåta off<strong>en</strong>tlig n<strong>är</strong>kontakt<br />
mel lan två ansikt<strong>en</strong>!<br />
D<strong>är</strong>emot var det tydligt fritt fram att sjunga<br />
under tågresan. Otto Lindblad k<strong>om</strong>po<strong>ner</strong>ade t.ex.<br />
<strong>en</strong> sång <strong>en</strong>bart för detta, ”Malmö Jernbanesång”.<br />
”God dag, god dag, god dag,<br />
skall <strong>du</strong> följa med tåget s<strong>om</strong> går?<br />
Det skall jag, det skall jag<br />
Nå, det var roligt man sällskap får.<br />
Se på d<strong>en</strong>, se d<strong>en</strong>, se d<strong>en</strong><br />
Kanske kän<strong>ner</strong> <strong>du</strong> någon <strong>du</strong> kän<strong>ner</strong> ig<strong>en</strong><br />
De ha brådt, de ha brådt, de ha brådt;<br />
Ty tid<strong>en</strong> lider ha de förstått<br />
Tid<strong>en</strong> lider ha de förstått<br />
Derför ha de brådt.<br />
Der <strong>en</strong> Prostinna fyllig i barm<strong>en</strong>,<br />
Der <strong>en</strong> Chines med Lord under arm<strong>en</strong><br />
Och der går Fransos<strong>en</strong>, Ryss<strong>en</strong> med harm<strong>en</strong><br />
Att uppå Krim hava slitit <strong>en</strong> hund.”<br />
Tydlig<strong>en</strong> var man så framsynt redan vid mitt<strong>en</strong><br />
av 1800-talet att man förstod att k<strong>om</strong>munikatio<strong>ner</strong><br />
skulle bana väg för vårt moderna, hektiska<br />
och internationella samhälle. Varför inte ta upp
idén med sångarstunder på vår tids Pågatåg och<br />
Öresundståg. Varför inte k<strong>om</strong>po<strong>ner</strong>a <strong>en</strong> allsångsvisa<br />
för moderna och stressade tågres<strong>en</strong><strong>är</strong>er. Det skulle<br />
nog dämpa all irritation över höga biljettpriser och<br />
trängsel, i varje fall på de tåg s<strong>om</strong> daglig<strong>en</strong> susar<br />
fram över Öresundsbron. Speciellt <strong>om</strong> <strong>en</strong> bandad<br />
Lasse Berghag<strong>en</strong> via befintligt högtalarsystem leder<br />
sångövning<strong>en</strong>.<br />
Tillbaka till 1800-talet. Det <strong>stor</strong>a j<strong>är</strong>nvägsbygget<br />
vidare norr ut mot Stockholm gick till att börja<br />
med raskt. Redan år 1862 kunde man resa ända till<br />
Lia torp i södra Småland. Då stod också sträckan<br />
Göteborg - Stockholm klar. Under lång tid framåt<br />
fick d<strong>är</strong>för tågres<strong>en</strong><strong>är</strong>erna från Malmö stiga av i<br />
Småland och ta häst och vagn upp g<strong>en</strong><strong>om</strong> Väster-<br />
97<br />
götland till Göte borgsbanan. Först år 1874 kunde<br />
man snabbt och direkt ta sig till rikets huvudstad.<br />
En n<strong>är</strong>mast bortglömd, uthamrad och nitfogad<br />
rälsstump vid Illberg i V<strong>är</strong>mland n<strong>är</strong>a Fryksta min<strong>ner</strong><br />
fortfarande <strong>om</strong> början på ånghäst<strong>en</strong>s sv<strong>en</strong>ska<br />
hi<strong>stor</strong>ia! I dag talas det mycket <strong>om</strong> kriser på p<strong>en</strong>gamarknad<strong>en</strong>.<br />
En gång för inte så länge sedan lade <strong>en</strong><br />
sådan valutakris i England grund<strong>en</strong> till d<strong>en</strong> moderna<br />
<strong>stor</strong>stad<strong>en</strong> Malmö. För det var bl.a. ur j<strong>är</strong>nvä g<strong>en</strong><br />
s<strong>om</strong> det nutida Malmö <strong>en</strong> gång skapades.<br />
D<strong>en</strong> 14 december 1866 brann d<strong>en</strong> första j<strong>är</strong>nvägsstation<strong>en</strong><br />
i Malmö. Då kanal<strong>en</strong> var isbelagd hade brandmanskapet<br />
svårt att bekämpa eld<strong>en</strong>.
En gammal <strong>en</strong>tré till stad<strong>en</strong><br />
Fotografiet nedan visar <strong>en</strong> gammal malmövy.<br />
Brand och Livför säkringsaktiebolaget Skånes<br />
pampiga pa lats till höger <strong>är</strong> nyuppfört. Savoy på<br />
andra sidan gatan har ännu inte begåvats med sin<br />
nybyggnad. Det <strong>är</strong> s<strong>om</strong>mar, damerna går med solparasoller.<br />
Det <strong>är</strong> <strong>en</strong> dag för lite mindre än hundra<br />
år sedan.<br />
Det <strong>är</strong> faktiskt <strong>en</strong> bild av d<strong>en</strong> äldsta del<strong>en</strong> av stad<strong>en</strong><br />
Malmö. Framför hus<strong>en</strong> går Norra Vallgatan på<br />
mark s<strong>om</strong> under medeltid<strong>en</strong> var strand. Allt utan för<br />
och bak<strong>om</strong> fotograf<strong>en</strong> <strong>är</strong> utfyllnad från 1800-ta let.<br />
Kanske inte riktigt allt. Precis hit<strong>om</strong> Mälarbron,<br />
d<strong>är</strong> två par på bild<strong>en</strong> försöker korsa gatan, bildade<br />
strand<strong>en</strong> ett utskjutande parti och h<strong>är</strong> låg <strong>en</strong> gång<br />
Flynderborg, det <strong>stor</strong>a runda tegeltornet från mitt<strong>en</strong><br />
av 1200-talet. Tegeltornet, <strong>om</strong>givet av <strong>en</strong> palissad,<br />
hade till uppgift att skydda strandbryggan s<strong>om</strong> från<br />
just d<strong>en</strong>na plats sköt ut i Öresund. Träpålarna finns<br />
säkert kvar under våra dagars Börshus.<br />
98<br />
Hur vet jag allt detta? Tornet finns beskrivet i<br />
bevarade handlingar från 1500- och 1600-tal<strong>en</strong>, det<br />
finns t.o.m. av bil dat strax innan det på 1660-talet<br />
revs <strong>ner</strong>. Under namnet ”Skibbsbyggerport” finns<br />
det dessut<strong>om</strong> markerat på 1600-talets kartor. G<strong>en</strong><strong>om</strong><br />
att <strong>om</strong>räkna dessa i rätt skala, passande våra<br />
dagars kartor, <strong>är</strong> det lätt att plotta ut det exakta<br />
läget. Träpalissad<strong>en</strong>s exist<strong>en</strong>s kän<strong>ner</strong> jag då det i<br />
räk<strong>en</strong>skaper från år<strong>en</strong> 1517-1518 berättas <strong>om</strong> hur<br />
man rev <strong>ner</strong> d<strong>en</strong>na vid just Flynderborg. Dessut<strong>om</strong><br />
hittade man runt år 1907 rester efter <strong>stor</strong>a pålverk<br />
n<strong>är</strong> man grävde framför huset till höger på bild<strong>en</strong>.<br />
Tillbaka till tid<strong>en</strong> n<strong>är</strong> 1900-talet var ungt. Mälarbron<br />
<strong>är</strong> på bild<strong>en</strong> fortfarande av d<strong>en</strong> fina, svängbara<br />
j<strong>är</strong>nkonstruktion s<strong>om</strong> Kockums stod bak<strong>om</strong>. D<strong>en</strong>na<br />
bro ersattes i god tid till Baltiska utställning<strong>en</strong> året<br />
1914. I dag finns det <strong>en</strong>dast <strong>en</strong> sådan nitad och<br />
sväng bar j<strong>är</strong>nbro kvar över Malmös kanaler. Det<br />
<strong>är</strong> d<strong>en</strong> bro s<strong>om</strong> hundra meter till höger <strong>om</strong> vår bild<br />
går över kanal<strong>en</strong> mot Hamnförvaltning<strong>en</strong>s ståtliga<br />
D<strong>en</strong>na s<strong>om</strong>marbild över Malmö <strong>en</strong>tré<br />
vid Hamngatan och Norra Vallgatan<br />
<strong>är</strong> tag<strong>en</strong> någon gång mellan år<strong>en</strong><br />
1903 och 1910.<br />
Kartan på nästa sida <strong>är</strong> från år 1814<br />
och visar bl.a. hur dag<strong>en</strong>s Hamngata<br />
inte nådde fram till Stortorget. I stället<br />
var Frans Suellsgatan huvudled<strong>en</strong><br />
från torget <strong>ner</strong> till hamn<strong>en</strong>.
99<br />
hus. Successivt har man rivit bort dessa broar och<br />
byggt fasta betongbroar. Någon mindre vetande har<br />
dessut<strong>om</strong> gjort alla moderna broar så låga att t.o.m.<br />
d<strong>en</strong> platta ”Rundan” ibland har svårt att k<strong>om</strong>ma<br />
under. Annat var det förr. Då kunde <strong>stor</strong>a segelskepp<br />
k<strong>om</strong> ma ända upp till Södertull. För<strong>en</strong> till ett sådant<br />
segelskepp skymtar till höger på fotografiet.<br />
Och titta på Hamngatan. Vilk<strong>en</strong> ynklig <strong>en</strong>tré<br />
in till stad<strong>en</strong>s hj<strong>är</strong>ta, Stortorget! I bakgrund<strong>en</strong> kan<br />
man med för<strong>stor</strong>ingsglas svagt ana Tjocke Karl på<br />
sin häst Hannibal. Om vi flyttar oss längre tillbaka<br />
än tidpunkt<strong>en</strong> för vårt fotografi så var Hamngatan<br />
faktiskt ännu smalare. Första gång<strong>en</strong> d<strong>en</strong> <strong>om</strong>talas <strong>är</strong><br />
året 1435 då d<strong>en</strong> kallas ”Botzmanz stredet”, sedan<br />
”Fær gestredet” år 1448 och ”Prammandsstredet” år<br />
1484. Se d<strong>är</strong>, tre yrk<strong>en</strong> s<strong>om</strong> har med sjöfart att göra!<br />
Om f<strong>är</strong>jor och f<strong>är</strong>jemän har vi redan talat. Pråmmänn<strong>en</strong><br />
i Malmö förde varorna från strandbryggan<br />
ut till de uppankrade skepp<strong>en</strong> på redd<strong>en</strong>.<br />
Hamngatan, eller stredet, var alltså under medeltid<strong>en</strong><br />
inget mer än <strong>en</strong> smal passage. Ja, faktiskt var<br />
det så långt fram i tid<strong>en</strong>. Namnet ”Mörka Port<strong>en</strong>”<br />
från slutet av 1700-talet talar sitt tydliga språk. Inte<br />
nog med att gatan var smal, d<strong>en</strong> slutade uppe vid<br />
Adelgatan; gick alltså inte ända fram till Stortorget.<br />
Först år 1867 högg man sig ig<strong>en</strong><strong>om</strong> detta kvarter<br />
och fick <strong>en</strong> passage till torget. Malmö hade vid<br />
d<strong>en</strong> tid<strong>en</strong> börjat bli <strong>en</strong> riktigt <strong>stor</strong> stad. Lag<strong>om</strong> till<br />
d<strong>en</strong> Baltiska utställning<strong>en</strong> vår<strong>en</strong> 1914 breddades<br />
Hamn gatan och d<strong>en</strong> <strong>om</strong>ändrades då till våra dagars<br />
ut se<strong>en</strong> de. På d<strong>en</strong> tid<strong>en</strong> var det dags för de styrande<br />
att visa Eu ro pa att Malmö var <strong>en</strong> v<strong>är</strong>dig, internationell<br />
<strong>stor</strong>stad med pampig stads<strong>en</strong>tré. Sedan har de<br />
<strong>stor</strong>slagna idéerna bara fortsatt. Med Citytunneln<br />
tas det slutliga steget för att kanske göra Malmö<br />
till <strong>en</strong> ledande v<strong>är</strong>ldsmetropol i samma klass s<strong>om</strong><br />
Paris, Moskva och New York!
100
Mann<strong>en</strong> med struthatt<strong>en</strong><br />
På Norra Vallgatan, mitt emot Börshuset, står <strong>en</strong><br />
staty av <strong>en</strong> man s<strong>om</strong> nästan varje år blir prydd av<br />
<strong>en</strong> strut. Det <strong>är</strong> Gatukontorets avstängningsko<strong>ner</strong><br />
i orange plast s<strong>om</strong> får agera huvudbonad. Undrar<br />
vad mann<strong>en</strong> i fråga skulle sagt <strong>om</strong> detta f<strong>är</strong>grika<br />
tilltag. Själv gick han nämlig<strong>en</strong> alltid klädd i grått.<br />
Hans namn var Frans Suell.<br />
Nu <strong>är</strong> det så att man i Malmöhi<strong>stor</strong>i<strong>en</strong> ibland<br />
måste se upp med namn så att man inte förväxlar<br />
perso<strong>ner</strong>. Så behöver t.ex. Anders Ulrik Isberg<br />
och Anders Ulrik Isberg inte vara samma person.<br />
J<strong>är</strong>n vägstjänstemann<strong>en</strong> Isberg verkade i slutet av<br />
1800-talet och han var vår förste hi<strong>stor</strong>ieforskare i<br />
Malmö. Son<strong>en</strong> Isberg verkade i början av 1900-talet<br />
och var stadsarkivarie i Malmö. Lika svårt kan det<br />
vara att hålla is<strong>är</strong> Frans Suell och Frans Suell!<br />
Från Lübeck k<strong>om</strong> <strong>en</strong> invandrare och slog sig <strong>ner</strong><br />
i Malmö. Lördag<strong>en</strong> d<strong>en</strong> 25 juli 1712 svor han jungfrun<br />
Anna Catharina Stein sin evig k<strong>är</strong>lek. ”Frans<br />
Suhl von Lybecker förstår icke sv<strong>en</strong>ska språket”,<br />
skrev präst<strong>en</strong> s<strong>om</strong> vigde de tu. Språksvårigheterna<br />
g<strong>en</strong>erade emellertid inte d<strong>en</strong> unge mann<strong>en</strong>, tyskan<br />
var handelsspråket i Malmö. Handeln med n<strong>är</strong> och<br />
fj<strong>är</strong>ran k<strong>om</strong> också att styras med fast hand och<br />
förmög<strong>en</strong>het<strong>en</strong> växte snabbt. I det aff<strong>är</strong>simperium<br />
s<strong>om</strong> nu d<strong>en</strong> unge Frans Suell byggdes upp ingick<br />
ett gammalt kalkbruk i Limhamn strax söder <strong>om</strong><br />
Malmö och ett tegelbruk i L<strong>om</strong>ma norr <strong>om</strong> Malmö.<br />
Invigning<strong>en</strong> av Frans Suells staty i Malmö år 1915. På<br />
d<strong>en</strong> tid<strong>en</strong> var, att döma av publikantalet, hans livsverk<br />
fortfarande levande i stad<strong>en</strong>. Idag vet kanske merpart<strong>en</strong><br />
av malmöborna inte <strong>en</strong>s att han existerat.<br />
101<br />
Släkt<strong>en</strong> Suell h<strong>är</strong>stammade från Holstein och<br />
d<strong>en</strong> lilla byn Grömitz s<strong>om</strong> ligger strax norr <strong>om</strong><br />
Lübeck. Byns be folk ning livn<strong>är</strong>de sig på fiske och<br />
skeppsfart, så också d<strong>en</strong> Suellska släkt<strong>en</strong>. Redan<br />
på 1400-talet finns <strong>en</strong> del av släkt<strong>en</strong> bosatt äv<strong>en</strong><br />
i Lübeck. H<strong>är</strong> <strong>om</strong>talas t.ex. år 1453 Claus Sule,<br />
några år s<strong>en</strong>are borgarna Detlev och Erdman Sule.<br />
Fiskar<strong>en</strong> Hinrich Suell ägde vid sin död år 1698<br />
<strong>en</strong> <strong>stor</strong>gård i Grömitz. Det var i d<strong>en</strong>na gård son<strong>en</strong><br />
Frans växte upp. Efter studier och l<strong>är</strong>oår i Lübeck<br />
blev d<strong>en</strong> unge mann<strong>en</strong> köpman och borgare i d<strong>en</strong><br />
urgamla handelsstad<strong>en</strong>. Kontakter knöts med<br />
tysk<strong>en</strong> Ernst Hinrich Stein i Malmö. Inte <strong>en</strong>bart<br />
han delsvaror attraherade. Frans Suells bror, skeppare<br />
Hinrich, fick med sitt skepp ”Danabaum” gå<br />
i skytteltrafik mellan städerna, medförande både<br />
varor och k<strong>är</strong>leksbrev till Steins sköna dotter.<br />
Sverige var i början av 1700-talet <strong>en</strong> krigsnation.<br />
Över hela Europa gick berättelser <strong>om</strong> d<strong>en</strong> unge Karl<br />
XII:s bedrifter ... snart berättades också <strong>om</strong> hans<br />
nederlag. Det blev dyrtider i Sverige och d<strong>en</strong> till<br />
Malmö invandrade Frans Suell anklagades på fals ka<br />
grunder för brott mot myntbestämmelserna. Under<br />
<strong>en</strong> kortare tid blev han t.o.m. insp<strong>är</strong>rad på det gamla<br />
slottet i Malmö. Kung<strong>en</strong> uppehöll sig i Lund och<br />
Frans Suell fick tillstånd att i vakts sällskap söka<br />
nåd hos krigarkung<strong>en</strong>. Väntan utanför kung<strong>en</strong>s rum<br />
blev emellertid lång och Frans s<strong>om</strong>nade med nådeansökan<br />
i hand<strong>en</strong>. Kung<strong>en</strong> k<strong>om</strong> ut, tog brevet ur<br />
d<strong>en</strong> sovandes hand och skrev: ”Bifalles, Carolus”.<br />
Förvåning<strong>en</strong> var <strong>stor</strong> n<strong>är</strong> fång<strong>en</strong>, långt efter det att<br />
kung<strong>en</strong> gått, vaknade och såg namnteckning<strong>en</strong>!<br />
Son<strong>en</strong> Niclas Suell övertog efter <strong>en</strong> tid faderns<br />
aff<strong>är</strong>er och 9 juni 1744 föddes <strong>en</strong> ny Frans i d<strong>en</strong><br />
Suellska släkt<strong>en</strong>. Vid 14 års ålder inskrevs pojk<strong>en</strong><br />
vid Lunds universitet. Efter studierna gick f<strong>är</strong>d<strong>en</strong>
till fäderneort<strong>en</strong> Lübeck med <strong>om</strong>nejd. I Hamburg<br />
träffade Frans Suell <strong>en</strong> rik handlande, Sal<strong>om</strong>on<br />
Roo s<strong>en</strong>. D<strong>en</strong>ne tysk skulle bli ett stöd för livet. I<br />
Frans arbetsrum hängde Roos<strong>en</strong>s porträtt på hedersplats,<br />
försedd med text<strong>en</strong>: ”Han levde länge<br />
m<strong>en</strong> icke nog för behövande och vän<strong>ner</strong>. Min och<br />
de mi nas lycka <strong>är</strong> <strong>en</strong> följd av hans vänskap.”<br />
Hemk<strong>om</strong>m<strong>en</strong> till Malmö startade Frans Suell<br />
102<br />
d<strong>en</strong> yngre år 1774 på allvar sin m<strong>är</strong>kliga bana s<strong>om</strong><br />
handelsman. Aff<strong>är</strong>ssnillet lyste och myste! Handelshus<br />
och fabriker, lanteg<strong>en</strong>d<strong>om</strong>ar och tobak,<br />
skeppsfart och bergsbruk såg dag<strong>en</strong>s ljus! Klädesfabrik<strong>en</strong><br />
Concordia och de två sockerbruk<strong>en</strong> Svan<strong>en</strong><br />
och Patriot<strong>en</strong> blev några av många ekon<strong>om</strong>iska<br />
skötebarn. I <strong>en</strong> stör re fastighet invid Stortorget<br />
inrättades <strong>en</strong> <strong>stor</strong> tobaksfabrik. I fabrik<strong>en</strong> ingick<br />
bl.a. borg mästar<strong>en</strong> Jörg<strong>en</strong> Kocks ståtliga 1500-tals<br />
hus, än i dag flaggskeppet i Malmöarkitektur<strong>en</strong>.<br />
G<strong>en</strong><strong>om</strong> tobak<strong>en</strong> blev Frans Suell <strong>en</strong> verkligt rik<br />
man ... och alltsammans berodde eg<strong>en</strong>tlig<strong>en</strong> på ett<br />
misstag! Vid beställning av ett <strong>stor</strong>t parti tobak från<br />
Sal<strong>om</strong>on Roos<strong>en</strong> i Hamburg råkade nämlig<strong>en</strong> <strong>en</strong><br />
anställd sätta <strong>en</strong> nolla för mycket på beställningssedeln.<br />
Sal<strong>om</strong>on blev helt bestört över d<strong>en</strong> fullständigt<br />
<strong>en</strong>orma mängd<strong>en</strong> tobak. Suell var emellertid<br />
känd för sin <strong>är</strong>lighet och tobak<strong>en</strong> anskaffades från<br />
Amerika. Direkt d<strong>är</strong>efter utbröt det amerikanska befrielsekriget.<br />
Utskeppningshamnarna blockerades<br />
och tobakspriset i Europa sköt i höjd<strong>en</strong>. Tobak blev<br />
lika eftertraktat s<strong>om</strong> guld. I Malmö slutade Suell<strong>en</strong><br />
att riva sitt hår av förtvivlan. En nolla av misstag<br />
blev faktiskt handelshuset Suells lycka och nollan<br />
k<strong>om</strong> att bädda för mång<strong>en</strong> <strong>stor</strong>in<strong>du</strong>stri i Malmö!<br />
Året 1775 började man i Malmö att anlägga <strong>en</strong><br />
ord<strong>en</strong>tlig hamn. Mann<strong>en</strong> bak<strong>om</strong> idén och g<strong>en</strong><strong>om</strong>drivandet<br />
var givetvis Frans Suell. Med <strong>stor</strong> irritation<br />
hade han länge åsett hur handelsskepp<strong>en</strong> fick<br />
Frans Suell d.y. blickar ut mot sin hamn och mot d<strong>en</strong> nu<br />
försvunna Kockumskran<strong>en</strong>.<br />
Bild<strong>en</strong> på nästa sida:<br />
Över dörr<strong>en</strong> till Lugnets herrgård vid nuvarande Folkets<br />
Park sitter d<strong>en</strong>na platta med bl.a. årtalet 1796.
ankra långt ute på redd<strong>en</strong>. Varorna fördes sedan<br />
med långsamma pråmar in till skeppsbryggan. Nu<br />
uppfördes i stället <strong>en</strong> ord<strong>en</strong>tlig pir och man började<br />
snart muddra för att öka djupet.<br />
Frans Suell var <strong>en</strong> man långt före sin tid. Han<br />
blev t.ex. <strong>en</strong> <strong>stor</strong> jordägare och verkade kraftfullt<br />
för ett rationellt jordbruk. Vem lade grund<strong>en</strong> till det<br />
väldiga kritbrottet ute på Lim hamn? Vem byggde<br />
upp Storm by, <strong>en</strong> hel ny by för jordbruksarbetare ute<br />
på Limhamn? Vem<br />
inrättade <strong>en</strong> skola<br />
för ar betarbarn <strong>en</strong>långt<br />
innan folkskolorna<br />
k<strong>om</strong> till<br />
Sverige? Nam net<br />
var Frans Suell!<br />
Strax utanför det<br />
dåtida Mal mö lät<br />
han också år 1796<br />
uppbygga <strong>en</strong> prunkande<br />
lustträdgård<br />
för allmänhet<strong>en</strong><br />
med vatt<strong>en</strong>dammar,<br />
herrgård, jaktpaviljong<br />
och med<br />
publika attraktio<strong>ner</strong><br />
typ lindansare, björntämjare, akrobater m.m.<br />
D<strong>en</strong>na för lustelsepark blev s<strong>en</strong>are ”Folkets park”,<br />
<strong>en</strong> av Sveriges äldsta folkparker. Själv kallade han<br />
sin s<strong>om</strong>marstuga för ”Lugnet”, inte att förväxla med<br />
d<strong>en</strong> s<strong>en</strong>are stadsdel<strong>en</strong> Lugnet.<br />
Frans Suell var trots sin <strong>stor</strong>het <strong>en</strong> man s<strong>om</strong> stod<br />
folket n<strong>är</strong>a. N<strong>är</strong> d<strong>är</strong>för kung Gustav IV Adolf <strong>vill</strong>e<br />
tilldela hon<strong>om</strong> hederstiteln ”K<strong>om</strong>mersierråd” blev<br />
handelsmann<strong>en</strong> inte speciellt förtjust. Av kung<strong>en</strong><br />
mottog han s<strong>en</strong>are lika mot<strong>vill</strong>igt titeln ”Riddare av<br />
kungliga Vasaord<strong>en</strong>”. Trots dessa överväldigande,<br />
103<br />
rojalistiska utnäm ningar fortsatte riddar<strong>en</strong> i Malmö<br />
ett <strong>en</strong>kelt och redbart liv tillsammans med sin älskade<br />
Anna-Cajsa.<br />
Till vardags gick handelsmann<strong>en</strong> alltid klädd i<br />
gråa kläder. ”Mann<strong>en</strong> i grått” blev d<strong>en</strong> hederstitel<br />
s<strong>om</strong> stad<strong>en</strong>s fattiga gav hon<strong>om</strong>. I <strong>en</strong> samtida bok<br />
”Reise über d<strong>en</strong> Sund” berättar doktor Kier<strong>ner</strong> att<br />
”Suell var allmänt högaktad s<strong>om</strong> <strong>en</strong> människovän<br />
och medborgare samt <strong>en</strong> man utan tadel och ovän<strong>ner</strong>.”<br />
Året 1817<br />
dog Suell och<br />
många bland Malmös<br />
innevånare<br />
hed ra de då ”mann<strong>en</strong><br />
i grått” med<br />
att besöka hans<br />
grav. Strax ef ter<br />
Frans död hamnade<br />
hans stad i <strong>en</strong><br />
svårartad ekon<strong>om</strong>isk<br />
kris. Många<br />
önskade då säkert<br />
hon<strong>om</strong> tillbaka<br />
vid rodret.<br />
”Tvivlar <strong>du</strong> på redlighet och <strong>är</strong>a.<br />
Tvivlet dag<strong>en</strong>s lös<strong>en</strong> <strong>är</strong> –<br />
Stig till grav<strong>en</strong>! Låt dess röst dig l<strong>är</strong>a<br />
att de bägge nyss ha funnits h<strong>är</strong>.<br />
Övergiv<strong>en</strong> står din stad och öde,<br />
Låt oss bedja till din himmel upp!”<br />
Se d<strong>är</strong>! På detta v<strong>är</strong>diga sätt hyllade t.o.m. d<strong>en</strong><br />
sv<strong>en</strong>ske skal d<strong>en</strong> Esaias Tegnér Frans Suell vid hans<br />
bortgång!
N<strong>är</strong> påv<strong>en</strong> bannlyste Malmö styrande!<br />
Det fanns <strong>en</strong> tid då påv<strong>en</strong> i R<strong>om</strong> var mäktig herre<br />
äv<strong>en</strong> i frågor s<strong>om</strong> inte rörde <strong>en</strong>bart religion. Frågan<br />
<strong>är</strong> dock <strong>om</strong> inte det s<strong>om</strong> <strong>en</strong> malmöbo gjorde i slutet<br />
av 1400-talet tog priset n<strong>är</strong> det gällde att lura d<strong>en</strong><br />
helige fadern i R<strong>om</strong> för eg<strong>en</strong> snöd vinnings skull!<br />
Sjukhus i vår m<strong>en</strong>ing fanns inte under medeltid<strong>en</strong>.<br />
Drabbades man av sjukd<strong>om</strong> eller av<br />
ålderssvag het var det i hemm<strong>en</strong> man fick sin <strong>om</strong>vårdnad.<br />
De s<strong>om</strong> inte hade familjer eller släktingar<br />
s<strong>om</strong> <strong>vill</strong>e ställa upp, fick lita på att k<strong>om</strong>ma in på<br />
någon av de kyrkliga barmh<strong>är</strong>tighetsinrättningar<br />
s<strong>om</strong> då fanns. I det medeltida Malmö hittade man<br />
t.ex. ett sådant hem för behövande invid Östergatan<br />
- S:t Gertruds gatan. H<strong>är</strong> fanns det lilla S:t Gertrudkapellet<br />
för tröst och dessut<strong>om</strong> <strong>en</strong> gård för bo<strong>en</strong>de.<br />
S:t Jörg<strong>en</strong>s hospital var också <strong>en</strong> sådan anläggning,<br />
beläg<strong>en</strong> invid Södergatan - Baltzargatan. H<strong>är</strong> fick<br />
man dock ha <strong>om</strong>a ket att dela rum med de fåtalet av<br />
spetälska s<strong>om</strong> fanns i stad<strong>en</strong>.<br />
D<strong>en</strong> största barmh<strong>är</strong>tighetsinrättning<strong>en</strong> var<br />
dock Heligandshuset vars yta täckte större del<strong>en</strong><br />
av nuvarande Stortorget. Torget k<strong>om</strong> ju till först<br />
år 1536 då man började riva d<strong>en</strong> medeltida bebyggels<strong>en</strong>.<br />
I torgets nordvästra hörn, mot Kramer och<br />
Kockska krog<strong>en</strong>, låg klosterkyrkan med sina norr<br />
d<strong>är</strong><strong>om</strong> belägna klosterlängor, uppförda i tegel i två<br />
våningars höjd. Söder och öster <strong>om</strong> kyrkan låg d<strong>en</strong><br />
<strong>stor</strong>a kyrkogård<strong>en</strong>. Nästan var<strong>en</strong>da gång Gatukontoret<br />
gräver och rotar på Stortorget dyker det upp<br />
människo skelett. Torget <strong>är</strong> faktiskt <strong>en</strong> av Malmös<br />
största me deltida kyrkogårdar.<br />
Skelett fasci<strong>ner</strong>ar människor. En dag på 1970-talet<br />
råkade jag passera över Stortorget precis n<strong>är</strong> <strong>en</strong><br />
av Gatukontorets små grävmaski<strong>ner</strong> hade satt skopan<br />
i jord<strong>en</strong>. Förvånat frågade jag vad man skulle<br />
104<br />
göra. Svaret var att stad<strong>en</strong> skulle sätta upp <strong>en</strong> ny,<br />
<strong>stor</strong> annonspelare på plats<strong>en</strong>. Förvåning<strong>en</strong> k<strong>om</strong> sig<br />
av att jag inte fått några uppgifter <strong>om</strong> grävning<strong>en</strong>.<br />
Efters<strong>om</strong> hela city <strong>är</strong> <strong>en</strong> fast fornlämning, d.v.s.<br />
grävningar får <strong>en</strong>dast göras i samråd med antikvarier,<br />
var det ing<strong>en</strong> tvekan <strong>om</strong> att man försökt<br />
göra <strong>en</strong> snabb ”grävkupp”. Nu blev det istället två<br />
arkeologer s<strong>om</strong> fick fortsätta grävning<strong>en</strong>. Skelett<strong>en</strong><br />
låg ju bokstavlig<strong>en</strong> talat staplade ovanpå varandra<br />
i hålet.<br />
Två dagar s<strong>en</strong>are besökte jag utgrävningsplats<strong>en</strong><br />
med <strong>en</strong> skolelev, <strong>en</strong> ”praoelev”. Jag bjöd hon<strong>om</strong><br />
på glass och vi satte oss <strong>en</strong> bit bort från schaktet.<br />
Nu skulle elev<strong>en</strong> få l<strong>är</strong>a sig att göra statistiska<br />
beräkningar. Under tio minuter räknade vi antalet<br />
nyfikna s<strong>om</strong> gick fram till det relativt lilla hålet.<br />
117 styck<strong>en</strong>! Dessut<strong>om</strong> var det mellan fem och tio<br />
proc<strong>en</strong>t av dessa s<strong>om</strong> ställde frågan:<br />
- ”Vad <strong>är</strong> detta för någonting!”<br />
eller också d<strong>en</strong> tämlig<strong>en</strong> löjliga variant<strong>en</strong>:<br />
- ”Har ni hittat någonting?<br />
Vilk<strong>en</strong> veritabel tortyr för de <strong>ner</strong>e i schaktet. D<strong>en</strong><br />
sista frågan <strong>är</strong> d<strong>en</strong> mest vanliga frågan till arkeologer.<br />
Och d<strong>en</strong> mest <strong>du</strong>mma. Tror folk att man bara<br />
gräver för skoj skull! L<strong>en</strong>a Wilhelmsson, min skickliga<br />
grävningsledare på plats<strong>en</strong>, hade av förklarliga<br />
skäl såriga öron redan efter d<strong>en</strong> första arbetsdag<strong>en</strong><br />
på Stortorget. Och nog kunde man också skönja<br />
<strong>en</strong> mordisk blick riktad mot d<strong>en</strong> frågvisa publik<strong>en</strong>.<br />
Redan år 1384 <strong>om</strong>talas detta Heligandsjukhus,<br />
då med präst<strong>en</strong> Jonas s<strong>om</strong> föreståndare. I början<br />
av 1400-talet brann vårdinrättning<strong>en</strong>. För att klara<br />
återuppbyggnad<strong>en</strong> skänkte biskop Johannes 40
dagars avlat till alla de s<strong>om</strong> vallf<strong>är</strong>dade till Malmö<br />
och do<strong>ner</strong>ade <strong>stor</strong>a eller små p<strong>en</strong>ningbelopp. Man<br />
kunde alltså på detta sätt g<strong>en</strong><strong>om</strong> p<strong>en</strong>gar minska<br />
sin plågotid med ett antal dagar i d<strong>en</strong> k<strong>om</strong>mande<br />
sk<strong>är</strong>seld<strong>en</strong>. På 1470-talet gick danske kung<strong>en</strong><br />
Christian I in och gjorde <strong>om</strong> sjukhuset till kloster.<br />
Föreståndar<strong>en</strong> fick samtidigt <strong>en</strong> liknande tjänst i<br />
Köp<strong>en</strong>hamns heligandskloster. Se d<strong>är</strong>, ett av de<br />
<strong>Detta</strong> foto från ca 1910 visar d<strong>en</strong> del av Stortorget s<strong>om</strong><br />
före året 1536 upptogs av det <strong>stor</strong>a Heligandsklostret.<br />
Taxichaufförerna i bild<strong>en</strong>s vänstra sida står på plats<strong>en</strong><br />
för klosterkyrkan. Mellan dessa och statyn fanns kyrkogård<strong>en</strong>.<br />
Kanske gömmer sig skelettdelar i schakthögarna<br />
mitt i bild<strong>en</strong>.<br />
105<br />
första exempl<strong>en</strong> på de lad arbetsplats på båda sidor<br />
<strong>om</strong> Öresund!<br />
Klostrets <strong>stor</strong>a kyrkogård avgränsades i söder av<br />
ett <strong>stor</strong>t och djupt kloakdike. <strong>Detta</strong> gick diagonalt<br />
över nuvarande torget söder <strong>om</strong> tjocke Karls staty<br />
i riktning mot dag<strong>en</strong>s korvkiosk. I Stortorgets sydvästra<br />
hörn, alltså i hörnet mot Lilla torg, fanns på<br />
medeltid<strong>en</strong> <strong>en</strong> hel del privata korsvirkeshus vilka<br />
bildade <strong>en</strong> gata s<strong>om</strong> löpte utmed södra sidan av<br />
nuvarande Stortorget. Ibland häpnar man över namn<strong>en</strong><br />
förr i tid<strong>en</strong>. D<strong>en</strong>na gata hette t.ex. på 1400-talet<br />
”Kindhäststredet”, d.v.s. ”Ör<strong>fil</strong>sgatan”. Vad har<br />
föranlett detta namn? Och fastighetsägar<strong>en</strong> i hörnet<br />
mot Lilla torg vid samma tid hade minsann också
ett annorlunda namn: Gert Sängastake. Man undrar!<br />
I slutet av 1400-talet fick Heligandsklostret <strong>en</strong><br />
chef, prior, s<strong>om</strong> gjorde Malmö dåvarande styrande<br />
fullständigt vansinniga. Man höll just på att bygga<br />
<strong>en</strong> ny präktig klosterkyrka och det gällde för klosterchef<strong>en</strong><br />
Asser Ingvers<strong>en</strong> att få ihop byggp<strong>en</strong>gar.<br />
Asser köpte avloppsdiket söder <strong>om</strong> kyrkogård<strong>en</strong><br />
av stad<strong>en</strong> m<strong>en</strong> fick aldrig ut papper på detta köp.<br />
Antaglig<strong>en</strong> <strong>vill</strong>e han inte betala.<br />
År 1493 begav sig Asser <strong>ner</strong> till påv<strong>en</strong> i R<strong>om</strong>. Nu<br />
skul le det fixas p<strong>en</strong>gar till klosterbygget. Samtidigt<br />
skulle han ge Malmös ledning <strong>en</strong> riktig knäpp på<br />
106<br />
näsan! Och han lyckades. Påv<strong>en</strong> Alexander VI föll<br />
pladask för munk<strong>en</strong>s charm. För att bekosta sjukvård<strong>en</strong><br />
i Malmö fick t.ex. Asser Ingvers<strong>en</strong> <strong>en</strong>samrätt<br />
till alla allmosor s<strong>om</strong> samlades in på ”<strong>en</strong> lit<strong>en</strong><br />
ö vid namn Gotland”. Påv<strong>en</strong> bannlyste dessut<strong>om</strong><br />
borgmästarna och rådmänn<strong>en</strong> i Malmö för att de<br />
vägrat klostret tillträde till v<strong>är</strong>defull mark. Att det<br />
var ett kloakdike frågan gällde hade säkert påv<strong>en</strong><br />
ing<strong>en</strong> aning <strong>om</strong>.<br />
Kanske vilar fortfarande <strong>en</strong> medeltida bannlysning<br />
över Malmö styrande? Kloakdiket <strong>är</strong> i varje<br />
fall förändrat till <strong>en</strong> underjordisk torgtoalett.<br />
Epilog över Lange Marine<br />
Om man kan någon hi<strong>stor</strong>ia s<strong>om</strong> <strong>är</strong> förknippad<br />
med <strong>en</strong> plats, kan det lätt hända att man plötsligt<br />
stannar till på just d<strong>en</strong> plats<strong>en</strong> och glömmer sig<br />
bort ett ögonblick. Vad hände h<strong>är</strong> <strong>en</strong> gång? Hur<br />
kunde det hända? Vad var det för människor s<strong>om</strong><br />
var inblandade? De <strong>är</strong> ju alla sedan länge döda m<strong>en</strong><br />
hi<strong>stor</strong>ierna lever kvar i arkiv<strong>en</strong>s många berättelser.<br />
En sådan plats d<strong>är</strong> jag plötsligt bara stannat upp<br />
<strong>är</strong> framför Malmö rådhus. Strax utanför huvudingång<strong>en</strong>,<br />
tolv meter ut på torget känns vibratio<strong>ner</strong>na<br />
starka. För det var h<strong>är</strong> hon stod, lange Marine, år<br />
1567.<br />
Lange Marine var jordemor i Malmö, d.v.s.<br />
barnmorska. S<strong>om</strong> sådan har hon varit <strong>en</strong> hjälpare i<br />
Heligandskyrkan vid Ströget i Köp<strong>en</strong>hamn <strong>är</strong> byggd i<br />
slutet av 1400-talet. Samtidigt fick Malmö helgeandskloster<br />
<strong>en</strong> nästan id<strong>en</strong>tisk kyrkobyggnad. Vill <strong>du</strong> uppleva<br />
hur klostret på Stortorget <strong>en</strong> gång såg ut <strong>är</strong> det således<br />
bara att ta över sundet.
nöd<strong>en</strong> m<strong>en</strong> också <strong>en</strong> person s<strong>om</strong> säkert belastats för<br />
mycket n<strong>är</strong> någonting gick fel under förlossningarna.<br />
Några fast bosatta läkare fanns inte i Malmö<br />
vid d<strong>en</strong>na tid och hade de funnits hade det varit<br />
mycket kvacksalveri s<strong>om</strong> ordi<strong>ner</strong>ats. Jordemoderns<br />
arbete var d<strong>är</strong>emot något s<strong>om</strong> fordrade praktiskt<br />
kunnande. Hon var säkert både avhåll<strong>en</strong> m<strong>en</strong> också<br />
baktalad. Speciellt under 1500-talet verkar yrket<br />
ha varit farligt!<br />
Det hade nämlig<strong>en</strong> vid d<strong>en</strong> tid<strong>en</strong> blivit på modet<br />
med häxor och häxförföljelser. Malmö var <strong>en</strong><br />
av Danmarks ledande städer n<strong>är</strong> det gällde att ta<br />
livet av kvinnliga häxor. Speciellt såg man med<br />
107<br />
H<strong>är</strong> framför Malmö rådhus stod <strong>en</strong> gång <strong>en</strong> förtvivlad<br />
kvinna s<strong>om</strong> försökte rädda sig och sin familj. M<strong>en</strong> malmöborna<br />
<strong>vill</strong>e annat.<br />
misstänksamhet på jordemödrarna. <strong>Detta</strong> var inte<br />
så m<strong>är</strong>kligt. I Köp<strong>en</strong>hamn satt ju Peder Palladius,<br />
<strong>en</strong> av de första lutheranska biskoparna - eller<br />
super int<strong>en</strong>d<strong>en</strong>terna s<strong>om</strong> det då hette. Han hade<br />
verklig<strong>en</strong> häxor på hj<strong>är</strong>nan. I <strong>en</strong> av hans skrifter<br />
från 1540-talet läser vi:<br />
”Trollkvinnorna får nu deras rätta lön. De kunna<br />
nu icke längre v<strong>är</strong>na sig i d<strong>en</strong>na evangeliums ljusa<br />
dag. De får nu <strong>en</strong> v<strong>är</strong>ld<strong>en</strong>s skam. Av v<strong>är</strong>ld<strong>en</strong> med<br />
dem! Det <strong>är</strong> också deras förtjänade lön.<br />
Man brände ju för <strong>en</strong> lit<strong>en</strong> tid sedan <strong>en</strong> hop trollkvinnor<br />
i Malmö, Köge och annorstädes och höra<br />
vi, att d<strong>är</strong> åter sitter <strong>en</strong> hop, s<strong>om</strong> gripits i Malmö och<br />
skall brännas. Uti Jylland och Smaaland<strong>en</strong> (d.v.s.<br />
Danmarks små öar) <strong>är</strong> man på jakt efter dem s<strong>om</strong><br />
var gar, så d<strong>är</strong> blev nu nylig<strong>en</strong> också bränt på Als<br />
och på de andra små <strong>om</strong>liggande land<strong>en</strong> bortemot<br />
52 trollkvinnor, d<strong>en</strong> <strong>en</strong>a röjer d<strong>en</strong> andra, så att de<br />
följs åt till hin ondes v<strong>är</strong>ld.”<br />
Är det inte vackra ord från <strong>en</strong> av de första reformerta<br />
biskoparna! Man undrar stillsamt var<br />
någonstans i det s<strong>om</strong> Jesus <strong>en</strong> gång predikade s<strong>om</strong><br />
man kan finna stöd för sådan hätskhet.<br />
D<strong>en</strong>ne stridbare prästman sparade verklig<strong>en</strong> inte<br />
på krutet. Av någon anledning ansåg han dessut<strong>om</strong><br />
att de dåtida barnmorskorna var ett opålitligt släkte<br />
s<strong>om</strong> g<strong>är</strong>na tog sig <strong>en</strong> dans med djävul<strong>en</strong>. Med <strong>stor</strong><br />
förvåning läser man att <strong>om</strong> <strong>en</strong> barnmors ka skulle<br />
fara med: ”löv, signelse, manelse eller trolld<strong>om</strong>, så
skulle d<strong>är</strong> köras samman hundra lass ved till h<strong>en</strong>nes<br />
bak - med förlov sagt - så att hon efter förtjänst fick<br />
<strong>en</strong> svidande ända.”<br />
Lange Marine greps <strong>en</strong> dag i Malmö, misstänkt<br />
för trolld<strong>om</strong>. Tillsammans med h<strong>en</strong>ne fängslades<br />
ock så <strong>en</strong> rådmanshustru. Inför Malmö d<strong>om</strong>stol,<br />
s<strong>om</strong> alltid möttes på måndagarna utanför rådhuset,<br />
fick hon försvara sig. H<strong>är</strong> stod hon nu innanför fyra<br />
i kvadrat utlagda stockar på vilka tingmänn<strong>en</strong> satt<br />
… <strong>om</strong>giv<strong>en</strong> av <strong>en</strong> nöjeslyst<strong>en</strong> pöbel och sladderk<strong>är</strong>ingar.<br />
Hon var dömd på förhand! Innan d<strong>om</strong><strong>en</strong><br />
faller sträcker hon upp händerna och fritar högt sin<br />
man och sina n<strong>är</strong>a från all känned<strong>om</strong> <strong>om</strong> h<strong>en</strong>nes<br />
g<strong>är</strong>ningar. De hade aldrig varit i råd och dåd med<br />
h<strong>en</strong> ne vare sig i trolld<strong>om</strong> eller annat brottsligt.<br />
108<br />
Sådana h<strong>är</strong> ”bislag” eller<br />
veran dor, fanns framför de<br />
flesta hus i Malmö. H<strong>är</strong> tog<br />
man del av skvaller och nyheter.<br />
Många vittn<strong>en</strong> i häxprocesserna<br />
i Malmö börjar<br />
t.ex. med ord<strong>en</strong> ”N<strong>är</strong> jag satt<br />
på mitt bislag hörde jag ...”<br />
Hon, Lange Marine, <strong>en</strong> kvinna s<strong>om</strong> det kallats<br />
på i nöd för att hon med sin erfar<strong>en</strong>het och kunskap<br />
skulle hjälpa sina medsystrar, var nu förlorad p.g.a.<br />
andra kvinnors förakt och ill<strong>vill</strong>iga tungor. Hon<br />
själv viss te att för h<strong>en</strong>ne fanns ing<strong>en</strong> nåd att söka -<br />
nu gällde det att i stället rädda livet på de s<strong>om</strong> stod<br />
h<strong>en</strong>ne n<strong>är</strong>a så att inte de också skulle drabbas av<br />
det hems ka straff s<strong>om</strong> väntade h<strong>en</strong>ne.<br />
Lange Marine fördes ut på Kirsebergsback<strong>en</strong><br />
och brändes. Rådmanshustrun gick givetvis fri - hon<br />
hade både p<strong>en</strong>g ar och anse<strong>en</strong>de att använda till sitt<br />
försvar. Marine var ju bara fattig och hjälpsam! De<br />
fyra stockarna ligger inte kvar utanför rådhustrappan.<br />
M<strong>en</strong> hi<strong>stor</strong>i<strong>en</strong> finns h<strong>är</strong> … för det var h<strong>är</strong> det<br />
<strong>en</strong> gång hände.
En porlande tidsbrunn<br />
Brunn<strong>en</strong> på Stortorget <strong>är</strong> <strong>en</strong> naturlig plats d<strong>är</strong><br />
man stämmer möte. På s<strong>om</strong>martid <strong>en</strong> sprudlande<br />
oas och ett turistfotoobjekt. På vår<strong>en</strong> <strong>en</strong> plats för<br />
diverse m<strong>är</strong>kliga gymnasistupptåg. Det nuvarande<br />
brunnskaret i brons k<strong>om</strong> till för fyrtio år sedan. Vet<br />
<strong>du</strong> vad de många bronsbilderna föreställer?<br />
Stad<strong>en</strong>s hj<strong>är</strong>ta, dess mittpunkt, skiftar från tid<br />
till tid. Under nästan fyrahundra år var Stortorget<br />
det mest c<strong>en</strong>trala i Malmö. Året 1536 lades torget<br />
ut och i slutet av århundradet byggdes d<strong>en</strong> första<br />
torgbrunn<strong>en</strong>. Malmö drabbades under 1570 -<br />
1580-tal<strong>en</strong> av nästan <strong>en</strong> årlig pest s<strong>om</strong> dödade<br />
många innevånare. Man insåg att det urusla grundvattnet<br />
i stad<strong>en</strong> var bov<strong>en</strong> i dramat. All gödsel och<br />
onämnbar or<strong>en</strong>lighet s<strong>om</strong> kastades ut på gatorna<br />
förgiftade givetvis de öppna brunnarna. Träck<strong>en</strong><br />
låg så tjock att man på Södergatan anlade <strong>en</strong> rad av<br />
hög re, flata st<strong>en</strong>ar i gatans mitt. På dessa kunde borgarna<br />
hoppande ta sig fram någorlunda torrskodda.<br />
St<strong>en</strong>arna kallades ”herrskapsst<strong>en</strong>ar”.<br />
G<strong>en</strong><strong>om</strong> att dämma upp Korrebäck<strong>en</strong> utanför<br />
stad<strong>en</strong> skapade man <strong>en</strong> <strong>stor</strong> vatt<strong>en</strong>bassäng, Pildamm<strong>en</strong>.<br />
H<strong>är</strong>ifrån leddes f<strong>är</strong>skvattnet i två ledningar,<br />
gjorda av åtta meter långa, g<strong>en</strong><strong>om</strong>borrade trädstammar,<br />
in till vatt<strong>en</strong>bassäng<strong>en</strong> på Stortorget. Ett grovt<br />
galler hindrade d<strong>en</strong> v<strong>är</strong>sta smuts<strong>en</strong> att följa med<br />
från Pildamm<strong>en</strong>. År 1654 skrev <strong>en</strong> dansk att vattnet<br />
i Mal mö var speciellt användbart att brygga öl på.<br />
Inte undra på det; det måste ha blivit ett rikt skum<br />
av all d<strong>en</strong> fågellort s<strong>om</strong> k<strong>om</strong> med från damm<strong>en</strong>.<br />
Morian<strong>en</strong> i modern tappning med <strong>en</strong> exotisk apa på sin<br />
axel pryder Stortorgsbrunn<strong>en</strong>.<br />
109<br />
Brunnsbassäng<strong>en</strong> kallades för ”Vatt<strong>en</strong>konst<strong>en</strong>”.<br />
Hålet <strong>om</strong>gavs av tegelmurade väggar i <strong>en</strong> åttakantig<br />
planform. I bassäng<strong>en</strong>s bott<strong>en</strong> fanns tjocka ekplankor<br />
s<strong>om</strong> lagts i ett lager av lera. Mitt i bassäng<strong>en</strong><br />
stod <strong>en</strong> träskulptur föreställande <strong>en</strong> ”morian”, d.v.s.<br />
<strong>en</strong> f<strong>är</strong>gad man. D<strong>en</strong>na tillverkades av konstn<strong>är</strong><strong>en</strong><br />
Statius Otte året 1611, samme man s<strong>om</strong> gjort många<br />
av skulpturerna till högaltaret i S:t Petri kyrka.
Målar<strong>en</strong> Peiter Hartman såg till att morian<strong>en</strong> fick<br />
rätt f<strong>är</strong>g. Under arbetet blev hans son betald för<br />
att ständigt förse fadern med nödvändig ”bier”.<br />
Moria<strong>ner</strong> var vid d<strong>en</strong>na tid<br />
mycket popul<strong>är</strong>a i Danmark.<br />
D<strong>en</strong> danske kung<strong>en</strong> ha de <strong>en</strong><br />
eg<strong>en</strong> f<strong>är</strong>gad hovnarr och allt<br />
var så exotiskt s<strong>om</strong> det bara<br />
kunde vara.<br />
År 1960 påträffade man<br />
vid utgrävningarna det gamla<br />
brunnskaret. Ett nytt anlades<br />
strax bredvid. På bas sängba<br />
lustrad<strong>en</strong> av brons fin<strong>ner</strong><br />
<strong>du</strong> mängder med bilder s<strong>om</strong><br />
alla speglar Malmös långa<br />
hi<strong>stor</strong>ia. M<strong>en</strong> varför saknas<br />
förklarande texter för d<strong>en</strong><br />
s<strong>om</strong> <strong>är</strong> oin vig d? Varför ska<br />
Malmös hi<strong>stor</strong>ia vara så förtvivlat anonym? Låt mig<br />
få berätta <strong>om</strong> några av brunnsbilderna.<br />
Bild<strong>en</strong> av <strong>en</strong> kyrka visar Malmös äldsta sigillavtryck<br />
s<strong>om</strong> av <strong>en</strong> slump blivit bevarad från år<br />
1350. Sigillet <strong>är</strong> säkert äldre. Redan år 1264 <strong>om</strong>talas<br />
nämlig<strong>en</strong> <strong>en</strong> kyrka på d<strong>en</strong> plats d<strong>är</strong> i dag S:t Petri<br />
står. Stad<strong>en</strong> hade uppstått strax innan. Om d<strong>en</strong><br />
trolige grundar<strong>en</strong>, <strong>är</strong>kebiskop Jacob Erlands<strong>en</strong>,<br />
har jag redan berättat. Vilket personöde! Nämn <strong>en</strong><br />
stad s<strong>om</strong> har <strong>en</strong> mer spännande personhi<strong>stor</strong>ia vad<br />
gäller sin grundläggare!<br />
På <strong>en</strong> annan brunnsbild möter <strong>du</strong> Karl XI under<br />
hans första ståtliga intåg i Malmö d<strong>en</strong> 20 augusti<br />
1673. H<strong>är</strong> sitter han, pojkspoling<strong>en</strong>, iklädd <strong>stor</strong>,<br />
tids<strong>en</strong>lig peruk. Häst<strong>en</strong> <strong>är</strong> väl i kraftigaste laget.<br />
Bor garna hade rest <strong>en</strong> <strong>en</strong>orm <strong>är</strong>eport tv<strong>är</strong>s över<br />
Ös tergatan, klädd med gröna löv och bl<strong>om</strong>mor. N<strong>är</strong><br />
110<br />
kung<strong>en</strong> passerade satt <strong>en</strong> hel orkester och spelade<br />
uppe på topp<strong>en</strong> av lövverket . D<strong>en</strong> <strong>en</strong>väldige kung<strong>en</strong><br />
var 17 år. I sällskap hade han sin mor, Hedvig Eleono<br />
ra, <strong>en</strong> kvin na s<strong>om</strong> var både<br />
”ha”-ga l<strong>en</strong> och maktlyst<strong>en</strong>.<br />
Att son<strong>en</strong> hade svårt med att<br />
läsa bek<strong>om</strong> h<strong>en</strong> ne inte; <strong>en</strong><br />
kung skulle ju ba ra se bra ut<br />
i sadeln, kunna befalla och<br />
föra krig. Vilk<strong>en</strong> mor! På<br />
d<strong>en</strong> tid<strong>en</strong> bestod re sid<strong>en</strong>set<br />
strax invid brunn<strong>en</strong> av två<br />
1500-tals byggnader vilka<br />
s<strong>en</strong>are skulle slås samman<br />
till <strong>en</strong> byggnad. Kung<strong>en</strong> med<br />
sin krigs hetsande mor bodde<br />
under uppehållet i stad<strong>en</strong> i d<strong>en</strong><br />
västra byggnad<strong>en</strong>.<br />
Under det förödande krig<br />
s<strong>om</strong> drabbade Skåne år<strong>en</strong> 1676-1680 var det
många s<strong>om</strong> råkade illa ut. Jörg<strong>en</strong> Krabbe var <strong>en</strong><br />
av dem. Jörg<strong>en</strong> var <strong>en</strong> skånsk adelsman s<strong>om</strong> bl.a.<br />
ägde Krageholm och Tosterup slott utanför Ystad.<br />
<strong>Detta</strong> <strong>om</strong>råde var ett av de v<strong>är</strong>sta snapphanetillhåll<strong>en</strong><br />
och adelsmann<strong>en</strong> anklagades för samröre med<br />
dansk<strong>en</strong>. Han sp<strong>är</strong>rades in på Malmöhus och snart<br />
undertecknade Karl XI dödsd<strong>om</strong><strong>en</strong>. Hustrun låg på<br />
knä för kung<strong>en</strong> och bad för sin mans liv m<strong>en</strong> vad<br />
hjälpte det. D<strong>en</strong> 16 januari 1678 fördes Jörg<strong>en</strong> ut<br />
på Stor torget.<br />
Malmös rikaste borgare från Knutsgillet hade<br />
mött upp, klädda helt i svart. Jörg<strong>en</strong> tog farväl av<br />
dem, gick sedan fram till exekutionsgrupp<strong>en</strong> och<br />
gav dem <strong>en</strong> silverp<strong>en</strong>g var med uppmaning<strong>en</strong> att<br />
sikta väl. D<strong>är</strong>efter satte han sig på <strong>en</strong> svartklädd<br />
stol, placerad på ett svart kläde mitt på torget.<br />
Jörg<strong>en</strong> drog <strong>ner</strong> hatt<strong>en</strong> över ögon<strong>en</strong> och började<br />
Tre sv<strong>en</strong>ska soldater min -<br />
<strong>ner</strong> <strong>om</strong> d<strong>en</strong> tid då det skånska<br />
blodet flöt på torgets<br />
st<strong>en</strong>läggning.<br />
111<br />
be. Plötsligt slog han ut med händerna, signal<strong>en</strong><br />
till soldaterna att öppna eld. De höll sitt löfte och<br />
skott<strong>en</strong> tog i hj<strong>är</strong>ttrakt<strong>en</strong>. Tre bronssoldater på<br />
torgbrunn<strong>en</strong> och <strong>en</strong> knäböjande man min<strong>ner</strong> i dag<br />
<strong>om</strong> d<strong>en</strong>na händelse. Jörg<strong>en</strong> Krabbe blev utsatt för<br />
ett justitiemord, ett av många i rad<strong>en</strong> av sv<strong>en</strong>ska<br />
övergrepp på <strong>en</strong> oskyldig skånsk befolkning.<br />
Två hornblåsare står på brunnskaret f<strong>är</strong>diga att<br />
ge signal. Kronprins<strong>en</strong>s husarregem<strong>en</strong>te var Malmös<br />
stolthet fram till regem<strong>en</strong>tets nedläggning år<br />
1927. D<strong>en</strong> 5 okt detta år hade hela regem<strong>en</strong>tet till<br />
häst marscherat upp på Stortorget. Framför rådhuset<br />
tog man avsked av sin stad och exakt på plats<strong>en</strong> för<br />
dag<strong>en</strong>s brunn ”troppades” för sista gång<strong>en</strong> fanan.<br />
Bland malmöborna var det speciellt kron prins<strong>en</strong>s<br />
musikkår s<strong>om</strong> var det man kanske mest sörjde.<br />
Orkestern dök alltsedan 1800-talet ofta upp vid
alla festligare tillställningar. Musik hörde alltid till<br />
större ev<strong>en</strong>emang i Malmö. Redan på 1700-talet<br />
skul le t.ex. julfrid<strong>en</strong> blåsas in i stad<strong>en</strong> av <strong>en</strong> orkester<br />
från rådhusets balkong. Under 1800-talet utvecklades<br />
<strong>en</strong> m<strong>är</strong>klig julsed på samma plats. Alla stad<strong>en</strong>s<br />
styrande samlades på rådhuset efter högmässa i S:t<br />
Petri. Rådhusets dörrar öppnades och ut på trappan<br />
k<strong>om</strong> de mäktiga. På rådhustrappan, off<strong>en</strong>tligt och<br />
og<strong>en</strong>erat inför Malmö befolkning, <strong>om</strong>famnade<br />
och kysste de nu varandra för att på detta sätt visa<br />
att man alla var sams inför jul<strong>en</strong>. Tänk <strong>om</strong> man<br />
skulle gjort så i dag! Vilket frosseriforum för vår<br />
skandalpress.<br />
Tre män s<strong>om</strong> definitivt inte kysste varandra<br />
off<strong>en</strong>tligt var de s<strong>om</strong> uppträdde på resid<strong>en</strong>sets balkong<br />
n<strong>är</strong> 1900-talet var ungt. Iklädda höga hattar<br />
står de avbildade s<strong>om</strong> stela pinnar på torgbrunn<strong>en</strong>.<br />
112<br />
Kronprins<strong>en</strong>s husarer var ett<br />
<strong>om</strong>tyckt inslag i Malmö under<br />
1800-talet. Musikkår<strong>en</strong><br />
anlitades ofta till allehanda<br />
s<strong>om</strong>markonserter.<br />
Bredvid ses ett högt torn och årtalet 1914. Männ<strong>en</strong><br />
<strong>är</strong> de tre nordiska kungarna s<strong>om</strong> möttes på Malmö<br />
resid<strong>en</strong>s för att försöka hålla Nord<strong>en</strong> utanför det<br />
1:a v<strong>är</strong>ldskriget s<strong>om</strong> på höst<strong>en</strong> detta år blossat upp.<br />
Tornet symboliserar d<strong>en</strong> Baltiska utställning<strong>en</strong> från<br />
samma s<strong>om</strong>mar. <strong>Detta</strong> var <strong>en</strong> <strong>stor</strong>slag<strong>en</strong> utställning<br />
m<strong>en</strong> också <strong>en</strong> mycket m<strong>är</strong>klig tillställning. N<strong>är</strong><br />
utställning<strong>en</strong> öppnade i maj ute vid Pildammarna<br />
var tyskar och ryssar goda utställningsdeltagare;<br />
n<strong>är</strong> utställning<strong>en</strong> slutade på höst<strong>en</strong> var de bittra<br />
dödsfi<strong>en</strong> der.<br />
Stortorgsbrunn<strong>en</strong>s skulpturer ger ögonblicksbilder<br />
ur Malmös långa hi<strong>stor</strong>ia. Passa också på att<br />
tit ta i mark<strong>en</strong> lite vid sidan <strong>om</strong> brunn<strong>en</strong>. Det gamla<br />
brunnskaret finns nämlig<strong>en</strong> bevarat under mark.<br />
Med små vita, fyrkantiga st<strong>en</strong>ar <strong>är</strong> dess läge markerat<br />
i markytan.
Dubbel-Knut på Malmö rådhus<br />
På rådhuset i Malmö regerar <strong>en</strong> riktigt ”rälig”<br />
man. Han stirrar v<strong>är</strong>ldsfrånvarande på dig n<strong>är</strong> <strong>du</strong><br />
gör <strong>en</strong>tré i sal<strong>en</strong>. Och varför skulle han inte göra det.<br />
Han <strong>är</strong> ju upphöjd till helgonskaran. M<strong>en</strong> faktum<br />
kvarstår - n<strong>är</strong> han levde var han just ”rälig”, ett nog<br />
så passande skånskt uttryck!<br />
Malmö vackra rådhus invid<br />
Stor torget innehåller <strong>en</strong> fantastisk<br />
tavelskatt från 1600-talet.<br />
De flesta av tavlorna ägs av S:t<br />
Knuts medeltida gille i Malmö.<br />
Många av konstverk<strong>en</strong> hänger i<br />
Landstingssal<strong>en</strong>. I c<strong>en</strong>trum, på<br />
<strong>en</strong>a långsidan, står huvudfigur<strong>en</strong><br />
själv. Han tillhör inte mina<br />
hi<strong>stor</strong>iska favoriter m<strong>en</strong> vad<br />
gör det. Alltså, plats på sc<strong>en</strong><strong>en</strong><br />
för Knut … eller Knut!<br />
D<strong>en</strong> med namnet Knut s<strong>om</strong><br />
det hela hand lar <strong>om</strong> kan nämlig<strong>en</strong><br />
ha varit <strong>en</strong> av två perso<strong>ner</strong><br />
- <strong>en</strong> medeltida form för<br />
schizofr<strong>en</strong>i! Titta på tavlan h<strong>är</strong><br />
bredvid från 1600-talet! D<strong>en</strong>ne<br />
bistre herre, med sin hel gon gloria och sina abnormt<br />
<strong>stor</strong>a händer, <strong>är</strong> alltså gillets huvudperson. Knutsgillet<br />
- eller gill<strong>en</strong>a - skapades runt år 1200 och de var<br />
mäktiga sammanslut ning ar i dåtid<strong>en</strong>s större städer.<br />
I Malmö finns gillet fort farande kvar och har h<strong>är</strong><br />
dessut<strong>om</strong> <strong>en</strong> unik, obrut<strong>en</strong> exist<strong>en</strong>s tillbaka till just<br />
1200-talet.<br />
Det finns alltså två heliga Knutar s<strong>om</strong> kan ha<br />
bildat grund<strong>en</strong> för gillet - <strong>en</strong> kung och <strong>en</strong> hertig.<br />
Låt mig börja med kungavariant<strong>en</strong>:<br />
113<br />
Knut kung levde i slutet av 1000-talet. Han var<br />
<strong>en</strong> av de många sö<strong>ner</strong> s<strong>om</strong> d<strong>en</strong> vise danske kung<strong>en</strong><br />
Sv<strong>en</strong>d Estrids<strong>en</strong> hade med <strong>en</strong> mängd älskarinnor.<br />
Alla sö<strong>ner</strong>na skulle bli kungar - d<strong>en</strong> <strong>en</strong>e efter d<strong>en</strong><br />
andre. Knut var av d<strong>en</strong> mer hårdföre typ<strong>en</strong>; jag<br />
skulle nästan vilja kalla hon<strong>om</strong> <strong>en</strong> riktig tyrann. År<br />
1086 fick folket nog och jagade in hon<strong>om</strong> med hans<br />
livvakt i S:t Albani träkyrka i<br />
Od<strong>en</strong>se. Läs nu <strong>om</strong> vad s<strong>om</strong><br />
sedan hände de instängda:<br />
”Då d<strong>en</strong> h<strong>är</strong>lige kung<strong>en</strong> nu<br />
vän de bröst och åsyn mot altaret,<br />
slungade <strong>en</strong> ur de ogudligas<br />
skara ett spjut in g<strong>en</strong><strong>om</strong><br />
fönstret, g<strong>en</strong><strong>om</strong>borrade hans<br />
sida och blötte det heliga<br />
huset med blod. M<strong>en</strong> trots<br />
att han var sårad till död<strong>en</strong><br />
glömde han inte Kristus, utan<br />
han <strong>om</strong>famnade sin broder<br />
B<strong>en</strong>edikt, vilk<strong>en</strong> - s<strong>om</strong> hans<br />
kampbroder - stod vid hans<br />
sida, medtag<strong>en</strong> av många sår<br />
och gav hon<strong>om</strong> fredskyss.<br />
Med armarna utsträckta s<strong>om</strong><br />
ett kors la han sig sedan <strong>ner</strong> på<br />
golvet framför det heliga altaret,<br />
medan blodströmm<strong>en</strong> välde ut ur såret i sidan.”<br />
<strong>Detta</strong> högtidliga dravel skrevs ihop inför helgonupphöjels<strong>en</strong><br />
s<strong>om</strong> skedde året 1101 n<strong>är</strong> bondeplågar<strong>en</strong><br />
med hjälp av herremänn<strong>en</strong> blev heligförklarad<br />
av påv<strong>en</strong>. Låt mig då också få berätta hi<strong>stor</strong>i<strong>en</strong> <strong>om</strong><br />
d<strong>en</strong> andre Knut, hertigvariant<strong>en</strong>. D<strong>en</strong> 7 januari 1131<br />
hade prins Magnus av Danmark stämt möte med<br />
sin kusin Knut Lavard i <strong>en</strong> skog utanför Roskilde.<br />
En dåtida krönika berättar:
”I det samma <strong>vill</strong>e d<strong>en</strong> helige man resa sig m<strong>en</strong><br />
skamligt drog förrädar<strong>en</strong> (Magnus) hon<strong>om</strong> bakåt<br />
med kapphättan och med sitt dragna sv<strong>är</strong>d klöv<br />
han Knuds huvud från det vänstra örat till det högra<br />
ögat och fick med sitt ogudliga hugg offrets hj<strong>är</strong>na<br />
att rinna ut. Nu sprang H<strong>en</strong>rik fram och körde sitt<br />
spjut g<strong>en</strong><strong>om</strong> d<strong>en</strong> oskyldiga kropp<strong>en</strong>. D<strong>är</strong>efter stack<br />
de övriga medverkande i d<strong>en</strong>na förbrytelse deras<br />
spjut i bröstet på hertig<strong>en</strong>.”<br />
<strong>Detta</strong>, det första <strong>om</strong>nämnandet av dansk hakke<br />
böf, fick till följd att Knut Lavard, begrav<strong>en</strong> i<br />
Ringsteds mäktiga tegelkyrka, blev heligförklarad.<br />
Ärkebiskop Eskil från Lund var själv med n<strong>är</strong> b<strong>en</strong><strong>en</strong><br />
togs upp ur grav<strong>en</strong> och lades i ett silverskrin<br />
på altaret. På mordplats<strong>en</strong> sprang fram <strong>en</strong> källa<br />
med så heligt vatt<strong>en</strong> att <strong>en</strong> klunk av detta till fullo<br />
motsvarade våra dagars apoteksbesök.<br />
114<br />
I d<strong>om</strong>kyrkan i Od<strong>en</strong>se kan<br />
<strong>du</strong> fortfarande se kvarlevorna<br />
efter helige Knut,<br />
kung av Danmark. Han<br />
mördades av uppretade<br />
bönder år 1086.<br />
Vi har alltså två helgonkroppar efter två olika<br />
Knutar att välja på n<strong>är</strong> vi söker d<strong>en</strong> personliga<br />
förebild<strong>en</strong> till de medeltida S:t Knutsgill<strong>en</strong>a. Knut<br />
kung fick dödsstöt<strong>en</strong> av ett spjut och Knut hertig av<br />
ett sv<strong>är</strong>d eller av <strong>en</strong> yxa. Konstn<strong>är</strong><strong>en</strong> till det <strong>stor</strong>a<br />
port rättet i Malmö rådhus <strong>är</strong> tyv<strong>är</strong>r anonym för oss.<br />
Ing<strong>en</strong> signatur avslöjar hans namn. Det har emellertid<br />
varit <strong>en</strong> klok man. Ställd inför problemet vilk<strong>en</strong><br />
Knut det var har han har valt <strong>en</strong> medelväg - kung<strong>en</strong><br />
b<strong>är</strong> på <strong>en</strong> hillebard s<strong>om</strong> ju <strong>är</strong> både spjut och yxa. Se<br />
d<strong>är</strong> vilka hi<strong>stor</strong>iska k<strong>om</strong>pr<strong>om</strong>isser s<strong>om</strong> man i bland<br />
tvingas att göra.<br />
Stortorget år 1804, sett med Matthias Fl<strong>en</strong>sburgs dåtida<br />
ögon. Till höger Södergatans mynning i torget. Så h<strong>är</strong><br />
har torget sett ut äv<strong>en</strong> på Linnés tid, bortsett från <strong>en</strong><br />
betydligt högre tornspira i bakgrund<strong>en</strong>.
Malmö gav Linné migrän!<br />
På 1700-talet började sv<strong>en</strong>skarna på allvar<br />
upptäcka natur<strong>en</strong> och man sökte avlocka d<strong>en</strong> sina<br />
hemligheter. I detta arbete ingick att besöka, undersöka<br />
och beskriva delar av vårt land. Linné var <strong>en</strong><br />
ivrig res<strong>en</strong><strong>är</strong>. Via Kristianstad och Österl<strong>en</strong> k<strong>om</strong> han<br />
s<strong>om</strong> mar<strong>en</strong> 1749 till Malmö. På eftermiddag<strong>en</strong> d<strong>en</strong><br />
11 juni f<strong>är</strong>dades man n<strong>en</strong> från Uppsala landsväg<strong>en</strong><br />
från V<strong>är</strong>nhem till nuvarande Drottningtorget. H<strong>är</strong><br />
låg porttornet Österport och h<strong>är</strong> började stad<strong>en</strong>.<br />
”Stad<strong>en</strong> <strong>är</strong> ju <strong>en</strong> av de ans<strong>en</strong>ligaste i riket”, utbris<br />
ter vet<strong>en</strong>skapsmann<strong>en</strong> förtjust, ”har <strong>stor</strong>a hus<br />
mest av korsverke och tegeltak” och så fanns det<br />
ju också 40 tegelhus. Vad d<strong>en</strong> gode res<strong>en</strong><strong>är</strong><strong>en</strong> inte<br />
noterar <strong>är</strong> att bak<strong>om</strong> de <strong>stor</strong>a huvudgatorna var<br />
Malmös ca 800 t<strong>om</strong>ter på d<strong>en</strong> tid<strong>en</strong> till tre fj<strong>är</strong>dedelar<br />
bebyggda med <strong>en</strong>vånings lerklinade hus av<br />
tämlig<strong>en</strong> usel kvalitet.<br />
Stortorget impo<strong>ner</strong>ade till d<strong>en</strong> grad på Linné<br />
att han var tvung<strong>en</strong> att själv stega dess mått, ”200<br />
steg i läng d<strong>en</strong> och lika många i bredd<strong>en</strong>. Det <strong>är</strong><br />
115<br />
ett av de största i riket, på alla sidor planterat med<br />
höga trän av lind, hästkastanj och valnötsträn.” På<br />
torget fanns också brunn<strong>en</strong> eller ”vatt<strong>en</strong>konst<strong>en</strong>”<br />
med f<strong>är</strong>skt vatt<strong>en</strong> från Pildamm<strong>en</strong>. D<strong>är</strong> tjocke Karl<br />
i dag står staty stod på Linnés tid <strong>en</strong> byggnad, d<strong>en</strong><br />
s.k. ”Corps de Guardie” eller högvaktsbyggnad<strong>en</strong>.<br />
Vi får inte glömma att det år 1749 var mindre än<br />
fyrtio år sedan danskarna hade försökt återta Skåne.<br />
Malmö vaktades d<strong>är</strong>för noga av sv<strong>en</strong>ska soldater.<br />
Alla res<strong>en</strong><strong>är</strong>er i Malmö hade förr i tid<strong>en</strong> tre mål<br />
s<strong>om</strong> var viktiga att besöka; S:t Petri kyrka, rådhuset<br />
och slottet. Slottet Malmöhus fick man av förklarliga<br />
skäl <strong>en</strong>dast bese utifrån medan de båda andra<br />
noga kunde utforskas. Nu var ju Linné inte <strong>en</strong> helt<br />
vanlig res<strong>en</strong><strong>är</strong>. Han var precis s<strong>om</strong> min gam le chef<br />
på Malmö museum.<br />
- ”K<strong>om</strong> ihåg Sv<strong>en</strong>, att n<strong>är</strong> <strong>du</strong> k<strong>om</strong>mer till ett<br />
ställe och blir <strong>om</strong>bedd att gå till höger, börjar <strong>du</strong><br />
alltid lite disträ med att gå till vänster. Då får <strong>du</strong> ju<br />
också reda på vad s<strong>om</strong> finns d<strong>är</strong>.” Om ni visste hur<br />
många föremål på museet s<strong>om</strong> har inköpts tack va re<br />
detta råd. Linné var på samma sätt.
På väg<strong>en</strong> till Malmöhus passerade han t.ex.<br />
Barnhuset, inrättning<strong>en</strong> för fattiga och föräldralösa<br />
små krabater. Givetvis gick han in och mötte h<strong>är</strong><br />
126 barn. De uppfostrades på anstalt<strong>en</strong> från det de<br />
var små upp till 15 eller 16 års ålder. I ett rum fann<br />
gäst<strong>en</strong> barn s<strong>om</strong> l<strong>är</strong>de sig läsa sv<strong>en</strong>ska, i ett annat<br />
l<strong>är</strong>de de sig latin och katekes<strong>en</strong>, i ett tredje höll man<br />
på med räkning och skrivning och bak<strong>om</strong> d<strong>en</strong> sista<br />
dörr<strong>en</strong> fann han flickor s<strong>om</strong> både sydde, spann och<br />
knypp lade. På väg<strong>en</strong> ut noterades att det växte vindruvor<br />
på vägg<strong>en</strong> m<strong>en</strong> blad<strong>en</strong>s undersida hade <strong>stor</strong>a<br />
vita fläckar, förorsakade av insekter. Så typiskt för<br />
Linné, alla observatio<strong>ner</strong> blandas i <strong>en</strong> <strong>en</strong>da h<strong>är</strong>lig<br />
rö ra, noggrant redovisade i dagboksform.<br />
Borgmästar<strong>en</strong> Hegardts trädgård var ett eldorado<br />
för Linné. H<strong>är</strong> gjorde han <strong>en</strong> revolutio<strong>ner</strong>ande<br />
upptäckt: spanska flugor. Man kan nästan se mann<strong>en</strong><br />
framför sig i hans svårt exalterade tillstånd.<br />
”Då insekt<strong>en</strong> kramades, gav de g<strong>en</strong><strong>om</strong> mun och<br />
thorax <strong>en</strong> gul, stickande saft”, skriver han. D<strong>en</strong>na<br />
gulaktiga vätska hällde man i diverse medici<strong>ner</strong><br />
vilka sedan - troligtvis under svåra grimaser - ordi<strong>ner</strong>ades<br />
sjuka att dricka. Spanska flugor kostade<br />
på d<strong>en</strong> tid<strong>en</strong> avsev<strong>är</strong>t att importera. Nu kunde man<br />
istället sätta igång <strong>en</strong> flugpro<strong>du</strong>ktion i <strong>stor</strong> skala i<br />
Malmö. Plats<strong>en</strong> för d<strong>en</strong>na upptäckt <strong>är</strong> nuvarande<br />
Systembolaget på Baltzarsgatan. D<strong>är</strong> erbjuds <strong>du</strong><br />
dock i dag helt andra drycker.<br />
D<strong>en</strong> 16 juni drabbades Linné av migrän. Dag<strong>en</strong><br />
innan hade han frestats att dricka malmöitiskt<br />
slån b<strong>är</strong>svin. Det var d<strong>en</strong>na dryck s<strong>om</strong> gav hon<strong>om</strong><br />
huvudv<strong>är</strong>k. Stönande fick han bli kvar i säng<strong>en</strong>.<br />
Tack vare malmöbesöket har vi <strong>en</strong> detaljerad beskrivning<br />
av de migränattacker s<strong>om</strong> Linné då och<br />
då drab bades av. Sm<strong>är</strong>tan k<strong>om</strong> först 12 timmar efter<br />
det att han druckit vin. ”Då försvin<strong>ner</strong> all matlust,<br />
med katarr eller förstoppning i huvudet, halva<br />
116<br />
Ett unikt foto över norra sidan av Stortorget, troligtvis<br />
från höst<strong>en</strong> 1863. Kullerst<strong>en</strong>släggning pågår för fullt på<br />
torget och <strong>en</strong> människ<strong>om</strong>assa utmed torgets norra sida<br />
väntar ivrigt på någon. Vem?<br />
huvudet eller högra sidan blir tung med <strong>en</strong> trubbig<br />
och tvingande v<strong>är</strong>k, vilk<strong>en</strong> stiger och tilltager. Så<br />
blir det vita på högra ögat rött och på slutet rin<strong>ner</strong><br />
ett hett vatt<strong>en</strong> ut ur ögat, så mycket s<strong>om</strong> kan gå uti<br />
<strong>en</strong> fingerborg.” Är inte detta <strong>en</strong> fantastisk vet<strong>en</strong>skapsman.<br />
Trots sm<strong>är</strong>tan samlar han in prover på<br />
sig själv och speglar sig oavbrutet för att kolla in<br />
ögonf<strong>är</strong>g<strong>en</strong>. N<strong>är</strong> jag själv drabbas av migrän gör<br />
jag definitivt inget sådant!<br />
Ett unikt fotografi<br />
Inte <strong>en</strong>s med bästa vilja i v<strong>är</strong>ld<strong>en</strong> kan man<br />
påstå att fotografiet på nästa sida <strong>är</strong> <strong>en</strong> mästarbild.<br />
Suddigt, kornigt och med nyansskillnader s<strong>om</strong><br />
får män niskosamling<strong>en</strong> i bakgrund<strong>en</strong> att framstå<br />
s<strong>om</strong> <strong>en</strong> svart massa. Ändå klappar hj<strong>är</strong>tat extra n<strong>är</strong><br />
man ser fotot. Det <strong>är</strong> ju troligtvis det äldsta kända<br />
fotografiet av Stortorget!<br />
Först lite hjälp så <strong>du</strong> kan ori<strong>en</strong>tera dig på bild<strong>en</strong>.<br />
Fotograf<strong>en</strong> står på vind<strong>en</strong> till ett av hus<strong>en</strong> utmed<br />
d<strong>en</strong> södra sidan av Stortorget. Till höger finns <strong>en</strong><br />
lit<strong>en</strong> gränd och höger <strong>om</strong> d<strong>en</strong>na ligger strax utanför<br />
bild<strong>en</strong> landshövding<strong>en</strong>s resid<strong>en</strong>s. De två mindre<br />
hus<strong>en</strong> till vänster ligger på d<strong>en</strong> plats d<strong>är</strong> Hamngatan<br />
idag mynnar i Stortorget. Hus<strong>en</strong> revs året 1867.<br />
Ovan har jag berättat <strong>om</strong> Stortorgsbrunn<strong>en</strong>.<br />
Vad <strong>är</strong> mera naturligt än att nu återknyta till detta<br />
ämne n<strong>är</strong> vi betittar det gamla fotografiet. H<strong>är</strong> har
<strong>du</strong> näm lig<strong>en</strong> det gamla brunnskaret. För att skydda<br />
vattnet i d<strong>en</strong> åttakantiga tegelbehållar<strong>en</strong> har man<br />
täckt med ett toppigt trätak. Så tarvligt det hela ser<br />
ut! Annat var det n<strong>är</strong> man första gång<strong>en</strong> byggde<br />
vatt<strong>en</strong>reser voar<strong>en</strong> i slutet av 1500-talet. Då var d<strong>en</strong><br />
prydd med träfigurer och målad i vackra f<strong>är</strong>ger. Det<br />
hade mäs ter Peiter, Malmös mera berömde målare<br />
vid d<strong>en</strong>na ti d, sett till.<br />
År 1724 var det dags att byta ut d<strong>en</strong> ruttna<br />
träbrunn<strong>en</strong>. Två år s<strong>en</strong>are hade Malmö fått ett nytt<br />
off<strong>en</strong>tligt konstverk s<strong>om</strong> man verklig<strong>en</strong> kunde va ra<br />
stolt över. En hög, 10-sidig byggnad med mängder<br />
117<br />
av träutsmyckningar täckte nu vatt<strong>en</strong>behållar<strong>en</strong>.<br />
Huset skyddade mot insyn och tur var det. Vattnet,<br />
s<strong>om</strong> k<strong>om</strong> i tr<strong>är</strong>ör från Pildamm<strong>en</strong>, var allt annat<br />
än r<strong>en</strong>t. Från torgbrunn<strong>en</strong> rann sedan detta vatt<strong>en</strong><br />
g<strong>en</strong><strong>om</strong> tr<strong>är</strong>ör ut till vissa av de större gårdarna i<br />
stad<strong>en</strong>. En sådan gård låg söder <strong>om</strong> Själbodgatan.<br />
År 1975 kunde vi arkeologer h<strong>är</strong> gräva ut Malmö<br />
i dag äldsta kän da r<strong>en</strong>ingsverk för dricksvatt<strong>en</strong>.<br />
På bild<strong>en</strong> på nästa sida ser <strong>du</strong> <strong>en</strong> i mark<strong>en</strong> <strong>ner</strong>grävd<br />
tunna från 1700-talet. Ett tr<strong>är</strong>ör från gatan<br />
an sluter till tunnans <strong>en</strong>a sida medan ett annat tr<strong>är</strong>ör<br />
på andra sidan går vidare bort till gårdspump<strong>en</strong>. Alla
tyng re partiklar sjönk g<strong>en</strong><strong>om</strong> passag<strong>en</strong> av trätunnan<br />
till bott<strong>en</strong> och hux flux blev vattnet mycket r<strong>en</strong>are<br />
i pump<strong>en</strong>. Sådana oväs<strong>en</strong>tligheter s<strong>om</strong> bakterier<br />
ha de man givetvis ing<strong>en</strong> kunskap <strong>om</strong>.<br />
Tillbaka till det gamla fotografiet. Vem har tagit<br />
bil d<strong>en</strong>? Ja, det kan bara vara <strong>en</strong> man, nämlig<strong>en</strong> fotograf<strong>en</strong><br />
Otto Post. Han <strong>är</strong> <strong>en</strong> av de första verksam ma<br />
malmöfotograferna. Lika hemlighetsfull s<strong>om</strong> fotografikonst<strong>en</strong><br />
måste ha varit vid mitt<strong>en</strong> av 1800-talet,<br />
lika hemlighetsfull <strong>är</strong> d<strong>en</strong>ne man. Plötsligt finns<br />
han bara h<strong>är</strong> i stad<strong>en</strong>. D<strong>en</strong> 1 oktober 1863 hyr han<br />
vind<strong>en</strong> vid Stortorget för att inrätta ”<strong>en</strong> Fothografi<br />
atelier”. Mot torget bygger han <strong>en</strong> vindsläg<strong>en</strong>het<br />
med <strong>stor</strong>a fönster. D<strong>en</strong> 9 januari 1864 annonserar<br />
Otto i tidning<strong>en</strong> <strong>om</strong> att atelién ”nu <strong>är</strong> f<strong>är</strong>dig och<br />
på det c<strong>om</strong>fortablaste inrättad”. Dessa uppgifter<br />
ger <strong>en</strong> bak re datering av bild<strong>en</strong> på föregå<strong>en</strong>de sida.<br />
118<br />
D<strong>en</strong>na tunna med an<br />
slutande<br />
träledningsrör påträffades<br />
vid utgrävningar för ett<br />
nybygge utmed Själbodgatan<br />
året 1975. Tunnan <strong>är</strong> <strong>en</strong><br />
<strong>en</strong>kel vatt<strong>en</strong>r<strong>en</strong>ingsbehållare<br />
från 1700-talet.<br />
En främre datering får vi g<strong>en</strong><strong>om</strong> två andra bilder<br />
tagna av Post, vilka ej medtagits h<strong>är</strong>. Dessa <strong>är</strong> tagna<br />
från samma plats d<strong>en</strong> 9 juni 1864. Då <strong>är</strong> Stortorget<br />
helt täckt av kullerst<strong>en</strong>. Det <strong>är</strong> just kuller st<strong>en</strong>släggning<br />
man håller på med på vår bild. Träd<strong>en</strong><br />
har inga löv, alltså <strong>är</strong> bild<strong>en</strong> tag<strong>en</strong> mellan oktober<br />
1863 och ca april 1864. Med tanke på att man pre cis<br />
verkar ha påbörjat kullerst<strong>en</strong>släggning<strong>en</strong> <strong>är</strong> kanske<br />
bild<strong>en</strong> redan från s<strong>en</strong>höst<strong>en</strong> 1863.<br />
Utmed hela norra torggatan står mängder med<br />
människor. För<strong>stor</strong>ar man bild<strong>en</strong> ser man att folkskock<strong>en</strong><br />
i mitt<strong>en</strong> <strong>är</strong> utk<strong>om</strong>m<strong>en</strong>derad milit<strong>är</strong>. Det<br />
måste vara frågan <strong>om</strong> ett besök av någon pr<strong>om</strong>in<strong>en</strong>t<br />
gäst s<strong>om</strong> anlänt eller väntas anlända till landshövding<strong>en</strong>s<br />
resid<strong>en</strong>s. På d<strong>en</strong> tid<strong>en</strong> fanns inte d<strong>en</strong><br />
kolorerade veckopress<strong>en</strong>. Ville man ta del av kändisv<strong>är</strong>ld<strong>en</strong><br />
var man tvung<strong>en</strong> att själv vara på plats.
Tyv<strong>är</strong>r vet vi inte vem man väntar på. Milit<strong>är</strong><strong>en</strong>s<br />
n<strong>är</strong>varo antyder dock att det <strong>är</strong> frågan <strong>om</strong> någon<br />
ur d<strong>en</strong> kungliga familj<strong>en</strong>. En person har tipsat mig<br />
<strong>om</strong> att det faktiskt kan vara just kung<strong>en</strong> s<strong>om</strong> <strong>är</strong> på<br />
väg till ett frimuraremöte.<br />
Jag kan, på tal <strong>om</strong> d<strong>en</strong> uppställda milit<strong>är</strong>kolonn<strong>en</strong>,<br />
inte undgå att tänka på min k<strong>är</strong>e tobaksarbe ta re<br />
Winquist s<strong>om</strong> på 1870-talet skrev <strong>om</strong> hur det gick<br />
till i Malmö i början av det seklet. Bl.a. berättar<br />
han <strong>om</strong> Stortorget: ”Så gick jag några steg mitt för<br />
Hamngatan, d<strong>är</strong> gamle k<strong>om</strong>m<strong>en</strong>dant<strong>en</strong>s hus låg.<br />
Då k<strong>om</strong> jag till att tänka på n<strong>är</strong> lantv<strong>är</strong>net de var<br />
ink<strong>om</strong>m<strong>en</strong>derade och uppställda, så förstod de inte<br />
höger <strong>om</strong> och vänster <strong>om</strong>. Utan officer<strong>en</strong> han fick<br />
119<br />
k<strong>om</strong>m<strong>en</strong>dera: Näsan åt gamla apoteket och röv<strong>en</strong><br />
emot k<strong>om</strong>m<strong>en</strong>dant<strong>en</strong>s hus”.<br />
Minsann ... <strong>om</strong> man studerar originalfotot noggrant<br />
ser man att soldaterna på vår bild fortfaran de<br />
står med d<strong>en</strong> ädla kroppsdel<strong>en</strong> åt detta håll!<br />
Vid <strong>om</strong>läggning av Stortorget år 1959 påträffades rester<br />
efter d<strong>en</strong> tegelmurade brunnsfontän<strong>en</strong> från slutet av<br />
1500-talet. Bottn<strong>en</strong> var täckt av tjocka ekplankor vilka<br />
lagts i lera så att vattnet inte skulle sippra ut. Resterna<br />
efter d<strong>en</strong>na gamla vatt<strong>en</strong>behållare finns fortfarande<br />
bevarad bredvid det nuvarande brunnskaret. Plats<strong>en</strong> <strong>är</strong><br />
markerad med vita st<strong>en</strong>ar.
120
Två ryttare på två torg<br />
Stortorget d<strong>om</strong>i<strong>ner</strong>as av <strong>en</strong> väldigt tjock och<br />
tämlig<strong>en</strong> självgod mansperson. Med år<strong>en</strong> har jag<br />
ofrivil ligt pa rats ihop med hon<strong>om</strong> vilket inte <strong>är</strong><br />
ang<strong>en</strong>ämt. Karl<strong>en</strong> luktar nämlig<strong>en</strong> surt sv<strong>en</strong>skt öl,<br />
<strong>är</strong> barnsligt förtjust i skjuta och mörda folk och han<br />
<strong>är</strong> också mycket hetlevrad. En forskare beskrev <strong>en</strong><br />
gång min påtvingade ”vän” s<strong>om</strong> 130 kilo ilsket<br />
fläsk. Jag håller till fullo med.<br />
Det handlar <strong>om</strong> dels <strong>en</strong> människa, dels <strong>en</strong> staty.<br />
Människan ligger i <strong>en</strong> grav i Stockholm, statyn står<br />
på Malmö Stortorg.<br />
Karl X Gustaf har alltid för mig varit <strong>en</strong> av<br />
Nor d<strong>en</strong>s mera osympatiska kungar. Om detta har<br />
jag ofta hållit föredrag och skrivit artiklar. I Limhamns<br />
museums årsskrift 1988 sade jag på allvar<br />
upp bekantskap<strong>en</strong> med kung<strong>en</strong>. H<strong>är</strong> berättade jag<br />
bl.a. <strong>om</strong> d<strong>en</strong> heroiske reg<strong>en</strong>t<strong>en</strong>s tandskräck: ”N<strong>är</strong><br />
d<strong>en</strong> blivande kung<strong>en</strong> var i sextonårsåldern skulle<br />
han dra ut två tänder. Skräckslag<strong>en</strong> inför ingreppet<br />
ställ de då unga herrn till med ett sådant rabalder,<br />
att hans läkare, B<strong>en</strong>gt Baaz, i r<strong>en</strong>t demonstrationssyfte<br />
själv fick dra ut två av sina egna tänder.” Ni<br />
fin<strong>ner</strong> också i årsbok<strong>en</strong> ett ögonvittnes berättelse<br />
<strong>om</strong> hur kung<strong>en</strong> betedde sig, n<strong>är</strong> han från Korsör på<br />
Själland såg halva sin armé gå under i ett slag på<br />
Fyn på andra sidan Store Belt: ”Och s<strong>om</strong> han stod<br />
på vall<strong>en</strong> k<strong>om</strong> han till att se ut mot Fy<strong>en</strong>s land, och<br />
såg och hörde hur kano<strong>ner</strong>na dånade, och hon<strong>om</strong><br />
Krigarkung<strong>en</strong> Karl X Gustaf sitter och blickar självgod<br />
ut över sin erövrade stad. M<strong>en</strong> statyn min<strong>ner</strong> inte i första<br />
hand <strong>om</strong> 1600-talet.<br />
121<br />
rann tårarna då på kinderna så strida av ögon<strong>en</strong>,<br />
s<strong>om</strong> ett barn s<strong>om</strong> fått hugg och slag.”<br />
I artikeln tar jag också upp d<strong>en</strong> mängd av våldsbrott<br />
s<strong>om</strong> sv<strong>en</strong>skarna utsatte de danska småöarna<br />
för under år<strong>en</strong> 1658-1660. Min analyskarta över<br />
ön Lange land visar att samtliga byar brändes och<br />
<strong>en</strong>dast ett fåtal hus skonades. Om Karl X Gustaf<br />
hade levt i dag hade han direkt fängslats av d<strong>en</strong><br />
internationella brottsd<strong>om</strong>stol<strong>en</strong> i Haag. Å andra<br />
sidan hade de flesta av dåtid<strong>en</strong>s europeiska furstar<br />
fått göra hon<strong>om</strong> sällskap. Organiserat mord och<br />
våld var <strong>en</strong> del av det dagliga livet på d<strong>en</strong> tid<strong>en</strong>.<br />
<strong>Detta</strong> <strong>är</strong> nu <strong>en</strong> gång för alltid <strong>en</strong> del av hi<strong>stor</strong>i<strong>en</strong><br />
och d<strong>en</strong> kan vi inte förändra.<br />
Till hi<strong>stor</strong>i<strong>en</strong> och vårt europeiska kulturarv hör<br />
emellertid också nationalism<strong>en</strong> s<strong>om</strong> började frodas<br />
under slutet av 1800-talet. Patriotiska hj<strong>är</strong>tan hördes<br />
klappa allt kraftigare och man plockade då g<strong>är</strong>na<br />
fram kungar s<strong>om</strong> fört krig och s<strong>om</strong> man kunde ge <strong>en</strong><br />
hjältegloria. Malmö var inget undantag. H<strong>är</strong> beslöt<br />
man sig för att resa <strong>en</strong> staty av Karl X Gustaf mitt<br />
på Stortorget. Statyn står alltså inte i första hand<br />
s<strong>om</strong> ett minne av 1600-talets krig utan ett i högsta<br />
grad påtaglig kulturminne över m<strong>en</strong>talitet<strong>en</strong> hos<br />
sv<strong>en</strong>skarna år 1896. Vid avtäckning<strong>en</strong> av statyn<br />
var torget knöfullt av människor s<strong>om</strong> hurrade. I vår<br />
tid hittar vi på d<strong>en</strong>na plats <strong>en</strong>dast <strong>en</strong> sådan mängd<br />
och sådan <strong>en</strong>tusiasm under de årliga kräftskivorna.<br />
Statyns symbol för 1800-talets nationalism<br />
återspeglas inte minst i det s<strong>om</strong> i dag göms inne<br />
i statyn. Jag riktar d<strong>är</strong>för mina röntg<strong>en</strong>ögon mot<br />
d<strong>en</strong> höga st<strong>en</strong>sockeln för att lokalisera det <strong>stor</strong>a<br />
kopparskrin s<strong>om</strong> ligger inmurat h<strong>är</strong>. I <strong>en</strong> hoplödd<br />
kopparlåda finns ett <strong>stor</strong>t paket, överdraget av tjock<br />
vax<strong>du</strong>k. Med hjälp av <strong>en</strong> tidningsartikel d<strong>en</strong> 7 april<br />
1896 kan jag avslöja innehållet:
”Porträtter: konung<strong>en</strong>, drottning<strong>en</strong>, kronprin -<br />
s<strong>en</strong>, kronprinsessan, prins Gustaf Adolf, prins<br />
Wil helm, prins Carl, prins Eug<strong>en</strong>, prins Bernadotte,<br />
prin sessan Bernadotte.<br />
Fotografiska vyer öfver Malmö: S:t Petri kyrka,<br />
Caroli kyrka, Pauli kyrka, Betelkapellet, Petri kyrkas<br />
inre, Malmö stads rådhus, Knutssal<strong>en</strong>, Landstingssal<strong>en</strong>,<br />
vy af Stortorget med Kramer hotell, vy<br />
af Stortorget med rådhuset, vy af Malmö hamn:<br />
inloppet, Suellshamn<strong>en</strong>, Ångbåtsbron, Öresundsbå<br />
-tar nas tilläggsplats, Ångf<strong>är</strong>jestation<strong>en</strong>, Ångf<strong>är</strong>jeham<br />
n<strong>en</strong>, Stat<strong>en</strong>s bangård, Mälarebron, Södra<br />
Pr<strong>om</strong><strong>en</strong>ad<strong>en</strong>, Frimurarelog<strong>en</strong>, Skånes <strong>en</strong>skilda<br />
bank, Stat<strong>en</strong>s perrongbyggnad, Kungspark<strong>en</strong>,<br />
Varmbad hu set.<br />
Böcker: Adelskal<strong>en</strong>dern, Statskal<strong>en</strong>dern 1896,<br />
Stad<strong>en</strong>s adresskal<strong>en</strong>der år 1896, Bibeln, utgifv<strong>en</strong> i<br />
Stock holm 1895, Malmö stadsfullmäktiges proto -<br />
koll af 1895, Protokoll rörande beslut<strong>en</strong> <strong>om</strong> Carl<br />
X Gustafs statyn, Karta öfver Malmö stad 1895,<br />
Almanacka för 1896, Tågtidtabell<strong>en</strong> för 1896,<br />
Anteckningar <strong>om</strong> Malmö stad af A.U. Isberg 1876,<br />
Bidrag till Malmö stads hi<strong>stor</strong>ia af A.U. Isberg:<br />
Malmö presterskap.<br />
Det <strong>är</strong> alltså inte <strong>en</strong>bart d<strong>en</strong> tjocke karl<strong>en</strong> på sin<br />
häst utan äv<strong>en</strong> i sockeln inmurade handlingar s<strong>om</strong><br />
visar vilka v<strong>är</strong>d<strong>en</strong> man spelade på i det officiella<br />
Sve rige under 1800-talets slut. Kungafamilj<strong>en</strong>, fotografier<br />
av stad<strong>en</strong>s kyrkor och av k<strong>om</strong>munikationssätt,<br />
adels kal<strong>en</strong>der och tågtidtabeller … se d<strong>är</strong> några<br />
av de viktigare av de dåtida samhällsfaktorerna.<br />
Varför sammankopplas jag då med d<strong>en</strong>na hopplöse<br />
kung? Några ill<strong>vill</strong>iga perso<strong>ner</strong>, vilka läser sin<br />
122<br />
Tidningar (samtliga för 4/4 1896): Sydsv<strong>en</strong>ska<br />
Dagbladet, Skånska Aftonbladet, Skånska<br />
Dagbladet, Dag<strong>en</strong>s Nyheter, Arbetet, Allmänna<br />
kungörel ser.<br />
Mynt: guld kr. 20, 10 och 5, silfver kr. 2,00, 1,00,<br />
0,50, 0,25 och 0,10, koppar 5, 2 och 1 öre.<br />
Derjemte nedlades i lådan ett på pergam<strong>en</strong>t<br />
textadt dokum<strong>en</strong>t af följande lydelse:<br />
I hans majestät konung Oscar II:s af Sverige och<br />
Norge tjugofj<strong>är</strong>de regeringsår, då Robert Dickson<br />
var landshöfding öfver Malmöhus län, Wilhelm<br />
Fl<strong>en</strong>sburg biskop öfver Lunds stift, Olof Ahlström<br />
borgmästare i stad<strong>en</strong> Malmö, Johan Axel Olin<br />
kyrkoherde i S:t Petri församling och Carl Herslow<br />
ordförande för Malmö stads fullmäktige blef d<strong>en</strong>na<br />
grundst<strong>en</strong> till ryttarestod<strong>en</strong> på Malmö stads Stora<br />
torg öfver hans majestät konung Carl X Gustaf,<br />
glor v<strong>är</strong>dig i åminnelse, i n<strong>är</strong>varo af repres<strong>en</strong>tanter<br />
för stad<strong>en</strong>s civila och kyrkliga myndigheter<br />
samt för k<strong>om</strong>mun<strong>en</strong>s fullmäktige, högtidlig<strong>en</strong><br />
nedlagd, hvilket skedde i året efter Kristi börd det<br />
ardertonhundra nittiosjette d<strong>en</strong> sjunde dag<strong>en</strong> af<br />
månad<strong>en</strong> April kl. 10 f.m.”<br />
skånska hi<strong>stor</strong>ia s<strong>om</strong> fan läser bibeln, gillade inte<br />
att jag berättade sanning<strong>en</strong> <strong>om</strong> kung<strong>en</strong> och mina<br />
åsikter <strong>om</strong> att statyn <strong>är</strong> ett viktigt monum<strong>en</strong>t över<br />
vår 1800-tals hi<strong>stor</strong>ia. Dessa <strong>vill</strong>e nämlig<strong>en</strong> spränga<br />
statyn … d<strong>är</strong>för att de m<strong>en</strong>ade att kung<strong>en</strong> d<strong>är</strong> uppe<br />
på sin häst våldförde sig på Skåne. Sanning<strong>en</strong><br />
<strong>är</strong> emellertid d<strong>en</strong> att n<strong>är</strong> kung<strong>en</strong> äntlig<strong>en</strong> dog år<br />
1660 var Skåne ett av de få <strong>om</strong>råd<strong>en</strong> i det gamla<br />
Danmark s<strong>om</strong> inte h<strong>är</strong>jats av hans krig. Ett sv<strong>en</strong>skt<br />
försök gjordes visserlig<strong>en</strong> år 1657 vid Engelholm
m<strong>en</strong> slogs tillbaka. I stället skulle det k<strong>om</strong>ma att<br />
bli <strong>en</strong> dansk kung, Christian V, s<strong>om</strong> tjugo år s<strong>en</strong>are<br />
mördade och brände Skåne.<br />
Personlig<strong>en</strong> tror jag att ryttarstatyn i Malmö var<br />
ett sätt att år 1896 ge ig<strong>en</strong> mot borgarna i Köp<strong>en</strong>hamn.<br />
På Kong<strong>en</strong> Nytorv står nämlig<strong>en</strong> <strong>en</strong> staty av<br />
Christian V till häst. <strong>Detta</strong> <strong>är</strong> Nord<strong>en</strong>s äldsta ryttarstaty<br />
från år 1688. Statyn restaurerades vid slutet av<br />
1800-talet. Danskarna framhävde på detta sätt d<strong>en</strong><br />
kung s<strong>om</strong> under fyra års krig på 1670-talet plågat<br />
och våldtagit Skåne. Visserlig<strong>en</strong> var pojkspo ling<strong>en</strong><br />
Karl XI också med och ställde till det, speciellt med<br />
terror i norra Skåne m<strong>en</strong> sanning<strong>en</strong> <strong>är</strong> solklar. Det<br />
var Christian V s<strong>om</strong> bröt d<strong>en</strong> fred s<strong>om</strong> över<strong>en</strong>sk<strong>om</strong>mits<br />
<strong>om</strong> år 1660. Det var danskkung<strong>en</strong> s<strong>om</strong><br />
beordrade <strong>en</strong> invasion av Skåne. Det var han s<strong>om</strong><br />
tillsatte sina fruktade tyska g<strong>en</strong>eraler vilka älskade<br />
att terrorisera civilbefolkning<strong>en</strong> och bränna hus och<br />
slott. För drygt hundra år sedan var relatio<strong>ner</strong>na mellan<br />
Sve rige och Danmark inte alltför gemytliga. N<strong>är</strong><br />
man d<strong>är</strong>för putsade upp sin kungastaty i Köp<strong>en</strong>hamn<br />
Christian V:s ryttarstaty på<br />
Kong<strong>en</strong>s Nytorv <strong>är</strong> Nord<strong>en</strong>s<br />
äldsta i sitt slag. D<strong>är</strong>till <strong>är</strong><br />
bronsskapels<strong>en</strong> rest över <strong>en</strong><br />
man s<strong>om</strong> förde <strong>en</strong> ofattbar<br />
terror mot skåningarna.<br />
123<br />
kan detta ha bidragit till att just Malmö, f<strong>är</strong>jestad<strong>en</strong><br />
till Köp<strong>en</strong>hamn, skulle ha <strong>en</strong> liknande ryttarstaty<br />
… m<strong>en</strong> av sv<strong>en</strong>skkung<strong>en</strong>.<br />
Jag hävdar med bestämdhet att Stortorget har<br />
alltför få statyer. Varför inte resa <strong>en</strong> staty av Erik<br />
av P<strong>om</strong>mern, kung<strong>en</strong> s<strong>om</strong> på 1400-talet älskade<br />
Malmö. Givetvis ska man också resa <strong>en</strong> staty av<br />
Christian II, Malmös <strong>stor</strong>e vän på 1500-talet. Det<br />
finns i dag mig veterlig<strong>en</strong> inga statyer av dessa<br />
kungar i Nord<strong>en</strong>; helt <strong>en</strong>kelt d<strong>är</strong>för att hi<strong>stor</strong>i<strong>en</strong><br />
skrivs av segrarna. Tänk er <strong>en</strong> mindre staty av Erik<br />
i torghörnet vid resid<strong>en</strong>set och <strong>en</strong> liknande staty av<br />
Christian vid Södergatans mynning. De båda står<br />
och pekar föraktfullt på d<strong>en</strong> övergödde sv<strong>en</strong>skkung<strong>en</strong><br />
på sin häst. Vilket fruset triangeldrama det<br />
skulle bli på Stortorget! Vilk<strong>en</strong> publikattraktion<br />
kunde inte detta bli! Jag m<strong>en</strong>ar allvar. <strong>Detta</strong> vore<br />
ett v<strong>är</strong>digt sätt att för framtida g<strong>en</strong>eratio<strong>ner</strong> visa<br />
vår tids hi<strong>stor</strong>ieuppfattning utan att göra våld på<br />
1800-talet.
Södergatan g<strong>en</strong><strong>om</strong> kameralins<strong>en</strong><br />
Fotot <strong>är</strong> unikt. Det <strong>är</strong> ett av Malmös äldst bevarade,<br />
taget av fotograf Otto Post. Han har krupit ut<br />
på taket från sin vindsateljé, beläg<strong>en</strong> i hörnhuset<br />
Söderga tan - Stortorget. Det <strong>är</strong> <strong>en</strong> varm och underbar<br />
s<strong>om</strong>markväll. Kanske <strong>är</strong> det under s<strong>om</strong>mar<strong>en</strong><br />
124<br />
1864 - kanske 1865 eller möjlig<strong>en</strong> år 1866. Det må<br />
vara hur s<strong>om</strong> helst. Bild<strong>en</strong> andas malmöhi<strong>stor</strong>ia!<br />
Fotografiet har tillhört malmökändis<strong>en</strong> och journalist<strong>en</strong><br />
Bertil Widerberg. Vi var goda vän<strong>ner</strong> och<br />
han gav mig <strong>en</strong> kopia av fotot. S<strong>en</strong>are, vid skingring<strong>en</strong><br />
av Bertils dödsbo, kunde jag på auktion för
museets räkning köpa in detta foto tillsammans med<br />
elva andra stereofoton från 1860-talet. Bild<strong>en</strong>, eller<br />
bilderna, <strong>är</strong> nämlig<strong>en</strong> tag<strong>en</strong> i stereoteknik med två<br />
kameror bredvid varandra. Stoppar man in de två<br />
bil derna i <strong>en</strong> speciell tittapparat blir allt tredim<strong>en</strong>sionellt.<br />
Jag lovar; det hela <strong>är</strong> fullständigt overkligt.<br />
Du befin<strong>ner</strong> dig bokstavligt talat på Södergatan på<br />
1860-talet.<br />
Det <strong>är</strong> alltså <strong>en</strong> s<strong>en</strong> s<strong>om</strong>markväll. I bakgrund<strong>en</strong><br />
ses det av sol<strong>en</strong> i väster belysta Gustav Adolfs<br />
torg. Skuggorna ligger tunga över Södergatan. De<br />
låga hus<strong>en</strong> utmed gatan gör dock att innevånarna<br />
utmed d<strong>en</strong> östra gatusidan kan njuta av kvällssol<strong>en</strong>.<br />
<strong>Detta</strong> <strong>är</strong> givetvis fullständigt <strong>om</strong>öjligt i dag. Ett<br />
antal suddiga figurer rör sig på gatan. Det ska dröja<br />
länge in nan expo<strong>ner</strong>ingstid<strong>en</strong> mäts i hundradels av<br />
se kunder. Jag gissar att Otto valt tre sekunder öpp<strong>en</strong><br />
glugg. Då blir människor i rörelse väldigt suddiga.<br />
Till vänster <strong>om</strong> korsning<strong>en</strong> Södergatan -<br />
Baltzars gatan ses <strong>en</strong> tvåvåningar hög hörnbyggnad<br />
i korsvirke. <strong>Detta</strong> <strong>är</strong> handland<strong>en</strong> Petter Dahl <strong>stor</strong>a,<br />
prå liga hus. Året 1760 hamrades, spikades och<br />
sågades det för fullt på just d<strong>en</strong>na t<strong>om</strong>t. Många<br />
nyfikna malmöbor har säkert då haft <strong>är</strong><strong>en</strong>de förbi<br />
nybygget för att beskåda d<strong>en</strong> <strong>stor</strong>a korsvirkesgård<br />
s<strong>om</strong> sakta växte fram. N<strong>är</strong> inskriptionsbjälk<strong>en</strong> ovan<br />
dörr<strong>en</strong> sattes på plats kunde verklig<strong>en</strong> ägar<strong>en</strong> Petter<br />
Dahl mysa av belåt<strong>en</strong>het. Text<strong>en</strong> ”ANNO P.D.<br />
C.M.S. 1760” skulle länge minna <strong>om</strong> både hon<strong>om</strong><br />
och hust run Christina Morsing. Malmöborna ska-<br />
I detta fotografi från 1860-talet finns <strong>en</strong> konc<strong>en</strong>tration<br />
av Malmö äldre hi<strong>stor</strong>ia samlat i ett <strong>en</strong>da motiv. Kameran<br />
<strong>är</strong> riktad söderut utmed Södergatan mot Gustav<br />
Adolfs torg.<br />
125<br />
kade på huvudet; inget var sig längre likt i stad<strong>en</strong>.<br />
Huset var ju ”d<strong>en</strong> största och ans<strong>en</strong>ligaste byggnad<br />
s<strong>om</strong> på några år h<strong>är</strong> i stad<strong>en</strong> förefallit”. <strong>Detta</strong> var<br />
1700-talets motsvarighet till våra dagars pla<strong>ner</strong>ade,<br />
framtida skyskrapor i Malmö!<br />
Solljuset k<strong>om</strong>mer från väster parallellt med<br />
Sko makaregatan och belyser det Lembeska korsvirkeshuset<br />
mitt i bild<strong>en</strong>. På samma t<strong>om</strong>t låg under<br />
medel tid<strong>en</strong> S:t Jörg<strong>en</strong>s hospital, Malmös spetälskesjukhus.<br />
Sjukhuset bestod av <strong>en</strong> tegelkyrka<br />
utmed Balt zarsgatan och några <strong>en</strong>kla bostadshus i<br />
korsvirke söder d<strong>är</strong><strong>om</strong>. Vid mitt<strong>en</strong> av 1500-talet rev<br />
man <strong>ner</strong> he la anläggning<strong>en</strong>. Då hade sedan länge<br />
de spetäls ka lämnat <strong>om</strong>rådet. De sista år<strong>en</strong> fick<br />
kyrkan t.o.m. tjäna s<strong>om</strong> simpel smedja för d<strong>en</strong> nye<br />
hyresgäst<strong>en</strong> Knut smed.<br />
Det var det Lembeska huset, s<strong>om</strong> ses på Ottos<br />
gamla foto, s<strong>om</strong> ersatte de medeltida sjukhusbyggnaderna.<br />
D<strong>en</strong> rike Stig Pors, länsmann<strong>en</strong> på Lundagård,<br />
byggde <strong>en</strong> gång detta prakthus. Lundagård<br />
var på d<strong>en</strong> tid<strong>en</strong> d<strong>en</strong> gamla biskopsborg<strong>en</strong> s<strong>om</strong> låg<br />
norr <strong>om</strong> Lunds d<strong>om</strong>kyrka. Och nog kunde man se<br />
att det var <strong>en</strong> rik lundabo s<strong>om</strong> h<strong>är</strong> vid Malmö södra<br />
huvudgata slagit <strong>ner</strong> sina bopålar. Hela d<strong>en</strong> långa<br />
bot t<strong>en</strong>våningsfasad<strong>en</strong> utmed Södergatan täck tes<br />
med fantastiska träskulpturer. Äv<strong>en</strong> invändigt var<br />
det <strong>en</strong> prakt s<strong>om</strong> passade <strong>en</strong> så nobel man. Vackra<br />
kalk mål ningar har täckt många väggar i huset.<br />
Vår<strong>en</strong> 1891 var det vackra husets saga all. Ett<br />
nytt hus, s<strong>en</strong>are kallat ”Butterickshuset”, restes på<br />
plats<strong>en</strong>. Nog var det många malmöbor s<strong>om</strong> d<strong>en</strong><br />
gång<strong>en</strong> kände sorg i hj<strong>är</strong>tat. I Sydsv<strong>en</strong>skan kunde<br />
man t.ex. läsa följande rader:<br />
”I dag börjar murbräckan sitt v<strong>är</strong>v mot detta<br />
gam la borgarehus h<strong>är</strong> i Malmö. Må hon fara var-
samt fram mot detta vackra minne från vår stads<br />
<strong>stor</strong>hetstid! Det <strong>är</strong> med saknad varje vän av vårt<br />
sam hälle ser det lilla huset försvinna, och förvisso<br />
äv<strong>en</strong> med <strong>en</strong> önskan, att intet d<strong>är</strong>av må förfaras,<br />
s<strong>om</strong> <strong>är</strong> förtjänt av att räddas.”<br />
D<strong>en</strong> leg<strong>en</strong>dariske chef<strong>en</strong> för det Kulturhi<strong>stor</strong>iska<br />
mu seet i Lund hörsammade d<strong>en</strong>na bön. Han köpte<br />
upp delar av byggnadsvirket och använde det sedan<br />
på ”Kultur<strong>en</strong>” till ett påhittat borgarhus. Givetvis<br />
sattes äv<strong>en</strong> de fantastiska träskulpturerna upp på<br />
huset i Lund. M<strong>en</strong> inte alla. Malmö museum lyckades<br />
lägga beslag på några skulpturer, så också<br />
någ ra målade väggplankor.<br />
126<br />
På Malmö museum finns dessa målade träplankor. De<br />
k<strong>om</strong>mer från det Lembeska huset vid Södergatan. Målningarna<br />
gjordes vid mitt<strong>en</strong> av 1500-talet.<br />
Det svider i hj<strong>är</strong>tat på <strong>en</strong> gammal malmöbo att<br />
merpart<strong>en</strong> av d<strong>en</strong>na kulturskatt nu sitter i ett hus i<br />
grannstad<strong>en</strong>. M<strong>en</strong> <strong>stor</strong>t tack ändå k<strong>är</strong>e Karlin, Kultur<strong>en</strong>s<br />
fram synte chef. Du räddade <strong>en</strong> del av min<br />
stads hi<strong>stor</strong>ia vid <strong>en</strong> tidpunkt då man i Malmö inte<br />
<strong>vill</strong>e veta av sin kulturhi<strong>stor</strong>ia. Intresset för levande<br />
hi<strong>stor</strong>ia i Malmö böljar s<strong>om</strong> vågor på ett ostadigt<br />
hav. N<strong>är</strong> k<strong>om</strong>mer nästa vågdal?<br />
Alla byggnader på det gamla, suddiga fotografiet<br />
från 1860-talet, undantaget <strong>en</strong>, <strong>är</strong> numera<br />
försvunna. Fotograf<strong>en</strong>, Otto Post, försvann själv<br />
från Malmö höst<strong>en</strong> 1868. S<strong>om</strong> tur <strong>är</strong> lämnade han<br />
kvar sina unika fotografier.<br />
Lite matidéer inför nyårsafton<br />
Malmö i slutet av 1800-talet. Bak<strong>om</strong> vackra<br />
bor garefasader fanns ett liv s<strong>om</strong> <strong>är</strong> främmande för<br />
de flesta av oss i dag. Utan tjänarna kunde t.ex.<br />
inte borgaretikett<strong>en</strong> upprätthållas. Ta bara detta<br />
med li te festligare tillställningar. Varför inte l<strong>är</strong>a av<br />
hi<strong>stor</strong>i<strong>en</strong>! En gammal traditionell malmöbjudning i<br />
all sin <strong>en</strong>kelhet kan ju inte skada. Följ bara beskrivning<strong>en</strong><br />
på nästa sida och din fest blir säkert lyckad.
Det Engeströmska palatset var ett vackert hus från slutet<br />
av 1800-talet vid Södergatan. I bakgrund<strong>en</strong> Apoteket<br />
Lejonets alltjämt stå<strong>en</strong>de byggnad.<br />
Lina Olsson föddes år 1872 i Sölvesborg. S<strong>om</strong><br />
sextonåring k<strong>om</strong> hon till d<strong>en</strong> <strong>stor</strong>a stad<strong>en</strong> Malmö för<br />
att tjäna s<strong>om</strong> <strong>en</strong> piga. Efter det att hon stigit av tå get<br />
vid j<strong>är</strong>nvägsstation<strong>en</strong> har hon säkert gått direkt till<br />
någon av de sex - sju arbetsförmedlingar för pigor<br />
s<strong>om</strong> på d<strong>en</strong> tid<strong>en</strong> fanns i Malmö. En låg på väster,<br />
<strong>en</strong> i Rundelsgatan, några på öster och <strong>en</strong> i Lugnet.<br />
Man ”städslade sig”, d.v.s. skrev på ar betskontrakt<br />
för att arbeta i borgarehemm<strong>en</strong> ett år i sänder. Av<br />
fem kronor i lön skulle arbetsförmedling<strong>en</strong> ha tre.<br />
M<strong>en</strong> så ingick i varje fall <strong>en</strong> säng och mat gratis<br />
hos d<strong>om</strong> man tjänade.<br />
Lina Olsson hade tur, hon k<strong>om</strong> snart till grosshandlar<strong>en</strong><br />
Engeström. Han var <strong>en</strong> av de rikare i<br />
stad<strong>en</strong> och tjänstefolket fick t.o.m. julklappar. Nu<br />
ska jag, med Lina s<strong>om</strong> ciceron, ta er med på <strong>en</strong> li -<br />
t<strong>en</strong> nyårsfest i Malmö för så d<strong>är</strong> <strong>en</strong> 108 år sedan.<br />
På nyårsafton fick tjänarna k<strong>om</strong>ma in och dricka<br />
vin med herrskapet på tolvslaget mitt på dag<strong>en</strong>.<br />
Tjänarna önskade arbetsgivarna ett gott slut och ett<br />
gott nytt år m<strong>en</strong> också önskan <strong>om</strong> att få ha hälsan<br />
och att få goda förmå<strong>ner</strong>. Engeströms kontrade med<br />
att önska god fortsättning och förhoppning <strong>om</strong> gott<br />
samarbete äv<strong>en</strong> i framtid<strong>en</strong>. Sedan gick var och <strong>en</strong><br />
till sitt. Nu var det mycket s<strong>om</strong> skulle ”skyttas”,<br />
<strong>om</strong>besörjas. N<strong>är</strong> kväll<strong>en</strong> k<strong>om</strong> var allt f<strong>är</strong>digt för<br />
supé och gästerna, d.v.s. <strong>stor</strong>a släkt<strong>en</strong>, började<br />
anlända. Lina stod beredd i sin serveringsuniform:<br />
”D<strong>en</strong> hade svart liv och skört s<strong>om</strong> på <strong>en</strong> frack och <strong>en</strong><br />
svart snodd på bröstet. Det var bara hos Engströms<br />
de hade sådana för de var de finaste i sta´n.”<br />
127<br />
Nu skulle gillet till att starta. Man började lugnt<br />
med förrätt<strong>en</strong> m<strong>en</strong> d<strong>en</strong>na intogs i köket: ”Först<br />
doppade de i grytan, s<strong>om</strong> stod på huggekubb<strong>en</strong> i<br />
köket”, skriver Lina. Vedspisar var då fortfarande<br />
i allmänt bruk och de fordrade bränsle. Att hugga<br />
till ve d<strong>en</strong> i mindre spintor i köket var tydlig<strong>en</strong> inte<br />
något ovanligt. Efter d<strong>en</strong>na inledning i köket väntade<br />
mer mat i matsal<strong>en</strong>:
”Bordet var <strong>du</strong>kat med stekta lammahuvud<strong>en</strong>,<br />
rökat svinhuvud, hemlagad huvudsylta, aladåber<br />
av fisk, höns, gås, kalv och lamm och rullekorvar.<br />
Vart <strong>en</strong>da <strong>du</strong>gg hade vi gjort själva. Sedan var det<br />
blodkorv, smala och tunna med ister, russin och<br />
smält smör över samt snaps till det.”<br />
Se d<strong>är</strong>, nu har säkert ett visst välbefinnande insmu<br />
git sig hos sällskapet. M<strong>en</strong> kväll<strong>en</strong> var ung, det<br />
skulle k<strong>om</strong>ma mera:<br />
”Sedan var det riktig mat. Gåsstek, m<strong>är</strong>gpudding<br />
med brinnande sås s<strong>om</strong> mellanrätt, buljong med<br />
ristoppar, lammkotlett med bl<strong>om</strong>kål och skirat smör.<br />
Till efterrätterna var det fem sorters vi<strong>ner</strong>. Det var<br />
slut på kalaset kl. fem på morgon<strong>en</strong>.”<br />
128<br />
Nog blir man minst sagt förvånad över Linas<br />
lugna och sakliga konstaterande: ”Sedan var det<br />
riktig mat”!<br />
H<strong>är</strong> möttes långväga vän<strong>ner</strong><br />
Inne i d<strong>en</strong> gamla K<strong>om</strong>panigatan, granne med<br />
Malmö rådhus, ligger K<strong>om</strong>panihuset, <strong>en</strong> av stad<strong>en</strong>s<br />
kl<strong>en</strong>oder. Huset byggdes under 1520-talet. Vem<br />
äga r<strong>en</strong> var <strong>är</strong> för alltid höljt i hi<strong>stor</strong>i<strong>en</strong>s dimmor.<br />
Efters<strong>om</strong> huset <strong>är</strong> <strong>en</strong> minikopia av det ståtliga Malmöhus,<br />
uppfört år<strong>en</strong> 1525-1529, var det kanske <strong>en</strong><br />
av kung<strong>en</strong>s betrodde män s<strong>om</strong> stod bak<strong>om</strong> bygget.<br />
Troligtvis har nämlig<strong>en</strong> huset från början varit tänkt<br />
s<strong>om</strong> <strong>en</strong> adelsmans s.k. ”sögningegård”.<br />
K<strong>om</strong>panihuset har <strong>en</strong> alldeles<br />
speciellt <strong>om</strong>huldad plats i författar<strong>en</strong>s<br />
hj<strong>är</strong>ta. H<strong>är</strong> började<br />
nämlig<strong>en</strong> min museibana s<strong>om</strong>mar<strong>en</strong><br />
1970.
”Sögningegårdar” var beteckning<strong>en</strong> på adelns<br />
eg na hus inne i Malmö. Under 15-1600-tal<strong>en</strong> var<br />
d<strong>en</strong> skånske adelsmann<strong>en</strong> tvung<strong>en</strong> att någon eller<br />
några gånger <strong>om</strong> året vistas vid kung<strong>en</strong> hov i Köp<strong>en</strong>hamn.<br />
F<strong>är</strong>d<strong>en</strong> över Öresund kunde dock vara<br />
besv<strong>är</strong>lig och man blev oftast tvingad att bida tid för<br />
bättre väder i Malmö. Begreppet hotell var ännu inte<br />
uppfunnet. Ville man då ha <strong>en</strong> ståndsmässig bostad<br />
var det bästa sättet att själv äga ett hus i stad<strong>en</strong> att<br />
söka sig till - <strong>en</strong> sögningegård. I samma kvarter<br />
s<strong>om</strong> K<strong>om</strong>panihuset fanns under 1500-talet ett flertal<br />
129<br />
I K<strong>om</strong>panihuset finns två praktspisar från 1630-talet<br />
bevarade. En av dessa har försetts med något på d<strong>en</strong><br />
tid<strong>en</strong> så ovanligt s<strong>om</strong> två indianansikt<strong>en</strong>.<br />
sådana gårdar; alla placerade inne i kvarteret och på<br />
så sätt skyddade, efters<strong>om</strong> hus<strong>en</strong> oftast stod t<strong>om</strong>ma.<br />
Innan K<strong>om</strong>panihuset stod f<strong>är</strong>digbyggt skiftade<br />
det emellertid ägare. Det var ”danska k<strong>om</strong>paniet”<br />
s<strong>om</strong> tagit över huset och gjort <strong>om</strong> det till ett gilleshus.<br />
K<strong>om</strong>panihuset <strong>är</strong> faktiskt ett av de bäst<br />
bevarade gilleshus<strong>en</strong> i det gamla Danmark s<strong>om</strong><br />
vi har kvar i dag. Ett danskt k<strong>om</strong>pani var <strong>en</strong> sammanslutning<br />
av de danska köpmän s<strong>om</strong> k<strong>om</strong> till<br />
Malmö för att handla. För att kunna hävda sig mot<br />
de inhemska borgarna och stad<strong>en</strong>s råd, gick de samman<br />
i ett gille. Till gilleshuset förde man dyrbarare<br />
varor och h<strong>är</strong> hölls sammank<strong>om</strong>ster och fester.<br />
Bott<strong>en</strong>våning<strong>en</strong>s golv <strong>är</strong> minst sagt ojämnt. M<strong>en</strong><br />
det får det g<strong>är</strong>na vara, efters<strong>om</strong> detta <strong>är</strong> Malmös<br />
äldsta bevarade tegelgolv. Bak<strong>om</strong> <strong>en</strong> bastant dörr<br />
göms <strong>en</strong> i vägg<strong>en</strong> inbyggd toalett. En murad ränna<br />
mynnar i ett underjordiskt rum s<strong>om</strong> hade till uppgift<br />
att samla upp avfallet. Om ni visste vad man kastade<br />
i sådana h<strong>är</strong> toaletter! Jag vet, efters<strong>om</strong> jag själv har<br />
krupit <strong>ner</strong> i det underjordiska valvet. Man har inte<br />
tömt d<strong>en</strong> <strong>stor</strong>a tegelbehållar<strong>en</strong>. I K<strong>om</strong>panihusets<br />
latrinkammare ligger d<strong>är</strong>för fortfarande kvar rester<br />
efter dricksglas, träföremål och keramiksaker. De<br />
bidar sin tid i väntan på framtida arkeologer. Själv<br />
höll jag aldrig på att k<strong>om</strong>ma upp ur dyngan h<strong>är</strong><br />
<strong>ner</strong>e. Kan det ha varit sumpgaserna s<strong>om</strong> gjorde<br />
mig yr i mössan?<br />
Mina undersökningar i K<strong>om</strong>panihuset ledde<br />
fram till <strong>en</strong> lic<strong>en</strong>tiatavhandling i medeltidsarkeo-
logi. Förordet skrev jag sittande i d<strong>en</strong> djupa toalettnisch<strong>en</strong>.<br />
Dock med byxorna uppe. Vilk<strong>en</strong> fantastisk<br />
sinnesfrid spred sig inte vid detta tillfälle av författande.<br />
I d<strong>en</strong> lilla murnisch<strong>en</strong> bredvid hade jag ställt<br />
ett stearinljus för att få d<strong>en</strong> rätta stämning<strong>en</strong> från<br />
1500-talet. Att nisch<strong>en</strong> <strong>är</strong> gjord för toalettpappret<br />
tror vi inte på. Sådana saker hör vår tid till. Jag ska<br />
bespara er berättels<strong>en</strong> <strong>om</strong> vad man på d<strong>en</strong> tid<strong>en</strong><br />
använde i stället för papper.<br />
De två spisarna i sal<strong>en</strong> i bott<strong>en</strong>våning<strong>en</strong> <strong>är</strong> båda<br />
prov på skickliga st<strong>en</strong>konstn<strong>är</strong>er från 1600-talet.<br />
D<strong>en</strong> <strong>en</strong>a eldstad<strong>en</strong> <strong>är</strong> försett med ett st<strong>en</strong>över stycke<br />
med ägar<strong>en</strong> och ägarinnans initialer: Willum Efvert<br />
Dich mand och hustrun Karine Pedersdatter. Spis<strong>en</strong><br />
130<br />
<strong>är</strong> uppsatt på 1630-talet. En text på latin upplyser<br />
<strong>om</strong> att ”Vad allt Gud <strong>vill</strong>, giver han och borttager<br />
allt i sin ordning. O, rättvise och på samma gång<br />
givmilde Gud.” Efvert själv b<strong>är</strong> upp spis<strong>en</strong>s <strong>en</strong>a<br />
sidostöd. En tämlig<strong>en</strong> spinkig man med pipskägg<br />
och mustasch. På andra sidan ståtar hans k<strong>är</strong>a hustru,<br />
<strong>en</strong> kvinna av betydligt fylligare kroppsrymd.<br />
Ja, man skulle våga påstå att hon varit tämlig<strong>en</strong> fet!<br />
På andra gavelvägg<strong>en</strong> står <strong>en</strong> spis från samma<br />
tid. D<strong>en</strong>na k<strong>om</strong>mer från ett ståtligt tegelpalats s<strong>om</strong><br />
<strong>en</strong> gång låg vid Adelgatan. Dess text <strong>är</strong> mera rakt på<br />
sak vad det gäller religiösa tankar: ”Efter d<strong>en</strong>ne tid<br />
<strong>en</strong>n and<strong>en</strong> tid”. På de utskjutande konsolst<strong>en</strong>arna<br />
finns två indianhuvud<strong>en</strong> vackert uthuggna. Då spi-
s<strong>en</strong>s ägare på 1600-talet, borgar<strong>en</strong> Jacob Claus<strong>en</strong>,<br />
hade handelsförbindelser med ”Nya Danmark”,<br />
d<strong>en</strong> danska kolonin i Amerika, <strong>är</strong> det kanske inte<br />
så underligt att det finns indianhuvud<strong>en</strong> på spis<strong>en</strong>.<br />
De sitter h<strong>är</strong> i K<strong>om</strong>panihuset, Skånes äldsta<br />
indianfram ställ ningar.<br />
Tillbaka till det danska handelsk<strong>om</strong>paniet. Hur<br />
många fester har inte utspelats i detta hus för mer<br />
än fyrahundra år sedan! En gammal ordningsstadga<br />
för danska k<strong>om</strong>paniet i Köp<strong>en</strong>hamn ger smakprov.<br />
Om t.ex. <strong>en</strong> bordsgäst talade fult <strong>om</strong> jungfrur eller<br />
betedde sig ljudligt med sin ända fick han böta.<br />
Bot<strong>en</strong> var ett antal öltunnor till brödernas välfägnad.<br />
Böter drabbade också d<strong>en</strong> s<strong>om</strong> gav sin bordsgranne<br />
<strong>en</strong> kindhäst, d.v.s. ör<strong>fil</strong>, eller tog hon<strong>om</strong> illa <strong>om</strong> hans<br />
näsa. Att ställa sig i ett hörn inne i huset för att låta<br />
sitt vatt<strong>en</strong> ansågs heller ej passande.<br />
I bok<strong>en</strong>s första kapitel berättade jag <strong>om</strong> hur vi<br />
fann rester efter ett hus från 1200-talet n<strong>är</strong> vi grävde<br />
i K<strong>om</strong>panihusets källargolv. Källar<strong>en</strong> <strong>är</strong> <strong>en</strong> spännande<br />
plats att besöka. Tyv<strong>är</strong>r <strong>är</strong> d<strong>en</strong> inte tillgänglig<br />
för vanliga besökare. M<strong>en</strong> det var h<strong>är</strong> <strong>ner</strong>e s<strong>om</strong> jag<br />
fann Hand<strong>en</strong>!<br />
Jag hade s<strong>om</strong> arkeolog alltid drömt <strong>om</strong> att finna<br />
ett riktigt gammalt mosslik. År 1973 gick min<br />
önskan i uppfyllelse. Vid grävning<strong>en</strong> i källargolvet<br />
hittades feta jordlager. Plötsligt skar min grävsked<br />
av ett föremål s<strong>om</strong> såg ut s<strong>om</strong> <strong>en</strong> tumme vilk<strong>en</strong><br />
Utgrävning framför K<strong>om</strong>panihuset år 1969. Källartrappan<br />
och grundmur<strong>en</strong> efter det rivna trapptornet<br />
har blottats. Till vänster ses kullerst<strong>en</strong>släggning från<br />
1500-talet, till höger överdel<strong>en</strong> av husets tegelmurade<br />
toalettbehållare.<br />
131<br />
stack upp ur jord<strong>en</strong>. Nu k<strong>om</strong> spatlar och finare<br />
grävverk tyg fram. Oändligt försiktigt avslöjades<br />
<strong>en</strong> högerhand liggande i jord<strong>en</strong>. Det hela var uppblött<br />
s<strong>om</strong> läskpapper och såg direkt äckligt ut. Min<br />
grävnings kollega klarade inte av detta, mådde illa<br />
och var tvung<strong>en</strong> att gå upp ur grävningsschaktet.<br />
Spänning<strong>en</strong> ökade n<strong>är</strong> slutet på hand<strong>en</strong> visade att<br />
d<strong>en</strong> blivit avhugg<strong>en</strong> – d<strong>en</strong> tog tv<strong>är</strong>t slut. Sedan dök<br />
stålröret fram och förstörde alltsammans. Hand<strong>en</strong><br />
var inget annat än <strong>en</strong> skyltdockehand i papiermaché.<br />
Mina arkeologk<strong>om</strong>pisar hade skickligt<br />
grävt <strong>ner</strong> d<strong>en</strong>na på torsdag<strong>en</strong> m<strong>en</strong> då jag var sjuk<br />
på fredag<strong>en</strong> hade hela hand<strong>en</strong> hunnit övergå i <strong>en</strong><br />
uppblöt konsist<strong>en</strong>s s<strong>om</strong> väl svarade till ett mosslik.<br />
Inger J<strong>en</strong>s<strong>en</strong> - än har jag inte glömt vad <strong>du</strong> gjorde!<br />
D<strong>en</strong> döda bjuder upp till dans!<br />
Är det till att ha varit på Hipp på s<strong>en</strong>aste tid<strong>en</strong>?<br />
Har ni passerat g<strong>en</strong><strong>om</strong> d<strong>en</strong> hästskoformade portal<strong>en</strong><br />
ut mot Kal<strong>en</strong>degatan? Har ni kanske träffat på h<strong>en</strong>ne<br />
… Karna Möller? Lyckliga <strong>du</strong> i så fall. Då har <strong>du</strong><br />
träffat Malmös mest berömda spöke.<br />
För inte så länge sedan var tron på övernaturliga<br />
ting <strong>stor</strong>. Eg<strong>en</strong>tlig<strong>en</strong> <strong>är</strong> det synd att d<strong>en</strong>na tro inte<br />
frodas i dag. Jag tänker på alla de mustiga berättelser<br />
s<strong>om</strong> alltid hängde samman med spök<strong>en</strong> och<br />
troll. Utan <strong>en</strong> god berättare kunde ju inte spökleg<strong>en</strong>derna<br />
vidmakthållas. Tyv<strong>är</strong>r <strong>är</strong> inte mycket<br />
av d<strong>en</strong>na kulturskatt bevarad - sett i förhållande till<br />
d<strong>en</strong> mängd s<strong>om</strong> <strong>en</strong> gång fanns.<br />
Andreas Winqvist bodde år 1831 i Baltzargatan<br />
och tjänade i l<strong>är</strong>a hos <strong>en</strong> trätoffelmakare. Trettonåring<strong>en</strong>s<br />
bostad var inte av d<strong>en</strong> mera trevliga sort<strong>en</strong>;<br />
<strong>en</strong> kvinna hade tidigare hängt sig i loftsteg<strong>en</strong> i
köket. Bak<strong>om</strong> steg<strong>en</strong> låg h<strong>en</strong>nes kammare och d<strong>är</strong><br />
bodde Andreas tillsammans med son<strong>en</strong> i huset:<br />
”D<strong>en</strong> qvinan s<strong>om</strong> hade hängt sig hade <strong>en</strong> tjista<br />
åvan åm loftet m<strong>en</strong> så hörde vi tydelig<strong>en</strong> hur hon<br />
åm natt<strong>en</strong> upnade tjistelåket och <strong>en</strong> stund d<strong>är</strong>äftår<br />
så slog kjistelåcket så hårt i så de röstade i vår dör<br />
och sedan skramlade hon med ildtång<strong>en</strong> i spis<strong>en</strong>.<br />
Och sedan vred dätt på vår nyckel i vår dör män<br />
jag såg aldrig någonting kåmma in fast dätt va jusa<br />
såmarnätårna. Män <strong>en</strong> såmarmårgon så satt min<br />
sängkamerat vid sidan åm mäj och jag låg på ryg<strong>en</strong><br />
och pratade åm dän hängda kj<strong>är</strong>ing<strong>en</strong>. Så skrek min<br />
sängkamerat till. - Aj, aj! Så skrek han länge. Så<br />
sa han: - D<strong>är</strong> va någon ting såm slog mäj på tjäft<strong>en</strong><br />
och tjäft<strong>en</strong> svolnade mycket upp. Vi tordes inte mer<br />
tala åm dän hängda tj<strong>är</strong>ing<strong>en</strong>.”<br />
132<br />
Nå, låt oss nu återvända till spöket Karna Möller<br />
s<strong>om</strong> h<strong>är</strong>jade i det angränsande kvarteret till And reas<br />
hängda kvinna. På plats<strong>en</strong> för teaterportal<strong>en</strong> låg<br />
förr ett litet tvåvåningshus i korsvirke. En lit<strong>en</strong> och<br />
smal port ledde in på gård<strong>en</strong> bak<strong>om</strong> huset. Det var<br />
h<strong>är</strong> inne s<strong>om</strong> bryggar<strong>en</strong> Per Nilsson Möller hade<br />
sina uthus och sitt bryggarehus. Det var också h<strong>är</strong><br />
inne s<strong>om</strong> mörkrets makter <strong>en</strong> gång slog till. Vi ska<br />
tillbaka till 1700-talet, till <strong>en</strong> tid då vidskeplighet<strong>en</strong><br />
grasserade för fullt bland alla samhällsklasser h<strong>är</strong><br />
i Malmö. Möller hade <strong>en</strong> hustru Karna. År 1736<br />
dör hon och bryggar<strong>en</strong> gifter nästan g<strong>en</strong>ast <strong>om</strong> sig<br />
med <strong>en</strong> rikare kvinna. Det skulle han inte ha gjort.<br />
Nu börjar nämlig<strong>en</strong> spöket att uppträda. D<strong>en</strong> döda<br />
Kar na hade upp<strong>en</strong>bart något otalt med sin man och<br />
snart sprider sig i hela Malmö nyhet<strong>en</strong> att huset på<br />
Kal<strong>en</strong>degatan <strong>är</strong> hemsökt.<br />
Portal<strong>en</strong> in till Hipp på<br />
Kal<strong>en</strong>degatan. På d<strong>en</strong>na<br />
plats utspelades Malmös<br />
mest kända spökhi<strong>stor</strong>ia.
På detta fotografi från det s<strong>en</strong>a<br />
1800-talet ses i förgrund<strong>en</strong> d<strong>en</strong><br />
gamla bryggargård<strong>en</strong> med port<strong>en</strong><br />
in till spökerierna.<br />
Sällan har det setts så mycket folk på Kal<strong>en</strong>degatan<br />
s<strong>om</strong> då. Kunde man få se <strong>en</strong> skymt av spöket?<br />
Möller berättar och säljer öl i <strong>stor</strong>a mängder till<br />
törstiga åskådare. Dottern i huset berättar att spöket<br />
hade vita kläder och blekbunt ansikte. Spöket ska<br />
också inför h<strong>en</strong>nes ögon ha förvandlats från människa<br />
till <strong>en</strong> hemsk hund. En piga m<strong>en</strong>ar att hon<br />
sett d<strong>en</strong> döda med ett <strong>stor</strong>t huvud liknande <strong>en</strong> tjurs,<br />
<strong>stor</strong>a ögon röda s<strong>om</strong> eld och det var r<strong>en</strong>t blåsvart i<br />
ansiktet. D<strong>en</strong> <strong>en</strong>a spökhi<strong>stor</strong>i<strong>en</strong> lades till d<strong>en</strong> andra.<br />
Nu var verklig<strong>en</strong> måttet rågat. Stad<strong>en</strong>s styrande<br />
beslöt sig för att göra <strong>en</strong> ord<strong>en</strong>tlig undersökning.<br />
Stadsfiskal<strong>en</strong> och några pålitliga män stannade<br />
över nat t<strong>en</strong> i huset. Plötsligt flög dörr<strong>en</strong> till stugan<br />
upp och dottern påstod att hon kunde se hur Karna<br />
133<br />
k<strong>om</strong> in i rummet. Man undersökte dörr<strong>en</strong>, stängde<br />
d<strong>en</strong> m<strong>en</strong> g<strong>en</strong>ast flög d<strong>en</strong> åter upp. <strong>Detta</strong> var <strong>stor</strong><br />
trolld<strong>om</strong> - något måste göras. Karnas grav på kyrkogård<strong>en</strong><br />
i nuvarande Kungspark<strong>en</strong> grävdes upp<br />
och liket undersöktes. Fanns det kanske silvernålar<br />
instuckna i tungan? Trots att allt verkade normalt<br />
fortsatte spökerierna. Prost<strong>en</strong> Rönbeck fick då order<br />
att skriva <strong>en</strong> förbön att läsas upp från S:t Petri<br />
predikstol; något s<strong>om</strong> man höll på med år<strong>en</strong> 1738-<br />
1766. Bön<strong>en</strong> tryckets också med rubrik<strong>en</strong> ”Bön uti<br />
Malmö församlingar emot satans spökeri”.<br />
Per Möller dog år 1761. Kistan med liket placerades<br />
i stugan och det var många sörjande i rummet.<br />
Plötsligt slogs dörr<strong>en</strong> upp och Karna svävade in i<br />
rummet. Hon grep d<strong>en</strong> dödes händer och ställde
hon<strong>om</strong> upp. Gästerna flydde panikslagna. Hela<br />
natt<strong>en</strong> hördes buller från huset. På morgon<strong>en</strong> fann<br />
man d<strong>en</strong> döde åter i sin kista m<strong>en</strong> de nya strumporna<br />
hade blivit hårt slitna av natt<strong>en</strong>s spökdans.<br />
Äv<strong>en</strong> <strong>om</strong> slutdans<strong>en</strong> förek<strong>om</strong>mer i andra och<br />
äldre spökhi<strong>stor</strong>ier, kan man aldrig vara helt säker<br />
vad det gäller Karna Möller. Kanske har hon inte<br />
för svunnit. Hör av er <strong>om</strong> ni stöter på h<strong>en</strong>ne <strong>om</strong> ni<br />
har vägarna förbi Hipp.<br />
N<strong>är</strong> lusthuset ersattes av <strong>en</strong> hög skorst<strong>en</strong><br />
Titta på bild<strong>en</strong> på nästa sida. Det <strong>är</strong> <strong>en</strong> teckning<br />
från 1850-talet. Konstn<strong>är</strong><strong>en</strong> har stått vid nuvarande<br />
Kronprins<strong>en</strong>. Slottsmöllan <strong>är</strong> till vänster, hus<strong>en</strong><br />
vid Slottsgatan finns mellan möllan och S:t Petris<br />
torn. Stad<strong>en</strong> slutade på d<strong>en</strong> tid<strong>en</strong> vid Slottsgatan.<br />
Kungs park<strong>en</strong> fanns inte. På plats<strong>en</strong> för Aqua Kul<br />
b<strong>är</strong>gar man hö. M<strong>en</strong> i bakgrund<strong>en</strong> till höger ses<br />
några höga skorst<strong>en</strong>ar. Det <strong>är</strong> in<strong>du</strong>strin s<strong>om</strong> börjar<br />
ta över stad<strong>en</strong>. D<strong>en</strong> högsta skorst<strong>en</strong><strong>en</strong> står vid<br />
Kal<strong>en</strong>degatan. Skorst<strong>en</strong><strong>en</strong> tillhör <strong>en</strong> av de äldsta<br />
in<strong>du</strong>strierna i Mal mö. Jag talar <strong>om</strong> kvarteret norr<br />
<strong>om</strong> Hansa-C<strong>om</strong>pag niet, kvarteret Spin<strong>ner</strong>iet. Redan<br />
kvartersnamnet upp lyser d<strong>en</strong> vetgirige Malmövandrar<strong>en</strong><br />
att h<strong>är</strong> finns in<strong>du</strong>strihi<strong>stor</strong>ia. Eller snarare - h<strong>är</strong><br />
fanns. I dag <strong>är</strong> det ett <strong>en</strong>da <strong>stor</strong>t betongk<strong>om</strong>plex,<br />
f<strong>är</strong>digbyggt året 1957. Annat var det förr!<br />
Det <strong>är</strong> kanske svårt att tro det m<strong>en</strong> under hela<br />
1700-talet användes större del<strong>en</strong> av mark<strong>en</strong> i detta<br />
citykvarter till odling av olika växter för textil f<strong>är</strong>gning.<br />
Det var h<strong>är</strong>, i prunkande grönska, s<strong>om</strong> f<strong>är</strong>gar<strong>en</strong><br />
Johan M<strong>om</strong>ber utvann <strong>en</strong> mängd växtf<strong>är</strong>ger,<br />
vilka all k<strong>om</strong> väl till pass vid d<strong>en</strong> textil tillverkning<br />
s<strong>om</strong> då fanns i stad<strong>en</strong>. År 1799 k<strong>om</strong> ”F<strong>är</strong>garegård<strong>en</strong>”<br />
i rådmanson<strong>en</strong> Jacob Falkmans ägo. D<strong>en</strong>ne<br />
134<br />
<strong>vill</strong>e bo ståndsmässigt och beslöt sig för att bygga <strong>en</strong><br />
v<strong>är</strong>dig bostad ut mot Djäknegatan i kvarterets östra<br />
del. Det blev ing<strong>en</strong> dålig f<strong>är</strong>garebostad - <strong>en</strong> n<strong>är</strong>mare<br />
trettio meter lång byggnad, nästan i stil med <strong>en</strong><br />
lit<strong>en</strong> herrgård. N<strong>är</strong> man på 1950-talet byggde det<br />
nuvarande huset göt man med betong. Annat var det<br />
med d<strong>en</strong> gjutteknik s<strong>om</strong> praktiserades h<strong>är</strong> i början<br />
av 1800-talet! Då göt man upp husets väggar med<br />
lera uppblandad med halm och koskit. Man satte<br />
träformar och kunde på så sätt på plats ”gjuta” ca<br />
20-30 cm i höjd åt gång<strong>en</strong> innan det fick torka.<br />
Med puts skyddade man sedan väggarnas in- och<br />
utsidor. Lerpalatset vid Djäknegatan <strong>är</strong> sedan länge<br />
borta m<strong>en</strong> Rönneholms herrgård står fortfarande<br />
mitt inne i Malmö, uppförd vid samma tid och på<br />
samma m<strong>är</strong>kliga sätt.<br />
Vadå namnet Spin<strong>ner</strong>iet på ett kvarter? Utmed<br />
Kal<strong>en</strong>degatan byggde man i mitt<strong>en</strong> av 1800-talet<br />
<strong>en</strong> fabriksbyggnad av sällan skådat slag. I stället<br />
för d<strong>en</strong> tidigare trädgård<strong>en</strong> på d<strong>en</strong>na plats - ”med<br />
lusthus, gunga och trädgårdsbänkar” - uppfördes<br />
nu <strong>en</strong> större fabriksbyggnad. Manufaktur Aktiebolaget<br />
såg dag<strong>en</strong>s ljus år 1855. I stad<strong>en</strong> hade man <strong>en</strong><br />
längre tid irriterats över att allt garn skulle hämtas<br />
långväga ifrån, främst från Göteborg och Västergötland.<br />
Nu bildade man istället ett eget b<strong>om</strong>ullsspin<strong>ner</strong>i.<br />
<strong>Detta</strong> skulle länge vara <strong>en</strong> väs<strong>en</strong>tlig del<br />
av n<strong>är</strong>ingslivet i Malmö.<br />
D<strong>en</strong> fabrik s<strong>om</strong> uppfördes var v<strong>är</strong>ld<strong>en</strong>s åttonde<br />
underverk, d.v.s. <strong>om</strong> man får tro malmöborna själ-<br />
Det var år 1857 s<strong>om</strong> Ludvig Messman tecknade d<strong>en</strong>na<br />
bild av Malmö. D<strong>en</strong> största skorst<strong>en</strong><strong>en</strong> strax till vänster<br />
<strong>om</strong> trädet <strong>är</strong> nybyggd. Skorst<strong>en</strong><strong>en</strong> var <strong>en</strong> dåtida stolthet<br />
s<strong>om</strong> motsvarade d<strong>en</strong> s<strong>en</strong>are Kockumskran<strong>en</strong>.
va. En <strong>en</strong>gelsmann<strong>en</strong>, Mr Curtis, besökte Malmö<br />
och hans firma i Manchester fick sedan uppdraget<br />
att bygga maski<strong>ner</strong> och annan inredning. Troligtvis<br />
<strong>är</strong> det han s<strong>om</strong> inspirerat till fabrik<strong>en</strong>s s<strong>är</strong>präglade<br />
arkitektur, allt efter s<strong>en</strong>aste nytt i England, d<strong>en</strong> dåtida<br />
in<strong>du</strong>strins vagga. Fabrik<strong>en</strong> skulle drivas med<br />
ånga och nyfikna malmöbor följde arbetet med att<br />
uppföra stad<strong>en</strong>s högsta skorst<strong>en</strong>, n<strong>är</strong>mare femtio<br />
meter hög. Skorst<strong>en</strong><strong>en</strong> blev dåtid<strong>en</strong>s motsvarighet<br />
till vår tids Kockumskran. N<strong>är</strong> fabrik<strong>en</strong>s ångpannor<br />
<strong>en</strong> dag lossades i hamn<strong>en</strong> blev det publikrus ning.<br />
De tre <strong>en</strong>orma pannorna fördes med möda till sin<br />
nya hemvist utmed rader av gapande malmöbor.<br />
År 1857 eldades ångmaski<strong>ner</strong>na för första<br />
gång <strong>en</strong>; drivremmarna kopplades till maski<strong>ner</strong>na<br />
135<br />
och pro<strong>du</strong>ktion<strong>en</strong> hade startat. Malmö hade fått<br />
<strong>en</strong> ny <strong>stor</strong> arbetsplats s<strong>om</strong> under k<strong>om</strong>mande år<br />
skulle trygga uppehället för tus<strong>en</strong>tals malmöbor.<br />
Visserlig<strong>en</strong> höll amerikanarna på att ställa till det<br />
under 1860-talet, då inbördeskriget medförde b<strong>om</strong>ullsbrist<br />
i Europa, m<strong>en</strong> under högkonjunktur<strong>en</strong> på<br />
1870-talet tryggades åter verksamhet<strong>en</strong>.<br />
Äldre Malmöbor förknippar textiltillverkning<strong>en</strong><br />
i city med begreppet ”Doffeln”. Det var på and ra<br />
sidan Stora Nygatan, i kvarteret Lübeck, s<strong>om</strong> Malmö<br />
Yllefabrik startade. D<strong>en</strong> växte med tid<strong>en</strong> till att<br />
bli Skandinavi<strong>en</strong>s största in<strong>om</strong> yllebransch<strong>en</strong>. Efter<br />
<strong>en</strong> ödeläggande eldsvåda året 1888 byggdes <strong>en</strong> ny,<br />
för sin tid impo<strong>ner</strong>ande fabriksbyggnad, och det var<br />
d<strong>en</strong>na s<strong>om</strong> i folkmun gick under namnet Doffeln.
Hi<strong>stor</strong>ia kring ett kvartershörn<br />
År 2002 var äntlig<strong>en</strong> det <strong>stor</strong>a gapande hålet s<strong>om</strong><br />
under flera år funnits i kvarteret intill Södergatan<br />
- Baltzargatan ett minne blott. Modern arkitektur<br />
med mycket glas reser sig nu mot skyn. H<strong>är</strong> <strong>är</strong><br />
det inget s<strong>om</strong> längre min<strong>ner</strong> <strong>om</strong> detta <strong>om</strong>rådets<br />
sjuhundra åriga stadshi<strong>stor</strong>ia. I motstå<strong>en</strong>de kvartershörn,<br />
Baltzargatan - Kal<strong>en</strong>degatan, håller hi<strong>stor</strong>i<strong>en</strong><br />
dock fortfarande stånd. H<strong>är</strong> reser sig alltjämt två<br />
små trot siga korsvirkeshus.<br />
Fortfarande sitter d<strong>en</strong> av stadsarkivarie Isberg<br />
i början av 1900-talet uppsatta texttavlan av st<strong>en</strong><br />
fastsatt på vägg<strong>en</strong> till ett av de små hus<strong>en</strong>. Text<strong>en</strong><br />
lyder: ”H<strong>är</strong> bodde år<strong>en</strong> 1539-1576 Claus Mort<strong>en</strong>s<strong>en</strong>,<br />
Malmö stads reformator, D<strong>en</strong> lutherska<br />
reformatio n<strong>en</strong>s förste förkunnare i Skåne.” M<strong>en</strong><br />
st<strong>en</strong><strong>en</strong> berät tar inte <strong>om</strong> Max!<br />
136<br />
Bak<strong>om</strong> puts<strong>en</strong> döljer sig korsvirkesväggar.<br />
Hörnhuset <strong>är</strong> från slutet av 1600-talet, alltså <strong>är</strong> det<br />
inte det hus d<strong>är</strong> präst<strong>en</strong> Claus huserade vid samma<br />
tid s<strong>om</strong> Gustav Vasa gick <strong>om</strong>kring i Stockholm och<br />
ha de tandv<strong>är</strong>k. T<strong>om</strong>t<strong>en</strong> <strong>om</strong>talas redan året 1469 och<br />
var då rådmann<strong>en</strong> Mog<strong>en</strong>s J<strong>en</strong>s<strong>en</strong>s ”abildgaard”,<br />
d.v.s. fruktträdgård. D<strong>en</strong>na säkert prunkande trädgård<br />
låg i direkt anslutning till d<strong>en</strong> södra stadsvall<strong>en</strong><br />
och <strong>en</strong> h<strong>är</strong> befintlig lit<strong>en</strong> vik av d<strong>en</strong> <strong>stor</strong>a Rörsjön,<br />
”Krage vig<strong>en</strong>” d.v.s. ”Kråkvik<strong>en</strong>”. För att ni inte ska<br />
tro att det bara varit <strong>en</strong> idyll med p<strong>är</strong>on, äppl<strong>en</strong> och<br />
kråkor måste jag dock nämna att ett av stad<strong>en</strong>s <strong>stor</strong>a,<br />
öppna kloakdik<strong>en</strong> gick vid d<strong>en</strong> tid<strong>en</strong> fram precis<br />
öster <strong>om</strong> t<strong>om</strong>t<strong>en</strong>, utmed nuvarande Kal<strong>en</strong>degatan.<br />
S<strong>om</strong>marstank<strong>en</strong> har säkert varit påtaglig.<br />
År 1967 fick jag <strong>en</strong> s<strong>om</strong>maranställning vid Malmö<br />
stad. Tillsammans med två arkitektstuderande<br />
skulle vi dokum<strong>en</strong>tera och mäta upp just de gamla<br />
Det gamla s.k. Claus Mort<strong>en</strong>s<strong>en</strong>s<br />
hus i hörnet av Baltzargatan<br />
och Kal<strong>en</strong>degatan. Huset<br />
byggdes dock mer än hundra<br />
år efter hans död.
hus s<strong>om</strong> <strong>du</strong> ser på bild<strong>en</strong>. Det var då jag, med tumstock<br />
och ritbräda i hand<strong>en</strong>, träffade Max Ohlsson<br />
för första gång<strong>en</strong>. D<strong>en</strong>ne konstn<strong>är</strong>, <strong>en</strong> också skicklig<br />
Mal möfotograf, hade sin ateljé på andra våning <strong>en</strong><br />
i hörnet mot Kal<strong>en</strong>degatan. Det första mötet satte<br />
sina spår. En äldre, vänlig man öppnade dörr<strong>en</strong> och<br />
visade in. På ett bord låg <strong>en</strong> gammal bibel uppslag<strong>en</strong>;<br />
på <strong>en</strong> hylla bredvid låg ett kranium.<br />
- ”Det h<strong>är</strong>”, sa Max vördsamt i det han höll upp<br />
kraniet, ”räddade jag för länge sedan. Tre småpågar<br />
spar kade boll på Ostindiefararega tan. N<strong>är</strong> jag gick<br />
förbi såg jag att<br />
boll<strong>en</strong> var det h<strong>är</strong><br />
kraniet s<strong>om</strong> ungarna<br />
hittat vid <strong>en</strong><br />
avloppsgrävning.<br />
Ungarna fick <strong>en</strong><br />
åthutning. Huvudet<br />
tog jag i gott<br />
förvar”<br />
Max berätta de<br />
sedan hur lyc kan<br />
efter d<strong>en</strong> dag<strong>en</strong><br />
allt oftare ha de<br />
varit med hon<strong>om</strong>.<br />
Kraniet skulle<br />
dock begravas på<br />
kyrkogård n<strong>är</strong> han själv <strong>en</strong> gång var död, så var<br />
hans önskan.<br />
Max Ohlsson var <strong>en</strong> i d<strong>en</strong> treklöver av malmösakkunniga<br />
s<strong>om</strong> jag <strong>är</strong> stolt över att personlig<strong>en</strong><br />
ha l<strong>är</strong>t känna. De andra var Einar Bager och Bertil<br />
Widerberg. Dessa tre eldsjälar förde <strong>en</strong> kamp<br />
mot det rivningsraseri s<strong>om</strong> h<strong>är</strong>skade i Malmö på<br />
1960-talet. Tack vare Max har vi t.ex. Rönneholms<br />
herrgård bevarad, beläg<strong>en</strong> mitt inne i Malmö.<br />
Herrgår d<strong>en</strong>, från år 1801, skulle rivas. D<strong>en</strong> var,<br />
137<br />
liks<strong>om</strong> alla hus äldre än början av 1900-talet, bara<br />
lort för de dåtida beslutsfattarna.<br />
Max kämpade och fick opinion<strong>en</strong> med sig. N<strong>är</strong><br />
dag<strong>en</strong> k<strong>om</strong> då det restaurerade Rönneholm skulle<br />
invigas var han emellertid inte inbjud<strong>en</strong>. Nu var<br />
det istället etablissemanget s<strong>om</strong> skulle glänsa. Sydsv<strong>en</strong>skan<br />
hade dock direkt efter invigning<strong>en</strong> <strong>en</strong> <strong>stor</strong><br />
artikel <strong>om</strong> Maxs insatser. Det skrivna ordet plattade<br />
till de styrande. Det kändes ytterst tillfredsställande<br />
att få läsa just d<strong>en</strong> artikeln.<br />
Max var med<br />
i Lv4:s kamratför<strong>en</strong>ing,<br />
liks<strong>om</strong><br />
jag själv. Eg<strong>en</strong>tlig<strong>en</strong><br />
<strong>är</strong> det bra<br />
m<strong>är</strong>kligt att Max<br />
så vur made för<br />
luft v<strong>är</strong>net … så<br />
s<strong>om</strong> min farfar<br />
<strong>en</strong> gång behandlade<br />
hon<strong>om</strong>. Min<br />
anfader var ju<br />
ing<strong>en</strong> mindre än<br />
d<strong>en</strong> re spektin -<br />
givan de och av<br />
många fruktade<br />
förvaltar<strong>en</strong> på<br />
Lv4. Om hon<strong>om</strong> berättade Max för författar<strong>en</strong> Ole<br />
Marskeland bl.a. följande episod. D<strong>en</strong> <strong>är</strong> hämtad<br />
från någon av 2:a v<strong>är</strong>ldskrigets verkligt kalla vinterdagar.<br />
De inkallade beredskapssoldaterna var då<br />
i <strong>stor</strong>t behov av varma pälsar:<br />
”Nu skulle pälsarna fram - eller skulle fan ta<br />
alla snåla förvaltare både med eller utan stj<strong>är</strong>nor.<br />
Med <strong>en</strong> kraftig spark slår Max upp dörr<strong>en</strong> in till<br />
signalstation<strong>en</strong> och ryter in till d<strong>en</strong> sömndruckne<br />
signalis t<strong>en</strong>:
- ´Ring förrådsförvaltar<strong>en</strong> <strong>om</strong>edelbart!´<br />
Det blev ett samtal - ett uttrycksfullt och i ett<br />
i allra högsta grad animerat sådant, s<strong>om</strong> växlades<br />
mel lan d<strong>en</strong> lille ettrige sergeant<strong>en</strong> och d<strong>en</strong> icke<br />
mindre prestigesugne, av alla förbandschefer så<br />
fruktade förvaltar<strong>en</strong>. Pälsar och köldgradebestämmel<br />
ser, ansvar för persedlar kontra ansvar för människ<strong>om</strong>aterial,<br />
subordinationsbrott och krigslagar<br />
v<strong>en</strong>tilerades i ett fr<strong>en</strong>etiskt cresc<strong>en</strong>do, tills de båda<br />
lika argsinta k<strong>om</strong>battanterna i brist på syre slängde<br />
mikrofo<strong>ner</strong>na i klykan.”<br />
138<br />
Claus Mort<strong>en</strong>s<strong>en</strong> var också <strong>en</strong> stridbar man m<strong>en</strong><br />
i ett annat lag! I början av 1500-talet ställde Luther<br />
till <strong>stor</strong>t förtret för påv<strong>en</strong>s anhängare <strong>ner</strong>e i Tyskland.<br />
S<strong>om</strong> <strong>en</strong> <strong>stor</strong>mvind spred sig d<strong>en</strong> forna munk<strong>en</strong>s<br />
nya l<strong>är</strong>or i norra Europa. Unga män flockades<br />
kring hon<strong>om</strong> och kungar såg möjligheter att göra<br />
ekon<strong>om</strong>iska ”klipp” på d<strong>en</strong> nya l<strong>är</strong>an. I stad<strong>en</strong> Rostock<br />
ver kade <strong>en</strong> ung präst s<strong>om</strong> anammat d<strong>en</strong> nya<br />
l<strong>är</strong>an och han fick <strong>stor</strong>t inflytande. Malmö hade n<strong>är</strong>a<br />
kontakt med just d<strong>en</strong>na stad. På nuvarande Stortorget,<br />
upp mot landshövdinge re sid<strong>en</strong>set, låg under<br />
medeltid<strong>en</strong> d<strong>en</strong> s.k. Rostockergård<strong>en</strong> s<strong>om</strong> bestod
av två <strong>stor</strong>a tegelhus. H<strong>är</strong> möttes alla de köpmän<br />
från Rostock s<strong>om</strong> speciellt under höstmarknaderna<br />
besökte Malmö. Med köpmänn<strong>en</strong> kunde också de<br />
nya religiösa idéerna spridas fortare.<br />
Claus Mort<strong>en</strong>s<strong>en</strong>! År 1524 var han <strong>en</strong> ung nyutexami<strong>ner</strong>ad<br />
präst från Lund. Året efter fanns han i<br />
Köp<strong>en</strong>hamn m<strong>en</strong> predikade h<strong>är</strong> d<strong>en</strong> nya l<strong>är</strong>an och<br />
blev d<strong>är</strong>för förvisad till Malmö. Ute vid Pildam m<strong>en</strong>,<br />
på plats<strong>en</strong> för det nuvarande vatt<strong>en</strong>tornet, låg på<br />
d<strong>en</strong> tid<strong>en</strong> ett litet kapell. H<strong>är</strong> började nu d<strong>en</strong> vilde<br />
präst<strong>en</strong> i flammande tal mana till handling. Människor<br />
vallf<strong>är</strong>dade ut ur stad<strong>en</strong> för att höra hon<strong>om</strong>.<br />
H<strong>är</strong> stod han och talade <strong>om</strong> att kyrkan inte skulle<br />
äga riked<strong>om</strong>ar i d<strong>en</strong>na v<strong>är</strong>ld<strong>en</strong>. De rika borgarna<br />
spetsade öron<strong>en</strong>. Kyrkan ägde ju ¼ av alla t<strong>om</strong>ter<br />
inne i stad<strong>en</strong>. Om dessa nu konfiskerades skulle<br />
fastighetsmarknad<strong>en</strong> bli <strong>en</strong> lönande aff<strong>är</strong> för de<br />
s<strong>om</strong> redan var rika.<br />
Claus Mort<strong>en</strong>s<strong>en</strong>! Hur snabbt fick <strong>du</strong> inte k<strong>om</strong>ma<br />
in och hålla dina predikningar i franciska<strong>ner</strong> nas<br />
gamla övergivna klosterkyrka borta vid Västergatan.<br />
Snart fick <strong>du</strong> t.o.m. d<strong>en</strong> katolske kyrkoherd<strong>en</strong><br />
i S:t Petri avsatt. Snart blev <strong>du</strong> själv kyrkoherde i<br />
sam ma kyrka. På kväll<strong>en</strong> d<strong>en</strong> 29 november 1529<br />
ledde <strong>du</strong> troligtvis själv pöbeln n<strong>är</strong> d<strong>en</strong>na bröt sig<br />
in i S:t Petri och började vandalisera de privata<br />
kapell s<strong>om</strong> fanns h<strong>är</strong> och s<strong>om</strong> <strong>du</strong> inte kunnat lägga<br />
vantarna på. Efter några år var <strong>du</strong> förbrukad. Då<br />
blev <strong>du</strong> av satt av de rika i stad<strong>en</strong> och <strong>du</strong> slutade<br />
s<strong>om</strong> fattig präst ute i Husie.<br />
Det var alltså på d<strong>en</strong>na t<strong>om</strong>t, d<strong>är</strong> det gamla korsvirkeshuset<br />
vid Baltzargatan står i dag, s<strong>om</strong> Claus<br />
D<strong>en</strong> gamla gård<strong>en</strong> Kragevig vid hörnet Baltzargatan och<br />
Kal<strong>en</strong>degatan <strong>en</strong> dag n<strong>är</strong> 1900-talet var ungt.<br />
139<br />
<strong>en</strong> gång bodde. Gård<strong>en</strong> <strong>om</strong>talas för första gång<strong>en</strong><br />
vår<strong>en</strong> 1504 och kallas då ”Kragevig” efter d<strong>en</strong><br />
n<strong>är</strong>belägna fågelvik<strong>en</strong>. Kyrkoherd<strong>en</strong> i Hököpinge<br />
Pof vel Persson blev nu ny ägare. Sexton år s<strong>en</strong>are<br />
do<strong>ner</strong>as d<strong>en</strong> till S:t Petri kyrka och Claus Mort<strong>en</strong>s<strong>en</strong><br />
flyttar in år 1539. Han har varit skicklig med<br />
att fixa anställningsförmå<strong>ner</strong>, d<strong>en</strong> d<strong>är</strong> Claus. Året<br />
1549 lyckades han i ett kontrakt få fri bostad i tre år:<br />
”Ett hus kallas Kragevig och ligger öst<strong>en</strong> för sankt<br />
Jör g<strong>en</strong>s kapell, s<strong>om</strong> herr Claus Mort<strong>en</strong>s<strong>en</strong> har fritt<br />
till 1552, sedan ska han ge d<strong>är</strong>av 5 mark (i hyra)”.<br />
Snart skulle k<strong>om</strong>ma bistrare tider. N<strong>är</strong> predikant<strong>en</strong><br />
dog år 1576 var det inte mycket i bohaget s<strong>om</strong><br />
kunde räknas s<strong>om</strong> v<strong>är</strong>defulla tillgångar.<br />
På fotografiet h<strong>är</strong> intill från tidigt 1900-tal kan<br />
noteras att de två små hus<strong>en</strong> vid d<strong>en</strong> tid<strong>en</strong> inrymde<br />
inte mindre än tre verksamhetsidkares arbetsplatser.<br />
På hörnet Nanna Carlqvists hökeri, i mitt<strong>en</strong><br />
W. Segerström och i huset till höger Lundgr<strong>en</strong>s<br />
sö<strong>ner</strong>s boktryckeri. ”H<strong>är</strong> bor W. Segerström s<strong>om</strong><br />
säljer cyklar, motorcyklar och symaski<strong>ner</strong>” står<br />
det på skylt<strong>en</strong>. Verksamhet<strong>en</strong> var också förlagd<br />
till gård<strong>en</strong> och i det h<strong>är</strong> stå<strong>en</strong>de <strong>stor</strong>a gårdshuset.<br />
Lundgr<strong>en</strong>s Sö<strong>ner</strong> i huset till höger k<strong>om</strong> att göra <strong>en</strong><br />
<strong>stor</strong> kulturinsats för Malmö i det att man g<strong>en</strong><strong>om</strong><br />
ytterst förmånliga tryckpriser säkerställde Malmö<br />
forn min nes för<strong>en</strong>ings utgivning av sin årsbok.<br />
D<strong>en</strong>na års boks serie, s<strong>om</strong> startade år 1933, <strong>är</strong> Malmös<br />
största tryckta, hi<strong>stor</strong>iska uppslagskälla alla<br />
kategorier.<br />
Tillbaka till konstn<strong>är</strong><strong>en</strong> Max och hans kranie.<br />
En dag långt efter det jag träffade Max för första<br />
gång <strong>en</strong> fick jag s<strong>om</strong> museichef hämta hans efterlämnade<br />
”boll”-kranium till museet. Jo … det finns<br />
nu mera d<strong>är</strong> han själv önskade det, i vigd jord på<br />
Gamla kyrkogård<strong>en</strong>.
140
Funderingar kring ett namn<br />
Det har hållits <strong>en</strong> tävling i Malmö. Om vad det<br />
nya k<strong>om</strong>plexet vid Södergatan ska heta. Det gamla<br />
namnet Buttericks skulle bort. Namnförlag<strong>en</strong> i<br />
tävling<strong>en</strong> var givna från början: Balzari, Baltzar<br />
Jacob s<strong>en</strong>, Baltzar City, Glaus eller Pounto. Baltzar<br />
fanns med i flera av förslag<strong>en</strong>. Vem var han? Ja, inte<br />
ha de han något med t<strong>om</strong>t<strong>en</strong> för nybygget att göra!<br />
Tävling<strong>en</strong> gjorde mig fundersam. Åter ig<strong>en</strong> var<br />
det kanske dags för <strong>en</strong> praktfull hi<strong>stor</strong>isk sammanblandning<br />
i Malmö. Ta t.ex. bara fallet med<br />
kvarteret S:t Gertrud borta mot Drottningtorget.<br />
Det heter så d<strong>är</strong>för att S:t Gertruds medeltida kapell<br />
låg i ett helt annat kvarter. En fadäs på 1860-talet!<br />
Detsamma kan bli fallet vid Baltzargatan.<br />
N<strong>är</strong> det gäller Baltzargatan finns det två med<br />
namnet Baltzar att ta hänsyn till. D<strong>en</strong> äldste Baltzar<br />
<strong>är</strong> just namnförslagets Baltzar Jacobs<strong>en</strong>. Han föddes<br />
år 1524 och var son till borgmästar<strong>en</strong> i Malmö<br />
Jacob Nickels<strong>en</strong>. Barnd<strong>om</strong><strong>en</strong> tillbringades i faderns<br />
ståtliga hus i Tunnelk<strong>om</strong>plexet vid Adelgatan. Sedan<br />
bar det ut i v<strong>är</strong>ld<strong>en</strong> för studier. År 1558 bodde<br />
han i Itali<strong>en</strong> d<strong>är</strong> han studerade teologi. Åter hemma<br />
bosätte han sig i Lund. H<strong>är</strong> tillbringade Baltzar hela<br />
sitt vuxna liv, gifte sig med <strong>en</strong> lundakvinna och<br />
ligger begravd i d<strong>om</strong>kyrkan.<br />
Baltzar blev år 1562 utsedd till <strong>är</strong>kedjäkne i<br />
Lund, dvs. han fick <strong>en</strong> hög prästtitel. Strax innan<br />
Baltzargatan i slutet av 1800-talet. Ut mot Södergatan<br />
står fortfarande d<strong>en</strong> höga korsvirkesbyggnad<strong>en</strong> från<br />
1700-talet. Kanske var det i huset bak<strong>om</strong> kvinnorna s<strong>om</strong><br />
Andreas Winqvist år 1831 mötte ett spöke i form av <strong>en</strong><br />
hängd kvinna, se sidan 131.<br />
141<br />
detta hände hade han i arv fått <strong>en</strong> större gård vid<br />
Djäknegatan, ungef<strong>är</strong> d<strong>är</strong> läkarhuset Ell<strong>en</strong>bog<strong>en</strong><br />
nu ligger. Samtidigt börjar ordet Djäknegatan uppträda.<br />
Kan det inte finnas ett samband h<strong>är</strong>? I arvet<br />
ingick också ett antal småhus, belägna ungef<strong>är</strong> vid<br />
hörnet av nuvarande Djäknegatan - Baltzargatan.<br />
Mittdel<strong>en</strong> av våra dagars Baltzargatan kallades efter<br />
dessa hus för ”Baltzars bodar”. Någon koppling<br />
till <strong>om</strong>rådet för dag<strong>en</strong>s nybygge får man således<br />
verklig<strong>en</strong> söka i stj<strong>är</strong>norna efter!<br />
Det var först på slutet av 1600-talet s<strong>om</strong> d<strong>en</strong><br />
del av nuvarande Baltzargatan s<strong>om</strong> ligger upp mot<br />
Södergatan börjar kallas för just Baltzarsgatan.<br />
Namnet k<strong>om</strong> mer av bagar<strong>en</strong> Baltzar s<strong>om</strong> år 1692<br />
bodde h<strong>är</strong>, m<strong>en</strong> i fel kvarter - d.v.s. i kvarteret på<br />
andra sidan nybygget. Är det inte <strong>en</strong> h<strong>är</strong>lig hi<strong>stor</strong>isk<br />
soppa. Två Baltzar utmed samma gata och ing<strong>en</strong><br />
har något s<strong>om</strong> helst med plats<strong>en</strong> för nybygget söder<br />
<strong>om</strong> gatan att göra.<br />
Jag förstår dock delvis byggföretaget Skanska.<br />
Det kan inte vara helt lätt att bibehålla det gamla<br />
namnet Buttericks efters<strong>om</strong> firman fortfarande finns<br />
kvar m<strong>en</strong> på annan plats. M<strong>en</strong> tänk <strong>om</strong> nu namnförslaget<br />
”Baltzar Jacobs<strong>en</strong>” hade gått och vunnit.<br />
Varför – måste man bara utbrista - skulle <strong>en</strong> lundabo<br />
få ge namn åt Malmös mest c<strong>en</strong>tral plats. Och vad<br />
hade d<strong>en</strong>ne präst med d<strong>en</strong> nya mötesplats<strong>en</strong> att<br />
göra! Skulle det bli ett religiöst c<strong>en</strong>tra på plats<strong>en</strong>?<br />
Trots det nya namnet k<strong>om</strong>mer jag personlig<strong>en</strong><br />
alltid att kalla plats<strong>en</strong> för Butterickshörnan. Vi <strong>är</strong><br />
nog många s<strong>om</strong> behåller namnet. Så lätt dödar man<br />
nämlig<strong>en</strong> inte <strong>en</strong> djup malmötradition.<br />
Mitt emot, utmed Baltzargatans norra sida ligger<br />
i dag ett vackert hus från året 1899. Arkitekt<strong>en</strong> var<br />
Theodor Wåhlin, namnkunnig fackman i sekelskiftets<br />
Malmö-Lund<strong>om</strong>råde, s<strong>en</strong>are d<strong>om</strong>kyrkoarkitekt.
Uppdragsgivar<strong>en</strong> var John Hultman, chokladkung<br />
i dåtid<strong>en</strong>s Malmö. G<strong>en</strong><strong>om</strong> att riva <strong>ner</strong> det ståtliga<br />
korsvirkeshuset s<strong>om</strong> låg på hörnet upp mot Södergatan,<br />
se bild på sidan 124, kunde Hultman skapa<br />
sig ett fem våningar högt hus v<strong>är</strong>digt <strong>en</strong> kung. Ta<br />
g<strong>är</strong>na tid och studera fasad<strong>en</strong> lite n<strong>är</strong>mare. Tala <strong>om</strong><br />
snickareglädje, m<strong>en</strong> i hållbart tegel!<br />
Det var på bakgård<strong>en</strong> till det gamla korsvirkeshuset<br />
s<strong>om</strong> d<strong>en</strong> driftige mann<strong>en</strong> år 1881 började<br />
142<br />
<strong>en</strong> lönande fabriksrörelse, ”Hultmans Choklad &<br />
Kon fektfabrik”. Det var emellertid <strong>en</strong> tid då arbetarna<br />
började organisera sig i fackför<strong>en</strong>ingar och<br />
Balt zargatan i Mal mö k<strong>om</strong> plötsligt i blickfånget.<br />
På det forna hotell Stockholm lite längre nedåt<br />
gatan höll agitatorn August Palm ett av sina första<br />
socialistiska brandtal. Och på Hultmans chokladfabrik<br />
led de missnöje faktiskt till bildandet av <strong>en</strong><br />
fackföre ning för chokladin<strong>du</strong>strin. Tolv unga kvinnor<br />
lade <strong>ner</strong> sitt arbete vid fabrik<strong>en</strong> och krävde att<br />
veckolön<strong>en</strong> skulle ökas. Lön<strong>en</strong> låg på 9 kr 21 öre<br />
per vec ka. Dessut<strong>om</strong> skulle d<strong>en</strong> orimliga övertid<strong>en</strong><br />
bort vilk<strong>en</strong> ofta resulterade i <strong>en</strong> 12-14 timmar lång<br />
arbetsdag. Ägar<strong>en</strong> svarade med att kalla in polis för<br />
att skydda ev<strong>en</strong>tuella strejkbryterskor. I två veckor<br />
på gick strejk<strong>en</strong>. På dagarna trängdes folk ute på<br />
Balt zargatan. Till slut <strong>en</strong>ades fabrikör<strong>en</strong> och de<br />
strejkande. Maski<strong>ner</strong>na spottade åter ut chokladprali<strong>ner</strong><br />
och godsaker i <strong>en</strong> ständigt växande ström.<br />
Hultman var <strong>en</strong> mästare på att utnyttja reklam<strong>en</strong>.<br />
I adresskal<strong>en</strong>drarna, dåtid<strong>en</strong>s telefonkataloger, möter<br />
vi hans fabriksnamn överst på varje sida. N<strong>är</strong><br />
Baltiska utställning<strong>en</strong> öppnade vår<strong>en</strong> 1914 fanns<br />
givetvis Hultman på framträdande plats. I utställningskatalogerna<br />
ses tecknade annonser med ett<br />
tvivelaktigt skönlitter<strong>är</strong>t innehåll av typ<strong>en</strong>:<br />
”N<strong>är</strong> Sver´ges riksdag fattat sitt beslut.<br />
Att hvarje droppe sprit skall drickas ut,<br />
Och intet mera finnes att fört<strong>är</strong>a.<br />
Hvad m<strong>en</strong>skorna ska´ fräsa då och sv<strong>är</strong>a;<br />
M<strong>en</strong> jag skall njuta uti frid och ro<br />
En kopp af HULTMANS RENA CACAO.”<br />
Förpackningsavdelning<strong>en</strong> vid Hultmans chokladfabrik i<br />
början av 1900-talet. S<strong>om</strong> synes var detta <strong>en</strong> arbetsplats<br />
med total d<strong>om</strong>inans av kvinnor, alla lågavlönade.
En riddare s<strong>om</strong> kvartersnamn<br />
Kvarteret söder <strong>om</strong> Baltzargatan heter S:t Jörg<strong>en</strong>,<br />
ett namn s<strong>om</strong> det fått på 1800-talet efter de<br />
spetälskas skyddshelgon. H<strong>är</strong> låg nämlig<strong>en</strong> Malmö<br />
spetälskesjukhus. Sjukd<strong>om</strong><strong>en</strong> var kanske <strong>en</strong> av<br />
medeltid<strong>en</strong>s mest fruktade. År av lidande blev d<strong>en</strong><br />
drabbades lott, ett liv s<strong>om</strong> död bland levande.<br />
Redan på 700-talet förek<strong>om</strong>mer i europeisk lagstiftning<br />
regler s<strong>om</strong> de spetälska hade att efterleva.<br />
På 1100-talet, g<strong>en</strong><strong>om</strong> korståg<strong>en</strong> och hemvändande<br />
korstågsh<strong>är</strong>ar, spreds emellertid plågan på allvar. En<br />
av de allra äldsta uppgifterna <strong>om</strong> spetälska i Nord<strong>en</strong><br />
fin<strong>ner</strong> vi i Lunds d<strong>om</strong>kyrkas dödsbok. Någon gång<br />
mellan år<strong>en</strong> 1123 och 1131 har införts <strong>en</strong> notis<br />
<strong>om</strong> <strong>en</strong> ”Godvin d<strong>en</strong> spetälske” s<strong>om</strong> avlidit d<strong>en</strong> 5<br />
oktober och före sin död givit Laur<strong>en</strong>tiklostret vid<br />
d<strong>om</strong>kyrkan ett uns guld.<br />
Från början fanns det inte något speciellt tvång<br />
på att de sjuka skulle stängas in på speciella vårdhem.<br />
<strong>Detta</strong> framskymtar t.ex. i ett påvebrev från år<br />
1206. En kvinna av troligtvis förnämare stånd hade<br />
k<strong>om</strong> mit över<strong>en</strong>s med <strong>en</strong> välbor<strong>en</strong> da<strong>ner</strong>man <strong>om</strong><br />
giftermål. Bröllopet ägde rum ”g<strong>en</strong><strong>om</strong> mellanman<br />
och fästegåva” d.v.s. mann<strong>en</strong> har inte själv varit<br />
n<strong>är</strong>varande utan repres<strong>en</strong>terades g<strong>en</strong><strong>om</strong> <strong>om</strong>bud. För<br />
d<strong>en</strong> sköna jungfrun skulle det emellertid snart stå<br />
klart hur farligt det var att inte ha sett sin blivande<br />
man innan och under bröllopet. Efter <strong>en</strong> tid fick hon<br />
nämlig<strong>en</strong> veta, att h<strong>en</strong>nes okände man ”hade blivit<br />
drabbad av spetälska och d<strong>är</strong>för hade hon känt äckel<br />
av hans k<strong>är</strong>lek”.<br />
Södergatan år 1976 innan d<strong>en</strong> blev gågata. Det i gamla<br />
Malmö så kända Butterickshuset bildar ett av gatans<br />
verkliga blickfång.<br />
143<br />
I sin <strong>stor</strong>a nöd beslutade sig kvinnan för att<br />
gå i kloster. Två abbotar, klosterföreståndare,<br />
tillkallades och i deras n<strong>är</strong>varo g<strong>en</strong><strong>om</strong>förde hon<br />
<strong>en</strong> gammal ritual. Hon tog på sig änkeslöjan och<br />
avgav kyskhetslöfte. Mann<strong>en</strong> blev arg, ja direkt<br />
förbittrad, och ”efter det han hört, att kvinnan hade<br />
tagit änkeslöjan, sände han bud till h<strong>en</strong>ne, för att det<br />
lagliga äkt<strong>en</strong>skapet skulle kunna följas av kroppslig<br />
för<strong>en</strong>ing”. Kvinnan uppsökte då <strong>är</strong>kebiskop<strong>en</strong> s<strong>om</strong><br />
i sin tur av påv<strong>en</strong> fick beskedet att ing<strong>en</strong> kunde<br />
hindra <strong>en</strong> annan människa att gå i kloster, inte <strong>en</strong>s<br />
d<strong>en</strong> person s<strong>om</strong> man var gift med.
Ceremonin med påtagandet av sorgedräkt<strong>en</strong> i<br />
vittnes n<strong>är</strong>varo visar att d<strong>en</strong> spetälske officiellt var<br />
dödförklarad. <strong>Detta</strong> stämmer också väl med uppgifter<br />
från kontin<strong>en</strong>t<strong>en</strong> <strong>om</strong> hur man kunde fastställa<br />
d<strong>en</strong> fruktade sjukd<strong>om</strong><strong>en</strong>. D<strong>en</strong> misstänkte undersöktes<br />
noga av läkare eller trov<strong>är</strong>diga perso<strong>ner</strong> s<strong>om</strong><br />
redan hade spetälska. Alla kroppsdelar g<strong>en</strong><strong>om</strong>gick<br />
kontroll efter vissa regler och anvisningar. Om d<strong>en</strong><br />
sjuke bedömdes vara sjuk kunde vissa makabra<br />
sc<strong>en</strong>er utspelas. I d<strong>en</strong> drabbades n<strong>är</strong>varo hölls <strong>en</strong><br />
dödsmässa. Efter gudstjänst<strong>en</strong> överöste präst<strong>en</strong><br />
hon<strong>om</strong> eller h<strong>en</strong>ne med tre skovlar mull. Efter<br />
detta var pati<strong>en</strong>t<strong>en</strong> ohjälpligt förlorad. Arvsrätt<strong>en</strong><br />
försvann, förmög<strong>en</strong>het<strong>en</strong> och eg<strong>en</strong>d<strong>om</strong><strong>en</strong> delades<br />
upp och d<strong>en</strong> sjukes möjligheter att föra sin talan i<br />
d<strong>om</strong>stol upphörde.<br />
Exemplet ovan med d<strong>en</strong> unga änkan visar att<br />
sjuka så s<strong>en</strong>t s<strong>om</strong> på 1200-talet kunde röra sig fritt<br />
och t.o.m. ingå giftermål. Vid d<strong>en</strong>na tid hade ännu<br />
in te intagningstvånget på speciella skyddshem,<br />
s.k. hospital, slagit g<strong>en</strong><strong>om</strong>. Så s<strong>en</strong>t s<strong>om</strong> år 1294<br />
stadgades det t.ex. i Köp<strong>en</strong>hamns stadsrätt att:<br />
”d<strong>en</strong> s<strong>om</strong> <strong>är</strong> slag<strong>en</strong> av spetälska, skall inte<br />
tvingas till att inträda i de spetälskas hus, så länge<br />
han undviker off<strong>en</strong>tliga samkväm med andra.”<br />
Det äldsta kända hospitalet i Nord<strong>en</strong> låg i<br />
Viborg på Jylland och <strong>om</strong>talas året 1159. Exakta<br />
statistiska uppgifter <strong>om</strong> antalet hospital i Nord<strong>en</strong><br />
saknas emellertid under högmedeltid<strong>en</strong>, varför<br />
jämförelser med övriga Europa <strong>är</strong> svåra att göra.<br />
År 1244 uppskattades antalet spetälskesjukhus ute<br />
i Europa till inte mindre än 19.000. Siffran <strong>är</strong> <strong>stor</strong><br />
och d<strong>en</strong> <strong>är</strong> dessut<strong>om</strong> i all ra högsta grad osäker.<br />
I Skåne <strong>är</strong> Lunds hospital det äldsta <strong>om</strong>nämnda,<br />
från året 1230, följt av hospitalet i Åhus, <strong>om</strong>talat år<br />
144<br />
1252. D<strong>är</strong>efter har vi hospital<strong>en</strong> i T<strong>om</strong>marp (1285),<br />
Ystad (1410), Malmö (1464), Landskrona (1489)<br />
och Skanör. För d<strong>en</strong> sistnämnda stad<strong>en</strong> <strong>är</strong> hospitalet<br />
<strong>en</strong>dast känt g<strong>en</strong><strong>om</strong> <strong>en</strong> karta från 1650-talet.<br />
Malmös spetälskesjukhus <strong>om</strong>talas alltså väldigt<br />
s<strong>en</strong>t. I kung Hans privilegiebrev för Mal mö år 1487<br />
stadgas att d<strong>en</strong> s<strong>om</strong> drabbats av spetälska ”nödhes<br />
wdh at faare till sancte Jörg<strong>en</strong> ...”. D<strong>en</strong>na formulering<br />
<strong>är</strong> emellertid <strong>en</strong>dast <strong>en</strong> allmänt håll<strong>en</strong> fras.<br />
Två år s<strong>en</strong>are användes d<strong>en</strong> t.ex. nästan ordagrant<br />
av kung<strong>en</strong> i Landskronas privilegiebrev. Troligtvis<br />
har Malmö spetälskesjukhus tidigt förlorat sin<br />
ursprungliga funktion. Redan före år 1446 hade<br />
Söderport flyttats så långt söderut, att hospitals<strong>om</strong>rådet<br />
hamnat mitt inne i stad<strong>en</strong>. Då hospital<strong>en</strong><br />
p.g.a. smittorisk<strong>en</strong> alltid förlades utanför städerna,<br />
bör d<strong>är</strong>för 1400-talet räknas s<strong>om</strong> <strong>en</strong> nedgångsperiod<br />
för sjukhuset.<br />
I början av 1500-talet rev man också <strong>en</strong> del<br />
tegelbyggnader i malmöhospitalet. Sammanlagt<br />
6.650 tegel, 1.000 taktegel och 60 <strong>stor</strong>a grundst<strong>en</strong>ar<br />
såldes. Då ska man ha i åtanke att detta <strong>en</strong>dast <strong>är</strong><br />
uppgifter från de räk<strong>en</strong>skaper s<strong>om</strong> av <strong>en</strong> händelse<br />
blivit bevarade. Under år<strong>en</strong> 1503 och 1529 finns<br />
d<strong>en</strong> årliga, ekon<strong>om</strong>iska redovisning bevarad, s<strong>om</strong><br />
de två kyrkv<strong>är</strong>darna till S:t Jörg<strong>en</strong> var skyldiga att<br />
avge. Äv<strong>en</strong> <strong>om</strong> uppgifterna <strong>är</strong> ytterst knapphändiga,<br />
framskymtar dock två v<strong>är</strong>defulla kapellinv<strong>en</strong>tarier.<br />
Året 1507 <strong>är</strong> förtecknat ”1 forgyldt kedae till sancte<br />
Iör g<strong>en</strong>s bellede (beläte) weger 9 1/2 lod” samt <strong>en</strong><br />
”smy de dwg” äv<strong>en</strong> d<strong>en</strong> på 9 1/2 lod. Att man mäter<br />
d<strong>en</strong> sistnämnda textil<strong>en</strong> i lod får sin förklaring i<br />
1509-års räk<strong>en</strong>skaper: ”ok e<strong>en</strong> smydiae dwg meth<br />
26 stycke sölff <strong>stor</strong>e ock smaa”. Man har antagit<br />
att d<strong>en</strong>na silverbeslagna <strong>du</strong>k har något samband<br />
med hantverkarnas lag i Malmö. År 1503 <strong>om</strong>talas<br />
att man offrade gåvor på <strong>du</strong>k<strong>en</strong>.
Några annorlunda inv<strong>en</strong>tarier s<strong>om</strong> framskymtar<br />
i dokum<strong>en</strong>t<strong>en</strong> <strong>är</strong> de vap<strong>en</strong> s<strong>om</strong> S:t Jörg<strong>en</strong>hospitalet<br />
i Malmö höll sig med. Således nämnes två ”pantzer”,<br />
d.v.s. harnesk, två ”gamle armbörsth” och två<br />
”sletthe hagher”, d.v.s. dåtida gev<strong>är</strong>. Troligtvis har<br />
hospitalet, liks<strong>om</strong> andra institutio<strong>ner</strong> och privatperso<strong>ner</strong>,<br />
varit tvunget att hålla ett visst antal vap<strong>en</strong>föra<br />
män till stad<strong>en</strong>s försvar.<br />
Fåraherd<strong>en</strong> s<strong>om</strong> bytte yrke<br />
Ni passerar antaglig<strong>en</strong> plats<strong>en</strong> ofta, kanske<br />
varje dag <strong>om</strong> ni har er arbetsplats i Malmö city.<br />
Jag tänker på hörnet av Sk<strong>om</strong>akaregatan och Södergatan<br />
- eller rättare det rödvitrandiga hörnhuset<br />
I detta välkända hus mitt i<br />
Malmö city bodde <strong>en</strong> gång<br />
<strong>en</strong> framgångsrik man med<br />
ett spännande livsöde. Hans<br />
namn var Söffr<strong>en</strong>.<br />
145<br />
i två våningar. Det kallas för Fl<strong>en</strong>sburgska gård<strong>en</strong><br />
efter släk t<strong>en</strong> Fl<strong>en</strong>sburg s<strong>om</strong> ägde huset innan det<br />
do<strong>ner</strong>ades till Malmö stad. På 1600-talet bodde h<strong>är</strong><br />
<strong>en</strong> m<strong>är</strong>klig man.<br />
Fl<strong>en</strong>sburgska huset <strong>är</strong> <strong>en</strong> av Malmös verkliga<br />
byggnadsp<strong>är</strong>lor. Dess praktfulla gavel mot söder<br />
har i mer än fyrahundra år varit ett blickfång för<br />
besöka re s<strong>om</strong> k<strong>om</strong> till stad<strong>en</strong>. Enligt <strong>en</strong> gammal<br />
tradition byggdes ”polkagrishuset” år 1595 av<br />
rådmann<strong>en</strong> Helmicke Otters<strong>en</strong>. Själv fick han bara<br />
bo i det nybyggda huset i knappt två år innan sin<br />
död medan hustrun först år 1612 fördes till S:t Petri<br />
kyrka för d<strong>en</strong> sista vilan. In i gård<strong>en</strong>s hi<strong>stor</strong>ia trädde<br />
nu <strong>en</strong> man vars livsöde nästan <strong>är</strong> hämtat ur sagornas<br />
v<strong>är</strong>ld, Söffr<strong>en</strong> Christ<strong>en</strong>s<strong>en</strong>.
Hi<strong>stor</strong>ikern Sjöborg berättade i början av<br />
1800-talet att Söffr<strong>en</strong> föddes av fattiga föräldrar<br />
i slutet av 1500-talet ute i Skabersjö och att han<br />
s<strong>om</strong> ung pojke fick gå och vakta får och kreatur i<br />
bokskog<strong>en</strong>. År 1608 fin<strong>ner</strong> vi hon<strong>om</strong> emellertid s<strong>om</strong><br />
fogde på Häckeberga slott inte långt från Skabersjö.<br />
Upp<strong>en</strong>bart har d<strong>en</strong> unge mann<strong>en</strong> visat framfötterna<br />
och stigit i aktning hos de rika godsägarna. M<strong>en</strong><br />
detta var bara början på det s<strong>om</strong> skulle bli till ett<br />
146<br />
Det var Theodor Fl<strong>en</strong>sburg s<strong>om</strong> på 1800-talet byggde<br />
<strong>om</strong> d<strong>en</strong> <strong>stor</strong>a längan ut mot Sk<strong>om</strong>akaregatan och gav<br />
d<strong>en</strong> sin vackra arkitektur. H<strong>är</strong> lever också de gamla<br />
sekelskiftsaff<strong>är</strong>erna kvar med sina typiska skyltar. Än<br />
finns inne på gård<strong>en</strong> d<strong>en</strong> gamla längans portbjälke med<br />
inskription<strong>en</strong>: ”Guds rige warer ewindelid dog werd<strong>en</strong><br />
er forg<strong>en</strong>gelid”. Bjälk<strong>en</strong> b<strong>är</strong> Söffr<strong>en</strong> Christ<strong>en</strong>s<strong>en</strong>s<br />
initialer från 1600-talet.<br />
m<strong>är</strong>kligt levnadsöde. En dag gick f<strong>är</strong>d<strong>en</strong> in till d<strong>en</strong><br />
<strong>stor</strong>a v<strong>är</strong>ld<strong>en</strong> i stad<strong>en</strong> Malmö. H<strong>är</strong> blev Söffr<strong>en</strong> fast<br />
för livet.<br />
Konst<strong>en</strong> att avancera i Malmö gick på d<strong>en</strong> tid<strong>en</strong><br />
bl.a. g<strong>en</strong><strong>om</strong> giftermål med rika änkor. Bryggar<strong>en</strong><br />
J<strong>en</strong>s Lauritz<strong>en</strong> hade just avlidit och hans hustru<br />
Birgitte Povelsdotter fann snart <strong>en</strong> ny <strong>stor</strong> förälskelse<br />
i Söff r<strong>en</strong>. Redan år 1614 dog emellertid d<strong>en</strong><br />
gamla än kan och efterlämnade <strong>en</strong> levnadsglad<br />
man. Nu gavs möjlighet att klättra högre upp på<br />
karri<strong>är</strong>steg<strong>en</strong>. Söffr<strong>en</strong> var inte höjdrädd och han<br />
fångade snabbt in rådmansdottern Mar<strong>en</strong> Jacobsdotter<br />
i sina garn.<br />
Under dansktid<strong>en</strong>, d.v.s. under medeltid<strong>en</strong> fram<br />
till året 1658, styrdes Malmö av två till fyra borgmästare<br />
och ett tiotal rådmän. Dessa var samhällets<br />
elit och de bildade också nästan <strong>en</strong> slut<strong>en</strong> v<strong>är</strong>ld för<br />
sig. Ofta valdes k<strong>om</strong>mande rådmän ur dessa rika<br />
familjers eg<strong>en</strong> släktingskara. Några demokratiska<br />
val <strong>en</strong>ligt vår tids seder och bruk var det verklig<strong>en</strong><br />
inte frågan <strong>om</strong>. Det <strong>är</strong> d<strong>är</strong>för inte så konstigt att<br />
vi redan året 1618 fin<strong>ner</strong> Söffr<strong>en</strong> Christ<strong>en</strong>s<strong>en</strong> s<strong>om</strong><br />
installerad rådman i Malmö. Tio år s<strong>en</strong>are blev han<br />
borgmästare.<br />
Gård<strong>en</strong> vid hörnet av Sk<strong>om</strong>akaregatan och Södergatan<br />
blev <strong>en</strong> av de rikaste i det dåtida Malmö.
En detaljerad bouppteckning efter hustruns död år<br />
1651 gör det möjligt för oss att gå ”husesyn” i de<br />
olika rumm<strong>en</strong>. Något s<strong>om</strong> speciellt kännetecknade<br />
huset var d<strong>en</strong> <strong>stor</strong>a tavelsamling s<strong>om</strong> fanns uppsatt<br />
på väggarna. I son<strong>en</strong> Harches rum tittade t.ex. <strong>en</strong><br />
mängd avlidna släktingar <strong>ner</strong> från sina upphöjda<br />
platser. H<strong>är</strong> fanns t.o.m. kung Christian III:s hovpredikant<br />
H<strong>en</strong>rik av Brochhoff<strong>en</strong>. I d<strong>en</strong> <strong>stor</strong>a och<br />
lilla sal<strong>en</strong> på övervåning<strong>en</strong> fanns inte mindre än 23<br />
målningar, bl.a. ett kungaporträtt. Tänkt <strong>om</strong> dessa<br />
port rätt varit bevarade. Vilk<strong>en</strong> konstskatt!<br />
Kanske var det d<strong>en</strong> fattige fårapojk<strong>en</strong>s uppväxt<br />
s<strong>om</strong> drev hon<strong>om</strong> att samla på just bilder av sin hustrus<br />
stamtavla. Det gällde att visa att barn<strong>en</strong> hade<br />
anor s<strong>om</strong> var v<strong>är</strong>da något. Själv gick Söffr<strong>en</strong> till<br />
sina fäder året 1649. Han begravdes i S:t Petri och<br />
på kyrkvägg<strong>en</strong> hänger än i dag kyrkans största s.k.<br />
”epitafium”, minnestavla. H<strong>är</strong> kan <strong>du</strong> se Malmös<br />
mäktige man med hela sin <strong>stor</strong>a familj; sina två<br />
hust rur, fem sö<strong>ner</strong> och sex döttrar.<br />
Fl<strong>en</strong>burgska gård<strong>en</strong> gick tidigare under namnet<br />
”Klostergård<strong>en</strong>”. Allmänt trodde man nämlig<strong>en</strong><br />
g<strong>är</strong>na förr att de flesta gamla tegelhus hade varit<br />
kloster. Speciellt under 1800-talet frodades d<strong>en</strong>na<br />
r<strong>om</strong>antiserade bild. N<strong>är</strong> d<strong>är</strong>för Theodor Fl<strong>en</strong>sburg<br />
lyfte in sin nyvunna brud Emilie Ståhle över tröskeln<br />
till deras nya hem vid Södergatan i december<br />
1847 fick de g<strong>en</strong>ast tillnamnet ”klosterfolket”.<br />
I d<strong>en</strong>na gård, mitt inne i Malmö, levdes livet<br />
delvis på samma sätt s<strong>om</strong> ute på bonnalandet. Ett<br />
av barn<strong>en</strong> i familj<strong>en</strong> berättar:<br />
”Under vår barnd<strong>om</strong> sköttes hushållet mest s<strong>om</strong><br />
ett hem på landet. Vi hade hästar och kor på stallet,<br />
grisar och, s<strong>om</strong> jag nästan tror, äv<strong>en</strong> gäss på stian,<br />
och årlig<strong>en</strong> gjordes <strong>om</strong> höst<strong>en</strong> <strong>stor</strong>a slakter med<br />
147<br />
tillagning av korv av många slag. På d<strong>en</strong> tid<strong>en</strong>, då<br />
inga så moderna redskap s<strong>om</strong> köttkvarnar och and ra<br />
för bekvämlighet<strong>en</strong> konstruerade instrum<strong>en</strong>t fanns,<br />
var slakt ett ganska arbetsamt göra. D<strong>en</strong> kvinnliga<br />
personal<strong>en</strong> räckte d<strong>är</strong>för ej till, äv<strong>en</strong> d<strong>en</strong> manliga<br />
måste anlitas. Hur väl ser jag ej för mig syn<strong>en</strong> av<br />
bodkarl<strong>en</strong> Adam, iklädd <strong>en</strong> av jungfrurnas b<strong>om</strong>ullströjor,<br />
vitt kläde på huvudet och <strong>stor</strong>t förkläde,<br />
sittande i brygghuset med <strong>en</strong> <strong>stor</strong> rullkniv hackande<br />
kött dag<strong>en</strong> lång.”<br />
En månad före sin död år 1898 firade Theodor<br />
sitt och sin hustrus guldbröllop. I ett vacker tal höll<br />
han nu sin avskedsdikt och näm<strong>ner</strong> givetvis d<strong>en</strong><br />
lyckliga tid<strong>en</strong> i huset vid Södergatan:<br />
”I gamla klostret redde vi oss <strong>en</strong> hydda,<br />
Och väna t<strong>om</strong>tar byggde hos oss ett bo;<br />
För livets <strong>stor</strong>mar sökte de oss skydda<br />
Och timrade ett tjäll åt frid och ro;<br />
Och friska plantor under modr<strong>en</strong>s vård<br />
Snart växte upp till fröjd i klostergård.”<br />
Det händer n<strong>är</strong> jag ilar utför Södergatan nattetid<br />
att jag stannar upp och tittar upp mot övervåning<strong>en</strong>s<br />
fönster i d<strong>en</strong> del<strong>en</strong> av huset s<strong>om</strong> ligger längst bort<br />
från Sk<strong>om</strong>akaregatan. Bak<strong>om</strong> fönsterrutorna finns<br />
h<strong>är</strong> d<strong>en</strong> ståtliga ”Börssal<strong>en</strong>”, festsal<strong>en</strong>. Tycker mig<br />
då höra det avlägsna 1800-talets musik och skratt.<br />
Det <strong>är</strong> ungd<strong>om</strong>arna Fl<strong>en</strong>sburg s<strong>om</strong> dansar med sina<br />
vän<strong>ner</strong>, gräddan av det dåtida borgerliga Malmös<br />
framtida företagsledare. Det blev många fester<br />
g<strong>en</strong><strong>om</strong> år<strong>en</strong>. S<strong>om</strong> t.ex. d<strong>en</strong> gång<strong>en</strong> n<strong>är</strong> d<strong>en</strong> äldste<br />
son<strong>en</strong> k<strong>om</strong> hem från <strong>en</strong> långvarig resa till England:<br />
”Fest<strong>en</strong> var lyckad, man dansade bokstavlig<strong>en</strong><br />
till ljusan dag. Gardi<strong>ner</strong>na rullades upp, gas<strong>en</strong><br />
släcktes, och så fortsattes länge vid fullt dagsljus.”
Kring Lilla torg<br />
Min k<strong>är</strong>a hustru och mitt lördagsnöje på<br />
1970-talet var bl.a. att strosa i Malmö city, kolla<br />
in alla små outforskade detaljer på gårdar och bakgårdar<br />
och uppleva det gamla Malmö. Numera <strong>är</strong><br />
allting så väldigt välstädat och marknadsanpassat.<br />
På något sätt kan man inte göra spännande småfynd<br />
s<strong>om</strong> förr … allt <strong>är</strong> ekon<strong>om</strong>iskt uträknat och beräknat<br />
av ägarna på förhand. D<strong>är</strong> det förr satt gamla,<br />
öppningsbara trädörrar in till gårdarna sitter i dag<br />
säkra plåtbarri<strong>är</strong>er och porttelefo<strong>ner</strong>. Visserlig<strong>en</strong> har<br />
säkert <strong>en</strong> del blivit bättre m<strong>en</strong> på något sätt <strong>är</strong> city i<br />
dag ett typiskt stadslandskap i det byråkratiska, välordnade<br />
och g<strong>en</strong><strong>om</strong>organiserade sv<strong>en</strong>ska samhället.<br />
Våra lördagspr<strong>om</strong><strong>en</strong>ader avslutades g<strong>är</strong>na på<br />
Café Dockhuset vid Lilla Torg. <strong>Detta</strong> var inrymt i<br />
Aspegr<strong>en</strong>ska huset, ett korsvirkeshus i två våningar.<br />
Hur många gånger kunde man inte från n<strong>är</strong>liggande<br />
bord höra uttryck av <strong>stor</strong> förtjusning över detta<br />
gam la hus.<br />
- ”Tänk <strong>om</strong> dessa bjälkar kunde tala!”, utbrast<br />
<strong>en</strong> gång <strong>en</strong> medelålders dam.<br />
- ”Då skulle de kunna berätta hur de stått i <strong>en</strong><br />
småländsk furuskog och år 1963 blivit nedsågade,<br />
körda i <strong>en</strong> maskinsåg och transporterade till Malmö”,<br />
väste jag till hustrun.<br />
Allt <strong>är</strong> inte guld s<strong>om</strong> glimmar. I början av<br />
1960-talet togs beslutet att riva d<strong>en</strong> salubyggnad<br />
s<strong>om</strong> då upptog det forna torgets hela yta. Lilla torg<br />
Aspegr<strong>en</strong>ska huset vid Lilla torg under d<strong>en</strong> tid då det var<br />
ett speciellt café med förföriska bakverk.<br />
148<br />
skulle återuppstå s<strong>om</strong> det <strong>en</strong> gång sett ut. Hus<strong>en</strong><br />
utmed torget fräschades upp och det Ekströmska<br />
huset från ca 1720 vid hörnet till Larochegatan frilades<br />
från puts och korsvirket rekonstruerades. Huset<br />
bred vid revs och h<strong>är</strong> uppfördes ett ny-gammalt hus,<br />
det Aspegr<strong>en</strong>ska. Dåvarande int<strong>en</strong>d<strong>en</strong>t<strong>en</strong> Lekholm<br />
berättade för mig många år s<strong>en</strong>are hur det gått till.<br />
I början av 1900-talet drabbades Malmö av ett<br />
<strong>en</strong>ormt rivningsraseri. Mängder av de fina malmögårdarna<br />
i korsvirke med hi<strong>stor</strong>ia <strong>ner</strong> till 1500-talet<br />
försvann. Så raserades t.ex. hela kvarteret norr <strong>om</strong><br />
Lilla torg. <strong>Detta</strong> var ett av Malmös mest unika<br />
kvarter vad det gällde äldre byggnader. Malmö<br />
forn min nesför<strong>en</strong>ing bildades år 1909 bl.a. i syfte<br />
att försöka rädda hus<strong>en</strong>. N<strong>är</strong> detta inte lyckades<br />
nedploc ka des så mycket s<strong>om</strong> möjligt av träst<strong>om</strong>marna<br />
och magasi<strong>ner</strong>ades. Pla<strong>ner</strong> fanns nämlig<strong>en</strong><br />
att d<strong>är</strong> i dag Tekniska museet ligger uppföra ett helt<br />
nytt stadskvarter med <strong>en</strong>bart gamla nedmonterade
Samling vid pump<strong>en</strong> på<br />
Lilla torg; ett inte alltför<br />
gammalt konstverk s<strong>om</strong><br />
g<strong>en</strong><strong>om</strong> sina bildplattor i<br />
brons min<strong>ner</strong> <strong>om</strong> torgets<br />
äldsta hi<strong>stor</strong>ia.<br />
byggnader. Museet fick under tid<strong>en</strong> ta hand <strong>om</strong> och<br />
lagra byggnadsmaterialet.<br />
Det gjorde man med d<strong>en</strong> <strong>är</strong>an! Det Aspegr<strong>en</strong>ska<br />
korsvirkeshuset från 1500-talet låg fram till år<br />
1907 invid S:t Petri kyrka. N<strong>är</strong> Lekholm i början<br />
av 1960-talet skulle försöka spåra byggnadsresterna<br />
fann han dessa i ett tr<strong>är</strong>uckel utan tak på d<strong>en</strong> gamla<br />
gasverkst<strong>om</strong>t<strong>en</strong> vid nuvarande polishuset.<br />
- ”Jag var <strong>en</strong> av de sista s<strong>om</strong> såg resterna efter<br />
detta huset”, be rättade han. ”Allt var söndermöglat<br />
och bortrut tet. N<strong>är</strong> man lyfte i virket föll det samman<br />
i småbitar och dammoln.”<br />
149<br />
Endast de pro<strong>fil</strong>erade s.k. knektarna och mellanstyck<strong>en</strong>a<br />
fanns kvar och dessa kunde sättas<br />
upp. Titta på dem med vördnad n<strong>är</strong> <strong>du</strong> nästa gång<br />
går förbi Aspegr<strong>en</strong>ska huset vid Lilla torg. De <strong>är</strong><br />
faktiskt de <strong>en</strong>da träbitarna i det ta hus s<strong>om</strong> <strong>är</strong> gamla.<br />
Lilla torg k<strong>om</strong> till på 1590-talet. Trots att Stortorget<br />
anlagts bara femtio år tidigare behövde d<strong>en</strong><br />
dåtida ”<strong>stor</strong>stad<strong>en</strong>” Malmö ytterligare ett torg.<br />
Direkt intill Stortorget låg på d<strong>en</strong> tid<strong>en</strong> <strong>en</strong> <strong>stor</strong> öde<br />
plats och h<strong>är</strong> stakade man året 1591 ut det nya torget<br />
s<strong>om</strong> skulle användas för livsmedelsför sälj ning.<br />
Året efter st<strong>en</strong>lades d<strong>en</strong> <strong>stor</strong>a ytan och nu kunde<br />
små flyttbara bodar sättas upp utmed torgets sidor.
I bodraderna på d<strong>en</strong> norra och d<strong>en</strong> östra sidan fick<br />
fiskhandlarna, eller fiskblötarna s<strong>om</strong> de kallades,<br />
och ”huggischerna”, d.v.s. hökerskorna, sina platser.<br />
På d<strong>en</strong> södra sidan stod bagarna och på västra sidan<br />
slaktarna. Först på 1690-talet fick man tillstånd att<br />
bygga små m<strong>en</strong> ord<strong>en</strong>tliga korsvirkeshus utmed<br />
torgsidorna.<br />
Numera <strong>är</strong> det uteserveringar s<strong>om</strong> helt d<strong>om</strong>i<strong>ner</strong>ar<br />
Lilla torg s<strong>om</strong>martid. Jag försökte <strong>en</strong> dag att få<br />
beställa kokt ål och skånsk kalops vid ett av bord<strong>en</strong>.<br />
Servitör<strong>en</strong> stirrade på mig s<strong>om</strong> jag inte var riktigt<br />
klok. Det <strong>en</strong>da jag gjorde var emellertid att testa<br />
<strong>om</strong> någon restaurang tagit upp traditio<strong>ner</strong>na från<br />
förr. Hör bara hur Karl Möller själv upplevde Lilla<br />
torg på 1890-talet:<br />
150<br />
”Lilla torg var ett trevligt småstad<strong>stor</strong>g med sina<br />
små hus och krogar eller rättare spisställ<strong>en</strong>. Under<br />
d<strong>en</strong> mildare årstid<strong>en</strong> serverades h<strong>är</strong> `i det fria`<br />
för arbetare och småbönder s<strong>om</strong> k<strong>om</strong>mit till stan.<br />
Bredvid stod böndernas vagnar, och d<strong>en</strong> förspända<br />
häst<strong>en</strong> fick foder från vagn<strong>en</strong> och intog sin måltid<br />
samtidigt s<strong>om</strong> sin herre. Vid långa <strong>om</strong>ålade träbord<br />
serverades d<strong>en</strong> <strong>en</strong>kla måltid<strong>en</strong>. De traditionella rätterna<br />
var kokt ål, eller kalops och ris<strong>en</strong>degröt samt<br />
icke att förglömma, brännvin.”<br />
Dessa rätter var så berömda att ett av de dåti da<br />
matställ<strong>en</strong>a på Lilla torg kallades ”Kalops<strong>en</strong>borg”.<br />
Ägar<strong>en</strong> blev st<strong>en</strong>rik. Nej, i dag finns inte dessa rätter<br />
på d<strong>en</strong>na plats. M<strong>en</strong> brännvin kunde jag få. Alla<br />
seder har inte försvunnit!<br />
Det Faxeska huset med sin<br />
portbjälke m<strong>en</strong> med <strong>en</strong> text<br />
s<strong>om</strong> inte <strong>är</strong> med sanning<strong>en</strong><br />
helt över<strong>en</strong>sstämmande.
Strövtåg i korsvirkesgårdar<br />
Lilla torg <strong>är</strong> <strong>en</strong> av Malmös främsta sev<strong>är</strong>dheter.<br />
De gamla korsvirkeshus<strong>en</strong> i två våningar ger atmosf<strong>är</strong><strong>en</strong>.<br />
Tråkigt att vi inte har de fina hus<strong>en</strong> från<br />
1500-talet kvar utmed norra torgsidan m<strong>en</strong> man<br />
får vara glad för det s<strong>om</strong> finns. Faxeska gård<strong>en</strong> vid<br />
Larochegatan <strong>är</strong> i detta avse<strong>en</strong>de ett föredöme. För<br />
att visa hur man borde ta till vara stad<strong>en</strong>s kulturarv<br />
lät bröderna Cornelius och Lor<strong>en</strong>s Faxe år 1909<br />
knacka <strong>ner</strong> puts<strong>en</strong> på sitt långa gathus. N<strong>är</strong> det då<br />
upptäcktes att korsvirket till <strong>stor</strong>a delar var intakt<br />
restaurerades hela gård<strong>en</strong>. <strong>Detta</strong> <strong>är</strong> d<strong>en</strong> första gård<br />
i Malmö s<strong>om</strong> restaurerats. D<strong>en</strong> <strong>är</strong> helt <strong>en</strong>kelt unik.<br />
Faxeska släkt<strong>en</strong> hade g<strong>en</strong><strong>om</strong> sitt initiativ skapat<br />
grun d<strong>en</strong> för våra dagars kulturminnesvård.<br />
Det uppstod visserlig<strong>en</strong> ett pinsamt litet fel d<strong>en</strong><br />
d<strong>är</strong> gång<strong>en</strong> i början av 1900-talet. N<strong>är</strong> man skulle<br />
försöka att datera huset, jämfördes med liknande<br />
byggnader i Danmark och man tyckte sig se <strong>en</strong><br />
likhet med 1500-talets hus. Lite felläsning i de<br />
skriftliga källorna och plötsligt var det ett faktum<br />
att gård<strong>en</strong> fanns redan året 1580. Stolt höggs detta<br />
årtal in i d<strong>en</strong> nya portbjälk<strong>en</strong>. Det har s<strong>en</strong>are visat<br />
sig att huset <strong>är</strong> byggt på 1760-talet!<br />
Ovanför ingångsdörr<strong>en</strong> hänger <strong>en</strong> lykta i form<br />
av <strong>en</strong> <strong>stor</strong> grön druvklase. D<strong>en</strong> hänger d<strong>är</strong> inte av<br />
<strong>en</strong> slump … d<strong>en</strong> min<strong>ner</strong> <strong>om</strong> d<strong>en</strong> verksamhet s<strong>om</strong><br />
Faxeska familj<strong>en</strong> drev på gård<strong>en</strong> fram till tidigt<br />
1900-tal. H<strong>är</strong> inrättades nämlig<strong>en</strong> <strong>en</strong> vin- och spritfirma.<br />
På d<strong>en</strong> tid<strong>en</strong> fanns inget statligt spritmonopol.<br />
På gård<strong>en</strong> lagrades de mest ljuvliga drycker i <strong>stor</strong>a<br />
fat och i buteljer. I lagerbyggnad<strong>en</strong> <strong>ner</strong>e i d<strong>en</strong> lilla<br />
Hjulhamnsgatan inrättades ett ångbryggeri och h<strong>är</strong><br />
fram ställdes dåtid<strong>en</strong>s berömda skånska punschsorter:<br />
”Nordstjerne”, ”Aurora” och ”Malmö Calo ric”<br />
samt, inte minst, d<strong>en</strong> mest kända: ”Extra gammal”<br />
151<br />
eller ”Faxes svarta”, ett namn s<strong>om</strong> gavs efter d<strong>en</strong><br />
svarta butelj<strong>en</strong>.<br />
Druvklas<strong>en</strong> min<strong>ner</strong> alltså <strong>om</strong> <strong>en</strong> tid innan överförmynderiet<br />
i Sverige slog till. På 1930-talet var<br />
det någon nattvandrare s<strong>om</strong> stal klas<strong>en</strong>, något s<strong>om</strong><br />
skar i hj<strong>är</strong>tat på ägar<strong>en</strong> Jörg<strong>en</strong> Faxe. Jörg<strong>en</strong> var <strong>en</strong><br />
hedersman av det gamla virket. Han har själv stolt<br />
berättat för mig hur han till slut lyckades finna <strong>en</strong>
utländsk tillverkare av glasdruvor. Sedan monterade<br />
han själv med eg<strong>en</strong> hand ihop druvorna och klas<strong>en</strong><br />
k<strong>om</strong> åter på plats.<br />
Mitt emot d<strong>en</strong> Faxeska gård<strong>en</strong> ligger ett annat,<br />
mera anonymt korsvirkeshus. H<strong>är</strong> har man inte<br />
frilagt korsvirket utan d<strong>en</strong> putsade fasad<strong>en</strong> <strong>är</strong> istället<br />
ett gott exempel på d<strong>en</strong> typiska arkitektur<strong>en</strong><br />
under 1800-talet. Över port<strong>en</strong> finns dock <strong>en</strong> frilagd<br />
träbjälke, m<strong>är</strong>kligt nog kalkad i samma f<strong>är</strong>g s<strong>om</strong><br />
fasad<strong>en</strong>. Någon illbatting har för länge sedan huggit<br />
av d<strong>en</strong> nedre del<strong>en</strong> av träet, antaglig<strong>en</strong> i ett försök<br />
att göra körväg<strong>en</strong> in på gård<strong>en</strong> högre. Trots detta<br />
huggarbete kan vi läsa text<strong>en</strong>:<br />
”Min begöndelse oc <strong>en</strong>de vil iagh gvd til dig<br />
h<strong>en</strong> v<strong>en</strong>da lad mig se din t(rofast)het s<strong>en</strong>d mig<br />
hi(ml<strong>en</strong>s salighet)”<br />
Tydligtvis <strong>en</strong> gudfruktig man s<strong>om</strong> ägt huset.<br />
Vem var han? Tyv<strong>är</strong>r har avhuggning<strong>en</strong> skalat bort<br />
alla de namn och årtal s<strong>om</strong> givetvis <strong>en</strong> gång funnits<br />
på bjälk<strong>en</strong>. Inskrift<strong>en</strong> <strong>är</strong> emellertid på sv<strong>en</strong>ska m<strong>en</strong><br />
152<br />
En överkalkad portbjälke<br />
min<strong>ner</strong> <strong>om</strong> d<strong>en</strong> tid då ännu<br />
de sv<strong>en</strong>s ka borgarna i<br />
Mal mö hade kvar <strong>en</strong> dansk<br />
språktradition.<br />
har danska inslag. <strong>Detta</strong> gör att vi ska till slutet av<br />
1600-talet. Vid d<strong>en</strong> tid<strong>en</strong> utgjordes plats<strong>en</strong> av <strong>en</strong><br />
<strong>stor</strong>, sammanhängande t<strong>om</strong>t s<strong>om</strong> upptog nästan<br />
hela kvarteret. H<strong>är</strong> låg Hästemöllegård<strong>en</strong>. Namnet<br />
hade d<strong>en</strong> fått efter d<strong>en</strong> h<strong>är</strong> befintliga <strong>stor</strong>a kvarn s<strong>om</strong><br />
drogs av hästar, vilka under hela sin livstid bara fick<br />
lunka runt i <strong>en</strong> hopplös cirkel. År 1661 styckades<br />
t<strong>om</strong>t<strong>en</strong> upp och J<strong>en</strong>s Knuts<strong>en</strong> sk<strong>om</strong>akare köpte<br />
mark<strong>en</strong> utmed Larochegatan. H<strong>är</strong> har vi troligtvis<br />
också namnet på byggherr<strong>en</strong>.<br />
J<strong>en</strong>s Knuds<strong>en</strong> var d<strong>en</strong> förste i <strong>en</strong> rad av sk<strong>om</strong>akare<br />
s<strong>om</strong> ägt gård<strong>en</strong>. Tre av dessa var faktiskt gif ta<br />
med samma kvinna! Nu ska vi inte tro att bigami<br />
var tillåtet på d<strong>en</strong> tid<strong>en</strong>. Det <strong>är</strong> i stället frågan <strong>om</strong><br />
det m<strong>är</strong>kliga begreppet ”konservering av änkan”.<br />
N<strong>är</strong> <strong>en</strong> sk<strong>om</strong>akare dog kunde <strong>en</strong> ny få tillstånd att<br />
gå in i hantverket, d.v.s. bli medlem av skrået, <strong>om</strong><br />
han gifte sig med änkan. På detta sätt tryggades<br />
kvinnornas ålderd<strong>om</strong>, dåtida p<strong>en</strong>sionsförsäkringar.<br />
Samma f<strong>en</strong><strong>om</strong><strong>en</strong> kännes från prästv<strong>är</strong>ld<strong>en</strong>. För att<br />
<strong>en</strong> präst skulle få fast arbete tvingades han ofta gifta<br />
sig med föregångar<strong>en</strong>s kvinna.
Utmed hela södra sidan av Lilla torg ligger d<strong>en</strong><br />
Hedmanska gård<strong>en</strong>. I början av 1970-talet hade<br />
jag glädj<strong>en</strong> att leda d<strong>en</strong> byggnadsarkeologiska<br />
undersökning<strong>en</strong> av d<strong>en</strong>na gård. Jag kän<strong>ner</strong> d<strong>är</strong>för<br />
var<strong>en</strong>da tegelst<strong>en</strong> och träbit i fasaderna. Allt <strong>är</strong> noga<br />
inritat på ritningar i skala 1:20. N<strong>är</strong> jag höst<strong>en</strong> 1970<br />
satt på <strong>en</strong> vinglig träställning högt ovan Lilla Torg<br />
hade jag unika möjligheter att ta del av det dåtida<br />
gatu- och torglivet under mig. Ing<strong>en</strong> förväntade<br />
sig ju att någon satt högt uppe i skyn, ritande och<br />
smyglyssnande. Jag l<strong>är</strong>de på detta sätt att känna<br />
alla original<strong>en</strong> i city m<strong>en</strong> också alla ”vanliga” människor<br />
och fick samtidig mycket skvaller till livs.<br />
Det var <strong>en</strong> m<strong>är</strong>klig tid.<br />
Eg<strong>en</strong>tlig<strong>en</strong> skulle d<strong>en</strong> ha hetat Bagerska gård<strong>en</strong><br />
m<strong>en</strong> efters<strong>om</strong> vi redan har <strong>en</strong> gård med detta namn<br />
n<strong>är</strong>a Drottningtorget får vi s<strong>om</strong> namngivare nöja<br />
oss med Gabriel Hedman, <strong>en</strong> ägare från 1800-talet.<br />
D<strong>en</strong> bagerska släkt<strong>en</strong> ägde faktiskt på 1700-talet<br />
inte mind re än tre gårdar i Malmö. I d<strong>en</strong>na vackra,<br />
fyrlängade gård bodde <strong>en</strong> gång ett verkligt original,<br />
Haquin Bager. Min arbetsledare på plats<strong>en</strong>, antikvari<strong>en</strong><br />
Gun Johansson, återupptäckte <strong>en</strong> dag inne i<br />
gathuset d<strong>en</strong>nes m<strong>är</strong>kliga skrivarealster målade på<br />
några gamla plankor. Dessa plankor <strong>är</strong> nu uppsatta<br />
i gård<strong>en</strong> ”skalderum”. Tyv<strong>är</strong>r <strong>är</strong> detta alltför sällan<br />
öppet för allmänhet<strong>en</strong>.<br />
Haquin föddes i Malmö på vår<strong>en</strong> 1711. Hans far<br />
var <strong>en</strong> rik handelsman och hade sin huvudgård på<br />
Ös tergatan. Son<strong>en</strong> skulle givetvis bli handelsman<br />
och <strong>en</strong> gång ta över familjeverksamhet<strong>en</strong>. Skolutbildning<br />
var ett måste m<strong>en</strong> det skulle ock så l<strong>är</strong>as <strong>en</strong><br />
massa praktiska f<strong>är</strong>digheter. Haquin skrev s<strong>en</strong>are:<br />
D<strong>en</strong> vackra Hedmanska gård<strong>en</strong>, fångad på bild <strong>en</strong> s<strong>om</strong><br />
-mardag 1970 från gård<strong>en</strong>s höga magasinsbyggnad.<br />
153<br />
”Min salig fader har i livstid<strong>en</strong> själv l<strong>är</strong>t mig att<br />
anföra häst och v<strong>är</strong>ja med mera dylikt.” Tänk, för<br />
att bli handelsman på d<strong>en</strong> tid<strong>en</strong> måste man kunna<br />
slåss med sv<strong>är</strong>d! Han gjorde också resor till England<br />
och Holland, ja t.o.m. till Stockholm.<br />
Haquin blev med år<strong>en</strong> ett original. Varje mor gon<br />
tvättade han t.ex. sina händer och ansikte i varmt<br />
sä desbrännvin. På ålderns höst bar han alltid huvud-
onad, äv<strong>en</strong> n<strong>är</strong> han satt och åt. Varje lördag delade<br />
han ut eget bidrag till fattiga och till skolbarn. De<br />
skockades h<strong>är</strong> framför torgport<strong>en</strong> för att få några<br />
styvrar att klara livhank<strong>en</strong> på. D<strong>en</strong>na sed levde<br />
kvar långt fram i tid<strong>en</strong> och var inte något s<strong>om</strong> var<br />
specifikt för just Bager. Äv<strong>en</strong> andra handelsmän<br />
runt torg<strong>en</strong> visade på lördagar sin godhet.<br />
År 1733 startade <strong>en</strong> man s<strong>om</strong> hette Peter M<strong>om</strong>ma<br />
Stockholms Weckoblad. Troligtvis har Haquin<br />
l<strong>är</strong>t känna d<strong>en</strong>ne stockholmare <strong>ner</strong>e i Holland. Det<br />
var i d<strong>en</strong> h<strong>är</strong> stockholmstidning<strong>en</strong> s<strong>om</strong> handelsmann<strong>en</strong><br />
från Malmö publicerade sina första tryckta<br />
alster. De skulle k<strong>om</strong>ma att bli många under år<strong>en</strong>.<br />
Haquin hade åtskilliga m<strong>är</strong>kliga idéer och dessa<br />
torg fördes nu till <strong>en</strong> <strong>stor</strong> publik. T.o.m. Bellman<br />
var väl förtrog<strong>en</strong> med gubb<strong>en</strong> Bager i Malmö och<br />
<strong>om</strong> näm <strong>ner</strong> hon<strong>om</strong> i sin diktning. De säkert ibland<br />
154<br />
förvånade huvudstadsborna kunde alltså ta del av<br />
hans skåns ka poesi, s<strong>om</strong> t.ex. d<strong>en</strong> h<strong>är</strong>:<br />
”Hushålla nätt,<br />
Gör mång<strong>om</strong> mätt.<br />
M<strong>en</strong> hushålla elakt slurfwiga<br />
Gör många t<strong>om</strong>ma och lurfwiga.”<br />
Sitt hj<strong>är</strong>ta hade dock Haquin Bager i hemstad<strong>en</strong><br />
Malmö. Läs bara hans k<strong>är</strong>leksförklaring till sin stad<br />
i stockholmstidning<strong>en</strong> Dagligt Allehanda år 1774:<br />
”En Patriot jag <strong>är</strong>, jag blifwer städs och warit,<br />
S<strong>om</strong> dristigt säger fram, hwad jag sjelf har erfarit:<br />
För Malmö Skånes w<strong>är</strong>n, och Sveriges ögnast<strong>en</strong>,<br />
Min k<strong>är</strong>lek städse <strong>är</strong>, och blifwer öm och r<strong>en</strong>.”<br />
Stig in g<strong>en</strong><strong>om</strong> gårdsport<strong>en</strong>. Se allt brunmålat<br />
Det höga magasinet bak i<br />
gård<strong>en</strong> <strong>är</strong> från året 1849. I<br />
Mal mö uppfördes vid d<strong>en</strong>na<br />
tid ett flertal sådana h<strong>är</strong><br />
byggnader. I dag finns <strong>en</strong>dast<br />
fyra styck<strong>en</strong> kvar.
Frederik II av Danmark, <strong>en</strong> riktig grishatare.<br />
kors virke s<strong>om</strong> <strong>om</strong>ger de gula putsfält<strong>en</strong>. Hus<strong>en</strong>s<br />
sneda bjälkar och stolpar s<strong>om</strong> på något s<strong>är</strong>eget sätt<br />
stelnat i hi<strong>stor</strong>i<strong>en</strong>s skevhet. Visst förstår jag gubb<strong>en</strong><br />
Haquin. D<strong>en</strong>na gård och d<strong>en</strong> na stad <strong>är</strong> både Haquins,<br />
min och många andras ögonst<strong>en</strong>.<br />
Tack, Malmö Gatukontor!<br />
I Malmös äldsta privilegiebrev, bevarat på det<br />
spännande stadsarkivet, står mycket att läsa för<br />
d<strong>en</strong> s<strong>om</strong> kan både latin och konst<strong>en</strong> att läsa gamla<br />
handskrifter. Just detta brev <strong>är</strong> från december 1353,<br />
undertecknat av kung Magnus d<strong>en</strong> gode. Det innehåller<br />
många lagparagrafer s<strong>om</strong> stad<strong>en</strong>s innevånare<br />
hade att rätta sig efter. Ta bara detta med att smutsa<br />
155<br />
<strong>ner</strong> på gatorna utanför sina egna hus. I d<strong>en</strong> kungliga<br />
befallning<strong>en</strong> läser vi att man innan mids<strong>om</strong>mar ska<br />
”ha lämplig <strong>om</strong>sorg och noggrann uppm<strong>är</strong>ksamhet<br />
med att undanskaffa gödselhögar, bättra icke<br />
lag<strong>en</strong>liga broar, avlägsna hus s<strong>om</strong> används s<strong>om</strong><br />
eldhus .. samt placera latri<strong>ner</strong> på behörigt avstånd.”<br />
Kung<strong>en</strong> glömde dock att berättar vad det var man<br />
skulle placera latri<strong>ner</strong>na på lämpligt avstånd ifrån.<br />
Vi förutsätter att det var på luktavstånd från gatan.<br />
Christian II, d<strong>en</strong>ne för skåningarna och malmöborna<br />
så älskade kung - av sv<strong>en</strong>skarna kallad<br />
tyrann - hade många goda idéer. Han införde t.ex.<br />
på 1510-talet bestämmels<strong>en</strong> att borgarna i Malmö<br />
<strong>en</strong> gång i veckan skulle hopsamla gödseln från sina<br />
gårdar i högar och att dessa sedan skulle köras bort<br />
i s.k. ”skarnki<strong>stor</strong>”, öppna flakvagnar. Det var hans<br />
älskarinnas mor, krögarfrun Sigbritt från Berg<strong>en</strong>,<br />
av kung<strong>en</strong> gjord till finansminister, s<strong>om</strong> k<strong>om</strong>mit<br />
på idén. Om d<strong>en</strong>na mycket skickliga kvinna hette<br />
det, n<strong>är</strong> kung<strong>en</strong> s<strong>en</strong>are tvingats fly, att ”<strong>om</strong> Sigbritt<br />
inskränkt sig till att vara gatsoperska, så skulle hon<br />
varit <strong>en</strong> nyttig kvinna, ty gatsoperskor behövs i<br />
Danmarks städer!”<br />
Med förvåning kan man läsa i många gamla<br />
rättsprotokoll <strong>om</strong> de otaliga brister i avfallshantering<strong>en</strong><br />
s<strong>om</strong> förr fanns i Malmö. Året 1599 hade<br />
t.ex. Mog<strong>en</strong>s Skånings bandhund bitit ihjäl grann<strong>en</strong><br />
Lauritz lilla knähund. Mog<strong>en</strong>s bodde utmed d<strong>en</strong><br />
fina Östergatan. Lauritz var emellertid inte d<strong>en</strong><br />
s<strong>om</strong> inte kunde ge ig<strong>en</strong>. Han gav <strong>en</strong> pojke p<strong>en</strong>gar<br />
för att slänga d<strong>en</strong> döda hund<strong>en</strong> på ”mögdyng<strong>en</strong> på<br />
gatan s<strong>om</strong> låg framför Mog<strong>en</strong>s dörr”. Vilket liv det<br />
blev - ända upp i stad<strong>en</strong>s d<strong>om</strong>stol.<br />
Förr strövade grisar i <strong>stor</strong> mängd fritt <strong>om</strong>kring<br />
inne i städerna s<strong>om</strong> n<strong>är</strong>mast halvvilda rovdjur.<br />
Vid ett av kung Frederik II:s besök i Helsingör på
1560-talet attac kerades hans häst av <strong>en</strong> grisflock<br />
varför häst och kung satte av i <strong>en</strong> okontrollerad och<br />
föga stånds mässig galopp g<strong>en</strong><strong>om</strong> gatorna.<br />
- ”Nu tusan djävlar …!”<br />
Det <strong>är</strong> inte svårt att tänka sig vad kung<strong>en</strong> tänkte.<br />
Resultatet blev <strong>en</strong> krigsförklaring mot gatusvin<strong>en</strong><br />
i riket. I Helsingör fick svin<strong>en</strong> hjälp av de fattiga i<br />
samhället och kamp<strong>en</strong> blev hård mellan kung<strong>en</strong>s<br />
män, vilka förde ut djur<strong>en</strong> ur stad<strong>en</strong>, och andra s<strong>om</strong><br />
gjorde allt för att få in dem ig<strong>en</strong>. Vissa borgare hade<br />
t.o.m. byggt svinstior under gatfönstr<strong>en</strong> så att deras<br />
svin skulle hitta hem på kvällarna. Andra borgare<br />
förfasades över djur<strong>en</strong>s fräckhet. År 1581 <strong>om</strong> talas<br />
att det in i var mans dörr och hus löpte så mycket<br />
främmande svin att det inte var uth<strong>är</strong>dligt. Malmö<br />
var inte bättre än andra danska städer. Kung Chris-<br />
156<br />
tian IV förbjöd år<strong>en</strong> 1619 och 1636 alla borgar na i<br />
stad<strong>en</strong> att hålla svin efters<strong>om</strong> djur<strong>en</strong> skadade stad<strong>en</strong>s<br />
försvarsvallar. Nattmann<strong>en</strong> fick i uppdrag att<br />
jaga alla hemlösa grisar och forsla dessa till fattighuset<br />
på Rundelsgatan. År 1760 klagade d<strong>en</strong> ovan<br />
<strong>om</strong>talade Haquin Bager på hur svin<strong>en</strong> i Malmö<br />
”flanquera och marodera till ful syn för folk.”<br />
N<strong>är</strong> d<strong>en</strong> sv<strong>en</strong>ske kung<strong>en</strong> Karl XI skulle göra<br />
sin <strong>stor</strong>a <strong>en</strong>tré i Malmö år 1673 upptäcktes i sista<br />
ögonblicket att reg<strong>en</strong>t<strong>en</strong> skulle f<strong>är</strong>das förbi det<br />
gamla svartbrödrakapellet på hörnet Västergatan<br />
- Gråbrödersgatan. H<strong>är</strong> låg ett helt berg av gödsel<br />
och onämnbara saker. Tid fanns inte att schakta bort<br />
detta och istället blev ”dynghög<strong>en</strong> vid Gråbröder<strong>stor</strong>net<br />
på Västergatan <strong>en</strong>telig<strong>en</strong> inplankad”. Lukt<strong>en</strong><br />
kunde man dock inte göra mycket åt.<br />
Grisar var förr <strong>en</strong> plåga<br />
på Malmös gator. H<strong>är</strong> ses<br />
<strong>en</strong> återskapad, hi<strong>stor</strong>isk<br />
miljö direkt utanför Jörg<strong>en</strong><br />
Kocks hus på Västergatan.
Vid utgrävning av källar<strong>en</strong> i<br />
d<strong>en</strong> Västra skolan påträffades<br />
d<strong>en</strong>na rest av Hjorttackegatan<br />
från 1600-talet. Mitt i gatan<br />
ses högre liggande st<strong>en</strong>ar<br />
att gå på. På detta sätt slapp<br />
man traska i d<strong>en</strong> dynga s<strong>om</strong><br />
förr täckte de frilagda kullerst<strong>en</strong>arna<br />
på bild<strong>en</strong>.<br />
Or<strong>en</strong>lighet på gatan framför hus<strong>en</strong> var något s<strong>om</strong><br />
malmöborna tydlig<strong>en</strong> gillade. G<strong>en</strong>eralguvernör<strong>en</strong>,<br />
motsvarande våra dagars landshövding - ilsknade<br />
till år 1711 och det bestämdes då att de s<strong>om</strong> inte<br />
höll r<strong>en</strong>t skulle få or<strong>en</strong>lighet<strong>en</strong> inkastad i sina förstugor.<br />
Två år s<strong>en</strong>are började man bli desperat. Då<br />
uppsattes fyra <strong>stor</strong>a pålar med skyltar och fastgjorda<br />
halsj<strong>är</strong>n på Malmös gator. I dessa bojor satte man<br />
de s<strong>om</strong> trilskades med sin r<strong>en</strong>hållning.<br />
G<strong>en</strong><strong>om</strong> öppna avfallsdik<strong>en</strong> utmed gatorna fördes<br />
<strong>en</strong> <strong>stor</strong> mängd av gödseln <strong>ner</strong> i Rörsjön. Dessa<br />
dik<strong>en</strong> hjälpte emellertid föga. Ständiga bråk mellan<br />
grannar tillhörde de dagliga händelserna i Malmö.<br />
Ta bara avfallsrännan i Hjulhamnsgatan. D<strong>en</strong>na<br />
i dag idylliska gata s<strong>om</strong> mynnar i Lilla torg var<br />
verklig<strong>en</strong> inget paradis förr i tid<strong>en</strong>. År 1734 samlade<br />
sig gatans innevånare till <strong>en</strong> protestskrivelse över<br />
157<br />
”d<strong>en</strong> na ränna s<strong>om</strong> städse uppfylles med or<strong>en</strong>lighet<br />
och förorsakar <strong>en</strong> olidelig samt osund stank.”<br />
För att man s<strong>om</strong> gå<strong>en</strong>de skulle kunna ta sig fram<br />
någorlunda torrskodd anlades det i vissa gator, t.ex.<br />
på Sö dergatan, <strong>en</strong> upphöjd st<strong>en</strong>rad i mitt<strong>en</strong> av gatan.<br />
På dessa gatst<strong>en</strong>ar, s.k. ”herrskapsst<strong>en</strong>ar”, kun de<br />
malmöborna småhoppande och balanserande f<strong>är</strong>das<br />
gatan fram. Det <strong>är</strong> inte längre lika spännande och<br />
motionskrävande att gå i Malmö city. Tack för det,<br />
Malmö Gatukontor!<br />
Badtider<br />
S<strong>om</strong>mar<strong>en</strong> <strong>är</strong> <strong>en</strong> h<strong>är</strong>lig tid. På Malmös Copaca<br />
bana, d.v.s. ute på ”Ribban”, trängs soldyrkare<br />
och r<strong>en</strong>lighetsivrare. Annat var det förr. Med <strong>stor</strong>
skepsis åsåg man då n<strong>är</strong>varon<br />
av vat t<strong>en</strong>. Att bada ansågs farligt,<br />
äv<strong>en</strong> <strong>om</strong> det inte skedde i<br />
det öppna havet.<br />
En gång på 1980-talet<br />
inköp te jag till Malmö museum<br />
<strong>en</strong> gammal bok på ett<br />
antikvariat i Köp<strong>en</strong>hamn. Det<br />
var <strong>en</strong> utgåva av H<strong>en</strong>rik Smiths<br />
läkeböcker från 1577. Innan jag<br />
tog d<strong>en</strong> till museet använde jag<br />
ett antal nätter hemma för att<br />
läsa vad d<strong>en</strong>na malmöläkare<br />
från 1500-talet hade för kloka<br />
ord att berätta. Det blev <strong>en</strong> rolig<br />
läsning. Flera gånger dessa nätter var jag tvung<strong>en</strong><br />
att väcka min hustru bredvid mig för att läsa högt<br />
ur bok<strong>en</strong>. Av förklarliga skäl gillar hon inte H<strong>en</strong>rik<br />
Smith … m<strong>en</strong> vi <strong>är</strong> ändå fortfarande gifta.<br />
H<strong>en</strong>rik Smith var t.ex. misstänksam mot sådana<br />
påfund s<strong>om</strong> tvättning. Om bad skriver han:<br />
”Uti dessa teck<strong>en</strong> ska man ej bada, vilka <strong>är</strong> Väder,<br />
Lejon, Skytt, Tjur, Jungfru och Getabock.” Med<br />
teck<strong>en</strong> m<strong>en</strong>ar han de tider på året s<strong>om</strong> innefattades<br />
i de olika stj<strong>är</strong>nbilderna. Du milde, det blir inte<br />
många månader kvar att kunna bada på!<br />
Vår badspecialist från 1500-talet fortsätter sin<br />
undervisning i tryckt form med följande:<br />
”N<strong>är</strong> s<strong>om</strong> man <strong>är</strong> uti badstugan, då skall man<br />
sätta sina fötter och b<strong>en</strong> uti vatt<strong>en</strong> vari kam<strong>om</strong>ill-<br />
bl<strong>om</strong>mor <strong>är</strong> sjudna; h<strong>är</strong> av styrkes huvudet, hj<strong>är</strong>nan<br />
och ögon<strong>en</strong>. Huvudet ska tvagas d<strong>en</strong> stund man <strong>är</strong><br />
fastande eller god stund efter måltid<strong>en</strong> och det ska<br />
helst ske <strong>en</strong> gång var femtonde dag. Innan man<br />
158<br />
går till bads skall man gå till stols och sedan väl<br />
spatsera.” Att gå till stols betydde på d<strong>en</strong> tid<strong>en</strong> att<br />
gå på toalett<strong>en</strong> och sedan skulle man alltså ta sig<br />
<strong>en</strong> lång pr<strong>om</strong><strong>en</strong>ad innan man vågade sig på försöket<br />
att bada. H<strong>en</strong>rik avslutar med de kloka ord<strong>en</strong>:<br />
”Bad <strong>om</strong> det rätt bru kas, då <strong>är</strong> det gott. M<strong>en</strong> <strong>om</strong><br />
det vanbrukas kan stund<strong>om</strong> död<strong>en</strong> följa d<strong>är</strong>efter.”<br />
I Malmö kän<strong>ner</strong> man under medeltid<strong>en</strong> fyra<br />
off<strong>en</strong>tliga badstugor. En låg på samma t<strong>om</strong>t s<strong>om</strong><br />
Hotell S:t Jörg<strong>en</strong> ligger i dag vid Södergatan. D<strong>en</strong>na<br />
t<strong>om</strong>t ägdes vid mitt<strong>en</strong> av 1400-talet av borgmästar<strong>en</strong><br />
Jacob Mages<strong>en</strong> s<strong>om</strong> inne på gård<strong>en</strong> byggde<br />
<strong>en</strong> off<strong>en</strong>tlig badstuga. För att lättare k<strong>om</strong>ma till<br />
himmeln lovade borgmästarparet i sitt testam<strong>en</strong>te<br />
att under tjugo år efter deras död skulle fyra fattiga<br />
människor i Malmö <strong>en</strong> gång i veckan få ett gratis<br />
bad och ”ska de givas dem vardera <strong>en</strong> vetekaka och<br />
<strong>en</strong> skå nesill för våra själar och alla kristna själar”.<br />
En annan badstuga låg på <strong>en</strong> del av d<strong>en</strong> t<strong>om</strong>t<br />
s<strong>om</strong> vårt nuvarande rådhus på 1540-talet skulle<br />
uppföras. D<strong>en</strong> tredje badstugan låg strax söder <strong>om</strong>
S:t Petri kyrka invid Själbodgatan och d<strong>en</strong> fj<strong>är</strong>de,<br />
”Herr Axels badstuga”, invid Gråbrödersgatan på<br />
Gamla Väster. D<strong>en</strong>na badstuga var i bruk från slutet<br />
av 1400-talet och långt in på 1600-talet. Gråbrödersgatan<br />
hette på d<strong>en</strong>na tid ”Badstuestredet”.<br />
Själva badandet var bastubad. På breda bänkar<br />
utmed väggarna satt de modiga och svettades och<br />
badstuemann<strong>en</strong> eller badkvinnan var behjälplig<br />
med att hälla vatt<strong>en</strong> över ångande kroppar och<br />
piska dem med lövruskor. Till ett bad hörde också<br />
koppslagning eller åderlåtning. Med <strong>en</strong> lit<strong>en</strong> specialkniv<br />
skar badmästar<strong>en</strong> hål på de ytliga ådrorna<br />
och satte på ”kop por”. Dessa var kohorn s<strong>om</strong> hölls<br />
fast mot skinnet ge n<strong>om</strong> att man sugit ut luft<strong>en</strong> ur<br />
dem. Hornbehål lar na drog ut och samlade upp<br />
blodet. Vid åderlåtning skvalpade blodet ut av sig<br />
självt utan koppor. Efter ett riktigt gott bad skulle<br />
man vara skur<strong>en</strong> på de fles ta ställ<strong>en</strong> på kropp<strong>en</strong>.<br />
Bild<strong>en</strong> på föregå<strong>en</strong>de sida: Det exemplar av<br />
malmöborgar<strong>en</strong> H<strong>en</strong> rik Smiths läkebok från<br />
slutet av 1500-talet s<strong>om</strong> författar<strong>en</strong> inköpte<br />
i Köp<strong>en</strong>hamn.<br />
Badande kvinnor på 1500-talet. Notera det<br />
manliga intresset via fönstret. Träsnitt av<br />
H.S. Beham.<br />
159<br />
Tyv<strong>är</strong>r har vi ing<strong>en</strong> ögonvittnesberättelse från<br />
ett badhus i Malmö. Med sorg i hj<strong>är</strong>tat måste jag<br />
d<strong>är</strong>för visa badandets våndor g<strong>en</strong><strong>om</strong> att återge hur<br />
<strong>en</strong> fransman upplevde ett bad i Stockholm år 1635:<br />
”Det var mycket hett i rummet. Svett<strong>en</strong> rann<br />
i strömmar och man piskade sin nakna hud med<br />
björk riskvastar. <strong>Detta</strong> förrättades av unga flickor,<br />
s<strong>om</strong> eg<strong>en</strong>d<strong>om</strong>ligt nog <strong>en</strong>dast var iklädda ett linne.<br />
De tycktes inte alls vara blyga och skämdes inte för<br />
att handskas med nakna karlar, ge dem massage,<br />
stryka svett<strong>en</strong> från deras kropp och huvud, tvåla in<br />
dem, torka och <strong>du</strong>scha dem. Män, hustrur och unga<br />
flickor besökte bastun samtidigt. Kvinnorna var<br />
<strong>en</strong>dast iför da linne, männ<strong>en</strong> skylde sig med björkkvastar.<br />
Mång <strong>en</strong> lät placera koppningshorn över<br />
hela kropp<strong>en</strong> för att frigöra sig från det överflöd<br />
han ådragit sig g<strong>en</strong><strong>om</strong> flitigt bruk av dryckesvaror.<br />
Kropp<strong>en</strong> var helt täckt med blod - <strong>en</strong> gräslig syn.”
160
Po Gustav!<br />
Vi träffas po Gustav! En plats i alla Malmöbors<br />
hj<strong>är</strong>ta, torget s<strong>om</strong> ligger mitt i stan. Ett torg med så<br />
myc ket hi<strong>stor</strong>ia m<strong>en</strong> också ett torg s<strong>om</strong> eg<strong>en</strong>tlig<strong>en</strong><br />
k<strong>om</strong> till g<strong>en</strong><strong>om</strong> <strong>en</strong> lyckad k<strong>om</strong>pr<strong>om</strong>iss.<br />
Förr slutade Malmö söderut vid nuvarande<br />
Gustav Adolfs torg. På plats<strong>en</strong> för norra torgsidan<br />
låg <strong>en</strong> hög jordvall och utanför d<strong>en</strong>na, på själva<br />
torget fanns d<strong>en</strong> breda vatt<strong>en</strong>grav<strong>en</strong>. Vid <strong>om</strong>rådet<br />
kring Södergatans mynning i torget sköt <strong>en</strong> spetsig<br />
halvö ut i vatt<strong>en</strong>grav<strong>en</strong>, <strong>en</strong> s.k. bastion. Från d<strong>en</strong>na<br />
kunde man med högt placerade kano<strong>ner</strong> vid krigstillfäll<strong>en</strong><br />
peppra obehöriga fridsstörare s<strong>om</strong> <strong>vill</strong>e in<br />
i stad<strong>en</strong>. N<strong>är</strong> man för några år sedan skulle bygga<br />
<strong>en</strong> ny torgkiosk påträffades grundst<strong>en</strong>ar till d<strong>en</strong>na<br />
bastions nedre delar. Vilket liv det blev! En journalist<br />
hade gett sig bara d<strong>en</strong> på att dessa st<strong>en</strong>ar inte<br />
skulle få schaktas bort. ”<strong>Detta</strong> <strong>är</strong> Malmös P<strong>om</strong>peji”,<br />
utba su<strong>ner</strong>ades det i tidningarna. H<strong>är</strong> skulle byggas<br />
ett underjordiskt museum. Tokerierna visste inga<br />
gränser. St<strong>en</strong>arna blev plötsligt t.o.m. rester efter<br />
det me deltida Söderport.<br />
Sanning<strong>en</strong> <strong>är</strong> att dessa tiotal st<strong>en</strong>ar k<strong>om</strong>mit till<br />
s<strong>om</strong> först<strong>är</strong>kning av vallgravskant<strong>en</strong> först i slutet<br />
av 1600-talet. En liknande, lika gammal vallgravskant<br />
finns bevarad, med både vall och vallgrav, i<br />
Kungspark<strong>en</strong>. Varför skulle man då bygga ett nytt<br />
museum över några nyfunna st<strong>en</strong>ar!<br />
Gustav Adolfs torg på 1910-talet. Torget lades ut i bör -<br />
jan av 1800-talet m<strong>en</strong> det skulle dröja länge innan det<br />
fick d<strong>en</strong> stadskarakt<strong>är</strong> s<strong>om</strong> ses på bild<strong>en</strong>.<br />
161<br />
De första år<strong>en</strong> in på 1800-talet bestämdes att<br />
de höga försvarsvallar och breda vatt<strong>en</strong>gravar s<strong>om</strong><br />
alltsedan 1600-talet gjort Malmö in<strong>ner</strong>stad till <strong>en</strong><br />
fästning skulle rivas. Vallmassorna störtades <strong>ner</strong> i<br />
vatt<strong>en</strong>gravarna och på detta sätt vann man nya <strong>stor</strong>a<br />
kvartersmarker. Utanför alltsammans anlades d<strong>en</strong><br />
nuvarande kanal<strong>en</strong>. M<strong>en</strong> det fanns ett <strong>stor</strong>t problem.<br />
D<strong>en</strong> <strong>en</strong>da infart<strong>en</strong> till stad<strong>en</strong> söderifrån anslöt på<br />
d<strong>en</strong> tid<strong>en</strong> till Engelbrektsgatan. De s<strong>om</strong> bod de vid<br />
Södergatan <strong>vill</strong>e givetvis att d<strong>en</strong> nya infart<strong>en</strong> skulle<br />
ansluta till deras gata, s<strong>om</strong> ju var d<strong>en</strong> urgamla huvudgatan.<br />
För att lösa problemet lade de styrande ut<br />
ett rektangul<strong>är</strong>t torg med två av hörn<strong>en</strong> i respektive<br />
<strong>om</strong>tvistad gata. Södra Förstadsgatan anslöts d<strong>är</strong>emot<br />
mitt på motstå<strong>en</strong>de sida. Se d<strong>är</strong> … <strong>en</strong> besökare<br />
söderifrån hade på detta sätt lika långt till Engelbrektsgatan<br />
s<strong>om</strong> till Södergatan. Åter <strong>en</strong> bekräftelse<br />
på d<strong>en</strong> skånska klokhet<strong>en</strong>s långa hi<strong>stor</strong>ia.<br />
Under de första verksamma torgår<strong>en</strong> var knappast<br />
Gustav Adolfs torg någon vacker plats. Hör<br />
bara vad vår trogne tobaksarbetare Winquist minns<br />
<strong>om</strong> torget under förra del<strong>en</strong> av 1800-talet:<br />
”Män hur såg gustaf adålfs tårg<br />
utt. Jo dätt va uplag för al stadd<strong>en</strong>s<br />
sopelse. Tät vid gamla begravningsplats<strong>en</strong><br />
va itt <strong>stor</strong>t vatt<strong>en</strong>hål<br />
såm d<strong>är</strong> sima ändår uti och<br />
så va d<strong>är</strong> inte mer än två brolagda<br />
tjörbanor över tårget män så<br />
fullades dätt up med sopelse.”<br />
Direkt utanför bild<strong>en</strong>s högra sida ligger det<br />
gamla Stadt Hamburg, byggt i samband med torgets<br />
utläggande. <strong>Detta</strong> var Malmös första hotell. I rest<strong>en</strong><br />
av kvarteret bak<strong>om</strong> hotellet fanns <strong>en</strong> gud<strong>om</strong>lig<br />
parkanläggning d<strong>är</strong> malmöborna under sköna<br />
s<strong>om</strong>marmånader kunde njuta av olika förlustelser
sås<strong>om</strong> konserter, mat och umgänge. Efter mitt<strong>en</strong><br />
av 1800-talet fanns h<strong>är</strong> också <strong>en</strong> vacker teaterbyggnad,<br />
sorgligt riv<strong>en</strong> i det kulturfattiga Malmö<br />
på 1960-talet.<br />
N<strong>är</strong> jag i sällskap med tre andra åkte över till<br />
Tallin i Estland vintern 1989 var det s<strong>om</strong> Malmös<br />
officiella rep res<strong>en</strong>tant. Stad<strong>en</strong> Tallin och Malmö<br />
ha de blivit vän orter. D<strong>en</strong> k<strong>om</strong>munistiska eran var<br />
över och i Tallin <strong>vill</strong>e man visa upp det finaste man<br />
hade. D<strong>en</strong> nationella stolthet<strong>en</strong> visste inga gränser.<br />
Givetvis var <strong>en</strong> av huvudpunkterna ett besök i Tallins<br />
teaterbyggnad från mitt<strong>en</strong> av 1800-talet. N<strong>är</strong> jag<br />
satt på parkettplats k<strong>om</strong> jag att tänka på journalist<strong>en</strong><br />
Bertil Widerberg. Han kämpade på 1960-talet <strong>en</strong><br />
hopplös kamp för att bevara d<strong>en</strong> unika teatern vid<br />
162<br />
Stadt Hamburg. D<strong>en</strong> invigdes höst<strong>en</strong> 1809. Givetvis<br />
misslyckades han. I Tallin hade emellertid ett halvt<br />
sekels terror och k<strong>om</strong>munistisk kulturmörker inte<br />
tagit död på stad<strong>en</strong>s teaterbyggnad - i Malmö d<strong>är</strong>emot<br />
var rivning av <strong>en</strong> teater <strong>en</strong> självklarhet.<br />
Teatersc<strong>en</strong><strong>en</strong> vid Gustav Adolfs torg var <strong>en</strong> uppskattad<br />
plats för de flesta malmöbor, m<strong>en</strong> inte av de<br />
s<strong>om</strong> saknade p<strong>en</strong>gar till att gå på teatern. I början<br />
av 1800-talet fanns det <strong>en</strong> spjuver i Malmö s<strong>om</strong> var<br />
sergeant vid husarerna. Hans namn var Tang. Om<br />
ho n<strong>om</strong> berättar Andreas Winquist följande:<br />
”Män så <strong>en</strong> söndags aftårmidag hade Tang samlat<br />
<strong>en</strong> hel lyng arbetare. Ja, från både hamn och andra<br />
inåm stad<strong>en</strong> med var sin trästage på acksell<strong>en</strong> såm
masjera på Gustav Adålvs tårg och Tang va d<strong>är</strong>as<br />
åficer. Nå n<strong>är</strong> nu stad<strong>en</strong> harrar fick se dätta regemäntet<br />
så blev dätt raporterat för myndighet<strong>en</strong> och<br />
så gick d<strong>är</strong> polispatrul till Tang vad äxesis<strong>en</strong> skule<br />
betyda.<br />
- Jo, svara Tang, vi <strong>är</strong> fattig. Vi har inte något<br />
roligt hima i fatigd<strong>om</strong> så tog vi åss dätta osjyldiga<br />
nöjet för vi har inte rå till att gå på teatår<strong>en</strong> såm<br />
di rike.<br />
- Ja män nu slutar ni up med att göra vap<strong>en</strong>övning.<br />
- Kåss, sa Tang. Vap<strong>en</strong>! Dät <strong>är</strong> ju inte annat än<br />
kvastaskaft, <strong>är</strong> nu dätta nöjet förbjudit. Och de såm<br />
va så osjyldigt, sa Tang. Då ska man va tvong<strong>en</strong> att<br />
liga hima å gråta över t<strong>om</strong> mage och inte våga att<br />
stika näsan ut åm dör<strong>en</strong> fram åt Marjs.”<br />
Om det var förlustelser s<strong>om</strong> gällde på torgets<br />
öst ra sida var det förgänglighet<strong>en</strong> s<strong>om</strong> h<strong>är</strong>skade<br />
på västra sidan. Till d<strong>en</strong>na kyrkogård överflyttade<br />
Malmös borgarfamiljer för livet efter detta. Liks<strong>om</strong><br />
man hade ståndsmässiga fastigheter i de levandes<br />
kvarter, fick man eg<strong>en</strong> ”bostad” i de dödas kvarter<br />
… ja, kyrkogård<strong>en</strong> uppdelades faktiskt i just<br />
”kvarter”.<br />
Mitt emellan dessa ytterligheter låg alltså torget.<br />
Det tog dock lång tid innan det blev något vettigt<br />
av det hela. Så s<strong>en</strong>t s<strong>om</strong> året 1842 berättar <strong>en</strong> ung<br />
dam s<strong>om</strong> tagit in på hotellet att detta gränsade till<br />
<strong>en</strong> <strong>stor</strong> öpp<strong>en</strong> plats, på vilk<strong>en</strong> det gick får och kor<br />
och betade. Först i slutet av 1800-talet började man<br />
bebygga torgets norra sida med präktigare hus.<br />
Malmö från söder år 1706. Framför slottet ses bron s<strong>om</strong><br />
gick fram över våra dagars Gustav Adolfs torg. Lavering<br />
av F. B. Wer<strong>ner</strong>.<br />
163<br />
<strong>Detta</strong> var de rikas paradis. Inspiration till hus<strong>en</strong>s<br />
arkitektur hämtades från Medelhavs<strong>om</strong>rådet, d<strong>är</strong>av<br />
smeknamnet ”Lilla Rivieran”.<br />
N<strong>är</strong> Sydsv<strong>en</strong>skan för något tiotal år sedan gjorde<br />
<strong>en</strong> hi<strong>stor</strong>isk kunskapstest bland Malmös styrande<br />
var det nästan ing<strong>en</strong> s<strong>om</strong> kunde svara rätt på vilk<strong>en</strong><br />
Gustav Adolf s<strong>om</strong> gett sitt namn till torget. Givetvis<br />
gissade de flesta på d<strong>en</strong> både fete och n<strong>är</strong>synte kung<br />
s<strong>om</strong> d<strong>en</strong> 6 november 1632 red vilse i <strong>en</strong> tysk dimma.<br />
I stället skulle svaret ha varit d<strong>en</strong> olycklige kung<strong>en</strong><br />
Gustav IV Adolf; han s<strong>om</strong> i början av 1800-talet så<br />
älskade Malmö att han <strong>vill</strong>e göra d<strong>en</strong> till Sveriges<br />
huvudstad. Givetvis blev <strong>en</strong> sådan tossing g<strong>en</strong>ast<br />
avsatt s<strong>om</strong> Sveriges reg<strong>en</strong>t!<br />
Koleran i Malmö<br />
In<strong>om</strong> det gamla Malmö finns många kyrkogårdar.<br />
Kanske lite förvånande för de flesta efters<strong>om</strong><br />
man i dag bara ser <strong>en</strong> av dessa markerad ovan mark,<br />
nämlig<strong>en</strong> Gamla kyrkogård<strong>en</strong> invid Gustav Adolfs<br />
torg. Under stad<strong>en</strong>s långa hi<strong>stor</strong>ia har det emellertid<br />
funnits kyrkor och kapell lite h<strong>är</strong> och var och till<br />
dessa hörde det alltid <strong>en</strong> kyrkogård. D<strong>en</strong> gamla<br />
kyrkogård<strong>en</strong> i Kungspark<strong>en</strong> och på Stortorget har<br />
jag redan berättat <strong>om</strong>. Andra platser var det gamla<br />
fran ciska<strong>ner</strong>klostret vid Västergatan - Lilla Bruksgatan,<br />
d<strong>om</strong>inika<strong>ner</strong>kapellet vid Västergatan - Gråbrödersgatan<br />
och spetälskesjukhuset vid Södergatan<br />
- Balt zarsgatan. Runt S:t Petri kyrka ligger givetvis<br />
ske lett<strong>en</strong> tätt samlade, så också kring Caroli kyrka<br />
vid Östergatan, m<strong>en</strong> äv<strong>en</strong> i angränsande kvarter vid<br />
Djäknegatan - Rundelsgatan fanns <strong>en</strong> <strong>stor</strong> gravplats.<br />
H<strong>är</strong> låg nämlig<strong>en</strong> från 1700-talet ett <strong>stor</strong>t sjukhus.<br />
Pietetslöst schaktades hela kyrkogård<strong>en</strong> bort på<br />
1930-talet och de döda hamnade s<strong>om</strong> utfyllning<br />
på Sjölunda.
164
År 1805 förbjöds i Sverige begravningar inne i<br />
kyrkorna och krav restes också på att kyrkogårdarna<br />
skul le placeras i städernas utkanter samt förses med<br />
stängsel och planteringar. Givetvis var det d<strong>en</strong> onda<br />
lukt<strong>en</strong> från de döda s<strong>om</strong> man <strong>vill</strong>e k<strong>om</strong>ma tillrätta<br />
med. Tänk bara på S:t Petri i Malmö. Fram till<br />
d<strong>en</strong> <strong>stor</strong>a r<strong>en</strong>overing<strong>en</strong> på 1850-talet var hela gol -<br />
vet täckt av <strong>stor</strong>a gravhällar, många med murade<br />
tegelkam mare under. Stank<strong>en</strong> under s<strong>om</strong>marmånaderna<br />
mås te ha varit avskyv<strong>är</strong>d.<br />
I Malmö kunde begravningsplats<strong>en</strong> vid Kungspark<strong>en</strong><br />
utnyttjas för fattiga och mera ”vanliga” människor.<br />
M<strong>en</strong> hur göra för de rikare borgarna? Året<br />
1819 beslöts att på d<strong>en</strong> öde plats<strong>en</strong> väster <strong>om</strong> det<br />
nya Gustav Adolfs torg anlägga Malmös finare plats<br />
för döda. Namnet blev ”Nya kyrkogård<strong>en</strong>”. D<strong>en</strong>na<br />
begrav nings plats invigdes 24 november 1822 och<br />
då begrovs också rådmann<strong>en</strong> Isak Malmborg. Det<br />
ska i sanning<strong>en</strong>s namn h<strong>är</strong> <strong>om</strong>talas att man äv<strong>en</strong><br />
avsatte platser in<strong>om</strong> d<strong>en</strong> Nya kyrkogård<strong>en</strong> för fattigare<br />
människor. I utkant<strong>en</strong> fanns t.o.m. plats för<br />
”självmördare och andre självspillingar”.<br />
Gamla kyrkogård<strong>en</strong>, ett namnskifte s<strong>om</strong> k<strong>om</strong><br />
till stånd efter det att ”70-körkogår<strong>en</strong>”, d.v.s.<br />
begrav ningsplast<strong>en</strong> vid För<strong>en</strong>ingsgatan tillk<strong>om</strong>mit<br />
på 1870-talet, <strong>är</strong> <strong>en</strong> plats s<strong>om</strong> rymmer mycket<br />
malmöhisto ria. Jag ska d<strong>är</strong>för stanna till vid <strong>en</strong> av<br />
gravarna. D<strong>en</strong> ligger n<strong>är</strong>a Stora Nygatan och <strong>är</strong> lätt<br />
att se. En <strong>stor</strong>, hög, vit obelisk utm<strong>är</strong>ker nämlig<strong>en</strong><br />
plats<strong>en</strong>. H<strong>är</strong> ligger tre hjältar.<br />
Gustav Adolfs torgs västra sida sett mot norr i början av<br />
1900-talet. Dam<strong>en</strong> på bild<strong>en</strong> har just passerat plats<strong>en</strong><br />
för porttornet Söderport vilket uppfördes i slutet av<br />
1600-talet. Port<strong>en</strong> fanns h<strong>är</strong> fram till torgets utläggande<br />
i början av 1800-talet.<br />
165<br />
För inte så länge sedan var läkarvet<strong>en</strong>skap<strong>en</strong><br />
tämlig<strong>en</strong> hjälplös n<strong>är</strong> <strong>stor</strong>a epidemier slog till.<br />
Spanska sjukan efter 1:a v<strong>är</strong>ldskriget <strong>är</strong> ett sådant<br />
fasansfullt exem pel. Min eg<strong>en</strong> k<strong>är</strong>a mormor drabbades<br />
själv efter att osjälviskt ha gått <strong>om</strong>kring och<br />
vårdat sjuka i Malmö. Min morfar ordi<strong>ner</strong>ades då<br />
av läkar<strong>en</strong> att s<strong>om</strong> medicin inköpa <strong>en</strong> halvpanna<br />
cognac - m<strong>en</strong> pati<strong>en</strong>t<strong>en</strong> skulle dricka alltsammans<br />
på <strong>en</strong> gång. Det hjälpte - antaglig<strong>en</strong> var det alkoholchock<strong>en</strong><br />
s<strong>om</strong> gjorde sus<strong>en</strong>.<br />
Samma typ av alkoholrecept utf<strong>är</strong>dades i <strong>stor</strong>a<br />
mängder året 1850. D<strong>en</strong> fruktade koleran hade<br />
slagit till. I Malmö Tidning från januari 1851 kan<br />
man läsa att på apoteket Lejonet slet man hårt. Personal<strong>en</strong><br />
arbetade både natt och dag med att tillverka<br />
och sälja ”kolerapåsar”, ”stoppande droppar” och<br />
rök ningsmedel att tända eld på så att rök<strong>en</strong> skulle<br />
hålla sjukd<strong>om</strong><strong>en</strong> borta! Och så var det sprit<strong>en</strong>:<br />
”Vad s<strong>om</strong> mest efterfrågas <strong>är</strong> likväl <strong>du</strong>bbla bes ka<br />
droppar. Icke blott sjåare (hamnarbetare), sjömän<br />
och soldater tar beska; själva d<strong>en</strong> strängaste wieselgr<strong>en</strong>are<br />
(nykterist) i stad<strong>en</strong> består nu sig själv<br />
jämte alla sina tjänare, pigor såväl s<strong>om</strong> drängar, <strong>en</strong><br />
respektabel besk och d<strong>är</strong>utöver tillåter han icke att<br />
de dricka vatt<strong>en</strong>, <strong>om</strong> det icke <strong>är</strong> inblandat med <strong>en</strong><br />
tiondel r<strong>en</strong>at brännvin.”<br />
Koleran hade sedan år 1844 varit på väg från<br />
Indi<strong>en</strong> mot Europa. D<strong>en</strong> 2 augusti 1850 dog <strong>en</strong> res<strong>en</strong><strong>är</strong><br />
i Ystad och nu började man förbereda sig på<br />
d<strong>en</strong> attack s<strong>om</strong> troligtvis skulle k<strong>om</strong>ma äv<strong>en</strong> mot<br />
Malmö. D<strong>en</strong> första s<strong>om</strong> insjuknade var <strong>en</strong> kvinna<br />
på Hospitalsgatan på Väster. Hon fördes g<strong>en</strong>ast till<br />
det provisoriska sjukhus s<strong>om</strong> inrättats i några hus i<br />
våra dagars Kungspark. Sjukd<strong>om</strong><strong>en</strong> hade <strong>en</strong> häftig<br />
karakt<strong>är</strong>, död<strong>en</strong> följde för de flesta mellan sex och<br />
tio timmar efter det att symt<strong>om</strong><strong>en</strong> börjat visa sig.
De två läkarna Th<strong>om</strong>é och Ekeroth kämpade <strong>en</strong><br />
verkligt hopplös kamp och de offrade också sina<br />
liv. Av övriga 26 vårdare dog inte mindre än tio<br />
styck<strong>en</strong> in<strong>om</strong> loppet av de första tre dygn<strong>en</strong> n<strong>är</strong> väl<br />
epidemin på allvar brutit ut. Det var först d<strong>en</strong> 26<br />
oktober 1850 s<strong>om</strong> liemann<strong>en</strong> h<strong>är</strong>jat f<strong>är</strong>digt. Malmö<br />
kunde då äntlig<strong>en</strong> förklaras fri från koleran. Fyra<br />
proc<strong>en</strong>t av stad<strong>en</strong>s befolkning hade strukit med.<br />
M<strong>en</strong> sjukd<strong>om</strong><strong>en</strong> skulle k<strong>om</strong>ma åter.<br />
Dag<strong>en</strong> efter mids<strong>om</strong>mar 1853 utbröt kolera i<br />
Kö p<strong>en</strong>hamn. 30.000 köp<strong>en</strong>hamnare flydde i panik<br />
m<strong>en</strong> i Malmö höll man sig <strong>ner</strong>vöst lugna. Stockholm,<br />
Gö te borg, Jönköping, Ystad - rapporter ink<strong>om</strong><br />
daglig<strong>en</strong> från städer s<strong>om</strong> svårt h<strong>är</strong>jades d<strong>en</strong>na s<strong>om</strong>mar.<br />
Skulle Malmö klara sig? Vägsp<strong>är</strong>rar hindrade<br />
besökare att k<strong>om</strong>ma in i stad<strong>en</strong>. I slutet av s<strong>om</strong>mar<strong>en</strong><br />
föll emellertid bastio<strong>ner</strong>na. D<strong>en</strong> 6 augusti<br />
166<br />
Tre hjältar vilka gav sina<br />
liv i kamp mot <strong>en</strong> livsfarlig<br />
sjukd<strong>om</strong>. På st<strong>en</strong><strong>en</strong> står <strong>en</strong><br />
utbrunn<strong>en</strong> marschall s<strong>om</strong><br />
visar att deras uppoffring<br />
fortfarande inte <strong>är</strong> bortglömd.<br />
dog <strong>en</strong> arbetare vid v<strong>är</strong>dshuset Mon Bijou invid<br />
nuvarande Triangeln. V<strong>är</strong>dshuset förvandlades nu<br />
till kolerahus. Tobaksarbetar<strong>en</strong> Andreas Winquist<br />
var <strong>en</strong> av de s<strong>om</strong> insjuknade:<br />
”Då dog min dotter först i kolera, andra dag<strong>en</strong><br />
blev jag angrip<strong>en</strong> och måste ut till sjukhuset. Sedan<br />
bars man i <strong>fil</strong>t<strong>en</strong> och lades på säng<strong>en</strong>, så infann sig<br />
d<strong>en</strong> gruveligaste kramp så man föll i medvetslöshet,<br />
sedan var det än i badkar, än åderlåtning. En<br />
mamsell Geist såg jag hoppa ett par alnar rakt upp<br />
i säng<strong>en</strong> utav plågor.”<br />
Andreas hade tur och överlevde. Läkar<strong>en</strong> ute på<br />
Mon Bijou fick emellertid plikta med sitt liv. Hans<br />
namn återfinns också på gravst<strong>en</strong><strong>en</strong> invid Gustav<br />
Adolfs torg. Tacksamma malmöbor skapade s<strong>en</strong>are<br />
detta minnesm<strong>är</strong>ke.
Davidhallsbron – m<strong>en</strong> vem var David?<br />
Vid Södertull ligger Davidhallsbron, i dag <strong>en</strong><br />
gångbro m<strong>en</strong> då bild<strong>en</strong> togs <strong>en</strong> allmän stadsinfart<br />
från söder, inte minst för spårvagnar. ”David”, ett<br />
av de h<strong>är</strong> många namn<strong>en</strong> s<strong>om</strong> finns runt <strong>om</strong> oss i<br />
Malmö city m<strong>en</strong> <strong>om</strong> vars bakgrund vi kanske inte<br />
reflekterar över. Vi ska rådfråga <strong>en</strong> gammal malmödam<br />
<strong>om</strong> namnet ifråga. Alma Falkman levde på<br />
1800-talet och början av 1900-talet och hon skrev:<br />
”Från söder k<strong>om</strong> man över södra infartsbron. I<br />
min barnd<strong>om</strong> k<strong>om</strong> aldrig på fråga att kalla d<strong>en</strong>na<br />
Davidhallsbron. Davidhall var ett simpelt utv<strong>är</strong>dshus<br />
vid hörnet av S:a Förstadsgatan och nuvarande<br />
Regem<strong>en</strong>tsgatan. Det ägdes av <strong>en</strong> David L<strong>en</strong>ander<br />
och han var minsann inte finare än sitt v<strong>är</strong>dshus.<br />
Till fröjderna d<strong>är</strong> hörde äv<strong>en</strong> d<strong>en</strong> sort<strong>en</strong>s sångarinnor<br />
… Att detta Davidhall nu förevigas g<strong>en</strong><strong>om</strong><br />
Davidshallsbron <strong>är</strong> uppkallad<br />
efter <strong>en</strong> man s<strong>om</strong><br />
nog inte hade så högt<br />
anse<strong>en</strong>de i det borgerliga<br />
Malmö.<br />
167<br />
b<strong>en</strong>ämning<strong>en</strong> av både <strong>en</strong> bro, <strong>en</strong> gata och ett torg<br />
förvånar <strong>en</strong> gammal Malmöbo.”<br />
Källarmästar<strong>en</strong> David L<strong>en</strong>ander öppnade för lustelsestället<br />
Davidhall år 1862 och det blev snabbt<br />
popul<strong>är</strong>t hos d<strong>en</strong> mera ”<strong>en</strong>klare” befolkning<strong>en</strong>.<br />
Park<strong>en</strong> sträckte sig söderut utmed S:a Förstadsgatan,<br />
från kanal<strong>en</strong> <strong>ner</strong> till våra dagars K<strong>är</strong>leksgata.<br />
Ett an tal hus låg kringspridda i park<strong>en</strong>. En dansk<br />
på besök blev förvånad n<strong>är</strong> man kallade två simpla<br />
trähuspaviljonger för ”Afrika” respektive ”Asi<strong>en</strong>”,<br />
något s<strong>om</strong> man tydlig<strong>en</strong> på d<strong>en</strong> tid<strong>en</strong> äv<strong>en</strong> hade på<br />
Tivoli i Köp<strong>en</strong>hamn. Dansk<strong>en</strong> konstaterade surt att<br />
Davidhall liknade Tivoli lika mycket s<strong>om</strong> ”<strong>en</strong> grå<br />
mus liknar <strong>en</strong> grå elefant.”<br />
Något s<strong>om</strong> d<strong>är</strong>emot var spännande med Davidshall<br />
var de ballonguppstigningar s<strong>om</strong> man började<br />
med h<strong>är</strong> år 1881. Malmöborna hade aldrig förr sett
al longer och nu steg varmluftsmonstr<strong>en</strong> till väders<br />
varje kväll. D<strong>en</strong> 21 augusti gick det dock riktigt galet.<br />
Bal long<strong>en</strong> törnade g<strong>en</strong>ast efter start mot ett hus<br />
s<strong>om</strong> låg på <strong>en</strong> av t<strong>om</strong>terna på bild<strong>en</strong>. Takst<strong>en</strong>ar och<br />
kalk dånade mot gatan. Efter ett höjdskutt fastnade<br />
ballong<strong>en</strong> i telefontråd<strong>en</strong> i Storgatan. Efter att ha<br />
ödelagt Lugnets telefonsystem steg vi<strong>du</strong>ndret åter<br />
m<strong>en</strong> for då rakt in i <strong>en</strong> <strong>stor</strong> skorst<strong>en</strong> s<strong>om</strong> störtade<br />
till mark<strong>en</strong>. Efter att ha lågsniffat över dåvarande<br />
stadsdel<strong>en</strong> Lugnet krockade gondol<strong>en</strong> mot <strong>en</strong><br />
husvägg. Vägg<strong>en</strong> rämnade och <strong>en</strong> av passagerarna<br />
lyckades hoppa ur varpå ballong<strong>en</strong> åter steg. N<strong>är</strong><br />
d<strong>en</strong> slutlig<strong>en</strong> landade vid Bulltofta kan man lätt ana<br />
ballongförar<strong>en</strong>s frustrerade utrop: ”Oj!”<br />
Namnet Södertull k<strong>om</strong>mer av d<strong>en</strong> tullstation<br />
s<strong>om</strong> fanns h<strong>är</strong> i början av 1800-talet. Kanal<strong>en</strong><br />
grävdes år<strong>en</strong> runt 1810 och på d<strong>en</strong> tid<strong>en</strong> skulle<br />
man fortfarande betala tull för varor s<strong>om</strong> fördes in<br />
till stad<strong>en</strong> för att säljas. Andreas Winquist berättar<br />
åter för oss, d<strong>en</strong>na gång <strong>om</strong> hur det gick till vid ett<br />
ingripande mot <strong>en</strong> spritsmugglare:<br />
”Så hände dätt <strong>en</strong> gång att <strong>en</strong> bonde skule lura säj<br />
in med itt <strong>stor</strong>t hallsalerkrus fult med bränevin. Så<br />
smög han säj långs åt kanal<strong>en</strong> och tullvackt<strong>en</strong> fick<br />
syn på hånåm och tog fast hånåm. Så sägår bond<strong>en</strong>:<br />
- Harr<strong>en</strong> kan väl la mäj smage fust påad. För ja<br />
har inte säl smågt påad.<br />
Och så tog bond<strong>en</strong> sig <strong>en</strong> docktig klonk och<br />
sedan slunga han lerkruset utt i kanal<strong>en</strong> och sa:<br />
- D<strong>är</strong> kan i gån och ta de; och sprang sin väg.”<br />
Kruset ligger inte kvar. Kanal<strong>en</strong> har blivit<br />
muddrad många gånger sedan dess.<br />
168<br />
Varning för varulvar!<br />
Det finns många spel<strong>fil</strong>mer d<strong>är</strong> människor förvandlas<br />
till vilda djur. Med modern digitalteknik<br />
behöver numera inte skådespelar<strong>en</strong> svimma och<br />
försvinna bak<strong>om</strong> ett bord för att resa sig s<strong>om</strong> ett<br />
för häxat monster. Så gick det till på ”d<strong>en</strong> gamla<br />
goda tid<strong>en</strong>”. Numera förvandlas aktör<strong>en</strong> i n<strong>är</strong>bild<br />
till ett rasande monster. M<strong>en</strong> detta <strong>är</strong> bara trickteknik.<br />
Tacka vet jag d<strong>en</strong> riktiga varan. D<strong>en</strong> fanns vid<br />
Triangeln av alla platser!
Triangeln <strong>är</strong> ett välkänt begrepp. M<strong>en</strong> ordet har<br />
inte speciellt många år på nack<strong>en</strong>. Det förek<strong>om</strong>mer<br />
första gång<strong>en</strong> på <strong>en</strong> karta år 1917 m<strong>en</strong> först så<br />
s<strong>en</strong>t s<strong>om</strong> 1960 blev det officiellt. Varför heter det<br />
Triang eln? D<strong>en</strong> gamle stadsarkivari<strong>en</strong> Leif Ljungberg<br />
m<strong>en</strong>ade att det var form<strong>en</strong> på det angrän sande<br />
kvarteret Kanin<strong>en</strong> söder <strong>om</strong> plats<strong>en</strong> s<strong>om</strong> gett namnet.<br />
Jag tror d<strong>är</strong>emot att det var d<strong>en</strong> direkt synliga<br />
form<strong>en</strong> på torgets mest d<strong>om</strong>i<strong>ner</strong>ande hus, beläget<br />
på plats<strong>en</strong> för dag<strong>en</strong>s ”skyskrape”-hotell. Det låg<br />
h<strong>är</strong> till in på 70-talet, <strong>en</strong> tegelröd fyravåningsbyg-<br />
169<br />
gnad. Huset med sin triangelform stack ut långt<br />
på torget. Spårvagnslinj<strong>en</strong> 3, ”Ringlinj<strong>en</strong>”, fick<br />
göra två kraftiga girar vilket ofta gav upphov till<br />
hjulgnis sel. I husets bott<strong>en</strong>våning huserade Bergmans<br />
pappershandel, <strong>en</strong> modeaff<strong>är</strong>, <strong>en</strong> guldsmed<br />
och <strong>en</strong> bl<strong>om</strong>steraff<strong>är</strong>. Visst måste det ha varit detta<br />
hus s<strong>om</strong> gett plats<strong>en</strong> sitt namn?<br />
Triangeln <strong>är</strong> <strong>en</strong> urgammal vägkorsning. H<strong>är</strong><br />
korsade <strong>en</strong> väg s<strong>om</strong> gick från havet inåt landet, dvs.<br />
våra dagars Södra Förstadsgata, <strong>en</strong> annan väg s<strong>om</strong><br />
gick parallellt med kust<strong>en</strong>, dag<strong>en</strong>s För<strong>en</strong>ingsgata<br />
och Östra Rönneholmsväg<strong>en</strong>. Söder <strong>om</strong> korsning<strong>en</strong><br />
låg troligtvis d<strong>en</strong> äldsta bondbyn Malmö, <strong>om</strong>talad<br />
på 1170-talet. I varje fall fanns kyrkan h<strong>är</strong>. T<strong>om</strong>t<strong>en</strong><br />
d<strong>är</strong> hotellet och handelsc<strong>en</strong>trat finns <strong>om</strong>talades på<br />
1700-talet s<strong>om</strong> ”kyrkogårdslyckorna”. Då var redan<br />
kyrkan riv<strong>en</strong> sedan sekler tillbaka. N<strong>är</strong> man för snart<br />
femtio år sedan schaktade för det blivande D<strong>om</strong>us<br />
varuhus hittades ett antal gravar. Dessa schaktades<br />
bort på natt<strong>en</strong> för att inte museet skulle ställa till<br />
trassel. Uppgift<strong>en</strong> fick jag för länge sedan av <strong>en</strong><br />
gammal byggnadsarbetare s<strong>om</strong> varit med.<br />
Södra Förstadsgatan var länge <strong>en</strong> gata med <strong>en</strong><br />
bondsk prägel. Hör bara vad man skrev för lite mer<br />
än hundra år sedan: ”Gatan var så lång att man tyckte<br />
att d<strong>en</strong> aldrig tog slut. D<strong>en</strong> utgjordes av mycket<br />
små hus, mest <strong>en</strong>våningshus, många under halmtak.<br />
Bak<strong>om</strong> dessa sträckte sig v<strong>är</strong>nabornas ör ta gårdar,<br />
D<strong>en</strong>na bild <strong>är</strong> unik. Fotografiet fick jag för länge sedan<br />
av fotograf<strong>en</strong> själv, Algot Larsson. Algot var bl.a. <strong>en</strong> inbit<strong>en</strong><br />
och <strong>du</strong>ktig flygfotograf. Bild<strong>en</strong> <strong>är</strong> taget i början av<br />
1960-talet. Ni ser Triangeln m<strong>en</strong> också delar av gam la<br />
Lugnet innan ”sa<strong>ner</strong>ingarna”. Längst <strong>ner</strong> till vänster<br />
skymtar kvarteret Korp<strong>en</strong>, odödliggjort g<strong>en</strong><strong>om</strong> Bo Widerbergs<br />
<strong>fil</strong>m 1963.
präktiga köksträdgårdar. En och annan stallänga<br />
fick man äv<strong>en</strong> se utåt gatan.”<br />
På hotellt<strong>om</strong>t<strong>en</strong> vid Triangeln stod på d<strong>en</strong> tid<strong>en</strong><br />
Malmös högsta väderkvarn, d<strong>en</strong> s.k. ”Lembeska<br />
möl lan”. <strong>Detta</strong> var <strong>en</strong> präktig stubbamölla av<br />
samma typ s<strong>om</strong> fortfarande <strong>är</strong> så vanlig på Öland.<br />
Framför möllan stod alltsedan 1700-talet ”<strong>en</strong> av<br />
dessa gamla milstolpar av st<strong>en</strong> på ett högt st<strong>en</strong>underlag<br />
från Fredrik I:s tid: (FRS) Fredericus Rex<br />
Sueciae”.<br />
Triangeln har <strong>en</strong> speciell plats i mitt hj<strong>är</strong>ta. Min<br />
morbror ägde nämlig<strong>en</strong> <strong>en</strong> <strong>stor</strong> del av ett kvarter h<strong>är</strong><br />
och namnet var tämlig<strong>en</strong> välkänt hos många äldre<br />
malmöbor, Bell St<strong>en</strong>berg. Bell var son till arki tekt<strong>en</strong><br />
Axel St<strong>en</strong>berg, <strong>en</strong> av arkitekterna i Malmö i början<br />
av 1900-talet. Han stod t.ex. pappa för myc ket av<br />
bebyggels<strong>en</strong> ute i Sofielund bort<strong>om</strong> Mölle vångs-<br />
170<br />
torget. Axel uppförde sitt eget hus vid Davidhall<strong>stor</strong>g<br />
och h<strong>är</strong> tände han för första gång<strong>en</strong> jul<strong>en</strong><br />
1936 Malmös först torggran. Han var dessut<strong>om</strong> <strong>en</strong><br />
av stad<strong>en</strong>s biografägare. År 1912 stod hans eg<strong>en</strong><br />
biograf f<strong>är</strong>dig, d<strong>en</strong> alltjämt existerande Victoria på<br />
Södra Förstadsgatan.<br />
Hur spännande var det inte att under mörka s<strong>om</strong>markvällar<br />
sitta och höra min morbror berätta <strong>om</strong><br />
Malmö i början av 1900-talet. Hur de mera beställ da<br />
samlades med hästdroskor och drog ut till s<strong>om</strong>marställ<strong>en</strong>a<br />
långt utanför d<strong>en</strong> dåtida stad<strong>en</strong>. Själv<br />
ägde arkitekt St<strong>en</strong>berg Parkhyddan ute vid Rönneholm.<br />
D<strong>en</strong>na plats ansågs på d<strong>en</strong> tid<strong>en</strong> ligga på<br />
lag<strong>om</strong> ”s<strong>om</strong>marstugeavstånd”. Malmöjournalist<strong>en</strong><br />
Kar zo har berättat hur det var <strong>en</strong> fröjd att s<strong>om</strong> ung<br />
dam få bli bjud<strong>en</strong> på de <strong>stor</strong>a s<strong>om</strong>mar balerna s<strong>om</strong><br />
man hade h<strong>är</strong> ute.<br />
Teknistupptåg på Triangeln<br />
år 1967. Med d<strong>en</strong>na lilla R<strong>en</strong>ault<br />
slog Malmö ett v<strong>är</strong>ldsrekord<br />
i bilputtning utan<br />
stopp. Vi var många s<strong>om</strong> höll<br />
hjul<strong>en</strong> rullande dag och natt.
Det <strong>stor</strong>a förfallet i väntan på rivningsfirman. Från <strong>en</strong><br />
av Lugnets många bakgårdar året 1970.<br />
M<strong>en</strong> nu var det ju det h<strong>är</strong> med varulvar s<strong>om</strong><br />
h<strong>är</strong>jade på Triangeln! Jo, Triangeln var, <strong>en</strong>ligt ett<br />
ögonvittne s<strong>om</strong> växte upp i <strong>om</strong>rådet på 1880-talet,<br />
tillhåll för ett sådant monster:<br />
”Själv k<strong>om</strong>mer jag ihåg, att jag <strong>om</strong> morgnarna<br />
ofta mötte <strong>en</strong> man, s<strong>om</strong> såg rätt besyn<strong>ner</strong>lig ut. En<br />
dag pekade någon ut just d<strong>en</strong> mann<strong>en</strong> för mig och<br />
<strong>om</strong>talade, att han var varulv <strong>om</strong> natt<strong>en</strong>. - Se så riv <strong>en</strong><br />
han <strong>är</strong> i ansiktet”, sa min sagesman.”<br />
Vårt ögonvittne började iaktta mann<strong>en</strong> och minsann,<br />
han var alltid riv<strong>en</strong> i ansiktet.<br />
”Det blir han, n<strong>är</strong> han <strong>är</strong> varulv, sades det. Hundarna<br />
river hon<strong>om</strong>.”<br />
Är det kanske h<strong>är</strong> på plats med <strong>en</strong> varning vid<br />
fullmåne. Hör ni ett ylande på Triangeln … gå<br />
g<strong>en</strong>ast <strong>om</strong>bord på någon buss. Det kostar <strong>en</strong> biljett<br />
m<strong>en</strong> det kan det vara v<strong>är</strong>t.<br />
Lugnet i mitt hj<strong>är</strong>ta<br />
Jag tillhör d<strong>en</strong> g<strong>en</strong>eration av elever vid Latinskolan<br />
s<strong>om</strong> gjorde de nästan obligatoriska teckningsövningarna<br />
i Lugnet. Vi sändes i väg på eg<strong>en</strong> hand<br />
för att teckna av de gamla miljöerna i d<strong>en</strong>na stadsdel,<br />
nästan granne med skolan. Lugnet begränsades av<br />
Storgatan i norr, Södra Förstadsgatan i väster,<br />
Kapt<strong>en</strong>sgatan i öster och För<strong>en</strong>ingsgatan i söder.<br />
Omgiv<strong>en</strong> av höga sekelskiftshus låg i dess inre <strong>en</strong><br />
k<strong>är</strong>na av låga <strong>en</strong>våningshus, prydligt uppradade<br />
utmed smala gator. Lugnet var arbetarförstad<strong>en</strong><br />
från 1800-talet. Visserlig<strong>en</strong> var förfallet <strong>stor</strong>t<br />
171<br />
på 1960-talet m<strong>en</strong> det berättigade inte till d<strong>en</strong><br />
våldtäkt på det ta vårt kulturarv s<strong>om</strong> då skedde<br />
… utan att några allvarliga protester eg<strong>en</strong>tlig<strong>en</strong><br />
hördes. Socialdemok rat<strong>en</strong> Eric Sv<strong>en</strong>ning innehade<br />
under lång tid d<strong>en</strong> n<strong>är</strong>mast totalit<strong>är</strong>a makt<strong>en</strong> över<br />
hur miljöerna skulle se ut i Malmö. Resultatet<br />
blev oftast nybyggda be tonglandskap utan själ,<br />
tradition och kultur. Visserlig<strong>en</strong> var detta d<strong>en</strong> tid<strong>en</strong>s<br />
sv<strong>en</strong>ska livsstil, dikterat av stat<strong>en</strong>s politiker. M<strong>en</strong>
i arbetarestad<strong>en</strong> Malmö blev dessa rikets ideal<br />
katastrofala för d<strong>en</strong> gam la stadsk<strong>är</strong>nan. Ing<strong>en</strong>ting<br />
kan förlåta <strong>en</strong> sådan total ”utb<strong>om</strong>bning” av äldre<br />
miljöer s<strong>om</strong> politikerna då gjorde sig skyldiga till.<br />
Skyldiga var också alla de s<strong>om</strong> inte brydde sig …<br />
de många s<strong>om</strong> tyckte att det var för jävligt m<strong>en</strong> inte<br />
vågade säga något.<br />
Stadsdel<strong>en</strong> Lugnets födelseår började 1833, det år<br />
s<strong>om</strong> vice h<strong>är</strong>adshövding<strong>en</strong> Johan Groothe behövde<br />
p<strong>en</strong>gar. Han ägde <strong>en</strong> idyllisk lantgård strax utanför<br />
stad<strong>en</strong>, s<strong>om</strong> då slutade vid Davidshallsbron.<br />
Från sitt tvåvåningshus hade han åt norr utsikt<br />
över kanal<strong>en</strong>. Åt söder kunde blickfånget över<br />
de böljande sädesfält<strong>en</strong> nå ända fram till d<strong>en</strong><br />
nuvarande Triangeln. Sitt s<strong>om</strong>marresid<strong>en</strong>s kallade<br />
han ”Lugnet”, <strong>om</strong>fattande <strong>en</strong> ”4 tunne- och 24<br />
kappeland jord, <strong>en</strong> skön, rymlig och inplankad<br />
trädgård med öfver 100 valda fruktträd, god<br />
åbyggnad (huvud bygg nad) med många varma och<br />
väl inredda rum, panelade och tapetserade, med två<br />
kök, källare och uthus under tegeltak.”<br />
Groothes eg<strong>en</strong>d<strong>om</strong> var svårsåld. Han beg<strong>är</strong>de 4.500<br />
riksdaler för alltsammans m<strong>en</strong> fick till slut bara<br />
de futtiga 3.000. De nya ägarna styckade d<strong>är</strong> emot<br />
snabbt upp de <strong>stor</strong>a markerna till små bygg nadst<strong>om</strong>ter<br />
och tjänade grova p<strong>en</strong>gar. Envåningshus<br />
började okontrollerat växa upp. En av stad<strong>en</strong>s<br />
präster, s<strong>om</strong> hade <strong>om</strong>rådet under sin kyrkliga<br />
överblick, konstaterade t.ex. att de s<strong>om</strong> namngivit<br />
kvarter<strong>en</strong> måste ha tagit d<strong>en</strong> lätta variant<strong>en</strong> och gått<br />
efter <strong>en</strong> uppslag<strong>en</strong>, medhavd zoologisk l<strong>är</strong>obok.<br />
Bland så nordiska namn s<strong>om</strong> Igelkott<strong>en</strong>, Sparv<strong>en</strong><br />
och Tranan har också insmugit sig utländska faror<br />
s<strong>om</strong> Gam<strong>en</strong> och Krokodil<strong>en</strong>. Kanske de sistnämnda<br />
återspeglade det råa och våldsamma liv s<strong>om</strong> från<br />
mitt<strong>en</strong> av 1800-talet utspelade sig i stadsdel<strong>en</strong>:<br />
172<br />
”I hela Lugnet råder or<strong>en</strong>lighet temlig<strong>en</strong> allmänt,<br />
<strong>en</strong> massa barn kräla i gränder och gropar, mycket<br />
få åkande förek<strong>om</strong>ma, m<strong>en</strong> dess fler gå<strong>en</strong>de och<br />
springande, i syn<strong>ner</strong>het n<strong>är</strong> ångpipan ljuder från<br />
Kockums gjuteri, ty befolkning<strong>en</strong> utgöres för det<br />
mesta af gjuteri- och fabriksarbetare.”<br />
Kockums <strong>stor</strong>a fabrik låg på d<strong>en</strong> tid<strong>en</strong> d<strong>är</strong> i dag<br />
Davidhall<strong>stor</strong>g finns. Några dec<strong>en</strong>nier efter d<strong>en</strong>na<br />
bebyggelseetablering stabiliserade sig emellertid<br />
arbetarförstad<strong>en</strong> och <strong>en</strong> helt annan bild trädde fram.<br />
Om Lugnet skrev t.ex. signatur<strong>en</strong> Crainquebille år<br />
1936 följande:<br />
”Av det brusande livet på gränsgatorna m<strong>är</strong>ker<br />
man ing<strong>en</strong>ting på Lugnet. Man kan pr<strong>om</strong><strong>en</strong>era d<strong>är</strong><br />
<strong>en</strong> väsnandes vardag och d<strong>är</strong> <strong>är</strong> lika stilla s<strong>om</strong> i <strong>en</strong><br />
småstad <strong>en</strong> söndagsförmiddag. I Storgatan bullrar<br />
någon gång <strong>en</strong> bil m<strong>en</strong> i alla smågatorna från Östra<br />
och Västra Kanalgatorna till Flod- och Stålgatorna<br />
<strong>är</strong> det lika stilla.<br />
Ordet småstad tränger sig o<strong>vill</strong>korlig<strong>en</strong> fram, n<strong>är</strong><br />
man går på Lugnet och ser de låga hus<strong>en</strong> med de<br />
väl putsade fönstr<strong>en</strong>, de r<strong>en</strong>a gardi<strong>ner</strong>na och de röda<br />
pelargo<strong>ner</strong>na. Det <strong>är</strong> husägarna själva, s<strong>om</strong> bo i si na<br />
hus, de ha ofta ett f.d. framför sitt yrkesnamn. Och<br />
<strong>är</strong>o måna <strong>om</strong> prydlighet.<br />
Inne på gårdarna stå några träd och beskugga de<br />
oundvikliga småhus<strong>en</strong>. Ty liks<strong>om</strong> skolynglingar na<br />
förr i v<strong>är</strong>ld<strong>en</strong> få Lugnets innevånare fortfarande gå<br />
på gård<strong>en</strong> med nyckeln i hand<strong>en</strong>.<br />
Det finns hantverkare, s<strong>om</strong> ha sina verkstäder i<br />
hus<strong>en</strong> på gård<strong>en</strong>, både tapetserare, snickare och<br />
må lare och borta vid hörnet av Norra Långgatan<br />
reser sig bak<strong>om</strong> Shells hus <strong>en</strong> hög skorst<strong>en</strong>. D<strong>en</strong><br />
har förut tillhört Arbetarering<strong>en</strong>s bageriför<strong>en</strong>ing, nu
används d<strong>en</strong> av fabrikör Jonus till keramikfabrik.<br />
Annars finns det bara sm<strong>är</strong>re aff<strong>är</strong>er på Lugnet.<br />
Mjölkskjutsarna skramla förstås <strong>om</strong> mornarna till<br />
mjölkbutikerna. S<strong>en</strong> <strong>är</strong> det tyst. Och det <strong>är</strong> d<strong>är</strong>för,<br />
man ännu på Lugnet <strong>är</strong> nyfik<strong>en</strong> på trafik<strong>en</strong>. Man har<br />
sina fönsterspeglar och kan hålla d<strong>en</strong> intressante<br />
trafikant<strong>en</strong> i sikte ganska länge. Det <strong>är</strong> alltid något.”<br />
Se h<strong>är</strong> d<strong>en</strong> idyll s<strong>om</strong> fastighetsspekulation och<br />
rivningspla<strong>ner</strong> slog sönder några dec<strong>en</strong>nier s<strong>en</strong>are.<br />
N<strong>är</strong> vi skolpågar från Latinskolan stod och tec knade<br />
småhus<strong>en</strong> på Lugnet på 1960-talet var förfallet i full<br />
Farväl till det gamla Lugnet. Min vän sedan barn sb<strong>en</strong>,<br />
Carl Johan Creutz, inne på <strong>en</strong> av Lugnets gårdar vintern<br />
1970 - vintern innan grävskoporna k<strong>om</strong>.<br />
173<br />
gång. Själv fick jag tillfälle att bekanta mig med <strong>en</strong><br />
del av interiörerna i de låga hus<strong>en</strong>. Min bänkkamrat<br />
hade nämlig<strong>en</strong> gett sig bara d<strong>en</strong> på att bli konstn<strong>är</strong><br />
och hyrde d<strong>är</strong>för några rum att användas till ateljé.<br />
Själv tyckte jag att det var <strong>en</strong> konstig konst han<br />
experim<strong>en</strong>terade med. I t.ex. <strong>en</strong> glest spjälad<br />
fruktlåda av trä placerades <strong>en</strong> blixt och d<strong>en</strong> randiga<br />
bild s<strong>om</strong> blev resultatet gav inspiration till svart-vita<br />
streckmålningar. Han infriade sina förväntningar,<br />
flyttade till Frankrike och blev erkänd konstn<strong>är</strong>.<br />
Totte, förlåt, Torst<strong>en</strong> Ridell, <strong>är</strong> namnet.
174
Karta över Malmö city med sidangivelser till textavsnitt i bok<strong>en</strong>.<br />
175
176
Change language